Tror Gregg har rätt; krigets verklighet i främsta rummet. Ny fas på gång som han var inne på igår. Den största kritiken kommer utifrån Ukraina, själva definitionen av skrivbordskrigare!

Uppdateringen 17.06.2026

Låt mig återkomma till försvarsministerbytet ännu en sista gång. Jag analyserar soppan ur en militär synvinkel eftersom jag är väl förankrad i den verkligheten.

De flesta analyserna av den ukrainska regeringsombildningen har handlat om personer.

Vem vann?

Vem förlorade?

Vem står Zelensky närmast?

Jag tror att nästan alla tittar på fel sak.

Det intressanta är inte vem som lämnar, det intressanta borde vara varför Ukraina nu väljer en helt annan typ av försvarsminister.

Det säger betydligt mer om vart kriget är på väg än om de personer som just nu flyttar mellan olika ministerposter.

Mykhailo Fedorov gjorde mycket gott för Ukraina.

Han var arkitekten bakom den digitala revolutionen. Diia blev ett internationellt föredöme. Den ukrainska staten blev snabbare, effektivare och betydligt mindre byråkratisk. Han drev också utvecklingen inom drönarteknik och digital innovation, områden där Ukraina i dag är världsledande.

Ingen kan ta ifrån honom de resultaten.

Men försvarsministeriet är inte ministeriet för digital transformation.

Det är den myndighet som under ett existentiellt krig ska samordna en av Europas största krigsmakter.

Där räcker det inte med att bars vara innovativ.

Man måste också förstå den militära kulturen.

Under lång tid har det cirkulerat uppgifter om ett allt mer infekterat förhållande mellan försvarsdepartementet och delar av den militära ledningen. När en civil ledning försöker förändra en organisation som samtidigt utkämpar ett storskaligt krig uppstår nästan alltid konflikter.

Det är i sig inget konstigt.

Men det finns gränser.

Försöken att digitalisera allt på en gång skapade friktion i en organisation där vissa beslut fortfarande måste kunna fattas på sekunder under beskjutning.

Initiativ som lögndetektortester inom försvarsindustrin kan dessutom ha uppfattats som ett uttryck för misstro mot människor som redan arbetade under extrem press. Oavsett avsikten riskerade sådana åtgärder att försvaga relationerna mellan departementet, industrin och den militära ledningen.

När ett land befinner sig i krig är förtroende en strategisk resurs.

Den kan inte ersättas med appar eller kontrollsystem.

Det betyder inte att reformerna var fel.

Det betyder att tidpunkten och genomförandet blev allt svårare att förena med verkligheten på slagfältet.

Samtidigt har kriget förändrats.

För två år sedan handlade mycket om att snabbt bygga upp kapacitet.

I dag handlar det om att optimera ett system som redan är enormt.

Ukraina har genomfört en omfattande omorganisation av sina brigader till armékårer. Nya ledningsnivåer byggs upp. Drönarvapnet integreras i alla förband. Logistik, utbildning, underrättelser och industriproduktion knyts samman på ett helt annat sätt än tidigare.

Det kräver en annan typ av ledarskap.

När president Zelensky nu väljer att sätta en person med militär bakgrund på posten skickar han en tydlig signal.

Försvarsministeriet ska i första hand ledas utifrån krigets behov.

Inte utifrån politiska eller teknologiska visioner.

Det betyder inte att digitalisering eller innovation får mindre betydelse.

Tvärtom.

De har blivit en självklar del av Ukrainas försvarsförmåga.

Skillnaden är att innovationerna nu måste underordnas den militära verkligheten – inte tvärtom.

Det är också därför jag tror att många tolkar detta fel.

Det här är inte nödvändigtvis ett underkännande av Fedorovs arbete.

Det är ett erkännande av att Ukraina har gått in i nästa fas av kriget.

Den första fasen handlade om överlevnad.

Den andra om att bygga upp en modern krigsmakt.

Den tredje handlar om att vinna ett långvarigt uthållighetskrig mot en numerärt större motståndare.

I den fasen blir samspelet mellan den politiska ledningen, generalstaben, försvarsindustrin och frontförbanden helt avgörande.

Det är just detta som denna regeringsombildning egentligen handlar om.

Inte om ett namn på en ministerdörr.

Utan om att Ukraina nu anpassar hela sin statsledning till ett krig som kommer att avgöras av professionalism, uthållighet och militär effektivitet – snarare än av politiska experiment.

Det är därför jag tror att historiker i framtiden kanske inte kommer att beskriva detta som ett vanligt ministerbyte.

De kommer att beskriva det som ännu ett steg i Ukrainas omvandling från en stat i krig till en stat helt organiserad för att vinna

SLAVA UKRAINI

Gregg verkar ju vara positiv, så vi får ju hoppas att det blir så. 

Ett tusental Kievbor skanderar i kör. På ett plan är påståendet hela grunden i det anfallskrig som Ukraina blodigt försvarat sig emot i fyra år, där deras framtida existens som nation står på spel.

Men enligt ukrainarna jag träffar här är det inte Putins imperialistiska drömmar de protesterar emot – i alla fall inte den här gången.

Ivan, en student i tjugoårsåldern, berättar att de i stället är här för att visa sitt missnöje mot det Sovjetarv som de anser fortfarande finns kvar i statsapparaten.

För i ett halvår har det pågått en maktkamp i det ukrainska politikens toppskikt. I ena ringhörnan: Oleksandr Syrskyj, överbefälhavaren som skolades i Sovjetunionens artilleritrupper efter utbildning vid Moskvas militärakademi.

Han har hyllats för vågade operationer, som den lyckade offensiven i Charkivregionen och det ukrainska intåget i ryska Kursk, men är samtidigt ökänd för en envishet där han accepterar höga förluster. I militära kretsar har han fått öknamnet ”Slaktaren av Bachmut”.

I den andra ringhörnan står Mychajlo Fedorov. Han är 35 år gammal, men är redan en politisk veteran. 2019 stod han bakom Zelenskyjs digitala valkampanj, och blev sedan digitaliseringsminister. För sina reformer fick han epitetet ”tech-bro” och liknades vid Ukrainas Elon Musk. I januari tog han över som försvarsminister.

Ivanna är en av tusentals ukrainare som protesterar mot beslutet att sparka Fedorov.
Ivanna är en av tusentals ukrainare som protesterar mot beslutet att sparka Fedorov. Foto: Fredrik Fahlman
De båda har haft olika syn på hur kriget ska utkämpas och vinnas. Syrskyj har velat ha en traditionell militär, och har sagt att Ukraina måste återgå till offensiven. Där menar kritiker att han är alldeles för sovjetiskt präglad och har för mycket toppstyrning.

Fedorov, å andra sidan, har förespråkat asymmetrisk krigföring, med fokus på drönare och AI. Han har i stället fått kritik för att sakna militär bakgrund och förlita sig för mycket på ny teknik.

Jag har bott i Ukraina i drygt två år. Ungefär en gång i månaden gör jag en kortare eller längre resa i landet, ofta till frontlinjerna i syd eller öst. Min kontaktlista i telefonen har över tid fyllts med flera soldater än jag kan räkna upp.

I december var stämningen vid fronten knappast positiv. Ryssland hade visserligen rekordhöga förluster, men de gnagde långsamt till sig mer ukrainsk mark. Till skillnad från fienden hade Ukraina problem med att fylla leden och betala sina soldater. De saknade också möjligheter att slå till mot rysk logistik bakom fronten, och började få en akut brist på luftförsvar.

1/2
Tusentals ukrainarna protestade i Kiev under torsdagen. Foto: Fredrik Fahlman

Spola fram tre månader och läget var det motsatta. Nu tog Ukraina tillbaka mer mark än de förlorade. Attackerna mot ryska oljeanläggningar gör att en dryg tredjedel av den ryska befolkningen nu har svårigheter att tanka bilen.

Ukrainska och internationella analytiker tillskriver mycket av framgångarna till just Fedorov. Efter två veckor på jobbet övertygade han Elon Musk att stänga av Starlink för den ryska armén. En riktad satsning mot medeldistansdrönare löste Ukrainas ”donut-problem”. Han ses också som en av hjärnorna bakom Ukrainas Gripen-avtal.

Och han var benhård mot korruption. I Ukraina anses den fortfarande vara utbredd inom militären och deras upphandlingar.

Popularitetssiffrorna sköt i höjden, och soldaterna älskade honom. Allt gick åt rätt håll – och ändå fick han sparken.

Det är därför som tusentals ukrainare har samlats i protest mot beslutet utanför presidentkansliets byggnad. Här finns män, kvinnor, studenter, pensionärer, soldater och civila. Fedorovs popularitet gick rakt igenom hela det ukrainska samhället.

Ivan, den tjugoåriga studenten, tror att det också är anledningen till att han fick gå.

Ivan säger sig helt ha tappat förtroendet för landets ÖB, Oleksandr Syrskyj.
Ivan säger sig helt ha tappat förtroendet för landets ÖB, Oleksandr Syrskyj. Foto: Fredrik Fahlman
Zelenskyj har under en tid dragits med ett rykte om att inte vilja låta någon stjäla för mycket tid i rampljuset. Anledningen ska vara att han vill se till att vinna nästa hypotetiska val efter kriget. Det är ett rykte som inte kan bekräftas.

Däremot nämns det ofta i samband med att presidenten tidigare sparkat sin första överbefälhavare, Valerij Zaluzjnyj, trots en enligt många fläckfri meritlista under krigets inledning. Zaluzjnyj blev sedermera den enda personen i landet som fick mer förtroende i mätningar än presidenten själv.

Frågan är hur mycket det hjälper. De ukrainarna jag träffar här, likaså de soldater jag håller kontakten med, är alla eniga: Förtroendet för Zelenskyj har fått sig en törn.

Men när jag frågar om Syrskyj, överbefälhavaren som vann maktkampen, är det andra ord som används. Ivan frågar hur mycket han får svära.

– Jag hatar honom så jävla mycket. Den mannen har förstört så mycket för vårt land. Det är ofattbart.

https://www.svd.se/a/M7dGyr/han-vande-kriget-darfor-sparkas-han

Dom har byggt upp hela strukturen på alla nivåer och är självgående.

Sirsky har ju smeknamnet slaktaren från Bakhmut och då är det inte ryssar som avses och han har fått dras med ett svårdödat rykte att han bistår ryssarna i att utplåna sin egen armé.

Hans Skalya-brigad är rena straffbataljonen som gör underverk genom att offra sina egna.

När kårerna sattes upp började allt fungera för kårcheferna fick utökade mandat att fatta beslut.

Han är inte speciellt populär Sirsky.

—

Efter Fedorovs avgång har det varit strömlinjehopp av uppsägningar av populära chefer på alla möjliga platser i organisationen.

Redan innan började erfarna truppchefer säga upp sig i ren protest mot Sirsky.

Om landet hade fått välja hade dom valt bort sirsky så Zelensky bör nog förtydliga varför han valde bort Fedorov.

Nu uträttade Fedorov sina underverk som FM och hade han blivit PM eller rådgivare hade han varit vingklippt.

Skall bli spännande att se hur det här artar sig, förmodligen går han ihop med Zalizhny inför kommande val?

God save the King 🙂

👍👍