U137 del 2 – debattörer journalister och andra i ubåtsfrågan, 16 Oktober 2025

Redan 1984 började debatten gå het kring felnavigeringsspåret, framför allt mellan Ingvar Myhrberg (ubåtsvalsen 1985) som skrev för DN och på andra sidan stod Svenska Dagbladet och officerskåren.

Tommy Lindfors som skrev under ytan 1996 kom väl också in i debatten.

SR har en åsikt i frågan.

https://www.sverigesradio.se/artikel/23956

U137 var en stor politisk skandal där både försvarsministern Gustafsson och statsminister Fälldin snudd på gjorde en ”Tsunamin 2004” och var oanträffbara när dom borde varit anträffbara – Fälldin klarade sig men försvarsministern fick det svårt i media.

Men även för ryssarna fick det konsekvenser, fartygschefen Gustjin ryktades ha fått 2-3 år i Gulag och sen blev det mycket vodka i en lägenhet i en förort till Moskva. Flera i staben degraderades tillsammans med Avrukevitj – vet inte exakt vad som stämmer där, mycket rykten.

Det var en helt oförberred marin som fick rafsa ihop det dom hade tillgängligt för att hjälpligt kunna bemanna några fartyg, ubåtar och artilleribatterier när en rysk ubåt grundstötte i ett militärt skyddsområde inte långt från Karlskrona, och under pågående ubåtstester i närområdet.

Det diskuteras mycket om våra kustbatterier och eldledningsradar men det Sovjet förmodligen var oroligast för var vår tunga attack, ”ÖBs Klubba”. Hade den svärmen flugit an och avfyrat sina robotar hade den där undsättningsstyrkan på tiotalet fartyg behövt undsättas.

Den allmänna debatten gick från att det var sovjetiska kränkningar till att det också var NATO påverkansoperationer, till att Sovjet egentligen inte kränkte oss – där man varierade sig mellan inga sovjetiska kränkningar alls eller till att det mest var NATO.

Nedan saluför SVT sin egen dokumentär från Uppdrag Granskning 2006 om Hårsfjärden med orden ”kränkande ubåtar var från NATO”. Det är en sanning med modifikation som ligger utanför vad denna artikelserie diskuterar, men oroa er inte vi kommer till Hårsfjärden framledes och SVT slirar på sanningen.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/krankande-ubatar-var-fran-nato

SVT daterat 2014.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/u-batsjakter-vi-minns

Eller att SVT håller frågan om U137 kränkte avsiktligt eller inte öppen så sent som 2021.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/11-dygn-som-skakade-sverige

SVT är trots allt vår statstelevision och dom bör så långt möjligt hålla sig till fakta men när det gäller ubåtsfrågan har dom haft vissa svårigheter med det.

Dom skriver ändå detta under de flesta av sina artiklar;

Har man i debatten hållit sig till hederlig analys bör man som MANA medlem Nils-Ove Johansson kommit fram till att NATO var och kränkte oss med vårt goda minne, som dom förvisso tänjde rätt frikostigt på, men att det var Sovjet som var hos oss krigsförberedande – och att det var Sovjet som var våra fiender.

https://kkrva.se/hot/2015:1/rossander_ubatar_an_en_gang.pdf

Om Sovjet inte hade förberett sig för att anfalla oss hade inte UK och USA brytt sig om att bränna stora belopp på att snurra runt i vår skärgård i lilla Östersjön.

Som bevis för ovan påstående anför vi vad som hände efter sovjets kollaps då lugnet lägrade sig och inga ubåtar kränkte oss under ganska många år – eftersom USA och UK inte hade för avsikt att kränka oss utan bara höll ett öga på Sovjet och önskade att vi var alerta.

Nu 2025 har vi väl i och för sig enats kring att USA kör sitt race och gör var som är bäst för dom – dom är precis som banken inte din vän brukar vi raljera.

Men USA planerade inte att invadera oss under kalla kriget, det var Sovjet som planerade det.

Vissa av de debattörer som profilerade sig i den övergripande debatten tog fasta på NATOs kränkningar och extrapolerade över tid till att Sovjet aldrig, eller sällan, kränkte oss.

Ola Tunander var tongivande och sjösatte en hel del av de av de teorier som snappades upp av andra.

Sveriges Radio

https://www.sverigesradio.se/artikel/25263

Ola var lite av en trojansk häst då han ingick i den expertgrupp som skulle bringa klarhet i ubåtskränkningarna och sedan dess roat sig med att anklaga andra deltagare, regeringen och försvarsmakten för att mörka och ljuga där den förtroendeposition han fått äran att inneha blev en bra språngbräda. Det finns hur många diskussioner som helst mellan äldre-äldre höga officerare och Tunander där dom fäktas med pennan.

Att ni inte hört namnet förut betyder inte att han är marginell i debatten bara att ni inte har hängt med – googla på hans namn så får ni se en flodvåg av debattartiklar, böcker och deltagande i alla möjliga olika sammanhang, det här är en person vars åsikter har gett stort avtryck i den övergripande debatten och bidragit till hur medborgarna i Sverige över tid uppfattat vem som egentligen låg bakom ubåtskränkningarna i vår inre skärgård.

Det enklaste nu efter 2022 är att se hur Ola Tunander positionerat sig i Ukrainakriget – då har vi ett kvitto på hur han ställer sig till Ryssland eller hur?

På frågan – ”har Ryssland brutit mot internationell rätt” när dom invaderade Ukraina drar han följande slutsats,

https://www.globalpolitics.se/viktig-fraga-fran-ola-tunander-har-ryssland-brutit-mot-internationell-ratt-del-i

Nu kanske några tänker att Johan No.1 extrapolerar för långt men det är viktigt att förstå att han sedan 2022 skrivit förvånansvärt mycket om ukrainakriget – till exempel att det inte var Ryssland som mördade de civila i Bucha.

https://en.nytid.no/et-velregissert-skuespill

Här har vi nog ringat in Ola Tunander tänker jag och kan gå vidare, har ni över tid läst mina dagliga poster är ni tillräckligt skarpslipade nu för att känna igen tecknen.

Handen på hjärtat, hur många av er har tyckt att Ola Tunanders teorier kring ubåtskränkningarna var spännande läsning?

Hur känner ni er nu när ni reagerar över hans förslag att det var Ukraina som iscensatte massakern i Bucha för att få Ryssland att se dåliga ut?

Sen har vi Magasinet Filter – dom går nästan ännu längre för den linjen dom driver är att det inte finns bevis alls att Sovjet kränkte oss. Dom skriver jäkligt bra det får man tillstå, viss fanboy av Göransson men det kommer jag aldrig erkänna publikt.

Dom har väl runt 100 000st läsare och när dom skrivit spektakulära artiklar gillar etablerad media att lyfta det – som i ubåtskränkningarna.

https://magasinetfilter.se/filterbubblan/dupond-och-dupont-i-harsfjarden

Magasinet Filter ansåg faktiskt i Januari 2022 att Ryssland inte var ett hot och mer fel än så kunde man väl knappast ha. Lite märkligt att media inte återgivit det lika ivrigt som deras teoretiserande kring ubåtskränkningarna.

https://magasinetfilter.se/filterbubblan/den-svenska-reaktionen-pa-hotet-fran-ryssland-ar-mandag-hela-veckan

Det man får ge magasiner filter är att dom gör ett grundligt jobb och att dom skriver bra.

Hade Magasinet Filter och Ola Tunander varit helylle-debattörer hade vi nog varit rätt nära en genomlysning av ubåtsfrågan idag för dom är bra på research och har fått fram mycket information. En bra motvikt till försvarsmakten som försökte lägga locket på.

Vissa andra som Anders Jallai sålde böcker och drev väl det narrativ som sålde mest böcker kanske.

Det som Anders absolut kan hållas till svars för är att han som förtfattare valt att förstärka Ola Tunanders genomslagskraft genom att ofta referera till honom som en pålitlig källa och ge kredibilitet till hans teorier om att Sovjet inte kränkte oss.

Anders är en supporter av Ukraina i pågående krig – ingen diskussion där även om han kanske inte är jätteengagerad i just den debatten.

Allt citerat ovan är vad dessa själva skrivit på sina öppna plattformar och jag håller mig inom citaträtten samt källhänvisar – så jag tror jag gör rätt och ingenting är försvanskat för att passa ett narrativ jag försöker bygga – ärlig som en katolsk präst i Boston.

Vissa känner kanske att det är kul läsning om NATOs förkastliga agerande och dubbelspel.

Andra kanske känner att det var att förnedra våra försvarsanställda som riskerade sina liv för att freda landet Sverige när Sovjet kränkte oss i vår innerskärgård.

Jag tycker att vi är på god väg att tillrättalägga historien till att Sovjet inte direkt kränkte oss under kalla kriget och gillar det inte. Historia skall beskrivas så hederligt som möjligt för det historiska arkivet – inte tvättas rent med en agenda.

Så här skrev ett högt befäl som var aktiv i Blekinge kustartilleri under dessa år till mig vid något tillfälle, det var en åsikt han luftat i andra sammanhang också men jag utelämnar namnet för säkerhets skull;

”Det JAG har svårt att leva med, är personer som fortfarande, och med vilseledande påståenden, försöker ursäkta/bagatellisera Sovjets aggressiva uppträdande under denna period. Utan att sätta in händelsen i sitt historiska perspektiv. Utan hållbara sakargument. Som du just gjort.

Ännu svårare är det att leva med att några tar sig friheten att offentligt håna de oerhört påfrestande insatser som främst Marinens personal utsattes för under 80- och 90-talen. Att hävda vårt territorium kostade många krossade drömmar, ekonomier,förhållanden och, indirekt, flera kamraters liv”.

De jag valt som referenser ovan är ingalunda de enda i debatten men dom täcker in hela argumentationen och är goda exempel på de argument som framfördes.

Varför är det här viktigt?

U137 är den enda enskilda händelse där man inte kan avfärda allt som smutskastning och konspiration och var tvungna att hitta alternativa förklaringsmodeller till varför Sovjet/Ryssland inte var ett hot mot oss.

Ryssland gör idag precis som Sovjet gjorde under kalla kriget – kränkningar, sabotage, påverkansoperationer och subversiv verksamhet.

Nu senast 15st drönare över en belgisk armébas som dom upptäckte av en slump när dom skulle testa nåt anti-drönarvapen.

Men vad är det ni ständigt hör från ryskt håll?`

  • 23st drönare rakt in i Polen var ett misstag, eller så var dom ukrainska.
  • drönare över flygplatser i hela Europa är absolut inte ryska.
  • Ryssland ville aldrig anfalla Ukraina.
  • Allt är NATOs fel.

Man har dammat av handboken från kalla kriget utbrister ni nu förvånat, vi har lärt oss något nytt efter tre års trålande av johanno1.se där han bara lurar oss på swish.

Med U137 gjorde Sovjet det näst bästa – felnavigering, trasig materiel, arbetsplatsolyckor eller kanske sjöfylla salufördes som förslag på varför ubåten grundstötte. Välj vilken ni vill erbjöd dom generöst med ett brett ryskt flin.

Mot Sovjets ständiga nekande till alla kränkningar och flertalet kreativa förklaringsmodeller journalister och debattörer med stora medieplattformar valde att saluföra stod våra försvarsmaktsanställda. Dom gjorde bara sina jobb, hade inte samma räckvidd som media, blev sårade och förolämpade av otrevliga journalister – och till sist gav dom upp i sina försök att få upprättelse.

Försvarsmakten blev helt frånåkta och de män som lägger enormt mycket arbete på debattartiklar mot Ola Tunander är långt över pensionsåldern men känner väl att dom måste rentvå sina namn när dom borde sola sig i glansen av sveriges uppskattning över att dom försvarat oss mot Sovjet.

Var det egentligen fel att försöka få Sovjet att se så illa ut som möjligt?

Vi har ju nu suttit i snart fyra år och försökt prata ned Ryssland i våra diskussionsforum – ju sämre dom ser ut desto bättre.

När det gäller U137 kommer jag i nästa inlägg visa att argumentationen för felnavigering inte är rimlig – det är rimlighetsanalys och att försöka visa att sannolikheten för det är för liten så det troligaste då är att U137 råkade grundstöta i ett skarpt uppdrag.

Det är också av intresse av att parallellt visa på hur pass mycket arbete vissa väljer att lägga på att driva en linje som endast Sovjet, senare Ryssland, gynnades av.

Redan tidigt efter millenieskiftet började väl linjen drivas hårt att det var NATOubåtar men jag började intressera mig på allvar för detta först 2015 – det var efter att jag läst jallais hemsida såklart och fick samma aha-upplevelse som alla andra.

Min position var då att det bara var NATO istället och jag tyckte det var sensationellt, jag hade blivit grundlurad för första och enda gången i mitt liv.

När jag hittade Skalmantråden (sillar och minkar) tog det mindre än ett halvår innan jag förstod att det var Sovjet som kränkte – jag bytte position eftersom bevisen var överväldigande, man kan faktiskt följa i tråden hur jag sakta glider över.

Vi behöver också kalibrera oss till den övergripande situationen för att bättre förstå bevekelsegrunderna.

Tidigt 80-tal startade Sovjet operation RYAN vilket var en riktad informationsinhämtning för att förstå och få förvarning om en attack med kärnvapen från USA.

Det blev lite av en självförstärkande loop och när USA hade militärövningen ”Able Archer” 1983 trodde Sovjet att nu jävlar smäller det – så pass paranoida och lättskrämda var dom efter att ha snurrat till det totalt.

Ni kan själva googla på ”operation RYAN”, väl beskrivet här faktiskt, det är inga gissningar eller spekulation alls idag.

https://en.wikipedia.org/wiki/Operation_RYAN

Sovjet genomförde krigsförberedande åtgärder som blev alltmer aggressiva – eftersom dessa inte är del i U137 får ni hålla er till senare inlägg hunnit skrivas klart, jag vet att det kan vara smårt men zenmunkarna har en speciell andningsteknik för när mina inlägg tar för lång tid.

Den här större bilden förnekar väl egentligen ingen men det är tolkningen om förövaren som sen blir spännande.

En hederlig debattör kommer bekräfta att USA/NATO/UK var i våra vatten dels med marinens goda minne, ibland för att träna oss, påverkansoperationer här och där – och ibland följde dom skarpa sovjetiska uppdrag där dom blev utsatta för verkanseld då vår marin inte alltid hade bra underlag.

Men den kränkande parten som förberedde sig för krig med oss det var Sovjet – alla andra var här för att försöka förhindra Sovjet inget annat, och vår försvarsmakt gjorde sitt bästa att få Sovjet att se dåliga ut.

Det är här man blandar bort korten genom att hitta de tillfällen det var en västlig ubåt och extrapolera till att Sovjet aldrig kränkte oss.

Nästa inlägg kommer som sagt ställa argumenten för U137 felnavigering mot den faktiska information vi har så ni själva kan bedöma vad som är mest trovärdigt.

Alla motargument är från officiella rapporter eller öppna källor och verifierbart.

Johan No.1 har inga ”bekräftelse från anonym källa hos försvarsmakten” att luta sig på som alla andra gillar för det kan vi helt enkelt inte värdera. Här är det endast hårda verfierbara lösa antaganden som gäller rakt in i kaklet.

Nästa inlägg kommer ni lämna som snudd på nyfrälsta med ett glödande rysshat och känna att ni verkligen vill tvåla till ryssjävlarna idag för deras oerhörda fräckhet att kränka oss då 1981.

15 reaktioner på ”U137 del 2 – debattörer journalister och andra i ubåtsfrågan, 16 Oktober 2025”

    1. Bra sammanfattning. Vi har nog samma uppfattning om vad som hände i Gåsefjärden 1981.
      När det gäller försvarsminister Gustafsson fick jag uppfattningen att han agerade tafatt och hamnade i marginalen. Fälldin tog nog över hans roll där. Fälldin fick i bland kritik för att vara sävlig när han uttalade sig men under dessa dagar var han mycket tydlig och bra. Fick beröm av Palme, minns jag, och det hörde minsann inte till vanligheterna.
      Jag har aldrig kollat sociala medier angående U137 utan enbart pratat med folk som antingen var med eller stod vid sidan om och därmed sedan dragit minna egna slutsatser.
      U 137 hade ett hemligt uppdrag, vad vet jag inte. Det som förbryllar mig är farten U137 höll in i fjärden. 8 knop påstås det. Håller man den farten med en 75 m lång ubåt så kan det bara sluta på ett sätt. Och det gjorde det bevisligen.

        1. Att det fanns NATO ubåtar som övade i svenska skärgårdar är ingen överraskning. Perfekt att träna en ubåtsbesättning i den miljön. Västtyskar och engelsmän i första hand, speciellt de senare ( kanske med order från USA ). Att sedan Sovjet fick skulden gjorde hela övningen än mer givande. Danskarna som då hade några ubåtar tror jag lät bli. Detta för att man hade gott samarbete med svenska marinen vid utbildningen av sina besättningar. Danskarna hade tillgång till dyktanken på marinbasen där man tränade fri uppstigning. Danska marinen ville nog inte störa den förmånen. Apropå dyktanken har flera länder fått sin utbildning hos FM DNC som anses vara av hög klass i en internationell jämförelse. Dykcentret finns på marinbasen.

    1. Jag tror alla tre inläggen när sista har kommit blir svåra att ifrågasätta.

      Första målade bilden, nu ville jag visa hur debatten gått och sen sista inlägget torpedera hela det felaktiga narrativet 😀

  1. Det jag har svårt att förstår varför det idag finns ett intresse av att ”skydda”/”rädda ansiktet på” Ryssland, eller dåvarande Sovjetunionen. Vilket enda syfte, om det så endast kan ses med mikroskop, finns?

    Har förstått att Jallai är ”insnöad” på Ola Tunander. Snöar bort mig själv och blir inte riktigt klok på Jallai, i samma veva (artikel där han hänvisar till Ola Tunander avseende en iakttagelse av vad som skall visa sig vara  en italiensk miniubåt) menar han att Palme var Sovjets man, men några böcker senare är han CIA och det var KGB som låg bakom dådet. Betyder det att Jallai även vänt i ubåtsfrågan avseende att Sovjet visst med avsikt kränkte Sverige? Jallai verkar inte i sina senare böcker försöka mildra bilden av Ryssland som ett hot. Iallafall inte när han i senare böcker bland annat skriver om  illegalisterna (nätverk av ryska spionceller)..

    1. Vi diskuterade Jallai en del eftersom alldeles för många tog honom för sanning – han ville sälja böcker blev slutsatsen.

      Jag satt i en emailväxling med honom och det var som att prata med en vägg – när det var NATOspåret som sålde böcker så var det.

      Men jo, han är snorrik och jag inte 😀

  2. OT

    En tuff resa. En fil bild av en rysk flottans Kilo-klass ubåt som passerar mellan Medelhavet och Östersjön på ytan. Foto: Kungliga Nederländska flottan.

    Rysslands ubåtsproblem är mycket värre än många föreställer sig

    https://www.navalnews.com/naval-news/2025/10/rysslands-ubåtsproblem-ar-mycket-varre-an-manga-forestaller-sig/

    Den ryska ubåten Novorossiysk, en förbättrad Kilo-klass fartyg, har tvingats att ta sig hem till Östersjön efter ett mekaniskt fel i Medelhavet.

    Även om vissa rapporter överdrev dess situation, avslöjar händelsen den ryska flottans minskande närvaro i regionen.

    Sedan man förlorade sin bas i Syrien vid Tartus år 2024 och mötte begränsningar i rörelse genom Bosporus, har Rysslands Medelhavsstyrka i stort sett kollapsat.

    Novorossiysks problem belyser de ökande underhållsproblemen och den bredare erosionen av Moskvas marina närvaro i Medelhavet.

    Sagan om den ryska flottans ubåt Novorossiysk har fångat rubriker, och till och med hånfulla kommentarer från tjänstemän.

    NATO-chefen Mark @SecGenNATO sammanfattade det genom att kommentera att den ”trasiga ryska ubåten” ”halta hem från patrull”.

    Ubåten, en Pr.636.3 förbättrad Kilo-klass båt, har varit på väg tillbaka från Medelhavet till Östersjön sedan månadens början.

    Ubåten uppges ha drabbats av ett mekaniskt fel i Västra Medelhavet i slutet av september och har sedan dess återvänt hem på ytan.

    Att den är på ytan är inte i sig ovanligt dock.

    Ryska Kilos har gjort denna resa på detta sätt i åratal. Och den dök inte plötsligt upp utanför Frankrike på något bokstavligt sätt, trots klickbara rubriker.

    Nautiska ordlekar åsido, mycket av det som har skrivits om det är överdrifter och spekulationer. Det är ännu ett fall av ’önsketänkande om förlisning’. Ändå pekar dess problem på ett mycket djupare ubåtsproblem för den ryska flottan.

    Rysslands permanenta styrka i Medelhavet

    Den ryska flottan etablerade en ’permanent styrka’ år 2013.

    Ubåtar, tillsammans med fregatter och större krigsfartyg, var baserade vid Tartus i Syrien.

    Ubåtskomponenten var ofta framdeployerad från den närliggande Svarta havsflottan.

    Detta trots Montreux-konventionen som begränsar ubåtar från att deployeras mellan Svarta havet och Medelhavet.

    I praktiken lyckades Ryssland böja tolkningen av underhållsresor för att komma runt dessa restriktioner.

    Basen i Tartus hade tillräckligt med faciliteter för att ubåtar skulle kunna rotera där i upp till ett år i taget. Ett mycket viktigt reparationsfartyg, PM-82, var baserat där under längre perioder för att ge lokal underhållssupport.

    År 2022 fanns det regelbundet två eller fler ubåtar vid Tartus, med två där i början av invasionen av Ukraina år 2022.

    Saker skulle emellertid inte gå smidigt. Den fullskaliga invasionen av Ukraina resulterade i att Turkiet stängde Bosporus för ryska flottans krigsfartyg och ubåtar.

    Tillsammans med ett förbud mot ryska krigsfartyg att besöka Cypern, som tidigare hade försett med bränsle och underhållstjänster, var detta ett stort slag mot den ryska närvaron i Medelhavet.

    Rysslands fotfäste i Medelhavet kraftigt försvagat

    Sedan i mars 2024 tvingade hotet från Ukrainska obemannade ytfartyg (USV) i Svarta havet omlokalisering av försörjningsfartyg från den kortare Svarta havsrutten till den mycket längre Baltiska rutten. Men det största slaget kom när Assad-regimens plötsliga fall i Syrien i december 2024. Detta ledde till att den ryska flottan blev utkastad från Tartus.

    Ubåten Novorossiysk var ett av de första fartygen att lämna, passerande genom Gibraltarsundet den 2 januari 2025.

    Sedan förlusten av Syrien har Ryssland haft allt svårare att upprätthålla en ubåtsnärvaro i Medelhavet. Deploymenter måste nu segla från Östersjön, en 4 000 km lång resa i början och slutet av varje deployment.

    Detta har begränsat deras tid i Medelhavet och belastar utan tvekan besättningar och sträcker underhållsscheman.

    Ubåtspatruller fortsätter, men svagare

    Novorossiysk återvände till Medelhavet, åtföljd av en supportbogserbåt, i slutet av juni 2025.

    Naval News har information om att hon besökte hamnar i Nordafrika och sannolikt fick specialistunderhåll vid åtminstone ett tillfälle.

    Men det viktiga supportnätverket av lokala baser saknas.

    Samtidigt verkar Rysslands ubåtsflotta, särskilt de diesel-elektriska Kilos, lida av ett underhållseftersatt.

    Detta påverkar de återstående båtarna i Svarta havet (en, Rostov-on-Don, skrevs av efter upprepade missilattacker), liksom de i Östersjön. Så trots att de har en flotta på över 10 båtar finns det ingen omedelbar ersättare för den olycksdrabbade #Novorossiysk.

    Ryssland kan fortfarande deployera kärnkraftsdrivna ubåtar där, som kan segla nedsänkta hela vägen och anlända oväntat. Det är känt att Yasen (även känd som Severodvinsk) klassens kryssningsmissilbåtar ibland har vågat sig in i Medelhavet sedan 2022.

    Men även dessa är överansträngda, och det är nästan säkert inte en permanent närvaro.

    Kommer Ryssland återvända till Medelhavet?

    Ubåtsdeploymenterna verkar nu vara mer för show än en meningsfull marin kapacitet.

    Men Ryssland avser troligen att återupprätta en bas där för att möjliggöra en mer potent styrka att vara baserad där, vilket binder upp resurser på NATOs södra flank.

    Basen kan vara i Libyen, med Tobruk som det uppenbara valet.

    En ny bas kommer att ta tid att etablera, med en viss grad av byggnadsarbete troligtvis nödvändigt. Möjligen kommer det första tecknet vara ryska regeringens lastfartyg som anlöper hamnen, eller reparationsfartyg som seglar från Östersjön. – Under tiden verkar det som att Novorossiysk kommer att ta tid att ersättas på plats i Medelhavet, utan tecken på att en annan Kilo seglar söderut.

    Rysslands ubåtsstyrkor bör inte underskattas, särskilt de senaste kärnkraftsdrivna båtarna.

    Men Kilos visar sina begränsningar, och Ryssland har förlorat all känsla av beständighet i Medelhavet. Det är inte bara historien om en olycklig ubåt, det är ett växande hål i kapacitet och förmåga.

    🧵✍️ Lew Anno Support https://x.com/anno1540/status/1978805632091214151?s=46

Lämna en kommentar

Rulla till toppen