God fortsättning, mitt år började med ett brak där tillbakaresan till Karibien blev lite rörig.
En busenkel Portugal – stoppover – Madrid – Karibien där jag min vana trogen bokat allt i god tid och planerat in i minsta detalj med massa single points of failure.
Den 3 Januari får jag ett SMS att flyget till Portugal är inställt och förstår rätt snabbt att problemet är Schiphol i Amsterdam som med 1mm snö kastats ned i avgrundskaos. Pågår tydligen fortfarande och dom verkar nu ha ett veritabelt armageddon som dessutom spridit sig till flera centrala flygplatser nere i Europa för att några snöflingor virvlar runt i luften.
KLM kundtjänst jobbade som väntat inte helg så det var bara att utgå ifrån att den resan var bränd och titta på alternativa lösningar.
Samtidigt drar naturligtvis en riktig big-boy snöstorm in över Sverige och tåg, vägar och flygplatser påverkas – det verkar pågå fortfarande för barnen skulle ta sig hem från där vi bor med tåget häromdagen och det var massvis med inställda avgångar.
Det inställda flyget skulle avgått från Linköping som är närmare oss än Arlanda och då vädret föreslog att Arlanda skulle bli snöfritt först så letade jag upp en biljett därifrån samma flygdag som den inställda men på kvällen för att ge snöröjarna lite extra tid. Nu kom problemet att jag måste ta mig till Arlanda istället och första bokade tåget ställdes naturligtvis också in. Hade en plan B där jag tänkte köra upp till Arlanda och lämna bilen men SJ chansningen betalade sig för första gången i godstågets historia.
Grundproblemet är att vi hade en separat biljett från Madrid över till karibien den 6 Januari som kostar 35 000kr och naturligtvis ej var ombokningsbar då jag alltid lever livet i omkörningsfilen. Överväger nu på allvar att börja betala den där extra femhundringen för ombokningsbara biljetter som standardförfarande efter det här äventyret.
Vid T-centralen baxar vi ormen med resväskor ut till taxiplattan som är ett hav av friåkare och ”taxameter bror”. Jag är inte i Stockholm så ofta men har lärt mig den hårda vägen att det betyder rejält saltad reskostnad, men Taxi Stockholm har gömt sig väl.
Flyget till Lissabon är försenat så vi landar runt midnatt och min sista minuten hotellbokning blev sådär. Tidigare tåg, flyg och hotellbokningar i Sverige och Lissabon får jag avboka i strömhopp bäst det går och ligger nu ute med så mycket pengar att det börjar bli tomt på kontot.
Stoppovern i portugal är för att vi måste hämta dokument i en liten håla norr om Lissabon så dagen efter är det buss upp, buss ned och snorsent tillbaka till hotellet – när jag så skall koppla av med några kalla öl från hotellet har dom bara spanska ölsorter, är inte det ett högmålsbrott i Portugal? Jag hade verkligen sett fram emot en Superbock och inte spanjorernas radioaktiva färgade vatten😡
Ankomstformuläret till karibien som dom brände mig med förra gången för jag missade det är ifyllt, de fem första träffarna på google är identiska scamsidor som tar dina pengar men den sjätte är sidan till immigrationen och gratis – jag vet det för jag fyllde i alla scamsidorna och betalade sist jag var på flygplatsen men kortet vägrade fungera som tur var och efter två timmar gav dom mig rätt länk med ett brett leende. Sidan kraschade bara fyra gånger och tog inte mer än en timme att göra men jag hade massa spanska öl så det gick bra.
Resdagen med stort D – innan vi vet ordet av cruisar vi över atlanten på väg mot Karibien för flygplatserna har öppnat därborta igen efter trumps kidnappning av Maduro. Det var det egentliga orosmolnet, snöstormen i Sverige var bubblaren.
Nu jädrar hann jag tänka att solen skiner på mig igen men då blir det naturligtvis en terroristattack på flygplatsen precis innan landning så vi lotsas till ny flygplats som jag vet ligger fyra timmar bort med bil. Innan vi hunnit landa hade dom tydligen löst problemet (skjutit ihjäl alla?) och vi är tillbaka lite lätt försenade men flygplatsen är ett hav av special forces så tur att man inte ser ut som en terrorist.
Slutet gott allting gott hinner jag nu mer än lovligt naivt tänka innan immigrationen upptäcker oss igen med ett brett flin – efter att jag stolt visat ankomstformuläret korrekt ifyllt i fyra kopior klipper dom till med ett ”har ni hemresan, visa mig bror”.
Vi har enkelbiljett eftersom vi aldrig vet när vi flyger hem nåt halvår senare. När man provat att omboka ett par gånger och till sist glömmer bort resan så man får köpa en ny känns det nästan som en religiös uppenbarelse när man kommer på att man kan köpa enkelbiljetter istället och ingen frågar dig någonsin efter hemresan eftersom du ser ut som en dollar-brännare.
Som ärlig svensk försökte jag först lura dom med att hastigt visa ditresan och när det inte fungerade ljuga att jag inte hade internet så kom inte åt något, det slutar naturligtvis med att jag omgiven av en ring uniformerade och välbeväpnade tullare får köpa en enkelresa till Miami i slutet av Januari om jag inte vill bli deporterad – inte speciellt välkomnande alls till den turistdestinationen, på Hawai får man en blomstekrans och här är det aggressivt viftande med kalashnikov 😐
Har aldrig haft en hel kedja som multipelt totalt kollapsat förut, när vi ankom lägenheten införskaffade jag omgående ett sexpack stella för att lugna ned mig och vid femte ölen gav jag till min frus stora lättnad upp ältandet om att jag förföljs av nån typ av biblisk olycka och accepterade att det var vädret och Trumps fel.
Nu när ni börjar bli besvikna på att detta blivit en femstjärnig reseblogg går vi tillbaka till ukrainakriget och tillhörande globala eskalering där Donald Trump precis gått full diktator. Jag skall försöka reda ut begreppen så ni hamnar rätt och kan tvåla till lunchrumsjesus igen som nu börjar vädra morgonluft eftersom han tror att alla glömt förnedringen ni orsakade honom i höstas.
Faktum är att vintern 2024 skrev jag ett inlägg om att Trump kanske skulle bli diktator som jag inte själv trodde på men fick många kommentarer som utropade det till det viktigaste jag skrivit – jag säger som Stefan Löfven, vi har varit naiva och speciellt MXT.
Jag anser att USA nu inlett ett aktivt försvar av petrodollarn där Venezuela var del i det och i syfte att hårt markera mot Kina och Ryssland. Nigeria har Trump också haft något för sig i, nu står Iran på tur (igen) och han har kört ned flotta till Panamakanalen (igen).
Såg att dollarn stärktes efter att Maduro kidnappades – världen är bra märklig faktiskt och vi är nu tillbaka till en verklighet där flest eldrör vinner. Lågaffektivt bemötande fungerade ju aldrig mot gängen i Sverige så det visste vi redan men nu är det globalt att om du inte kan försvara dig riskerar du bli överkörd och få ditt land plundrat utan att någon bryr sig – den internationella rättsordningen har iallafall börjat luta betänkligt.
Venezuela är ingen skinande demokrati alls som blivit skändad, Maduro är en fullfjädrad diktator och bara det faktum att hans livvakt var kubaner bör säga er allt ni behöver veta.
Men det ger inte Trump rätten att för en gratifikation till familjen vara en president till salu och sen använda försvarsmakten som rättsskipare när det passar.
Ingen gillar väl danskjävlarna men inte låter vi våra korvetter bestryka de skeva dragiga husen i Köpenhamn med sina 57mm för det, och sen kidnappa Mette för en perp-walk längs med Vasagatan.
Förmodligen så ligger det i Putins intresse att Trump går över till den mörka sidan och blir en Sith. Lite som kejsarens ständiga försök att korrumpera Luke – om USA inser att dom kan börjar göra som dom vill, och gör det, då blir livet lättare för Ryssland och Kina att göra som dom vill.
Själva räden kan man kanske gissa att USA mutat och lovat gentjänster så nyckelpersoner inte gav order om eldtillstånd?
För hade den venezulanska militären mött upp i sin helhet hade det inte gått så här smidigt och istället blivit en jakt på Maduro typ Saddam rimligen med tillhörande amerikanska förluster.
+30st stupade kubaner mitt inne i en venezulansk militärbas full med venezulanska soldater är också intressant – varför var inga stupade från Venezuela?
Det vi vet iallafall är att det är mycket vi inte vet.
USA brände tydligen av EMP – det är intressant och något Europa bör ta till sig för kan man bränna ut ett helt luftförsvar med ett par EMP har man ju snudd på vunnit första slaget.
Jag undrar om dom gjorde samma med Iran förra vändan, dom pratar om EW men kanske är det så att dom avfyrade EMP?
Värt att läsa in sig på.
Något som styrker att det låg mutor och löften bakom var att Venezuela hade väldigt många Manpads och nåt tjugotal lågt flygande helikoptrar är lätta mål, men bara någon enstaka avfyrades.
Försvarsmakten bör ju rimligen haft högsta beredskap och SPECIELLT vid en armébas?
Nu blir det förmodligen politiskt osäkert och massa olika grupperingar funderar på hur just dom skall kunna ta makten – stor risk för att landet destabiliseras ytterligare om man skall gå efter USAs tidigare demokratiseringsförsök som gått sådär.
Trump ljuger naturligtvis så han blir ännu orangare i ansiktet om skälet till räden – skälet var att hota sig till Venezuelas naturresurser och det är EXAKT så som USA höll på sedan 60-talet och fram till Irakkrigen.
Hela Sydamerika drar en kollektiv suck av igenkännande just nu och alla över 60 får akut ångest när dom minns de omålade blodstänkta betongväggarna i förhörsrummen och waterboardingen.
Absolut regelvidrigt, oetiskt, becksvart och allt annat som vi verkligen inte behövde nu när Ryssland och Kina börjat med det.
Men USA har gjort ett strategiskt drag som är mycket bra för USA – det är svårt att komma ifrån hur förbaskad man än är på USA och Trump.
Min gissning som jag luftat ett tag är att USA, Kina och Ryssland delat upp världen mellan sig. Det betyder inte att dom stryker varandra medhårs, bara att dom var för sig fått välja geografiska intresseområden som de andra två lovat att inte gå i storkrig för.
Trump har redan varit övertydlig med att Ryssland kan få Ukraina och att Kina kan få Taiwan, och bevisligen gick inte Kina och Ryssland i krig för Venezuela.
Venezuela var inte vad som helst – det var ett land på USAs bakgård där Kina och Ryssland byggt upp mycket förmåga och som har världens största oljereserver – högsta strategiska värde.
Trojkan kommer fortfarande ha hård retorik mot varandra som bara är varmluft, och sen ge varandra tjuvnyp där dom kommer undan med det för att hålla myten om ett stort hot igång.
Detta sammantaget gör att dom kan gå till väljarna i respektive land och utropa krigslagar och uppoffringar som ger större makt.
Mellan allt detta står EU och det ni nu ser från Trump är att försöka mobba EU till tystnad. Det är verkligen genomskinligt och Europa har väl så smått börjat inse det.
Men det slutar inte där – USA har påbörjat en stor förmågeuppbyggnad i Europa och MENA vilket bör betyda ytterligare insats.
Fredspris, fredspresident och det ständiga ”jag vill ha slut på kriget i Ukraina och FREED” från Trump vs. att starta nya krig parallellt gör ju att trovärdigheten kantstöts en aning.
FIFAs fredspris betyder inget tydligen, hycklare…
Trumps förhandlande om Ukraina är krigslister och han spelar på lag röd – det står sig.
Förmodligen är det väl Iran som skall tvålas till och där verkar medborgarna vara färdiga att göra sig av med mullornas islamistiska styre – det är bra.
Men USA borde hålla sig borta naturligtvis.
Ingen nu sittande diktator eller annan folkvald kan överleva en full folklig resning – sånt här klarar medborgarna av själva bara dom känner att dom har omvärldens stöd, även om alla revolutioner har en tredje part som backar upp i det dolda. Lite som blankarna på börsen – är sittande styre för hatade är det enkelt att fälla dom genom att dra lite lätt i trådarna och det finns alltid någon som vill ha bort dig. Asgamarna är också en viktig del i ekosystemet.
Skälet att det misslyckades i Belarus var för att Ryssland körde in massivt med inrikestrupper som kväste folkfesten och samma med Georgien.
I Venezuela har Maduro haft Wagner, Hezbollah, Irans republikanska garde och massa andra guns for hire så förvisso kanske man kan argumentera för att USA gick in när alla andra redan var där MEN det var inte för demokrati och ljus som Trump kidnappade Maduro, det var för att kunna plundra Venezuela på olja.
Det gäller att hålla två tankar i huvudet samtidigt, och så säger skriften att det hände – amen.
Det andra vi också gått och förutspått är att USA kommer göra olika drag som är bra för dom och inte så bra för alla deras västallierade.
Att dom gjort allt dom kan som är bra för Ryssland samtidigt som dom tvålat till oss i Europa är bara det absolut uppseendeväckande men dom har också böjt sig för Kina med tullarna där vi fick en sämre deal och mer hot än dom har jag för mig, minns inte alla turerna om jag skall vara ärlig och sen all rök som läggs för att förvilla.
Förmodligen kommer lågkonjunkturen 2026 och Kina, Ryssland, USA kommer försöka knuffa över den till Europa med en rysk svart svan – så tänker jag att dom resonerar för allt annat vore tjänstefel när Europa visat sig ha mycket svårt att parera och göra motdrag.
Nu verkar ryska operation släcka lyset i Europa börjat iallafall och det är lätt att förstå varför dom började med Tyskland för Merz har blivit en arg tysk kansler som nu kastar blickar österut.
För när genomförde vänsterextremister sabotage mot elinfrastruktur senast i Europa?
Snöstormen är väl svår att skylla på Ryssland kanske men elavbrotten kom rätt lägligt precis när det blev kallare och snö, och jag har anat stora IT problem i bakgrunden när jag har suttit med alla mina ombokningar.
Våra europeiska ledare är valda med inte så starka mandat och en opposition som alltid står redo att sticka en kniv i ryggen på dom.
Ryssland har betalat politiker, partier och extremistgrupper som dom aktiverar vid rätt tillfällen, och dom hotar och drar sig inte för mord.
Anställda på belgiska Euroclear hotades till att inte ge Ukraina de frysta ryska medlen – var så pass känsligt för Ryssland att dom ökade trycket och dom överjävliga belgarna vek sig direkt.
Till och med belgiska politiker vek sig som ett vasstrå och jag tycker efterdiskussionen borde komma faktiskt för Ryssland hotade sig till att ett land i EU saboterade ett viktigt beslut genom att gå efter personer i landet direkt.
Lite som det där jag brukar prata om att gängen skulle kunna göra i Sverige mot betalning av Ryssland, eller att din partner får betalt direkt in i sitt nyuppsatta aktiebolag nån miljon per föreläsning en gång per månad och att Skatteverket bara bryr sig om att du skattar, då är alla nöjda.
Så rätt jag hade, igen… 😶
Alla politiker, nyckelpersonal och viktiga tjänstemän har en familj, barn ett hus och rätt många skulle nog känna att 10mnkr vore ett stort lyft även efter att Skatteverket fått sitt – det är så Rysskand lyckats låsa oss i snart fyra år.
Att Belgien gått rysslands ärende är mycket oroande men ingen gillar en hårig belgare, det är sedan gammalt.
Trump försöker också mobba oss till tystnad – här är det Macron som får sig en smäll.
Trump är del i Rysslands påverkansoperation mot Europa.
Men trots allt detta har flera ledare i Europa nu hittat sin inre viking – Merz har gått ut som bara en tysk kan göra nyligen och lovat att Europa skall resa sig. Vi får be till avgudarna att han menar det på rätt sätt för Tyskland har en rätt lång tradition av att direkt kantra och börja fundera på hur man effektivast skall kunna avrätta så många som möjligt med ny oprövad teknik.
Macron har Trump surnat till på rejält så då gör han väl rätt han också, kan nog ha att göra med borgfreden med frun.
Vikingarna i norden hade redan sin inre viking på plats och dom samarbetar med alla andra som hittat sin inre viking och vi ligger helt rätt – Sverige, Finland och Danmark är drivande vikingar.
Min slutsats blir att Trump kommer öka sina insatser mot oss för att försöka pacificera oss, Grönland är väl lämpligt till exempel, kan han få igång ett storbråk om Grönland tar det fokus från Ukraina.
Mer handelskrig, han hotar ju Macron med mer handelstullar iallafall?
Och direkta attacker på politiker som Starmer, Macron och Merz?
Nu har den trojkan precis skrivit ett stenhårt avtal med Zelensky så det torde det bli 😀
Om ni som jag följt det här så minns ni hur Trump anklagade oss för att inte göra tillräckligt för Ukraina och att vi skulle betala för våra egna vapen. Nu när vi gör det är han ännu surare och det säger väl precis det ni behöver veta om hans lojaliteter.
Det händer otroligt mycket just nu så ukrainakriget hamnar nästan i radioskugga men för den uppmärksamme så fortsätter Ukraina sin serie motoffensiver och det går extremt bra – kriget är vunnet om inte Europa låter sig pratas omkull men visa mig den som kan mota tillbaka en tysk som hittat sin inre preussare tillsammans med en fransman med napoleonkomplex och nån Japan som vädrar nationell återupprättelse och vässade samurajsvärd.
Jag har ett stort orosmoln på min annars gråa regntyngda himmel – att Europa väljer den enkla vägen och tar Afrika i utbyte mot att lämna USA, Kina och Ryssland ifred. Jag vet inte om det alternativet finns men det skulle göra allt mycket lättare för oss.
Lättare men inte rätt, då har vi också blivit en sith och just nu behöver världen en god kraft när mörka sidan blir allt starkare. Europa är just nu rebellbasen på Hoth och Macrons fru är en hoth-wampa.
En inte helt glasklar slutsats för mig har slagit ned som en blixt och det är att de problem vi har i Europa också är garanten för att vi också inte går full diktator – den bräckliga demokratin är sista hindret mot diktatur och vi får se om fördämningarna håller.
Iran är annars väldigt spännande för det börjar få momentum på allvar och transportflyg från Ryssland och Kina landar i strömlinjehopp.
Verkar till och med som att dom flyttar på guldet till Ryssland – gick dom på den lätta.
RU och Kinas satsning i Venezuela är väl hundratals miljarder dollar förmodligen som nu gick upp i rök – bra och kan samma hända i Iran, ännu bättre.
Ja, jag är lite luttrad och tror inte att USA nu står i begrepp att nedmontera axis of evil alls – det är spel för gallerierna för att försöka få Europa att förhålla sig passiva.
Ukraina är fortsatt stoppklossen som förhindrar att det här spårar ur och vi kommer dyka ned i slagfälten i nästa inlägg.
Glöm inte heller att springa till en betald prenumeration – det är mycket bra för miljön och ni kan genom 80kr per månad förhindra att havsnivån stiger vilket får anses vara ett överkomligt pris för så mycket godhet.
Eftersom det gäller att rädda miljön så blir det kanske tvingande åtgärder framöver om miljöintresset visar sig vara för svagt – vi måste värna miljön helt enkelt.
Eftersom jag storgnällde på elpriset hela förra året får jag väl medge att snittpriset för December var en gudagåva och elräkningen högst överkomlig – hatten av.
Det har varit lite lågsäsong över jul och sen traumat med resan men nästa vecka bör vi vara tillbaka till normalläge med några inlägg i veckan igen.
Lunchrumsjesus är lyckligt ovetande om vad som komma skall, ett riktigt hammarslag som ni kommer kunna använda, igen.
När det gäller Venezuela svalde jag betet initialt och tyckte att det var fel osv. När jag fått lite perspektiv och insett att de som skriker högst är, ryz, Kina, Iran, Kuba och Nord korea så börjar jag vackla. Är Maduro-gate en bra sak egentligen, om Usa sticker hål på ”de ondas” investeringar i landet så borde det vara bra. Sedan kan man alltid prata sig blå om världsordning och monroe-doktrin, men i slutändan är det väl bara vi i väst som bryr oss om detta, för ”de onda” är det ju bara viktigt att vi uppfyller alla krav medan de kan bete sig lite som de vill?
Landsförrädaren Donalds tydliga utspel om att ta över Grönland kan ha fler anledningar än att det handlar om att inte RU eller Kina skall ta ön som enligt lögnaren själv är anledningen till varför USA måste äga ön. Förrädaren säger också att det är MENTALT viktigt för honom att äga Grönland, det räcker inte att ha i stort sett obegränsade försvarsmöjligheter i samarbete med Danmark och de avtal som redan finns. Den demente mannen själv bekräftar alltså att han är i behov av en psykolog!
Han har tidigare aviserat sin vilja att även Kanada skall tillhöra USA. Kanada är ju en trogen allierad i Nato för oss övriga, en anledning till att beslagta Grönland kan då vara att slå in en kil mellan Kanada och Europa för att i kommande steg, kanske inom ett år, även överta Kanada. Då har han kontroll över hela Nord-Amerika precis som han uttalat att han vill. Panama kommer troligen att utsättas innan dess liksom Colombia, krigsfartygen är ju redan på plats i och med anfallet på Venezuela.
Skulle tro att Folk och Försvarskonferensen i Sälen som börjar i morgon inte kommer att ha några problem med att fylla agendan.
Donald har samma som Putin rena maktambitioner
Härligt att se att du är tillbaka på jobbet igen så du har tid att skriva gula väggar! 👍👍👍
Dagens inlägg blev en rivstart, inte bara en gul vägg utan en mer av en gul väg, nästad som hämtad ur trollkarlen från Oz!
Den boken skreb jag också, hur visste du det 😳
Ryska förluster i Ukraina 2025-01-10
SLAVA UKRAINI
AFU rapporterar:
”🛢️📉 Russia’s crude oil production in December dropped to its lowest level in the past year and a half, reaching 9.326 million barrels per day. By the end of December, more than 185 million barrels of Russian crude were stored in tankers. Read more 👀”
https://bsky.app/profile/theukrainianreview.bsky.social/post/3mc2ppaxsk22g
https://theukrainianreview.info/russias-oil-production-falls-to-an-18-month-low/
Börjar det inte bli dags att sätt stopp för rosthögarna?
”No flag No insurance No problem! Rustbucket zombie-tanker ARCUSAT/TAVIAN/TIA will enter Baltics in ~3 days. This will be her third fetch of Russian oil since October. No flag, no state, no identity and no registry -> she is basically lawless. Some would even argue states have obligations here.” https://bsky.app/profile/auonsson.bsky.social/post/3mbzp36hk6s2o
”From zombie tankers to fake IMO numbers: the identity frauds now playing out at sea”
https://www.lloydslist.com/LL1155512/From-zombie-tankers-to-fake-IMO-numbers-the-identity-frauds-now-playing-out-at-sea
Usa gör ju det som vi i europa inte kunde göra
”🇮🇷 Protests in Iran gaining momentum. A key difference from previous protests is the availability of satellite internet, more weapons, and greater organization.”
https://bsky.app/profile/maks23.bsky.social/post/3mc2oq75wf22g
Jag tror landet faller den här gången
Arktis kan bli ett problem. I USA är det enbart Alaska som har kust mot Norra Ishavet. Ryssland har övertaget här. Även Norge (med Svalbard) vetter mot Arktis. Men Kanada och Grönland har lång kust mot Norra Ishavet…🤠🫣
Och här finns olja. Kina ligger helt offside här men kompenserar detta med att skicka dit stora fiskefartyg och polarforskningsfartyg. Isen smälter snabbt i ishavet nu och snart är det dax att börja borra. Kina har mest intresse av att visa musklerna men det finns ett stort behov att jaga proteiner till sin stora befolkning. Sydkinesiska sjön är nämnligen snart helt tomt på fisk. Så det är nog olja som styr Trumps intresse för Grönland (och Kanada).
Delsvar till Johans trevliga inlägg.
Bra att du tar upp det där med fisket, inte något man tänker så mycket på men haven börjar få svårt att tillgodose behoven och förutom att leta nya områden har man väl även gått allt djupare.
Kanada höll väl under flera år på att sabba fisket helt, men efter hårda regleringar fick man fiskbeståndet att återhämta sig (snabbare än man vågade tro på).
Kina tycks inte ha några spärrar alls vilket de fått mycket kritik för (bland annat från miljörörelserna, som vissa annars försöker beskylla för att de inte protesterar mot Ryssland och Kina). Risk att de dammsuger haven helt om de får hållas.
Skulle USA ta över Grönlad vore det kanske en positivt bieffekt, att Kina tvingas bort, å andra sidan har USA börjat nedmontera allt som har med miljön att göra, inte säkert det blir bättre.
Bra reseskildring ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Resten är Hyckleri!
”Men det ger inte Trump rätten att för en gratifikation till familjen vara en president till salu och sen använda försvarsmakten som rättsskipare när det passar.”
Vilken rätt?
Med vilken rätt landade de allierade på Normandie och ”skipade rätt” i det av Vichy-regeringen styrda Frankrike? Vi hade knappt UN/FN då. Men Maduros regim, stödd av Ryssland, hade lika stor legitimitet som dåvarande Vichy-regeringen, eller som den danska ockupationsregeringen som också fälldes i kölvattnet av den av utomstående nationer ledda alliansens militära intervention i Europa. som helt saknade, enligt ditt, MXTs och många andras resonemang rättslig grund.
Och vilken internationella rätt och rättsliga instans hänvisar du till idag? Säkerhetsrådet, där Ryssland och Kina kan lägga sitt veto?
Och här…
Uppgifter: Över 200 döda i Iran
Protesterna mot Irans regim fortsätter i landet. Tidningen Time har varit i kontakt med en anonym läkare i Tehran, som säger att 217 döda demonstranter har bekräftats på sex olika sjukhus i huvudstaden. De flesta ska ha dödats av skarp ammunition enligt läkaren.
Antalet dödsoffer har inte kunnat verifieras. Människorättsgrupper har tidigare uppgett runt 50 civila dödsfall under protesterna i landet. dn
…sitter du, MXT med flera med byxorna halvt neddragna ochvhoppas att Trump intervenerar militärt?
Som sagt Hyckleri!
Bra att du ryter i från när du inte håller med! 👍👍👍
Förstår hur du tänker men tycker jag varit tydlig med varför jag har den ståndpunkt jag har men det kanske krävs att jag utvecklar det ytterligare. Får återkomma om jag kommer på ett bättre sätt att förklara det på.
(Tycker för övrigt att det är en viss skillnad på att gå in med trupper och hjälpa ett land som attackerats av en yttre fiende, jämfört med när det är interna strider.)
Problemet är att för att en ”internationell rätt” skall existera måste det finnas institutioner som upprätthåller den. Precis som regeringen i ett land har till uppgift att se till att lagar upprätthålls. Något sådant finns ej. Har aldrig funnits.
Hönvisa gärna till Kalla Kriget men då säger jag Lech Walesa, Pragvåren mm. Den skyddade ej då. Det var den starkes rätt.
Ordningen efter det var USA världspolis: Forna Jugoslavien, Libyen, Irak, Filippinerna och mer eller mindre de europeiska länderna i det forna östblocket (Warsawapakten) under Kalla Kriget: Polen, Baltikum, m fl. Också den starkes rätt. Ryssland var försvagat.
Allt hade varit betydligt enklare om FN fungerade så som man inbillat sig att det var tänkt från början. Trots det finns det ändå avtal mm. som många länder kommit överens om att följa.
Och ett av de avtalen är Responsibility to Protect (R2P) som solklart lägger ett ansvar på samtliga(!) länder att ingripa om ett land inte skyddar sina egna medborgare.
Innebörd av R2P
Enligt principen R2P har alla suveräna stater en skyldighet att skydda den egna befolkningen mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten samt att vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga sådana brott. När en befolkning är utsatt för svårt lidande, och staten i fråga inte vill eller kan stoppa lidandet, faller ansvaret att skydda över på det internationella samfundet. R2P innehåller tre moment; skyldighet att förebygga, skyldighet att reagera och skyldighet att återuppbygga. (FN).
Varken Venezuelas regering, Irans eller för den delen Rysslands är skyddade av några internationella lagar eller avtal. Enligt R2P är det tvärtom. Man har gjort sig till föremål för R2P.
Ja, en rättsstat kan svårligen existera utan ett våldsmonopol. Svårt att översätta till internationella förhållanden. FN har aldrig haft ett våldsmonopol, inte ens ett våldsmandat öht.
USA har inte våldsmonopol och är en rättsstat. Tvärtom menar författarna av USAs konstitution att rätten att bära vapen ligger i den fria statens intresse.
USA har genom sin konstitution en befolkning som har rätt att bära vapen som samfällt kan försvara sig mot en dysfunktionell stat eller yttre fiende.
Detta kan överföras internationellt. R2P utgår inte ifrån att FN har ett våldsmonopol utan på att det internationella samfundet agerar/reagerar för att upprätthålla internationell rätt/R2P. Alltså samfällt agerar.
”🇫🇷🇺🇦 Macron has discussed the deployment of around 10,000 soldiers to Ukraine as part of a European security guarantee, – Les Echos. During a closed meeting, he discussed with his party colleagues the deployment of two brigades as part of a multinational force.”
https://bsky.app/profile/theukrainianreview.bsky.social/post/3mc2of5urqc2g
För lite
”Trump sees Putin as an obstacle to peace and is reportedly “tired of his games,” according to The Telegraph. His recent support for seizing a Russian oil tanker and backing tougher sanctions was meant as a warning. A source close to Trump said, “He’s out of carrots. Only the stick is left.””
https://bsky.app/profile/noelreports.com/post/3mc2qfwnn6c2t
Varmluft
”Protests raged through the night in Iran. Crowds reportedly torched the Al-Rasul mosque in Tehran, a symbol of the Islamic regime, and set fire to the municipal building in Karaj. Public anger is exploding as the crackdown gets bloodier, and more are calling for the regime to fall.”
https://bsky.app/profile/noelreports.com/post/3mc2qehldys2t
https://bsky.app/profile/theukrainianreview.bsky.social/post/3mc2qaspfc22g
”Ukraine faced another drone and missile attack overnight. Russia launched 121 attack UAVs and an Iskander-M ballistic missile. Air defense shot down or suppressed 94 drones, mostly Shaheds, across the north, south, and east. At least 15 locations were hit.”
https://bsky.app/profile/noelreports.com/post/3mc2pzkaehk2t
205 och maggan – kalla kriget var USA och Sovjet som delade upp världen, tryckte ned Europa och hade proxykrigs-arenor.
Roosevelt gav östeuropa till sovjet trots churchills protester och usa hade sina bästa är under kalla kriget.
USA har klart och tydligt visat att dom vill komma dit igen så rätt svårt att se varför vi skall heja på en sån utveckling?
Under Biden förrådde USA Ukraina och under Trump är det ännu värre – usa är INTE vår vän.
Venezuela är bara en amerikansk land grab precis som Grönland är, och som colombia kommer bli.
OM usa var vår vän hade Ukrainakriget varit slut redan 2022 när hela VDV var instängda väster om Dnepr men usa stoppade den vinsten.
Vi går mot global konflikt och risken att även Europa hoppar på är nog högre än vi förstår förvisso men vi bör nog hålla isär konflikterna.
Jag kan tycka att afrika är fattigt, krig och diktaturer – tycker ni europa skall in där och styra upp det lite?
när vi sen tagit över kan vi kanske erbjuda arbetskraften transport?
Farligt att drunkna så för att skydda dom kedjar vi fast dom i durken?
USA i sydamerika IGEN är 100% en sk1tdålig ide.
Sen att usa nu gör sånt som är mycket bra för dom är en annan femma och nu är det nog bara MXT kvar som inte vill tro att det är så.
Lex Kalla Kriget, usa storhetstid
Det är Europa som har kastrerat sig själv som är problemet. Den starkes rätt har alltid gällt. Trots lärdomen av andra världskriget och att Roosevelt körde över Europa och lät Sovjetunionen ta över östra Europa (Lex Kalla Kriget) lät vi efter kalla krigets slut USA agera världspolis utan en tillstymmelse till att bygga upp en egen krigsmakt. Istället hängav vi oss åt att göra oss ekonomiskt beroende med Daddy Ryssland. USA tröttnade på Europa långt innan Trump. Förvisso inte så mycket för att Europa horade för Ryssland utan mer för att USA inte fick vara vår hallick, som under KK.
Förvisso, sen fanns det en tid 1939 och på 1600-talet när Europa inte kastrerat sig själva och risken att vi kommer dit finns.
Hade USA varit på vår sida hade Ukraina vunnit 2022.
Nu 2025 ENDAST för att Ukraina vägrat ge upp har Europa kommit i ordning – det är bra.
Vi ska krossa Ryssland, Belarus skall falla och Kaliningrad bli demilitariserat – vi kommer dit.
Vi kommer förmodligen hjälpa USA i deras krig mot Kina men inte existentiellt och på vår mark.
Vi skall ha schyssta avtal med Afrika.
Precis som med ekonomi så är den aldrig ny och gamla krascher upprepar sig alltid men vi behöver inte bli helt fartblinda och just nu börjar det ljusna rejält kring Ukraina.
USA VILLE att vi skulle vara beroende av dom och köpa säkerhet för femdubbla marknadspriset – det var därför dom gav östeuropa till Sovjet.
Hade USA velat vårt bästa hade dom väl tillåtit Gripen till Ukraina 2023 och inte viftat med kontrakten?
När ska USA sluta för nu är det Kuba och Colombia på tur och sen Mexiko, tror du resten av sydamerika viker sig som ett vasstrå eller står dom upp mot USA?
USA kommer få allt dom vill i Sydamerika nu efter denna maktdemonstration och det är bra för USA.
”tror du resten av sydamerika viker sig som ett vasstrå eller står dom upp mot USA?”
Inte om Europa skärper sig och sådana ansträngningar har just gett resultat:
Breaking News: The EU agreed to a sweeping trade pact with four South American countries that would create one of the largest free-trade zones in the world.
https://www.nytimes.com/2026/01/09/business/economy/european-union-mercosur-trade.html
Viss skillnad på Syd och Mellanamerika idag och för 50 år sedan. Då visade Monroe-doktrinen sitt rätta ansikte med militärdiktaturer tillsatta av USA/CIA.
I dag är det demokratier, visserligen med skiftande kvalitet men utvecklingen går framåt. Speciellt i Costa Rica och Uruguay. Venezuela är ju undantaget tillsammans med ett par länder i Centralamerika. Venezuela var ju ”fallfrukt” för Trump. Med dom övriga blir det en grannlaga uppgift
👍
Med tanke på alla länder som faller som käglor nu – är det inte Belarus tur snart?
Tror ni det kan bli strömlinjehopp av fällda diktaturer istället för världskrig?
Är mercosur avtalet bra eller dåligt?
Billigare bananer🍌
Iran kommer falla 🤩🤩
👀 Ukraine hit a key Russian fuel hub overnight.
A targeted drone strike struck the Zhutovska oil depot in Russia’s Volgograd region — a site used to supply Russian troops fighting in Ukraine, the General Staff says.
https://bsky.app/profile/united24media.com/post/3mc3cjf4dng2j
Råkade in i en diskussion på ett virtuellt forum med en försvarsanalytiker som delade ett intressant scenario:
“Som observatör inom försvarsanalys har jag följt utvecklingen kring JEF och östra flankens säkerhet under flera år. Det som Johan beskriver med Ukraina och Polens roll stämmer väl överens med vad vi ser på insidan: Polen är redan i praktiken navet för den operativa försvarskapaciteten i Östersjöområdet, men det saknas en formaliserad garantiram som binder ihop de mest kapabla länderna.
Ett tänkbart, anonymt scenario som diskuteras bland vissa analytiker är att JEF, med UK och Norden i spetsen, erbjuder ett hårdare säkerhetsåtagande till Polen – mot att Polen bidrar direkt till att förstärka Ukrainas position i kriget och samtidigt fungerar som en stabil västlig mur mot öst.
Det här skulle skapa en operativ kedja där åtgärderna inte är beroende av Washingtons godkännande och samtidigt ge Europa större handlingsfrihet i säkerhetsfrågor. Strategiskt sett skulle det kunna fungera som en signal om att Europa kan ta ansvar för sin egen säkerhet, utan att trampa på NATO:s grundprinciper.
Självklart är det fortfarande spekulation, men de underliggande förutsättningarna finns redan i den militära och politiska logiken – det handlar bara om att formalisera vad som redan delvis sker på fältet.”
– kändes som något som skulle passa in i bloggarens världsledande diskussioner.
Intressant och låter som i linje med Johans. Är det endast spekulation eller finns substans?
🧵 Thread: Greenland Will NOT Be Bought — Not by Denmark. Not by the U.S. 🇬🇱🔥
Follow & RT — this is global resistance. 👇
1/ 🇬🇱 “We do not want to be Americans. We do not want to be Danes. We want to be Greenlanders.”
All five political parties in Greenland’s parliament united to throw down at Trump’s imperial threats. Every. Single. One.
https://x.com/anno1540/status/2010037617723625712?s=46
Samma vecka som Donald Trump skryter om att Vladimir Putin ”fruktar Förenta staterna som leds av mig” men inte Europa, försökte den ryska presidenten bevisa exakt varför Europa betyder något.
Moskva sköt det kärnvapenkapabla Oreshnik mot västra Ukraina—nära den polska gränsen så att européer skulle kunna höra ljudmuren om de gick utanför. I Kiev spenderade ryska drönare och missiler natten med att förvandla lägenhetskomplex till kylskåp precis när en snöstorm anlände, vilket ledde till avbrott av värme och ljus för hundratusentals människor.
Tack för att du läser! Prenumerera gratis för att få nya inlägg och stödja mitt arbete.
Prenumerera
Samtidigt pitchade Trump till oljeexekutiver om en $100 miljarders ”New Deal” för Venezuela, funderade på att ta Grönland ”om de gillar det eller inte,” skällde på försvarsentreprenörer—och försäkrade alla att att ta Putin på samma sätt som han tog Nicolás Maduro ”inte kommer att vara nödvändigt.”
Om du bara tittade på de filmiska delarna—hypersonikerna, kommandoräden i Caracas, US Coast Guard som beslagtar ryskanknutna tankfartyg—kunde du tro att denna krig handlar om vilken ledare som gör något galet på onsdag. Du skulle missa maskineriet i bakgrunden—avtalen, kontrakten och kommittéerna som avgör vem som vinner. Den verkliga tävlingen är missiler mot memos—om institutionerna för makt kan överleva två män som hellre styr genom spektakel än lag.
Missilen och Memot
Rysslands Oreshnik-missil låter som något som drömts upp i en Pentagon-PowerPoint: en intermediär, kärnvapenkapabel ballistisk missil marknadsförd som toppmodern. Marknadsföringsavdelningen vann tydligt den striden.
Den har nu använts i strid två gånger. Första gången, 2024, träffade den centrala Ukraina med dummy-krigsrubriker—en skarp demonstration, en varning klädd som en test. Den andra var denna vecka, när Moskva sköt en från sin testplats Kapustin Yar mot Lviv oblast, ungefär fyrtio mil från Europeiska unionens gräns.
Enligt ukrainska tjänstemän trängde den igenom ett par våningar, brände upp ett arkiv i en källare och såg mer ut som en dyr bilslagsspets än som världens undergång.
Så varför skjuta den?
Officiellt kallade försvarsministeriet attacken för hämnd för en påstådd ukrainsk drönarattack mot en av Putins residens i slutet av december. Västerländska underrättelsetjänster och Kiev är överens om att drönarattacken aldrig ägde rum, vilket innebär att Kreml använde ett flaggskeppssystem för att svara på ett hot de uppfann.
Oreshnik är inte primärt riktad mot ukrainska arkiv. Den är riktad mot europeiska och amerikanska nerver.
Bara dagar innan missilen flög, möttes amerikanska, ukrainska och främst europeiska tjänstemän i Paris för att diskutera långsiktiga säkerhetsgarantier för Ukraina. Moskvas svar var att understryka hotet med rött bläck: Om du sätter stövlar på denna karta påminner vi dig om att vi har missiler som når varje huvudstad på den. Det var en missil som ett memo, och som de flesta passivt-aggressiva kontorsmejl, annonserade den hur nervös avsändaren egentligen är.
För Putin måste spektaklet—en kärnvapenkapabel båge på en radarskärm—ersätta européer som tyst omvandlar löften till skriftliga förpliktelser.
Paris Pappersvägg
Vilket leder oss till Parisdeklarationen, och den del av denna historia som faktiskt håller Putin vaken om natten.
Representanter för USA, Ukraina och en 35-nationers ”Coalition of the Willing” samlades i Paris för att göra något omcinematiskt: utforma västerländska säkerhetsgarantier för Ukraina när skjutandet upphör.
Det resulterande dokumentet är inte NATO-medlemskap, men på vissa sätt är det mer omedelbart inträngande. Det ålägger undertecknarna långsiktigt militärt stöd till Ukraina och att bistå det om Ryssland attackerar igen—kort av NATO:s artikel 5, men närmare det än Putin någonsin ville. Det föreställer sig en multinationell europeisk styrka fysiskt stationerad i Ukraina efter en vapenvila, inte bara i retorik utan på ukrainsk mark.
På den amerikanska sidan är rollistan inte bara de vanliga diplomaterna: Trumps särskilda sändebud Steve Witkoff, hans svärson Jared Kushner och NATOs högste allierade befälhavare i Europa, USA:s flygvapengeneral Alexus Grynkewich.
Vad man än tycker om administrationen är det svårt att avfärda en process när presidentens närmaste politiska och militära löjtnanter är med i rummet.
Zelenskyy har beskrivit avtalet om bilaterala säkerhetsarrangemang mellan Ukraina och USA som ”i princip klart” för Trumps underskrift.
Och ändå är inget avgjort.
Tillbaka i Kiev säger Zelenskyy att inte en enda europeisk ledare har gett honom ett enkelt, omissförståeligt åtagande om att deras soldater kommer att kämpa för Ukraina om Ryssland kommer tillbaka. Utan juridiskt bindande garantier—ratificerade av parlament, stödda av kongressen—vet han att en framtida rysk offensiv kan mötas med en ström av uttalanden istället för flyganfall mot ryska stridsvagnar.
Kreml förstår skillnaden intuitivt. Det är därför ryska tjänstemän exploderade över Parisdeklarationen, märkte alla framtida multinationella styrkor som ”legitima mål,” och sedan, bara för att understryka poängen, sköt en Oreshnik mot västra Ukraina samtidigt som de skyllde en icke-existerande drönarattack på Putins dacha.
Du skriker inte om ett papper du anser meningslöst—särskilt när det papperet snart kan vara präglat, arkiverat och stött av brigader. Kreml vet att den verkliga faran inte är en presskonferens; det är en ratificerad skyldighet. Paris är där underskrifter börjar se farliga ut.
Kiev: Missiler, Drönare och ett Vapeniserat Vinter
Om Oreshnik-attacken handlade om att skrämma Bryssel och Washington, var resten av veckans beskjutning riktad rakt mot ukrainska civila.
Under en natt genomförde Ryssland ännu en massiv kombinerad attack: ballistiska missiler från Rysslands Bryansk-region, Kalibr-kryssningsmissiler från Svarta havet, och våg efter våg av drönare av Shahed-typ från flera riktningar, inklusive ockuperade Krim och den ryska fastlandet. Ukrainska luftförsvar sköt ner de flesta av dem— långt över två hundra drönare och majoriteten av missilerna—men ”de flesta” är inte en trösterik statistik när du bor under en av undantagen.
Undantagen slog hårt.
Kiev vaknade upp till fyra döda och minst tjugo fem skadade. Räddningsarbetare som skyndade till platsen för en attack mot en bostadsbyggnad träffades av en andra attack i den klassiska ”dubbeltryck”-taktiken, med teorin att även krigsförbrytelser bör ha en husstil. En ambulans förstördes i explosionen.
Drönare skadade Qatars ambassad i huvudstaden. Qatar, som tyst har medierat fångutbyten, uttryckte ånger och noterade att ingen skadades. Det var en liten, diplomatisk version av det större ukrainska budskapet: vi kommer att fortsätta prata även när du fortsätter bomba.
Längre söderut, i Odesa oblast, slog ryska drönare mot hamninfrastruktur och två utländska flaggade lastfartyg. På ett av fartygen dödades en syrisk besättningsman. Ukrainas vice premiärminister beskrev attackerna som ett nytt försök att rikta in sig på civil sjöfart och livsmedelsrutter—Rysslands senaste ansträngning att förvandla Svarta havet till en privat avgiftsbelagd väg samtidigt som de klagar över ”sjöröveri” varje gång Ukraina slår tillbaka.
Samtidigt svepte en djup vinterstorm över Ukrain
President Volodymyr Zelenskyy, som är försiktig med att ge ryssarna propagandamaterial på en ”flyende” huvudstad, tryckte på en annan linje – stanna, arbeta, fixa staden, ge inte Putin nöjet. Borgmästaren måste oroa sig för rören; presidenten måste oroa sig för bilden.
Det är en ögonblicksbild av Putins krig: missiler, drönare och en vapeniserad vinter som kraschar in i en stad vars överlevnad fortfarande beror på det tysta arbetet av nyttoarbetare, budgetposter och donationsåtaganden.
En Front Som Blöder Men Knappast Rör Sig
Medan missiler regnade ner och snön hopade sig, flyttade sig frontlinjerna knappt.
I öst fortsatte ryska styrkor att trycka åt flera håll, men särskilt i sektorn Pokrovsk, där ukrainska befäl rapporterar ungefär femtio stridsengagemang om dagen. Mönstret är tråkigt och dödligt: infiltrationer i små grupper, en flagga på stadens kant för Telegram, och sedan ukrainska moteldar som slår ner alltihop.
Geolokaliserade bilder visar detta i miniatyr. I norra Pokrovsk dyker ryska soldater upp på nya positioner ena dagen; nästa dag beskjuter ukrainska styrkor samma trädlinjer och slår ner flaggorna.
Ukrainsk underrättelsetjänst släppte nyligen ett avlyssnat samtal där en rysk befälhavare i den 237:e luftburna regementet beordrade sina underordnade att avrätta ukrainska krigsfångar nära Pokrovsk. Det är ett exempel på ett växande mönster av sanktionerade krigsförbrytelser – fältavrättningar, tortyr, avsiktlig beskjutning av civila – som har intensifierats i sektorer där Moskva pressar hårdast.
Ingenting av detta ger Ryssland det Putin behöver: en verklig genombrott.
Kartor och västerländska analytiker beskriver fronten som ”slitande och positionell”: Ryssland blöder kraftigt för blygsamma vinster i skogar och i utkanten av små städer – framsteg som mäts i meter och som skulle ta år att summera till de regioner Putin hävdar.
Ukraina är uttömd – ibland ner till en handfull soldater per kilometer – men har undvikit det enda som verkligen skulle förändra kriget: en operationell kollaps på nivå.
Moskva har försökt kompensera för sin oförmåga att snabbt vinna på marken genom att attackera allt annat – Ukrainas städer, elnät, fartyg och Europas nerver. När din armé stannar, måste dina missiler och propaganda göra det arbete din doktrin inte kan.
Ukrainas Långa Arm
Om Ryssland gör Ukrainas städer till mål, gör Ukraina Rysslands karta till en rekommendation.
Under det senaste året har ukrainska drönare och missiler slagit djupt in i ryskt territorium, träffat oljeraffinaderier, ammunitionslager och annan högvärdig infrastruktur på platser som en gång kändes lika avlägsna från fronten som förorterna från Manhattan. Enbart i december slog Ukraina två dussin olje- och gasanläggningar inne i Ryssland – en månatlig rekordnivå, och inte den typ av mätvärde du vill se öka om din budget finansieras av fossila bränslen.
Estlands militära underrättelsechef, Ants Kiviselg, har varit rak om vad det innebär: räckvidden, intensiteten och den geografiska omfattningen av Ukrainas långdistansanfall ökar. Luftvärnssystemen tuggas upp av konstant användning och direkta träffar. Med tanke på den takt som Ryssland förbrukar interceptorer och förlorar radarsystem hävdar Kiviselg att Ukrainas långdistansanfall år 2026 kommer att bli vanligare, mer precisa och mer skadliga.
Ett land som sträcker sig från Sibirien till Arktis, med en av världens största kärnvapenarsenaler, förväntas på papperet mala på för evigt.
Det är svårare att argumentera för det när dina raffinaderier fortsätter att brinna, och din centralbank spenderar sina dagar med att försöka hantera inflation, kapitalflykt och en försvarsbudget som nu äter upp ungefär fyrtio procent av regeringens utgifter.
Ukrainas ekonomi är i sämre skick – lägre BNP, hög inflation, en budget som är lappad med europeiska lån och frysta ryska tillgångar – men med fortsatt västerländskt stöd har den fortfarande en trovärdig väg de kommande åren.
Ryssland har allt svårare att hitta en väg som bara blir brantare – särskilt om ukrainska drönare fortsätter att sätta eld på kalkylbladen i Moskva själv.
Skuggflottan Möter Kustbevakningen
Om du vill ha en liten, konstig inblick i hur detta krig förs, titta inte bara på frontlinjerna. Titta på fartygen som smyger mörka utanför Venezuelas kust.
I åratal har Moskva förlitat sig på en ”skuggflotta” av tankfartyg för att transportera rysk och iransk olja runt sanktioner. Detta är den globala ekonomins spökskepp: fartyg som byter namn och flaggor, stänger av transpondrar vid lämpliga tillfällen och dyker upp var som helst där en hamn tar emot lasten och låtsas inte se skrovet.
Det spelet blir allt riskablare.
Denna månad bordade och beslagtog amerikanska specialstyrkor och kustbevakningsenheter ett tankfartyg som hade opererat under olika identiteter – Bella 1, sedan Marinera – och hade vid ett tillfälle omflaggat sig som ryskt och, enligt vissa rapporter, seglat med en rysk ubåtseskort. Efter en jakt som började i Karibien och slutade i Nordatlanten tog amerikanska styrkor över det och eskorterade det till hamn. Moskva fördömde operationen som olaglig och eskalerande, för att sedan plötsligt ändra ton när Washington beslutade att släppa två ryska besättningsmedlemmar. Plötsligt var USA:s president en man av ”konstruktiva beslut”, och utrikesministeriet uttryckte ”tacksamhet”.
Det var inte en engångshändelse. Andra sanktionerade tankfartyg i venezuelanska vatten bytte tyst till ryska flaggor och deklarerade Svarta havet som hemmahamnar – vilket gör dem både mer uppenbart ryska och mer politiskt känsliga.
I Washington övervägde lagstiftare en lag för att införa tullar på upp till 500 procent på länder som fortsätter att köpa ryska varor – ett utkast som i allmänhet avfärdades som oanvändbart men avslöjande i sina ambitioner.
Tillsammans förvandlar Ukrainas sjöburna drönare och Amerikas bordningsenheter ett finansiellt sanktionsspel till en polisoperation till havs.
Ryssland kan kalla det pirateri. Resten av världen kallar det verkställighet – och det drivs av stämningar, beslagsorder och försäkringsblanketter, inte torpeder.
Europas Vacklande, Londons Satsning
Europas ledare har svarat med sin karaktäristiska enhet: alla är överens om att något måste göras, och de diskuterar vad.
Italiens premiärminister Giorgia Meloni, som både har beväpnat Ukraina och regerat med Rysslandsvänliga partners, ekade Frankrikes president Emmanuel Macron genom att säga att tiden har kommit för Europa att ”tala med Ryssland”. Hon varnade också för att ett sådant tillvägagångssätt lätt kan slå tillbaka om det görs på ett ”stympat, oordnat” sätt som låter Putin plocka av regeringar en efter en.
Storbritannien satsar däremot på att överleva Kremls teatralik på det gamla sättet: genom att bygga en så djup relation att vem som än sitter vid makten i London eller Kyiv år 2125 fortfarande är fast med den.
Förra året undertecknade Storbritannien och Ukraina ett 100-årigt partnerskapsavtal, en fördragliknande ram som binder London till Kyiv när det gäller försvar, ekonomi och diplomati under generationer.
Denna vecka i Kyiv undertecknade Ukrainas premiärminister Denys Shmyhal och hans brittiska motsvarighet John Healey en ”vägkarta” för det partnerskapet år 2026. Det torra språket döljer en konkret lista: skala upp Ukrainas Octopus-interceptor-droner till 1 000 per månad, utforska gemensamma industriprojekt inom luftförsvar och långdistansanfall, studera hur man lokaliserar produktionen av svenska Gripen och skärpa säkerheten för Ukrainas maritima område.
Healey fördömde Rysslands senaste anfall, inklusive Oreshnik-attacken, som ett nytt försök av Putin att terrorisera Ukraina och hota Europa. Han kallade sitt besök ett tecken på ”beslutsamt stöd för en rättvis och varaktig fred”. Zelenskyy, för en gångs skull, höll med utan synliga förbehåll.
På ena sidan: ledare som pratar om att prata med Ryssland. På den andra: ett land som precis skrev på ett sekel till Ukraina samtidigt som de beställer fler drönare. En av dessa är brus; den andra är avsedd att överleva de personer som skrev under den.
Zelenskyjs buffertzonskapitalism
Säkerhetsgarantier handlar om mer än trupper och luftförsvar. Det handlar om vad som händer innanför linjerna.
Zelenskyy har ägnat den senaste veckan åt att prata om något som hade låtit bisarrt före 2014 och endast excentriskt före 2022: ett USA-Ukraina-prosperitetspaket byggt kring ett frihandelsavtal och en särskild ekonomisk zon längs en framtida kontaktlinje.
I en nylig intervju nämnde han nolltariffer på handel med USA för vissa industrialiserade regioner i Ukraina. Det är inte ett brett nationellt avtal; det är en slags demilitariserad industripark, där tillbakadragna trupper ersätts av advokater och logistikchefer.
”Formatet är svårt men rättvist,” sa Zelenskyy. Ryssland skulle behöva spegla Ukrainas tillbakadraganden. Båda samhällena skulle behöva acceptera en zon som varken är helt ett land eller ett annat på kort sikt. Det skulle, som han uttryckte det, ”frysa kontaktlinjen, inte konflikten.” I praktiken innebär det att acceptera en obekväm kontrollinje samtidigt som man försöker kväva framtida offensiver i byråkrati och balansräkningar.
Han vill ha konkreta detaljer. ”Jag vill inte att allt slutar med att de bara lovar att reagera,” sa han om USA. ”Jag vill verkligen ha något mer konkret.”
Det är en avslöjande kontrast. Putins ”konkreta” är Oreshnik. Zelenskyjs tullschema.
Det ena är en sprängningsradie; det andra är ett term sheet. Det ena är en stund på televisionen; det andra är en klausul som du kan verkställa.
Caracas, kommandos och frestelsen av räden
Om Zelenskyy försöker låsa in en avskräckande arkitektur, försöker Trump bevisa att han kan få resultat med den teatraliska versionen istället.
Tidigare i månaden genomförde amerikanska styrkor en av de mest aggressiva utomterritoriella operationerna mot en sittande utländsk ledare på årtionden. De fångade den venezuelanska starka mannen Nicolás Maduro och hans fru i en attack mot Caracas, förde dem bort för att ställas inför långvariga amerikanska åtal, och sedan såg världsledarna på medan de försökte avgöra om det var rättvisa, imperial överträdelse eller både och.
Ukraina lade märke till det. Zelenskyy skämtade att Washington nu ”vet vad de ska göra härnäst” med diktatorer, en kommentar som allmänt tolkades som en tunnslöjad hänvisning till Putin. Trots allt har USA sanktionerat den ryska presidenten, sett honom åtalad vid Internationella brottmålsdomstolen och spenderat år med att kalla honom krigsförbrytare. Om du är villig att gripa en åtalad ledare från ett palats, varför inte en till?
Vid en evenemang på Vita huset med oljeexekutiver blev Trump tillfrågad om exakt det. Skulle han någonsin överväga att skicka militären för att ”göra samma sak mot Vladimir Putin”? Han skrattade bort det. Det skulle inte vara nödvändigt, sa han. Han påstod att han hade en ”fantastisk relation” med Putin, uttryckte besvikelse och påminde alla om att han ”löst åtta krig.”
Samma dag som han marknadsförde en ”$100 miljarder ’New Deal'” för Venezuelas oljeindustri, ramade han in Maduros räd som både ett slag mot narkotikahandel och ett förebyggande drag mot kinesisk och rysk inflytande.
”Vi kan inte tillåta att Kina eller Ryssland ockuperar Venezuela,” sa han. ”Om vi inte hade agerat, skulle de ha varit i Venezuela.”
På Capitol Hill hyllade hökar en laglig, beslutsam attack mot en auktoritär block som inkluderar Ryssland, Iran, Kuba och Kinas kommunistparti; kritiker varnade för att normalisera kidnappningar av utländska ledare skulle göra världen farligare och argumenterade att om du vill skada Putin, borde du slå mot hans energiintäkter med finansiella sanktioner, inte hans kollegor med kommandos.
Resten av världen har dragit en annan slutsats: när du välter en diktators dörr, undrar varje annan auktoritär om nästa räd kommer att inkludera hans våningsplan.
Putins svar, för tillfället, är att sträcka sig efter vapen som skickar politiska budskap utan att korsa den linjen. Trumps svar är att lova att han kan leverera ordning med en räd istället för en ratificeringsröst.
Grönland och den krympande Arktis
Om Venezuelaräden var en flex av amerikansk räckvidd är Grönlands besatthet en flex av något annat: tron att rätt fastighetsaffär kan lösa ett geopolitiskt problem snabbare än strategi.
Trump säger nu, mer direkt än under sin första mandatperiod, att USA kommer att ”göra något med Grönland, vare sig de gillar det eller inte.” Om Amerika inte agerar först varnar han för att Ryssland eller Kina kommer att ”ta över Grönland,” och USA kommer att hamna med fel grannar. Han hävdar att detta är en fråga om nationell säkerhet, men han kan inte motstå att glida in i språket från sitt gamla liv som fastighetsutvecklare.
”Du försvarar inte arrende på samma sätt – du måste äga det,” berättade han för reportrar, med en kragsnål med sitt eget ansikte under USA-flaggan. ”Länder behöver ägande.”
USA har redan breda rättigheter i Grönland, tack vare ett avtal från 1951 med Danmark som låter amerikanska styrkor bygga och driva baser, kontrollera luft- och sjöförflyttningar och stationera personal vid behov. Pituffik Space Base, i Grönlands nordväst, är bara det mest synliga tecknet på den närvaron.
Föregående administration tog Arktis på tillräckligt stort allvar att kongressen beordrade en kontor för arktisk och global motståndskraft på Pentagon, som producerade en Arktisstrategi för 2024. Det dokumentet betonade avskräckande, samarbete med allierade som Danmark, Norge, Finland och Sverige, och behovet av mer ishärdat kapacitet i en region där Ryssland och Kina redan ökade sin närvaro.
Sedan återvände Trump till Vita huset och, långsamt, försvann kontoret som hade skrivit strategin. Dess sida omdirigeras nu till ett meddelande ”404 – Sida hittades inte!” Vissa av dess ansvarsområden har integrerats i ett kontor för hemlandsförsvar och Amerika – där Arktis har slagits ihop med Venezuela, Panamakanalen och Mexikanska golfen.
Pentagon talespersoner insisterar på att detta bara är ”omstrukturering för att anpassa sig till presidentens prioriteringar.” Före detta tjänstemän säger att det också är en reaktion mot allt med ”klimat” i titeln och en reflektion av Trumps preferens för halvklotig dominans över allierade.
Offentligt argumenterar presidenten för att inte ta över Grönland skulle ”ge upp Arktis till Kina, Ryssland och till andra regimer som inte har de amerikanska folkets bästa intressen i åtanke.” I hemlighet har maskineriet som hans eget regering byggde för att hantera Arktis tävlan tyst lagts ned.
Hans nationella säkerhetsstrategi, utfärdad i slutet av förra året, tonade ned konkurrensen med Moskva och Peking till förmån för ”strategisk stabilitet” med Ryssland och en ”ömsesidigt fördelaktig ekonomisk relation” med Kina – och nämnde inte Arktis alls.
Det är Trump-Putin-sammanflätningen i miniatyr: en värld där gester alltid överträffar reglerna som är avsedda att disciplinera dem. Båda männen gillar drama. Ingen av dem har mycket tålamod för allianser och kontor som kan omvandla drama till politik.
Skillnaden är att bara en av dem har allierade som är villiga att underteckna partnerskapsavtal avsedda att överleva deras karriärer.
Presidenten mot premiärministrarna
Om Grönland är fastighetsfantasin och Caracas är rädfantasin, är försvarsentreprenörerna produktionsfantasin.
Under de senaste veckorna har Trump riktat in sig på Amerikas största försvarsentreprenörer – Lockheed Martin, Boeing och några andra – för vad han kallar ”girighet” och ”försening.” Han har inte fel om Pentagons förvärvskaos. Programmen går över budget och försenas, och entreprenörer tjänar ofta mer på ändringsorder än på att leverera i tid. Aktieåterköp pumpar upp aktiekurser och verkställande ersättning utan att skjuta iväg en enda missil snabbare.
Ett presidentdekret som släpptes den här veckan hotar att minska bonusar för chefer och aktieägare på företag som inte kan öka produktionen och till och med avsluta kontrakt. Det har varit på gång sedan förra hösten, byggandes på den första Trump-administrationens frustration över en försvarsindustribas som inte verkade förstå att en krigssituation i Europa och en kvasi-krigssituation med Iran-stödda styrkor i Mellanöstern kan kräva ett annat tempo.
Dekretet säger inte exakt hur en president förväntas tvinga ett halvdussin massiva företag—och deras aktieägare—att producera komplexa vapensystem snabbare i anläggningar som redan arbetar på full kapacitet och är beroende av tusentals små leverantörer. Ett försök att riva upp kontrakt lär troligen hamna i domstol, inte på fabriksgolvet.
Trots det har retoriken satt ovanligt mycket press på Pentagon-brass och skapat en öppning för personer som har varnat för systemet i åratal. Även centristiska och progressiva demokrater, inklusive Jack Reed och Elizabeth Warren, ser detta som en efterlängtad erkännande att huvudentreprenörerna har lyckats ”utomordentligt bra” medan USA hamnade efter på viktiga system—och noterar att Trump inte kan bara ”svinga sin trollstav” för att ändra ersättning; han behöver kongressen.
Lockheed gav ut ett noggrant formulerat uttalande där de uttryckte delad oro för ”hastighet, ansvarsskyldighet och resultat” och lovade att ”säkerställa att våra krigsförare behåller en avgörande fördel och aldrig skickas in i en rättvis strid.”
”Om jag vore ett startföretag, skulle det inte finnas någon bättre tid att vara inom försvar,” sa en lobbyist. ”Du är målgruppen för det de letar efter.”
Erfarna analytiker påminner på ett nedslående sätt: du kan inte bara rycka F-35 från Lockheed och ge det till ett 200-personers startföretag. Huvudentreprenörerna existerar för att de har spenderat årtionden på att bygga komplexa leverantörskedjor och integrationskapaciteter som inte kan trollas fram ur en riskkapitalpresentation.
Om Trump verkligen vill ha snabbare vapenproduktion—för Ukraina, för Taiwan, för vilken eventualitet som helst—kommer han att behöva samma sak som han behöver i Arktis, vid Paris-toppmötet och vid sanktionsupprätthållandet: reformer, kontrakt och budgetar som överlever hans humör. Regelförändringen som omskriver upphandlingen kommer att vara viktigare än inlägget som kritiserar en VD.
Att skälla på VD:ar är tillfredsställande. Att ändra upphandlingsföreskrifter är tråkigt. Bara en av dessa leder till fler Patriot-interceptors. Även vapenkapprustningen handlar om finstilt text.
Två Krig, Ett Val
Sammantaget är det en krigssituation skiktad på två sätt: ett högljutt, ett tyst.
På en nivå finns det högljudda kriget: Oreshniks som flyger mot Lviv, Shahed-dronare som surrar över Kyiv, presidentens riff om att ta Grönland.
På en annan nivå finns det dolda kriget: Parisförklaringen som binder Ukraina till ett nätverk av garantier; det 100-åriga partnerskapet med Storbritannien; upptrappningen av ukrainska Octopus-dronare; de juridiska diskussionerna om tankersbeslag och utkast till tullar på Rysslands kunder; Zelenskyy:s förslag om frihandelszoner och buffertzonkartor; Patriot-kalkylarket som visar sig vara viktigare än något tal.
Putin satsar på att det högljudda kriget ska slita ner Ukraina och skrämma Väst snabbare än det tysta kriget kan låsa in någonting på papper. Om han kan terrorisera ukrainska civila till att fly, frysa städer till underkastelse och skrämma européer med kärnvapenkapabla vapen nära deras gränser, kanske det tysta kriget aldrig riktigt materialiseras.
Trump, på sitt eget sätt, satsar på att hans högljudda show—räderna och utfallen—kan ersätta det långsamma arbetet som skulle göra det tysta kriget effektivt. Varför spendera år på att bygga upp ett Arktisnätverk när du kan bara ”göra något” med Grönland? Varför slita med upphandlingsreformer när du kan hota med kontrakt? Varför luta sig helt mot Europas kollektiva avskräckning när du kan skryta med att Putin bara fruktar dig?
Ukraina, fast i mitten, förstår insatserna bättre än någon annan. Zelenskyy vet att missiler ensamma inte kommer att rädda hans land, och att löften ensamma inte heller kommer att göra det. Han behöver både Patriot-batterierna nu och frihandelszonerna senare. Han behöver att britterna skriver under ett 100-årigt partnerskap och amerikanerna skriver checkar. Han behöver att Europa pratar mindre med Ryssland om att ”förstå varandra” och mer om luftförsvarsförråd.
Den obekväma sanningen för både Trump och Putin är att den avgörande slagfältet är det de gillar minst.
Det är inte hypersoniska testområdet i Astrakhan. Det är det dammiga kontoret i Kyiv där en tjänsteman tillbringar en till kväll med att försöka matcha västerländska standarder med ukrainsk upphandlingslagstiftning och en skrivare som fortsätter att fastna.
Showmän och män som gillar att leka dem hatar den världen. De kan inte dominera den med en räd eller en demonstration. De kan bara bearbeta den, eller lämna den, eller försöka spränga den.
Om Väst får det här rätt, kommer världen att minnas räderna och testskotten mindre än underskrifterna och lagarna som följde dem. Till slut är det anteckningarna som besegrar missilerna.
Tack för att du läste! Prenumerera gratis för att ta emot nya inlägg och stödja mitt arbete.