Får ta som går tillbaka när de är tomma. Inte lika kostsamt för Ryssland men kommer att leda till färre tankers och kommer nog att få en eller annan inse att risken att frakta rysk olja är för hög.

Situationen med Pokrovsky och de runt omkring honom är extremt svår.

Men samtidigt håller vi på något sätt fast. Det är omöjligt i förhandlingsprocesser att ta och förkasta, låt säga, en av de viktigaste faktorerna.

Det här är specialstyrkorna från Huvuddirektoratet för underrättelsetjänst. De är de bästa av de bästa. Här finns det en annan approach, annan träning, en annan nivå. Det vi har åstadkommit är att vi har lyckats vinna värdefull tid. Vi har hjältar, och vi kan inte ta ifrån dem deras segrar.

Om enheten bryts kommer det inte finnas något.

Om fiendens planer, slagfältet, den internationella agendan, och framför allt, framtiden för vårt land. Vi diskuterar allt detta nu med chefen för Huvuddirektoratet för underrättelsetjänst inom Ukrainas försvarsministerium, generalmajor Kyrylo Budanov. Kyrylo Oleksiyovych, hälsningar och tack för denna möjlighet.

God morgon. Vi kommer att dela den här konversationen upp i en serie viktiga frågor för vårt land och kanske geopolitiska frågor. Men jag vill börja med nyheterna som för närvarande är på allas läppar, och det gäller Ukraina och inte bara vårt land. Och, i princip, kommer vi att börja med detta ämne. Det handlar om Venezuela. Situationen där har trappats upp på senare tid. Donald Trump har upprepade gånger nämnt detta land i en ganska aggressiv politisk ton, skulle jag säga. Enligt dig, vad händer där och hur kan det påverka den geopolitiska arenan i nära framtid?

Tack för din fråga. Jo, faktiskt, situationen där är mycket intressant. Den kommer att vara, den utvecklas redan dynamiskt, och denna trend kommer att fortsätta i nära framtid. Betydande styrkor från USA:s flotta har redan närmat sig, låt säga, de operativa områden från vilka det är möjligt att agera på Venezuelas territorium, och marinkårsenheter har deployerats, det vill säga, tekniskt sett är allt klart för operationen. För övrigt har USA:s krigsminister redan tillkännagett starten av denna operation, vilket innebär att den redan formellt är igång. Jag tror att vi inom en snar framtid kommer att se vad som händer med de regimer som inte vill leva, låt säga, enligt civiliserade regler och använder droger som ett verktyg, olja som ett verktyg, och generellt hanterar människor som inte riktigt är de man borde hantera. Vilka andra länder tror du kan vara på denna lista? Det är en intressant fråga. Nyligen genomfördes en mycket, mycket professionell operation, låt säga, som hela världen såg i Iran, när, demonstrativt, kan man säga, precisionbombningar utfördes direkt från USA:s territorium. Jag har förklarat detta tidigare, och jag kan upprepa det igen. Det gjordes så demonstrativt som möjligt. Attackerna utfördes från USA:s territorium självt. Inte från uppsättningsflygfält, som alla tror. Nej, bombplanen flög direkt från USA, och visade sin makt och storhet, visade att de kunde nå vilken punkt som helst på jordklotet. Vilken signal tror du att denna demonstration skickade till Ryska federationen?

Ja, det var avskräckande. Och efter det började Ryska federationen göra en rad försök att visa sin makt. Detta hänvisar till demonstrationsuppskjutningar av kärnvapenbärare. De flesta av dem var misslyckade, men några var framgångsrika. Men detta är ändå inte samma nivå, låt säga, som demonstrerades i Iran. Mm. Demonstrationen från Ryska federationen. Vilken signal sände den till Västvärlden? Den signalerade att fienden har all makt och måste tas på allvar. Jag skulle också vilja prata om en av de senaste uttalandena av den amerikanska presidenten.

Han sa att stridigheterna i Ukraina måste upphöra så snart som möjligt, och kallade kriget en fruktansvärd, blodig massaker och det största kriget sedan andra världskriget. Och när vi går över till ämnet det rysk-ukrainska kriget, hur skulle du beskriva den fas vi befinner oss i nu?

Ja, allt jag kan säga är att jag hoppas att presidenten i USA har rätt och att allt detta kan lösas på något sätt inom allra närmaste framtid.

Det är det blodigaste, och låt säga, inte det blodigaste i termer av civila offer, men det största sedan andra världskriget, vilket innebär i världen. Men det är definitivt det största och blodigaste kriget i termer av användning av konventionella vapen. Det vill säga, allt har använts här. Det enda som inte har använts är hangarfartyg, men det enda hangarfartyget som Ryska federationen har är inte stridsdugligt långt ifrån vårt, låt säga, operationsområde. Allt annat har använts, förutom, jag upprepar, massförstörelsevapen. Samtidigt som alla talar om dessa fredsbevarande försök, metoder för att sätta press på Ryska federationen och, tyvärr, även på Ukraina på slagfältet, fortsätter Ryssland att avancera i flera riktningar. Hur påverkar situationen på slagfältet dessa fredsbevarande försök från tredje part? Det är omöjligt att ta och förkasta, låt säga, en av de viktigaste faktorerna i förhandlingsprocessen. Det vill säga, man kan inte ignorera den verkliga situationen på slagfältet, precis som man inte kan ignorera, låt säga, den sociala situationen. Det är omöjligt.

Förhandlingsprocessen för att avsluta stridigheterna i ett land innebär alltid, ja, förhandlingar över flera områden. Det handlar inte bara om förhandlingar om leverans av, säg, olja. Nej, det är mycket djupare och bredare än så. I en av dina korta intervjuer talade du om boken Den Osynliga Sidan, Makten, Den Osynliga Makten, ursäkta mig, av diplomaten Burns, ja. Ja, den handlar bokstavligen om, ja, en aspekt av officiella förhandlingar, vad som händer officiellt, och det finns inofficiella kommunikationskanaler, inofficiella samtal, bakom-kulisserna-diskussioner, och så vidare.

Och de har alltid större betydelse än den officiella sidan. Ja. Och används sådana instrument i det rysk-ukrainska kriget? Det vill säga, i vilken utsträckning använder Ryska federationen dem och i vilken utsträckning har Ukraina sådana möjligheter? Låt mig säga så här, jag kommer att avstå från att svara på din fråga direkt. Jag kommer att svara, som man säger, generellt sett, att alla parter måste använda vilka medel de har för att uppnå sina mål. Ryska federationen är traditionellt starka i detta avseende, låt säga. Alla känner till deras systematiska arbete.

i alla världens hörn, inklusive Västvärlden. Detta är ingen hemlighet för någon. Så, existerar sådana processer? Ja, det gör de definitivt.

Jag skulle också vilja gå vidare till frågor som rör fronten och det rysk-ukrainska kriget och prata mer i detalj om Pokrovsk. GUR-soldater deltog också i dessa strider. De deltar fortfarande. En av operationerna som fick stor uppmärksamhet i den ukrainska och utländska pressen var helikopterlandningen för att skapa en korridor för andra ukrainska försvarsstyrkor. Och du ledde operationen direkt. Enhetschefen ledde operationen. Jag var där och hjälpte honom så gott jag kunde, så att säga. Vi har hjältar, och vi kan inte ta ifrån dem deras segrar.

Vilka var resultaten av denna operation, detaljerna som du kan dela med oss? Hur skulle du bedöma den nuvarande situationen kring Pokrovsk? Situationen med Pokrovsk och dess omgivningar är extremt svår, men samtidigt håller vi på något sätt fast.

Jag ska svara dig igen. För det första måste du titta på källorna, du vet, som man säger, varför den operationen behövdes vid den tiden i den specifika formen, eftersom situationen var extremt spänd och akut. Jag vill påminna om att allt detta hände mot bakgrund av officiella uttalanden från Ryska federationen om erövringen av staden, när Gerasimov rapporterade till Putin att staden hade tagits. Och här måste du förstå vad situationen var vid den tiden. Ingenting annat skulle ha fungerat. Det vi gjorde var att vinna värdefull tid så att de huvudsakliga enheterna inom de väpnade styrkorna lugnt, ja, så långt det var möjligt, kunde närma sig staden för förstärkning, så att säga. Efter det slutade alla i Ryssland omedelbart säga att staden hade tagits. De började säga att det var framsteg, att det var framgång, att det var många strider, men de gick bort från att säga att allt hade tagits.

Ser du Pokrovsk spela en separat politisk och propagandaroll för ryssarna? Självklart är det en nyckelelement i deras propaganda och en nyckelkomponent inom militärområdet, som de för närvarande fokuserar på och kommer att fortsätta fokusera på.

Det skulle vara en stor seger för dem om det inträffar. Och hur skulle det kunna påverka Ukraina diplomatiskt?

Precis tvärtom. Ja. Men låt oss hoppas att de samlade politiska och diplomatiska ansträngningarna, militärens arbete och framför allt soldaterna i skyttegravarna, som de säger, kommer att ge resultat och att vi kommer att kunna ta oss ur denna situation på rätt sätt. Kan du också dela med dig av detaljerna om hur krigsförarna från Huvudunderrättelsetjänsten genomför sådana operationer, eftersom detta inte är den första vid frontlinjen. Vad menar jag med det? När krigsförarna anländer och genomför en specifik operation. Ja, det är vårt jobb. Hur skulle det kunna vara annorlunda? Specialstyrkorna från Huvudunderrättelsetjänsten har alltid funnits på alla de blodigaste och hetaste platserna, absolut alltid, både 2014 och nu.

Hur mycket förberedelse och, jag vet inte, patriotism krävs det? Förmodligen eftersom dessa operationer, om du tittar på viss film, är mycket farliga och krigsförarna beter sig väldigt… Ja, kom igen. Ja, det här är specialstyrkor. Här finns det en annan approach, annan träning, en annan nivå. Det är en annan synvinkel på allt detta arbete. Människor kommer hit, de tvingas inte att göra det. Vi väljer dem bland dem som vill. Jag vill prata lite med dig om den inrikespolitiska situationen och sedan återvända till ämnet kriget och slagfältet. Vi pratar vid en tidpunkt då Ukraina har fått kännedom om en stor korruptionsskandal inom energisektorn. Det kan låta mycket dramatiskt, men under en fullskalig invasion uppfattas sådana skandaler mycket smärtsamt, eftersom det finns människor vid frontlinjen som ger sina liv för sitt land, uppenbarligen inte för sådana intriger och affärer. Vad tror du att vår stats nästa steg bör vara för att säkerställa att detta inte påverkar våra försvarsförmågor, och hur reagerade du på den information som kom ut? Titta, för det första finns det en faktum, det existerar, eller hur?

Det finns en offentlig kännedom om korruptionen. Och inom energisektorn, som du säger, en av de mest smärtsamma områdena för vår samhälle, eftersom, ja, vi ser alla att strömavbrott, ja, de existerar, åtminstone, eller hur?

Hur ser jag på allt detta? För det första gjorde de anti-korruptionsmyndigheterna sitt jobb, de avslöjade det, och de stoppade åtminstone denna skräck. Om det är sant, tror jag att det är sant, som det visades. Det vill säga, de gjorde definitivt sitt jobb.

För det andra är presidentens ställning helt korrekt. Han såg allt detta och fattade rätt beslut. De inblandade personerna avstängdes omedelbart. Och sedan hjälpte han, såvitt jag förstår, till att se till att de avsattes från sina befattningar under en kort tid. Så även här kan vi säga att, enligt min åsikt, gjorde han sitt jobb helt korrekt. Sedan börjar den tredje fasen. Detta är rättsprocessen. Dvs. rätten har nu det sista ordet. Vi är en konstitutionell stat, vi är en demokratisk stat. Oavsett hur vi ser på det, är det tydligt att i krigstider ser allting lite annorlunda ut och verkar inte alltid vara så. Men så är det. Ukraina är en konstitutionell demokratisk stat. Rätten måste avsluta denna fråga. Och den kommer definitivt att göra det. Min personliga ståndpunkt är att de som begått handlingar av korruption, särskilt under kriget inom en så samhällsviktig sfär, måste straffas därefter. Och det kan inte finnas några ursäkter här. De gjorde det medvetet. Därför måste de straffas. De anti-korruptionsmyndigheterna har gjort ett utmärkt jobb. De har än en gång bekräftat sin betydelse och nödvändighet för denna stat. Vi kan bara applådera dem.

Presidenten har också gjort sitt jobb. Personer har avlägsnats från sina befattningar. Nu är det upp till domstolen att avsluta detta ärende.

Så ser jag på det. När det gäller om detta på något sätt kan påverka Ukrainas försvarsförmåga i termer av stöd och hjälp från västliga allierade, finns det en risk. Och jag tror att vi alla behöver tänka på detta och inte ge dem, som de säger, en ytterligare anledning att helt enkelt underlätta för vår fiende att uppnå sitt mål att avskära vårt eget stöd. Kan du utveckla det?

Jag sa det igen, de anti-korruptionsmyndigheterna gjorde sitt jobb.

Nästa steg är att avsluta denna historia. Detta är en fråga för domstolen. Om vi bara överdriver denna fråga är det klart att alla kommer att dra nytta av det. Från vår direkta fiende, som är öppen, är det tydligt för alla, som för övrigt redan har påbörjat detta arbete. Ja, detta var förutsägbart, som de säger, i en sådan situation. Och genom systemet med botar och så vidare, skapas ännu mer negativitet. Det finns en samordnad ansträngning i samhället, låt oss säga, av västliga partners, med vad de anser vara en korrekt förklaring att Ukraina inte kan hanteras. Det är en korrupt stat. Titta på vad som händer där. Och allt detta maximeras, som de säger. Allt detta kan leda till negativa konsekvenser. Därför, om vi vill detta, måste vi ägna en viss onormal, låt oss säga, uppmärksamhet åt det. Vad som hände, upprepar jag, är helt enkelt ett faktum. Och alla har reagerat korrekt nu. Låt oss bara inte glömma att vi är en stat som styrs av lagens regler och även i krigstillstånd. Staten är i krig. Och det innebär att val är omöjliga just nu. Men av någon anledning ägnar sig ett stort antal politiker alltför mycket uppmärksamhet åt detta, särskilt till operationen av den Nationella Anti-Korruptionsbyrån. Ja, jag kan inte låta bli att fråga dig. Det är ett hett ämne, ett smärtsamt ämne, vilket är varför det får så mycket uppmärksamhet. Samhället lider. Människor har ingen elektricitet, och nu har korruptionen inom energisektorn avslöjats. Hur kan människor inte reagera på detta? Det är en normal reaktion. Jag säger bara igen, när vi återgår till den föregående frågan, får vi inte överreagera på denna situation och avskära allt vi kan för oss själva. När det gäller valen har du ställt en intressant fråga. Jag ska svara dig lite från sidan, så att säga. Jag är en stor fan av TV-serien, konstfilmserien ”Game of Thrones.” Jag anser faktiskt att det är ett av de största och mest framgångsrika konstverken de senaste åren.

Och den här situationen, enligt min åsikt, är mycket lik det vi ser där. Huvudintrigen är tävlingen mellan kungadömen, låt oss kalla det så, om högsta makt. Och i princip visas det att det här är normalt. Det finns alltid smutsiga metoder och rena metoder. Det spelar ingen roll nu, men det finns alltid där. Men vid en viss punkt ställs de inför ett gemensamt hot, låt oss säga, mot sin egen existens och hela det förenade kungadömet. När de döda kommer, vitgångarna från norr, förresten, en sådan allegori, om den tillämpas på Ukraina, verkar också mycket liknande. Och i det ögonblicket när det finns ett gemensamt hot, blir alla dessa spel, tävlingar om makt, helt ointressanta, eftersom den existentiella frågan om existens och överlevnad uppstår. Därför enas i stort sett alla under denna tidsperiod kring det gemensamma hotet. De hotar och återgår sedan till sin normala rytm, fortsätter dessa tävlingar, så att säga.

Jag tror att det är svaret på den här frågan. Vi har samma hot, och tills vi löser det, ja, allt detta är helt enkelt inte seriöst, för att uttrycka det milt. Jag hoppas verkligen att kriget kommer att ta slut och att det kommer att hållas demokratiska val i ett fritt Ukraina. Och jag berättade för dig, Ukraina är en demokratisk stat som styrs av lagens regler. Och det måste vi komma ihåg. Den som glömmer detta eller vill få andra att glömma det, nej, det kommer inte att hända.

Men allt har sin tid. Och jag vill prata om de där potentiella, låt säga, hoten. Enligt Valery Kondratyuk, tidigare biträdande chef för huvuddirektoratet för underrättelsetjänsten, kommer Ryssland inte nödvändigtvis att sätta öppet pro-ryska politiker vid makten, utan kommer istället satsa på dem som kommer att främja budskapet: ”Fred till vilket pris som helst, frysa kriget för ekonomins skull, sanktioner skadar vanligt folk, osv.” Jag ska inte fråga dig om Medvedtjuk ännu, men jag ska fråga hur vi kan undvika ett sådant scenario och inte gå på dessa listiga och lömska metoder. Ja, hur menar du, hur kan vi undvika det? Det kan vi inte. Det är allt där och det kommer att vara där. Vi måste bara komma ihåg allt detta och vara tillräckligt smarta för att lista ut vem som sätter vilket slutgiltiga mål för sig själva. Ja. Ryska federationen kom till denna slutsats i slutet av 2023. Detta är nu, som de säger, den officiella inriktningen av deras utrikespolitik gentemot Ukraina. Det är ingen idé att betona att även den minsta associationen med en öppet pro-rysk ställning inte kommer att ha någon effekt nu eller efter att kriget avslutas under de närmaste fem åren. Det vill säga, vi behöver arbeta med dem som, låt säga, intar en moderat ställning och på något sätt, ja, de förklarar allt detta på ett mycket intressant sätt, för att hitta sätt att etablera relationer med dem.

Allt rätt. Så, vi började detta block med ämnet energi. Och jag vill prata mer om energi på vintern. Observatörer och militära analytiker kallar denna vinter den mest svåra för Ukraina eftersom det uppenbarligen är så. Fakta är att den ännu inte har börjat, men i själva verket har den börjat, som de säger, ännu inte enligt kalendern, men i själva verket har den. Ja. Och alla runt omkring undrar om Ukraina kommer att överleva denna vinter. Du behöver inte fortsätta med denna fråga. Jag har hört den så många gånger nyligen. Jag ska svara dig nu och förklara lite mer än vad du förmodligen ville höra från mig. För det första, de uppenbara nyheterna, som de säger. Oavsett vad som händer kommer vi att överleva vintern ändå. Och alla förstår detta. Vår fiende förstår detta mycket väl, och jag tror att vi också gör det. Det kan vara svårt, men återigen, vi kommer att klara det. Låt oss prata i denna paradigm. Inte att allt är förlorat och så vidare, utan att vi kommer att ta oss igenom denna period. För det andra, det jag ska berätta för dig kommer förmodligen att vara intressant för dig och för dem som kommer att titta på detta. I Ryska federationen genomfördes djupgående studier innan man fattade ett strategiskt beslut att starta alla dessa attacker mot energisektorn.

Och de kom till rätt slutsats, och det är korrekt, oavsett hur vi ser på det, att faktorn av hotet att de kommer att förstöra vår energisektor innan vintersäsongen kommer att ha störst påverkan, för det första, på samhället i Ukraina och för det andra, på våra västerländska partners, eftersom detta är ett ämne som skrämmer alla, alla av olika skäl, men rädsla förenar dem. Dock är denna faktor tydligt tidsbegränsad. Den är begränsad till slutet av februari.

Därför har de kommit fram till slutsatsen att hotet är förstörelsen av energisystemet innan vintern. Detta är en faktor som stärker Ryska federationens position, inklusive dess förhandlingsposition. Och eftersom den är tidsbegränsad, är det nödvändigt att komma med några förslag innan denna period tar slut.

Så vi håller fast, vi kommer att klara detta. Under tiden slår Ukraina tillbaka. Ja, vi slår tillbaka, slår inte bara mot oljeraffinaderier och logistik, utan också mot energianläggningar i frontlinjeterrirotiet, som bränsle- och energikomplexet, eller hur? I huvudsak symmetriska svar. Enligt dig, har attacker, säg, mot energianläggningar, när vi talar om bristen på elektricitet i Belgorod, någon påverkan på Ryssland? Ja, det har en påverkan. Jag säger det igen, det här är, i princip, symmetriska åtgärder, men till skillnad från Ryska federationens åtgärder, som är tydligt, låt oss säga, tidsbegränsade, har effekten av våra åtgärder inga sådana tidsbegränsningar, eftersom vi slår mot, bland annat, exportkapaciteterna hos Ryska federationen. Detta är inte begränsat till vintern. De förstår detta mycket väl. Effekten finns där, särskilt inom, låt oss säga, oljeraffinering, och mer specifikt bensin.

Generellt sett ska jag berätta något som kanske är lite obehagligt, men tro mig, jag har alltid varit mycket intresserad av historia. Jag har läst mycket, så att säga. Så, alla tider är helt olika, och under storskaliga krig för sina länder vid den tiden letade alla efter, ja, i slanguttryck, ett mirakelvapen. Men det finns bara en faktor som förenar dem alla, som består av två komponenter, så att säga. För det första, ingen hittade det, ingen hittade det i tid. Och för det andra, det hjälpte inte någon av dem som letade efter det. Det finns inga magiska lösningar. Det är systematiskt, metodiskt arbete. Det ger alltid resultat.

Och när någon hoppas, ”Ett mirakel kommer att hända nu.” Ja, ett mirakel kan hända en gång, kanske två gånger, kanske till och med tre gånger, men det kan inte radikalt förändra det som systematiskt sker. Vilket system som helst kommer att besegra osystematiska handlingar över tiden. Det är både ett hot och en fördel.

Återvändande till våra attacker, när vi utför dem systematiskt, kommer vi att uppnå vårt mål under en lång tid.

Om vi bara släpper allt vi har på en dag, jag vet inte var, och det kommer att se kraftfullt och vackert ut, och vi kommer omedelbart att uppnå något där. Nej, det kommer inte att hända när vi talar om dessa attacker. Men från Ryska federationens synvinkel, är deras mål att skrämma Väst, eller är det förberedelse för någon form av global krigföring?

Ja, allt som allt, för den omedelbara framtiden, ja, det främsta målet här är att minska stödet för landet. De sa det direkt vid sina möten, låt oss säga, så fort de började agera aktivt. De pratade med varandra om att det främsta målet var att skrämma samhället i dessa länder. Vi kan inte uppnå det resultat vi vill ha genom att agera genom politiker, av en rad olika skäl. Så nu kommer vi att arbeta genom samhället för att skrämma dem så att de själva kommer ut med anti-krigsdemonstrationer, så att säga, uttrycka anti-krigspositioner, och de kommer automatiskt att driva på för en avtrappning med Ryska federationen. Och sättet att göra detta är att minska hjälpen till Ukraina och beväpna oss själva. Låt dem försvara sig. I princip skulle detta vara normalt i denna situation. Det är deras mål. Och i princip är allting klart.

Från fiendens synvinkel tror jag att målet har satts korrekt.

Sätten att uppnå det, enligt deras uppfattning, är också korrekta. Kommer de att fungera? Ja, det är en fråga om tid. Vi får se. Jag vill också prata om Västvärldens reaktion på detta, vilket är helt förutsägbart.

Ja, det är reaktionen. Men mot denna bakgrund kan vi säga att Ryssland gradvis höjer spänningen. Ja, åtminstone eftersom det kommer att vara… Ja, det är begripligt, självmordsbombare över Polen. Ja, om du ser att du pressar och det du pressar böjer sig, kommer du att fortsätta att pressa. Det är bara klassiskt.

Allt är helt förutsägbart. Men ser du, Kremls talesperson Peskov sade nyligen att det är Europa, tvärtom, som förbereder sig för Detta är en faktor av ömsesidig, låt säga, missförståelse och misstro. Och sedan finns det den stulna faktorn, som Ryska federationen också använder för sina egna syften. Ja, det de gör är att titta på statistiken över försvarsbudgettilldelningar. De har ökat kraftigt under det senaste året, eller hur?

Det vill säga, de får rapporter som säger, ”Se, försvarsbudgeterna har ökat med 50%, med 70% i vissa länder, med 40% i andra, men detta är betydande, som de säger, ökningar. Se vad de köper. De köper stridsvagnar, de köper missiler, de börjar öppna några försvarsföretag. Allt detta är en kraftig ökning av försvarsindustrins potential i landet, i europeiska länder. Slutsatsen är: de förbereder sig för något. Vad förbereder de sig för? Endast för krig. Och den enda fienden på kontinenten är, som de säger, Ryska federationen. Är allting klart? Ja, så uppfattar de det. Det är den första faktorn. För det andra behöver de rättfärdiga sina framtida handlingar, som de redan har planerat och förberett. Och de använder detta. Se, vi har inget annat val. Förbannade Europa förbereder sig för att förstöra och erövra oss alla. Vi måste slå först. Det är det viktigaste, det är det läskigaste att förstå från den intervjun, låt säga, med herr Piskov.

Inte en intervju, det verkar ha varit bara ett tal han höll någonstans, vilket ändå kokar ner till den standardretoriken från Ryska federationen. Det finns ett hot. För att förhindra att hotet dödar oss, att förstöra oss, måste vi slå till först.

Är det samma metoder som Ryssland använde i sin hybridplan? Samma. Vi har alla sett det. Och se, ja, se, du behöver inte ens titta på oss, se på Gruziv. Det är allt samma. Ja, vad var anledningen 2008? Det finns ingen anledning att komma på något nytt. Tyvärr för oss, men lyckligtvis för dem, har det redan utarbetats och finslipats till minsta detalj. Men när vi pratar om Georgien och den ryska kriget i Ukraina sedan 2014, pratar vi om att efter sådana uttalanden, vänta. Allt började i Ukraina med samma sak. Kom ihåg vad deras anledning var 2014? Hotet, ja, Maidan och allt annat, och hotet att NATO skulle gå in i Krim. Allt detta är ett hot mot oss.

Och sedan började konventionell krigföring. Är vi på den nivån nu, enligt din åsikt, när det är lite senare, men de har planerat det och förbereder sig för det? Jag tvivlar inte på att Ryssland kommer att vara redo för detta. Jag ser hur de gör det. De gör det bra, låt oss säga det direkt. Kommer Europa att vara redo för detta? Vi får se med tiden.

Och jag är också nyfiken på vad du tycker om att vissa experter, politiker och militärpersonal där säger att dessa konventionella, ja, kanske inte fullskaliga invasioner, men provokationer är möjliga under det rysk-ukrainska kriget, och vissa säger att aktiva strider i Ukraina kommer att avslutas först, och sedan kan Ryssland utvidga.

Jag intar samma ståndpunkt och baserar min åsikt på den information jag har. Hur mycket? Ja, inget kommer att hända här förrän det är avslutat.

Hur många år tror du att Europa har på sig att förbereda sig? Enligt planerna, fram till 2030, men de minskar nu tidsramen, förkortar den, eftersom de känner sig starka eller för att, jag vet inte, de har bråttom? Ja, låt oss bara spekulera. Kriget i Ukraina har slutat. Det finns stora synpunkter från Ryssland, vi tittar nu på allt detta, de har stor mänsklig potential som har gått igenom kriget. Det spelar ingen roll, det hände bara. Det vill säga, människor med verklig stridserfarenhet. För det första måste de hållas någonstans, sysselsättas någonstans, och så vidare, för annars börjar allt att bli en intern fråga om intern stabilitet, eftersom det bara kan leda till en ökning av brottslighet och inget annat.

För det andra måste denna potential bevaras på något sätt och användas innan de förlorar den av rent fysiologiska skäl. Om två eller tre år har en person som har fått stridserfarenhet, oavsett vad de gör, även om de går på fyllan, ja, något kan fortfarande göras av dem om fem år, men vad kan göras av dem nu? Därför är tiden begränsad.

Och om vi ser tillbaka på de senaste tre till fyra åren, började den fullskaliga invasionen 2022, och de första uttalandena om att Ryssland förberedde vissa provokationer mot europeiska länder, möjligen hade någon form av utvidgad plan för Europa, för erövring, konventionell krigföring uppstod under dessa tre år. Och från det ukrainska perspektivet, ja, åtminstone från allmänhetens synvinkel, verkar det som att Europa inte var förberett på detta. Försvarsbudgeten ökade inte. Ja, detta är inte bara från det ukrainska perspektivet, utan också från det amerikanska perspektivet. Varför började president Trump kräva en ökning till 5%?

Ni är inte redo för någonting. Amerika kommer inte att försvara er, för Amerika är i krig, och ni sitter alla och tittar på alltihop. Nej, detta är inte bara den ukrainska ståndpunkten, eftersom ingen i Europa var beredd på krig på europeisk mark, särskilt ett allvarligt krig. Absolut ingen. Och enligt er åsikt, varför är detta en falsk uppfattning om säkerhet? Ni vet, det har alltid varit så. Förresten, detta är en annan obehaglig historisk slutsats som jag kan förklara för er.

Alla imperier som blomstrade trodde alltid att de var de starkaste och mäktigaste. Så verkade det. Och de har alla en sak gemensamt. De upphörde alla att existera inför hotet om barbariska invasioner. Och barbarerna vann alltid, eftersom livet är lite som en parallell verklighet. Det är samma sak som händer nu med Europa, som har hänt. Låt oss hoppas att de inte kommer till en direkt, som de säger, invasion av barbarer. Uh-huh. Men om det hände, låt oss säga, av någon anledning idag, skulle resultatet vara, ja, uppenbart. Enligt er åsikt, vad var vändpunkten när det blev klart i Europa, ja, vi talar om politiska kretsar, att Ryssland fortfarande skulle ha några planer för dem, för deras… För det första, existensen av dessa planer. För det andra, insikten om vad som hände i Ukraina.

Detta är verkligheten, vad som händer. Och för det tredje, låt oss säga, den tydliga ståndpunkten från Förenta staterna är att om ni inte vill försvara er, kommer vi inte att försvara er på vår bekostnad. Och har denna ståndpunkt från Förenta staterna på något sätt hjälpt européerna? Jag tror att det hjälper nu. Ja, åtminstone har budgetarna faktiskt ökat, och någon mer eller mindre serietillverkning har börjat, eftersom, ja, ni kan producera världens bästa stridsvagn, men om ni bara tillverkar 10 av dem om året. Ja, okej, det är den bästa, men vad händer sedan, så att säga.

Jag kan inte låta bli att fråga dig om dubbelgångare. Enligt din åsikt, existerar de fortfarande? Ja, det gör de. Och, förresten, du nämnde denna utredning, denna och andra utredningar. Det nådde absurda nivåer när officiella evenemang med statschefen ägde rum, ja, relativt sett, i Moskva och i Fjärran Östern med en skillnad på en halvtimme. Ja, alla förstår att det helt enkelt är fysiskt omöjligt att göra, men ingen, som de säger, stoppade det någonsin. Därför behövs dubbelgångare, ja, för att spara ledarens tid, ja, så att där det är farligt, ja, är det bättre att ta en risk med en dubbelgångare. Uh-huh. Det finns många skäl.

Nyligen lyckades journalister vid en militärparad överblicka och dokumentera en konversation mellan den ryska presidenten Putin och den kinesiska presidenten Xi Jinping, som diskuterade möjligheten att öka livslängden med hjälp av modern teknik. Xi Jinping sa: ”Prognoser visar att det här århundradet finns en chans att leva till 150 år,” och sa att vid 70 års ålder är du fortfarande ett barn i detta århundrade. Och de skrattade åt det. Enligt din åsikt, betyder detta att den ryska diktatorn verkligen vill vara odödlig i presidentens grepp? Ni vet, det är en dröm. Ja, återigen, låt oss gå tillbaka till historien. Ja, alla diktatorer drömde om att leva längre, och i bästa fall, leva för evigt. Och alla arbetade på det. Ja, återigen har de alla en sak gemensamt: det hjälpte ingen av olika anledningar, men det hjälpte helt enkelt inte.

Men jag säger det igen, det är omöjligt. Gud skapade oss på detta sätt, vi kommer att dö. Vi måste alla komma ihåg det. Den som vill leva för evigt, ja, det kommer helt enkelt inte att fungera. Och angående denna eviga president Putin. Ni vet, tidigare, i början av den fullskaliga invasionen, fanns det en tro att om Putin dog eller mördades, skulle kriget kollapsa och allt skulle kollapsa i Ryssland och så vidare. Nu verkar situationen förändras. Kanske om man ser på kriget i Ukraina, kan vad som helst hända här, jag håller med om det, men inget mer än så. Jag pratar om förändringar. Vad gäller den allmänna ståndpunkten från Ryska federationen, dess inrikes- och utrikespolitik, kommer ingenting att förändras. De är systematiska killar i det avseendet. De har byggt allt själva, och systemet är uppbyggt korrekt för deras världsbild. Därför kommer förändringen av den första personen att leda till en viss omfördelning av inflytande och finanser, men den allmänna kursen kommer inte att förändras. Allt är stabilt. Jag vill återvända kort till den interna situationen och inrikespolitiken. Tydligen rapporterade medierna upprepade gånger under den stora kriget om er möjliga avgång. Och jag vet att ni redan har kommenterat detta flera gånger. Det är inte ens roligt längre, ni vet, efter all denna tid och så många gånger.

Men trots dessa rykten förblir du fortfarande på en av de viktigaste militära positionerna, tycker jag, för vårt land, särskilt under den rysk-ukrainska kriget. Vad tycker du om dessa rykten nu? Jag säger dig, det är inte ens roligt längre. Jag bryr mig helt enkelt inte längre. Jag är på min plats, jag gör mitt jobb.

Jag kommer att göra det så länge det behövs. En annan sak som ofta skrivs om i medierna och inte bara i medierna. Chefen för Ukrainas säkerhetstjänst, Vasyl Malyuk, sa i slutet av februari i år att ett mordförsök förbereddes mot dig förra året på påsk. Och detta är inte den första sådana rapporten som dyker upp där från tjänstemän eller pressen. Och, ja, detta är faktiskt enormt tryck, som det verkar för genomsnittspersonen.

Vasyl Vasylovych är en mycket professionell chef för säkerhetstjänsten. Och vårt land, enligt min åsikt åtminstone, är honom mycket skyldigt, ja, i bästa bemärkelse av ordet. Han utför unikt professionellt arbete. Han är en fin man. Det faktum att detta är försök till någon form av, ja, eliminering, är inte riktigt ett försök att utöva tryck. Det är, eh, ett försök att lösa frågan radikalt. Men om du syftar på försök att sätta press på mig, har jag hanterat detta i många år och det påverkar mig inte och har aldrig påverkat mig. I princip har det aldrig gjort det. Detta är mitt jobb. Jag valde det medvetet. Detta för oss tillbaka till början av vår intervju, varför kämparna gör vissa saker där, att det är mycket farligt, och så vidare. Alla gjorde sitt val medvetet. Jag gjorde samma sak för länge sedan och har aldrig ångrat det. Jag skulle också vilja prata mer detaljerat om Huvuddirektoratet för underrättelsetjänst och citera Vadym Skibitsky, en representant för den ukrainska militära underrättelsetjänsten. Han pratar om tiden när du först tog över dina uppgifter som chef för tjänsten. Ja, det var fem år sedan, lite mer än så, år 2020. Det handlar om dig.

Han kände antagligen att det skulle bli en stor krig, eftersom han ägnade särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av specialstyrkor, de så kallade aktiva operationsenheterna. Vi har redan talat om det rysk-ukrainska kriget sedan 2014, men när du tog den här positionen, vad indikerade exakt att ett stort krig var nära förestående och att det var nödvändigt att skapa och bygga upp stridskomponenten av Huvuddirektoratet för underrättelsetjänst? Jag ska berätta ännu mer. När jag kom dit prioriterade jag tydligt saker, eftersom det är omöjligt att höja allt på en gång. Jag lever i den här paradigmen. Du kan ta på dig något och bygga upp det, höja det, sedan när du når en viss nivå tar du itu med nästa fråga, och så vidare. Det vill säga, du kan göra saker gradvis parallellt om du har obegränsade resurser, men jag hade dem inte då, och jag har dem inte nu. Så jag satte prioriteringar då. Alla som var inblandade i detta minns detta, inklusive General Ralsky, som också bör komma ihåg detta. Eh, på två aspekter, eh, underrättelsearbete och specialenheter. Varför detta val? Eftersom, ja, enligt min åsikt, är detta det viktigaste under krigstider, en av de viktigaste sakerna under krigstider. Och detta är vad som verkligen kan påverka händelseförloppet. Jag hade rätt till slutet. Agentunderrättelse ger förhandsinformation. Inte baserat på någon inspelad konversation med någon, utan rent förhandsinformation om planer. Ingenting kan jämföras med det.

Och specialstyrkorna kan, låt oss säga, genomföra vissa idéer som kan påverka händelseförloppet i allmänhet. När vi väl hade byggt upp det gick vi vidare till radio-elektronisk spaning, och så vidare. Vi har nu kraftigt förbättrat våra cyberförmågor.

Det vill säga, jag går framåt gradvis, steg för steg. Hur lyckades du ta dessa steg? Jag ska inte ens börja med det. År 20 var en tid då folk talade om en möjlig fullskalig invasion, men de talade om det som något avlägset. Ja, så talade vissa människor om det. Allt baseras på information här—samhället, medierna, kanske utländska observatörer, politiker utomlands som kommenterade frågorna. Och vet du vad problemet är? Många människor pratar om olika saker utan att ha någon verklig aning om ämnet de pratar om. Det är inte så att det inte berör vårt land. Så fungerar det i världen i allmänhet. Om du tittar, vet du, på vårt krig, till exempel, låt oss säga, är européer inte ens intresserade, vissa asiatiska TV-kanaler, kommer du höra en annan åsikt där? Inte ryska, som många tror, utan helt enkelt att detta är en krig mellan barbarer. Det är allt. Ja, människor känner inte till sanningen och de har inte information.

De uppfattar världen på det sätt de uppfattar den. Först. Och för det andra är det lönsamt för dem att visa vissa fakta från en politiskt lämplig synvinkel för sig själva. Det är helt normalt. Jag vill prata mer om den perioden, men även lite tidigare, och återvända till operationen där du deltog. Det var en räd i Krim i augusti 2016. Jag vet att du också pratar om denna operation då och då, men mycket kortfattat. Jag vill prata om den perioden i ett bredare sammanhang, eftersom 2016 pågick redan Rysslands krig mot Ukraina. Det var också den tid då Donald Trump kom till makten och blev president för första gången. Det var året då Putin talade vid Münchens konferens och hotade kollektiva Europa, så att säga. Hur vågar underrättelseofficerare att genomföra en sådan operation under denna turbulenta period? Ja, uppenbarligen är detta vårt jobb. Jag säger dig, mänsklig underrättelse kan ge verklig förhandsinformation om vad specialstyrkor precis börjar tänka på, och de kan vidta åtgärder som ofta kan neutralisera dessa hot eller helt enkelt vända dem i en annan riktning. Det kan inte göras med konventionella medel. Och så vidare. Bara på det här sättet.

Jag vill prata med dig om slagfältet. Det är nästan över, men slagfältet. Tyvärr har vi nu en situation där, ja, vi förstår att vi har två slagfält, du vet. Vi har ett slagfält som, ja, alla kan se, ett militärt sådant, låt oss säga, och ett internt slagfält, där försök görs att undergräva vår enhet. Jag säger inte att det bara är det som pågår internt. Ja, det görs av någon utifrån. Nej, det är inte fallet. Det finns mycket objektiv information, det är sant, men i grund och botten är det manipulation av information och dess korrekta användning i intresset av vissa aktörer, och här kolliderar många globala aktörers intressen, inte bara, som alla tror, Ukraina och Ryssland, eller någon form av kollektivt gemensamt agerande. Nej, först och främst har kollektivet helt olika åsikter, ibland även polar motsatser. För det andra finns också påverkan från vissa asiatiska aktörer. Det är en mycket svår situation.

Därför har vi två domäner, låt oss kalla dem interna och militära.

Om vi pratar om den interna, hur kan vi motverka dessa hot, som, låt oss säga, är hot som kommer utifrån?

Enhet. Det är den enda slutsatsen, det enda alternativet för oss att stå, förresten, i militära termer, om du vill, om vi tar en bredare vy och internt. Enhet. Om enheten bryts kommer ingenting att hända. Kom ihåg början av 2022, till exempel. Därför fanns det inga problem med mobilisering då, och det behövdes inte. Människor gick på egen hand. Det fanns enhet, det fanns förståelse. Kom ihåg 2014, förresten, det var samma sak. Jag analyserade, återigen, historien, går tillbaka till Ukrainas historia sedan Bohdan Khmelnytskys tid, i stor detalj sedan Bohdan Khmelnytskys tid. En mycket obehaglig slutsats. I militära termer har vi aldrig besegrats, rent ut sagt. Vissa slag förlorades, och det var allvarliga nederlag. Det fanns också mycket allvarliga segrar, som vi för övrigt på något sätt inte vill komma ihåg. Ja, det spelar ingen roll nu, men vi förlorade alltid på grund av en förlust av enhet och interna strider. Alltid. Inte en gång, jag upprepar, inte en gång har en yttre fiende kunnat besegra oss direkt. Varje gång förstörde vi oss själva. Jag ska ställa en mycket banal fråga om enhet, men jag kan inte låta bli att fråga den. Vi lever, om vi talar om det ukrainska samhället, i svåra tider, rent ut sagt. Och dessa korruptionsskandaler och maktkamper, och det faktum att kriget pågår, påverkar allt.

Och det kommer att finnas nya tvister och svängar. Jag förstår och vet detta mycket väl. Det viktigaste är att inte förlora enheten i staten. Och för detta måste vi komma ihåg att vi är en demokratisk stat som styrs av rättsstatsprincipen. Det finns ett brott. Brott måste straffas. Vi kan inte blunda för det. Det måste straffas. Men förutom att straffa själva brottet får vi inte glömma enheten i samhället, särskilt i krigstid. Om vi driver situationen till en social explosion, då kommer ingen att vara intresserad av något av detta. Jag ska säga mer, ingen kommer ens vara intresserad av kriget, för Ukraina kommer helt enkelt att upphöra att existera. Det är också en fruktansvärd sanning. Och då kommer ryssarnas drömmar, som vi väl har visat upprepade gånger, och i princip inte döljer detta, att dela upp Ukraina i tre delar, ja, de kommer att förverkligas om vi förlorar vår interna enhet. Om vi går vidare till den andra komponenten av den ukrainska kampen, slagfältet, försöker ockupanterna nu att avancera i öst och söder och terroriserar norr. Samtidigt kan jag berätta att majoriteten finns i öst. Ja, de flesta av dem är i öst. Vad är fiendens prioriteringar på slagfältet? Just nu finns det inget nytt att rapportera, tyvärr. De har satt som mål att helt ockupera Donetsk-regionen. De vill göra detta, ja, för att inte avslöja, som de säger, statshemligheter våren 2026. Det är orealistiskt.

Den fullständiga ockupationen av Donetsk-regionen är orealistisk även i teorin på så kort tid. Det vill säga, uppgiften är dömd att misslyckas i förväg, men de kommer att försöka där, som det kommer att vara, det kommer att ses i söder, vad du säger, där deras försök att närma sig staden Zaporizhia. De har satt detta som sitt mål. Och att börja med artilleriterror, artilleridronterror, för att tvinga militärledningen att dra sig tillbaka från vänstra stranden och civilbefolkningen att lämna staden. Ja, det är samma taktik som de använde i staden Pokrovsk, förresten. Mm. De gjorde samma sak där. Men Zaporizhzhia är lite annorlunda. För det första.

För det andra, oavsett vad medierna säger nu, och den här åsikten sprids så brett som möjligt, att fienden är nästan där, stämmer inte detta. Och situationen där är mycket bättre än, tyvärr, i öst.

Vad gäller Odesa- och Mykolaiv-regionerna till exempel, nej, det är inte alls fråga om det. Okej. Vad gäller norr, Sumy-regionen till exempel, vad är fiendens mål? Att kontrollera, som de säger, en buffertzon, en sanitär zon, det kallas redan olika saker. Meningen ändras inte. Det här försöket har hittills inte varit framgångsrikt. Som du kan se, när vi pratar om de områden som fienden intar, kan vi komma ihåg historien från april, när Vitkov återvände från Moskva, Trumps särskilda sändebud, och sa att Ryssland påstås vill ha fyra regioner, ja, fem regioner, plus Krim. Ja. Erkännande, ja, erkännande och fullständig, ja, befrielse från vår sida. Mm. Och därmed avsluta den rysk-ukrainska kriget. Ja, det kommer att vara redo för ett fredsavtal. Ja, åtminstone det var vad Vitkov kom med. Eh, hur bedömer du den här planen? Från synvinkeln varför behöver fienden detta? De vill ockupera hela Ukraina. Han bad om allt korrekt. Helt korrekt. Det vill säga, det här är en standardtaktik för att gå in i förhandlingar, den maximala begärandepositionen innan en manöver dyker upp för att förmodligen minska din begäran.

Även om du vet i förväg att det du begär är orealistiskt och det inte ens finns en chans att det kommer att hända. Det är bara en förhandlingstaktik.

Och hur reagerade USA på den här planen? Fråga dem.

Ser vi att den genomförs? Nej. Nej, det gör vi inte. Ja, där har du ditt svar. Vid det här laget föreslår jag också att vi går vidare till utbyten. Det är ett viktigt ämne. Ryssland försöker spekulera i den här frågan, inklusive inom den ukrainska samhället, genom att inte återlämna vissa av striderna. Det inkluderar Azov-striderna. Ja, det är fel och osant.

Alla striderna återlämnas. Det är bara att det finns vissa kategorier som är svårare att få tillbaka.

Ja, Azov-striderna, till exempel, som du nämnde. Men alla glömmer att nämna att, säg, av lite mer än 800 personer från Azov som är i fångenskap, har mer än 200 återvänt. Det är en fjärdedel.

Så att säga att de inte släpps skulle också vara lite fel. Att de släpps medvetet, ja, med sådana personer, som huvudet för detta kaos, kan jag säga, med enorma problem, konstgjort skapande av hinder, ja, och i mycket små partier, särskilt nyligen, ja, det är också sant. Men du började med det. Detta görs konstgjort för att skapa spänning inom samhället. Samma situation, förresten, gäller fallskärmsjägare, marinsoldater och vissa mekaniserade brigader. De vet helt enkelt att det finns ett sammanhållet segment av samhället, en kategori, så att säga, av vissa militära formationer som är så socialt aktiva som möjligt. Vad bör göras? Ja, vi måste sätta press på dem. Det är allt. Medvedchuk utväxlades, och några andra personal utväxlades, inklusive präster från Moskvapatriarkatet. Ja, det hände. Har vi för närvarande någon annan som Ryssland skulle vilja ta tillbaka och överlämna? Det finns en lista över individer som de har gett oss, som de vill få tillbaka. Det är mestadels, ja, låt oss kalla dem spioner. Ja, det finns sådana personer. Bland dem finns flera personer av hög status, så att säga. Det vill säga, det finns något att arbeta med.

Och samordningshögkvarteret arbetar. Samordningshögkvarteret arbetar. I din intervju med Bloomberg i juli sa du att USA:s president Trumps ställning är konsekvent och att det inte är värt att bedöma honom baserat på medierapporter. Som chef för de specialtjänster jag vet mer, betonade du. Och vem är Donald Trump nu för Ukraina? Hur ser vi på honom?

Ja, för det första står jag fast vid min ståndpunkt att hans handlingar är så systematiska och konsekventa som möjligt. Och vem är han för oss? Jag tillåter mig bara att parafrasera inte din fråga, utan hela paradigmet för detta. Utan hans ingripande tror jag inte att det finns någon chans att stoppa striderna. För närvarande, i en annan intervju, sa du att för att den rysk-ukrainska kriget ska avslutas måste ett antal faktorer sammanfalla. Ja, det fanns ett fredsavtal. En hel bunt faktorer i Ryssland, Ukraina, Europa och USA. Är vi nära denna sammanstrålning nu, eller har vi rört oss längre bort från den under den här tiden?

Vi närmar oss detta. På vintern, låt oss säga, kommer vårt fönster att öppnas igen i mitten av februari. Alla händelser kommer att äga rum från början av februari till mitten av februari.

Hur ser du på framtiden för den internationella säkerhetsarkitekturen så att den rysk-ukrainska kriget inte upprepas på samma sätt som det är nu? Den kommer definitivt att modifieras. Många länder har kommit fram till att de främst måste lita på sin egen styrka och bygga starka bilaterala relationer med dem de kan lita på, dvs de som definitivt kommer att komma till deras hjälp.

Vad som hände, särskilt i början av 2022, under starten av vår fullskaliga invasion, visade diskussionerna inom NATO att vissa länder kategoriskt inte är redo att fatta radikala beslut. Vi nämner inte detta, men de kom ihåg det mycket väl och drog slutsatser av det. Därför tror jag att parallellt med existensen av de stora block som finns, kommer nya regionala militärpolitiska formationer att dyka upp. Kommer Ukraina att tas in, eller kommer Ukraina rekrytera? Du vet, jag skulle vilja att Ukraina rekryterar. Vi får se hur det går. Tiden kommer att visa. Ukrainska letar alltid efter en messias. Och den här messiasen måste komma inifrån, för i ukrainska köken pratar människor alltid om vem som borde vara president, premiärminister eller statschef. Ja, de pratar om alla. Den här är inte bra, låt oss försöka nästa. Den där är inte bra, låt oss försöka nästa. Det är samma utomlands. Först hoppades vi att Biden skulle komma hit och kriget skulle sluta. Sedan kom Trump. De förhoppningarna fortsatte under en viss tid, längre än 24 timmar men mindre än ett år, för vi insåg att det inte är så lätt att avsluta den rysk-ukrainska kriget. Och från detta följer den logiska slutsatsen att vi behöver lita på oss själva och arbeta på våra försvarsförmågor, uthållighet och enhet, som du sa. Hur kan detta göras i så turbulenta och osäkra tider?

Jag är ledsen, men jag har redan svarat på den frågan idag. Enighet. Om det finns enighet kommer vi att övervinna allt. Det kan vara mycket smärtsamt och svårt, kanske inte i en lycklig och glädjefylld atmosfär, men vi kommer att övervinna. Om det inte finns enighet, även om ni ger oss biljoner dollar och alla vapen i världen, kommer det inte att hjälpa. Utan enighet kommer allt att gå förlorat. Och alla mänskliga offer som har gjorts kommer att vara förgäves.

Jag hoppas innerligt att det kommer att finnas ljus i tunneln för dem som för närvarande letar efter det. Och vi kommer att minnas enigheten, som år 2022, när Ryssland planerade att ta oss tillfånga på tre dagar. Men vi har varit i krig i nästan fyra år nu.

Tack för den här intervjun. Tack. Det var en glädje.

https://bsky.app/profile/militarynewsua.bsky.social/post/3m5z54oezg222

https://bsky.app/profile/babayagafella.bsky.social/post/3m5z5aebqxc2x

Nice 😀😀😀

👍👍👍

🔍 Förstora bilden

BREAKING:

Ukrainian forces have crossed the Oskil River from the east and liberated the “long island” off the coast of Kupyansk.

This territory is critical, as the Russians had been using it to covertly supply their landing group in the town.

🇺🇦

https://x.com/astraiaintel/status/1990863835960389709?s=46

👍👍👍