Världens bästa vodka

Vad kännetecknar en bra vodka?

När experterna ska utse världens bästa vodka krånglar de förstås till det. Vi vanliga dödliga tycker det är ganska enkelt. Vodka ska väl helst inte smaka något alls, den ska vara ren och mjuk och inte märkas. Går man istället lite på djupet och läser vad experter och nördar som faktiskt provar vodka på allvar skriver inser man att de har en annan bild. En riktigt bra vodka är inte alls är smaklös. De pratas om råvaran, munkänslan, sötma, kryddighet och hur alkoholen känns i avslutningen osv. Det är alltså mer komplicerat än man kan tro.

Renhet är fortfarande viktigt, men det betyder inte att all smak ska vara bortfiltrerad. En bra vodka ska lite bakvänt inte ha så många smaker som sticker ut utan ska i stället sakna negativa egenskaper. Stickig spritighet, lösningsmedelsliknande toner eller en rå alkoholsmak vill man slippa. Alkoholen ska förstås märkas (annars hade man ju kunnat dricka destillerat vatten), det är ändå sprit som brukar ligga runt 40 procent vi pratar om, men den får inte uppfattas som rå och aggressiv.

Förståsigpåarna verkar fokusera mycket på vad de kallar munkänslan och det verkar vara betydligt viktigare än man kan tror. Bra vodka brukar beskrivas med ord som silkeslen, mjuk, fyllig eller krämig. Vodkorna har alltså ha ungefär samma alkoholhalt men kan alltså ändå upplevas helt olika när man smakar på dem. En känns tunn och spetsig medan en annan upplevs som oljig eller sammetslen.

Men smaken då? Riktigt bra vodka ska inte bara vara neutral och intetsägande. Råvaran kan tydligen fortfarande sätta ganska tydliga spår trots destilleringen. Råg ska visst ge lite kryddighet och pepparsmak, vete ger en mjukare och lätt sötaktig stil, medan potatisvodka kan bli fylligare, krämigare och ibland nästan jordig. (För de av er som druckit hembränt gjort på potatismäsk kanske tycker att ni känner igen er, men ni tänker nog på de överdrivna mängderna finkelolja som brukar ingå). Vodka gjord på ris kan istället få en lättare och mer elegant sötma.

Till sist finns den så kallade avslutningen. En bra vodka ska inte plötsligt börja bränna i mun och hals när man svalt den. Den ska värma gott men sen klinga av mjukt och gärna lämna kvar någon en antydan av smakerna.

Vodka-konnäsörerna vill alltså ha en vodka som är ren och len men den måste även ha en viss smak.

Hur tillverkar man en vodka i toppklass?

Att tillverka vodka är nästan löjligt enkel, till och med ryssarna klarar ju av det. Man jäser något som innehåller stärkelse eller socker, destillerar fram alkohol, späder med vatten och tappar på flaska. Men ungefär som med t.ex. vin verkar det finnas oändligt många sätt att göra det bättre eller sämre trots att den verkar betydligt simplare.

Jäsningen
Det börjar förstås med råvaran. Vete, råg, potatis och ris ger som sagt lite olika grundkaraktär men det är ändå steget efter jäsningen som är viktigast.

Destillationen
Syftet är att förstås att uppnå hög koncentration av alkohol och samtidigt skilja bort ämnen man inte vill ha. Under destilleringen kommer nämligen olika ämnen ut vid olika tidpunkter. Den första delen brukar kallas ”heads”, mitten ”hearts” och den sista ”tails”. Det är framför allt hjärtat man vill behålla. Det är förstås även viktigt med temperaturen då den rena alkoholen frigörs inom ett smalt intervall. Beroende på hur snävt man så att säga ”skär ut hjärtat” påverkar både renheten och hur mycket av råvarans karaktär som finns kvar. De som bränner hemma vill maximera mängden och det är därför det smakar som det gör, när hela huvudet och svansen är med.

Vodkaproducenter framhåller gärna hur många gånger deras vodka destillerats. Fyra, fem eller ännu fler destillationer låter förstås exklusivt, men det verkar inte vara något idiotsäkert kvalitetsmått. Varje destillation kan göra spriten renare, men driver man processen för långt riskerar man samtidigt att få en alkohol som är tekniskt mycket ren men också ganska trist. Samma sak gäller nästa steg.

Filtreringen
Aktivt kol är den vanligaste metoden och kan fånga upp ämnen som annars hade påverkat lukten och smaken negativt. Andra använder exempelvis kvarts, sand eller olika sorts mineralfilter. Här förekommer en hel del marknadsföring med exotiska filtermaterial, men grundprincipen är densamma. Att få bort orenheter men samtidigt försöka behålla tillräckligt för att vodkan ska få sin karaktär.

Vatten
En ingrediens som man kanske inte tänker på är vattnet. Till skillnad från hembränningen innehåller professionellt destillerad vodka en så hög alkoholhalt att den måste spädas ner innan den kommer ner till t.ex. 40%. Hembrännare får vara glada om de når 40% och spär de ner sin sprit beror det helt enkelt på att de tänkt tjäna några extra kronor när de säljer den. En stor del av vodkan är därför tillsatt vatten och därför påverkar det också smaken ganska mycket beroende på vattnets mineralhalt, hårdhet (kalkhalt) och även hur vattnet behandlas i sig (om det filtreras och renas mm.) kan därför påverka både smaken och framför allt det som kallas känslan i munnen.

Lagring?
Efter blandningen får bättre vodka ofta vila en tid innan buteljering så att alkohol och vatten hinner stabiliseras men någon lagring i övrigt i syfte att förbättra smaken sker förstås inte på samma sätt som t.ex. vin, whiskey och konjak där faten tillför mycket till slutresultatet.

När man väl testats sig fram och tycker att man fått till den perfekta vodkan återstår den stora utmaningen. Att nå samma resultat om och om igen.

Vilka vodkor föredrar då experterna?

Två namn dyker upp väldigt ofta om man söker på kvalitetsvodkor och det är Belvedere och Chopin, båda är från Polen. Belvedere görs på råg och verkar vara något av det säkra kortet för den som vill verka insatt. I blindprovningar och bland bartenders får den återkommande beröm för att vara mjuk och nästan sammetslen men ändå ha lite karaktär. Man drar gärna till med beskrivningar som vanilj, mandel och en lätt pepprighet från rågen. Själv har jag nog inte upplevt något som påminner om de smakerna när jag druckit vodka annat än när jag provat Absolut peppar (fast det var förstås inte någon lätt pepprighet) och vaniljvodka. Men så är jag ingen expert och tänker inte låtsas vara det heller!

Chopin Potato Vodka verkar annars vara den som har flest hängivna anhängarna bland vodkanördarna när man kollar runt. Den görs på potatis och beskrivs som fylligare, krämigare och lite jordig. Producenten skriver om grönt äpple och även här dyker vanilj upp. Främst framhålls en fyllig munkänsla och lång avslutning. Här handlar det om en vodka med mycket smak och inte om en som knappt smakar något. Chopin utsågs till ”Vodka Producer Trophy” 2025 av IWSC.

Isländska Reyka är lite udda men dyker upp som ett prisvärt val och får beröm sin still som brukar beskrivas som rena och friska. Japanska Haku, som görs av vitt ris är tydligen väldigt mjuk och lätt söt med drag av ris, vanilj, citrus och blommighet. Här kan man ana att råvaran spelar en stor roll trots att man tycker att det inte skulle återstå så mycket av den efter destillation.

Japanska Nikka Coffey Vodka är också en vodka som är smakrik och den beskrivs som fyllig och matig med inslag av citrus.

Några andra som brukar nämnas är Grey Goose, Ketel One och Absolut Elyx som verkar vara populära bland bartenders men de får kanske provision?

Som ni märker är förstås inte ens experterna eniga.

Världens bästa vodka

När det gäller subjektiva upplevelser som smak, lukt, utseende mm. ofta områden där de så kallade experterna lägger så ner mycket tid att de till slut helt enkelt börjar inbilla sig att de uppfattar detaljer och nyanser som inte ens finns där. Jag spelar själv gitarr (hellre än bra som det brukar heta) och tar därför några exempel när det gäller instrument.

Fender tillverkar vissa av sina gitarrer i USA, andra i Mexiko och sen har det även märket Squier som görs i Kina och Indonesien. De i USA är förstås premium modellerna vilket gör att det läggs ner mer tid på kvalitetskontroller osv. vid tillverkningen men det lustiga är att alla också tror att de låter bättre (eller ja, det är förstås främst amerikaner som tycker det), men när det görs blindtester kan ingen höra skillnaden.

Samma sak gäller t.ex. träslagen som används, många påstår att det har stor betydelse för elgitarrer men det är knappat så det är märkbart när det analyseras via mätinstrument och det enda man kan se att det finns små skillnader, att påvisa någon form av kavlitetsskillnad är omöjligt. Det har även gjorts blindtester när det gäller fioler där man inte hört skillnad på en Stradivarius och en billig fiol.

Att experterna till slut tycks ägna sig åt något som mest påminner som självsuggestion gör att vi vanliga dödliga ofta helt kan strunta i vad de tycker när det gäller just subjektiva upplevelser som att t.ex. dricka vodka. Inom många andra områden är det viktigt att anlita och ha förtroende för experter. Försök inte bygga er egen hembrännare och låt en elektriker som vet vad de gör installera den!

Nu hamnade jag lite utanför ämnet, det var världens bästa vodka det skulle handla om.

Eftersom vi nyss konstaterat att allt är subjektivt kan vi alltså bortse från experterna.
Världens bästa vodka är helt enkelt den Ukrainska vodkan. Dricker ni den värmer den skönt inte bara i munnen utan även i hjärtat när ni känner att ni bidrar till Ukrainas ekonomi och i förlängningen deras vinst över Ryssland.

Världens bästa vodka är alltså inte en enda.
Nemiroff, Khortytsa, Khlibnyi Dar, Kozak, Zirkova, Staritsky & Levitsky och Hetman kommer alla att erbjuda något som andra vodkor saknar då de inte är Ukrainska!