ERÖVRAD RYSK UAV I STUDION! Hemligheter och insidan av ZALA Z-20. Demontering av fiendens drönare

Talare 1

Kom igen, jag startade!

Talare 2

Uppskjutningen med hjälp av katafonten och salen rusar mot himlen.

Talare 3

Zala Z-20. En rysk spaningsdrönare av flygplanstyp, tillverkad av företaget Zala Aero. Just nu ligger en av dessa nedskjutna drönare på bordet, och troligtvis var skadan på vänster vinge. Det är ett seriöst, om än av propagandan övervärderat, verktyg för fienden, som ryssarna försöker integrera i sitt enhetliga bekämpningssystem tillsammans med Lancet-drönare. Om man bortser från den reklamiga patosen om att det "saknas motsvarigheter", har vi här ett stort glidflygplan med ett vingspann på cirka 4 meter, en flygvikt på upp till 17 kilo och en elmotor med en flygtid på över 6 timmar. Fienden använder UAV:er för långvarig spaning på hög höjd i ett försök att upptäcka våra bakre linjer.

Talare 2

De

Talare 3

Man försöker medvetet driva dessa drönare till extrema höjder på över 8 tusen meter, i hopp om att våra MANPADS eller quadcoptrar inte ska nå dit. Men de ukrainska försvarsstyrkorna tävlar, så att säga, om att skjuta ner dem tack vare avfångare. Det rekordhöga nedskjutandet av en Zala skedde på 8 060 meters höjd. Kan ni föreställa er det? För jämförelse är Everests höjd 8 848 meter. I augusti eliminerade en besättning från NGU-brigadens Klivr en Zala 20 på 7 427 meters höjd. Och andra spektakulära nedskjutningar kan ni se senare i sammanställningen. Tro mig, det finns många.

Medvetna om att ukrainska operatörer är vana vid att attackera spaningsdrönare ovanifrån i optikens döda vinkel, har ryssarna börjat montera extra kameror för överblick. Målet är naturligtvis tydligt – att upptäcka vår avfångare och försöka undvika den. Men med tanke på antalet nedskjutna farkoster hjälper detta långt ifrån alltid.

Farkosten startar från en pneumatisk utskjutningsramp och landar med fallskärm och luftdämpare. Och på nedskjutna exemplar syns ofta tydligt spår av att fallskärmssystemet har utlösts, eller karakteristiska skador på vingarna efter en hård landning eller ett fall. Ryssarna skryter om kameror med hög upplösning och försöker verkligen utrusta dessa UAV:er med element av maskinseende, till exempel för målföljning. Men verkligheten är mycket enklare. Dessa system är beroende av ombordvarande mikroelektronik, och på nedskjutna exemplar hittar man vanligtvis utländskatillverkade delar som ryssarna försöker maskera som egna utvecklingar.

Talare 1

Ännu

Talare 3

I maj 2025 paradeg Kremmlins propagandister stolt Zala AZ-20 under paraden på Röda torget och skröt om detta tekniska underverk för sina tittare. Men redan 2026 fanns ingen utrustning på paraden. Om ni minns, drabbades Moskva då av rädsla för ukrainska djupattacker, vilket gjorde att man gömde arméns stolthet långt bort för säkerhets skull. Det blir en underbar ironi: medan utrustning vid parader i Ryssland nu knappt visas annat än på bilder, finns det inga motsvarigheter på ukrainska fält, våra soldater landar dem framgångsrikt med hjälp av väpnade styrkor. Självklart kommer de inte att skriva i sina rapporter hur många av dessa underverkssystem som skjuts ner av det ukrainska luftförsvaret. Zala Z-20 är en bristvara och en dyr maskin för fienden, med ett värde på ungefär 200 000 dollar. Och förlusten av varje farkost för

Talare 1

dem

Talare 3

är smärtsam. Ärligt talat, det var som honung för min själ, jag tackar varje pilot i de väpnade styrkorna.