Det stora tekniksprånget, 31 Juli 2026

Idag får det blir lite blandad kompott utan tydlig riktning men eftersom ni alla väl började fredagen med en Norrlands Guld till frukost kan jag nog komma undan med det.

Den här filmen tycker jag visar drönarvapnet på ett rätt obehagligt sätt, på en sidoväg sitter en lång rad ukrainska FPV drönare och väntar på målupptäckt, dom ser ut som obehagliga skalbaggar. Filmen skall vara från en rysk spaningsdrönare. Ni som bara läser på johanno1.se får springa till substackinlägget för filmerna.

Sen kanske ni minns filmen från NATO på skjutbane-drönarnedskjutning, finns ett par videos som snurrar så tar med en representativ skjutbanefilm.

https://www.youtube-nocookie.com/embed/XViyICt8GME?rel=0&autoplay=0&showinfo=0&enablejsapi=0

Här har ni en ukrainare som bekämpar drönare med ksp och vi ser inte ens drönaren som fräser fram bakom ett träd. Att han dessutom använder ett tungt vapen gör ju inte nedskjutningen mindre imponerande.

Poängen är väl att för att kunna skjuta ned drönare som soldat behöver du extremt mycket realistisk träning, det är sällan dom är färgglada och hovrar i luften tills du skjutit ned dom.

Faktum är att operatörerna hela tiden gör undanmanövrer just för att du inte skall skjuta ned dom. Vet inte exakt hur AI drönarna fungerar men gissar att dom störtdyker från högre höjd så du får minimal reaktionstid istället?

Om inte annat så är det här verkligheten för varje soldat från och med idag och något man behöver ha färdighet i fram tills att drönarinterceptorer finns brett ned till gruppnivå. En soldat i gruppen med en handhållen plattform som har kassetter med interceptorer och en laddare med fler kassetter.

Eftersom +90% av förlusterna i Ukraina är från drönarvapnet är detta nog bland de viktigaste färdigheter och förmågor man kan skaffa inför gästspel på dagens slagfält.

EW vapnen är rätt luriga och vi har nog alla sett alla filmer vi behöver på när en rysk soldat står med nåt futuristiskt vapen och dör när drönaren träffar – kinetiska interceptorer som egentligen kan vara hur små som helst bara dom är snabba och fler än drönarna är ett måste.

Framöver kommer vi sen få allt mindre drönare som släpps från större drönare och då blir dom ännu svårare att skjuta ned.

EW vapen får man väl sen ha som komplement till de kinetiska anti-drönarvapnen men bägge behövs ned på gruppnivå i hela organisationen.

En kompaniresurs med några eldrörs LV som är AI automatiserat på en billig plattform, 7.62mm och uppåt?

Det är därför jag är av åsikten att man skulle börjat med detta och inte beställt fregatterna och övat förra kriget på Aurora 2026 – det här hotet är här för att stanna och försvaret måste finnas ned till gruppnivå i organisationerna.

Ett eget drönarvapen är ju nästa och hur långt ned i organisationen man sprider ut det är väl viktigt. Alla stridande förband måste ha tillgång till spaningsdrönare och drönarvapen hela tiden för är man i strid utan dessa förmågor blir det en kraftig försämring.

Det digitala slagfältet för att koordinera alla indirekta förmågor och spaningsresurser måste nästan också ned på gruppnivå tycker jag?

Ukraina anfaller inte sällan med pluton eller grupp med stöd av drönarvapnet och spaningsresurser och har kommunikationen i realtid så det går inte att leda från bataljon iallafall.

Decentralisering måste vara framtiden lite som att man istället för dedikerade anti-tankenheter fördelade ut pansarskotten på skyttegrupperna.

Här är en förstahandskälla på hur mycket svårare det är för artilleriet att verka i dagens slagfält.

Alla traditionella förmågor behövs fortfarande och har man drönarövertag kan man strida mekaniserat.

Däremot så är vår doktrin med ständig omgruppering obsolet om den är inom 50km från aktiv front. Man måste isåfall förlänga räckvidden på artilleriet eller skydda dom med ett anti-drönarvapen 24/7.

Eftersom drönarna får alltmer IR kameror är dessutom maskering inte heller effektivt och man måste arbeta med olika materiel istället, vi har ju barracuda till exempel.

Förmodligen kommer artilleriet förändras framöver också – räckvidd och storlek på plattformarna.

Jag har rätt länge känt att stora dyra plattformar med kort räckvidd (i sammanhanget) som man har få av inte är att föredra. Billiga plattformar som levererar träffsäker verkan i målet blir säkert ett av benen och det andra tyngre plattformar som har räckvidden som man fortfarande kan omgruppera på djupet enligt vår doktrin.

Spaningsresurser och sen vår motsvarighet till ukrainska Delta är kritiska i sammanhanget naturligtvis. Jag tycker vi borde kunna köpa färdiga paket av dom som vi förbättrar för att kapa tiden men det finns naturligtvis en vapenindustri och dess lobbying som vill sälja in sin egen teknik.

Det som förmodligen inte ännu träffat planerarna i ansiktet är omfattningen av drönarvapnet som man måste förbandssätta, och att alla delar är beroende av varandra för helheten.

Det nya i första världskriget var skyttegravarna och automatvapnen, tidigare skulle man rada upp sig och må bäste man vinna (jag förenklar och skyttegravar fanns tidigare!).

Motmedlet mot skyttegravarna var stridsvagnarna som väl gick rätt dåligt men när dom inte körde fast eller fick motorstopp fanns det inget motvapen.

Sen i WW2 var stridsvagnen det nya svarta och anti-tank vapnen var en hel flora från markattackflyg till 20mm gevär över till större PV pjäser dragna eller vagnsmonterade.

Med risk för att jag går fel så tror jag att Tyskland var först med att få ut handburna antitankvapen brett i organisationen med sina panzerfausts för annars fanns ”bazooka”, PIR eller Panzerschreck tillsammans med PV pjäser som en kompani eller bataljonsresurs rätt ofta.

Dels så var väl tyskarnas större PV pjäser lätta mål för markattacken och sen överväldigades dom av allierad och sovjetisk pansar-numerär så motmedlet blev ett pansarskott till varje soldat med en klapp på axeln.

Sverige införde pansarskotten och GRG på gruppnivå efter WW2 och idag är dom lika naturliga som snuskburken.

Jag ser drönarvapnet lite på samma sätt där man behöver interceptorerna på gruppnivå för annars blir man lika hjälplös som när Rommels stridsvagnar kommer farande och kompaniet skickade PV pjäsen till fel kartkoordinat.

Nu har vi inte det idag och sannolikheten att vi blir ordentligt örfilade är hög, speciellt eftersom drönarvapnet står för 90% av förlusterna i Ukrainakriget. Vi löste uppgiften under Aurora 26 genom att ta bort drönarvapnet men jag är rätt säker på att historiskt har man sällan vunnit krig på det sättet, tror mig ha visst stöd i litteraturen för det vågade påståendet.

UA kriget, RU är oroliga för allt övande med flytetyg borta vid Dnepr.

UA har slagit ut ryska ”rymdkommunikationscenter” ett tag nu – tidigare var det totalförbjudet för Putin skulle täcka oss i kärnvapen. Ännu en röd linje han bara kan gråta över när den passerades.

Jag tjatar så jag blir blå om Yamal-cross men klipper dom den så är 60% av ryska värmeförsörjningen i vinter borta. Att den är ett mål som redan finns infört i excelarket det vet vi men varför dom håller på avtryckaren vet vi inte.

Nyligen slog Ryssland till mot en större konferens för den ukrainska vapenindustrin som förmodligen ödelade deltagarna rejält så pass att UA fick småljuga om antalet döda – RU har också bra informationsinhämtning i realtid.

Det är också något Ukraina excellerar i och många gånger har någon intervju lett till bekämpat mål inom dagar.

Vägran att anfalla infinner sig hos Röd Storm.

Nu är det iallafall bekräftat även om jag inte orkar leta upp källan – något jag diskuterat länge att RU använder skuggflottan som drönarplattformar. Så länge man spanar är ju en sak men ett förstaslag innan vi förstått att det är krig kan bli tråkigt för oss.

Här har ni inofficiell karta för Lyman för övrigt, källan är rätt ok så kan nog stämma. Har inte postat dom tidigare men det är fredag och ni är onyktra så då kommer jag nog undan med det.

Här har ni motanfallet vid Kostyantynivka lite bättre beskrivet, tog upp det i ett inlägg.

Sen vill jag lyfta det miljövänliga i Ukrainas krigföring, 1700st ryska oljekällor har stängt fösta halvåret i år.

Något kul, Putin har gjort sin kusins dotter till general i armén och helt rundat karriärstegen då hon var psykiater utan militär erfarenhet. Tydligen är officerskåren mindre road och sånt är mycket bra – när nepotism blir för mycket även för värdsledande nepotism-landet Ryssland då har det gått rätt långt.

Avslutar med att hackare upptäckt att Belarus förberett förläggningar i större byggnader för massmobilisering.

Trevlig helg på er och ukrainas sak är verkligen vår, speciellt om vi inte vill ha kriget i vårt eget knä framöver.


STÖD UKRAINA!

När tror du att kriget i Ukraina kommer att vara över?

Visa resultatet

Laddar ... Laddar ...

15 reaktioner på ”Det stora tekniksprånget, 31 Juli 2026”

  1. Ryska förluster i Ukraina

    • 1340 KWIA
    • 1 Tank
    • 7 AFVs
    • 42 Artillery systems
    • 3 Air defense systems
    • 1 525 UAVs
    • 10 UGVs
    • 413 Vehicles & fuel tanks
    • 3 Special equipment 55 Cruise missiles

    SLAVA UKRAINI

  2. Omfattande Ukrainska attacker under natten!

    Ukraina har attackerat flera logistikanläggningar (Wildberries/Ozon). Dessutom ska flera oljeraffinaderier också ha träffats liksom en hamn. De områden och regioner man koncentrerat attackerat i verkar vara Volgograd, Tatarstan, Krasnodar och Dagestan.

    Volgograd I Volgograd, ska ett av Wildberries distributionscenter ha attackerats, logistikhuben omfattar 44 000 kvadratmeter.

    Även Lukoil-Volgogradneftepererabotka-raffinaderiet attackerades under natten. Anläggningen är ett av Rysslands största oljeraffinaderier och producerar bensin, dieselbränsle, flygbränsle och andra petroleumprodukter.

    Krasnodar Härifrån rapporteras det om en brand vid oljeraffinaderi i staden Tuapse. Här finns inga uppgifter om orsaken. Det kan ju vara någon rökare och inte Ukrainska drönare, men brinner gör det oavsett.

    Tatarstan I Tatarstan rapporteras det om ytterligare en attack mot Wildberries-anläggning i staden Zelenodolsk samtidigt finns det filmer därifrån där man ser att det är konkurrenten Ozon. Det är förstås inte omöjligt att man faktiskt träffat fler än en anläggning.

    I Nizjnekamsk, i Tatarstan rapporterades även om att oljeraffinaderiet TAIF-NK ska ha attackerats.

    Dagestan I Kaspiysk i Dagestan rapporteras det om explosioner i hamnen.

    Summerar vi  kan det alltså handla om:

    • 3 Oljeraffinaderier
    • 2 Wildberries (ev. bara en)
    • 1 Ozon
    • 1 Hamn

    Utöver det här finns även inlägg om att man attackerat ett tåg som transporterade bränsle.

    Vi får se under dagen vad rapporterna visar.

    Fyller på nedan med fler poster med länkar till inlägg osv.

     

    1. Det här är inte Wildberries utan Ozon, som du kan se i filmen.

      ** En annan Wildberries-anläggning attackeras i morse i Kazan, Ryssland. Även om skadorna verkar minimala enligt nuvarande filmklipp, fortsätter bilden av vanliga ryssar som tvingas fly från sina lager att sprida verkligheten av de pågående misslyckandena från den ryska regeringen i ett slutet samhälle.** Film:
      https://bsky.app/profile/slavaukraini033.bsky.social/post/3mrw6nvcbvk2f

    2. ** Dronattack mot Ryssland: oljeraffinaderier och Wildberries lager brinner. ▪️ I Volgograd brinner oljeraffinaderiet Lukoil-Volgogradneftepererabotka och ett logistikcenter för Wildberries. ▪️ I Kaspiysk, Dagestan, rapporterar invånare om dronattacker och explosioner i hamnområdet. ▪️ I Kazan och Zelenodolsk, Tatarstan, träffades Wildberries anläggningar. ▪️ I Nizhnekamsk, Tatarstan, ska även oljeraffinaderiet TAIF-NK ha utsatts för en attack. **
      https://x.com/Gerashchenko_en/status/2083046185883869285

  3. Godmorgon.
    Drönarvapnet är definitivt här för att stanna och det nya normala för att inte säga basala.
    Ukrainas kinetiska sanktioner fortsätter att leverera resultat 💪

  4. Svar på tal till de utländska forskarna som likt Svenska Freds argumenterade för att det vore ett misstag av Sverige att kliva av Ottawa fördraget.
    ”Våra grannländer som har lämnat Ottawakonventionen har gjort en klarsynt bedömning av hotbilden. Det beslutet förtjänar respekt, inte misstänkliggöranden, skriver debattörer i en replik.
    Publicerad 2026-07-29 11:00
    Uppdaterad 2026-07-29 11:46
    Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
    REPLIK | TRUPPMINOR

    Sally Longworth, Henrique Garbino och Priscyll Anctil Avoine vill inte att Sverige lämnar Ottawakonventionen (SvD Debatt 26/7). Deras artikel lyfter fram viktiga humanitära aspekter, men illustrerar även den målkonflikt som all säkerhetspolitik ytterst handlar om. Den avgörande frågan är inte om truppminor är ett gott eller ont vapensystem. Krig och minor är avskyvärda, men för små demokratiska länder vars frihet hotas kan det onda vara nödvändigt för överlevnad.

    Den centrala frågan är hur Sverige och Nato ska stoppa ett ryskt angrepp mot Norden och Baltikum. På den frågan ger de inget svar. I stället reduceras debatten till truppminornas humanitära och folkrättsliga konsekvenser. Men alternativet står inte mellan minor eller inga minor. Det står mellan att kunna stoppa en rysk invasion innan den når våra samhällen, eller att misslyckas och därmed ge Ryssland möjlighet att ta terräng, begå krigsbrott mot civilbefolkningen och lägga ut långt större mängder okontrollerade minor än något demokratiskt land skulle göra. Den målkonflikten måste tas på allvar.

    Ryssland ser sig sedan länge vara i konflikt med väst, landet har gått över i krigsekonomi, och en ny stor mobilisering kan stunda. Enligt ukrainska uppgifter väntas omkring 35 000 nordkoreanska soldater nu att ansluta sig till de ryska styrkorna. Det är mot denna verklighet som våra försvarsbeslut måste bedömas, inte mot en idealbild av hur världen borde fungera och beslut som togs i en tid då illusionen om att storkrig var obsolet fortfarande levde.

    När Ottawakonventionen diskuterades i Finland varnade flera militära experter för att avtalet riskerade att bli mer symbolpolitik än säkerhetspolitik. En central slutsats, formulerad på 90-talet av dåvarande forskningsledaren på FOI, Bengt Andersson, var att truppminor främst handlar om att försvåra röjandet av pansarminor och att begränsa angriparens operativa handlingsfrihet. De tvingar fienden att välja framryckningsvägar som gör det möjligt för försvararen att forma slagfältet för mer effektiv bekämpning. Fördröjningsstrid är alltjämt idag en grundläggande del av ett trovärdigt territoriellt försvar och köper tid tills Nato-allierade kan mobilisera och undsätta.

    Författarna menar att den tekniska utvecklingen har gjort truppminor mindre relevanta. Erfarenheterna från Ukraina pekar i motsatt riktning – minor tvingar angriparen att koncentrera sig till områden där drönarbekämpning blir lättare att genomföra. Dessutom minskas behovet av egna soldater på de farligaste frontavsnitten, vilket innebär färre egna förluster. Däremot väljer författarna att utelämna tekniska utveckling av truppminor, som innebär programmering så att de har en begränsad verkanstid, vilket gör att våra minor därmed inte utgör samma fara under lång tid för vår civilbefolkning efter en konflikt.

    Sverige har inte längre bara ansvar för sitt eget territorium. Som medlem i Nato utgör Sverige en central del av försvaret av Baltikum och norra Finland. Att Sverige inte kan använda samma vapensystem som de länder där svenska markförband ska verka försvårar operativ samverkan med våra allierade, vars civilbefolkning får bära konsekvensen.

    Säkerhetspolitik handlar om att välja mellan ofullkomliga alternativ. Den som vill avstå från de kostnadseffektiva minorna, säkert lagrade under fredstid, måste också visa hur samma militära effekt ska uppnås på annat sätt. Det räcker inte att konstatera att vapnet har humanitära konsekvenser, även att inte använda vapnet måste läggas i den humanitära vågskålen.

    Det är ingen tillfällighet att Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen alla dragit samma slutsats och inom folkrättens ramar lämnat Ottawakonventionen. Det handlar inte om att dessa demokratiers beslutsfattare värderar humanitära principer lägre, utan om att de gjort en klarsynt bedömning av hotbilden. Det beslutet förtjänar respekt, inte misstänkliggöranden.

    Sverige bör dra samma slutsats – helst borde det redan ha gjorts, eftersom det tar tid att lämna fördraget.

    Stefan Forss
    docent vid finska Försvarshögskolan
    Karlis Neretnieks
    generalmajor (PA), tidigare rektor för svenska Försvarshögskolan
    Patrik Oksanen
    strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan
    samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga krigsvetenskapsakademien”

    https://www.svd.se/a/xr97bj/ottawakonventionen-aven-sverige-bor-tillata-truppminor-skriver-forsvarsdebattorer

Lämna en kommentar

Rulla till toppen