Södra fronten – Broken Arrow, 5 Juni 2026

Det tar nog inte jättelång tid innan vi hör en ryss gallskrika ”broken arrow” (på ryska) vid Södra fronten eller Dneprfronten.

Tar upp fronterna i nästa inlägg, händer mycket och nu när UA har övertagit initiativet skall gråzonen läsas som där UA är istället för RU – har ni inte gjort den korrigeringen på era egna kartor gör det.

Min gamla idol David D, som blev det för han hade en enorm väggkarta han flyttade runt brigaderna på tidigt i kriget innan alla digitala kartor kom, är måhända snäppet över mig i optimism men han har också bra koll på läget vid fronterna – 90th TD till exempel har han legat på om och situationen för VDV vid södra fronten.

Situationen är egentligen samma som den var 2022 när USA och Europa fick hoppa in och stoppa festen för att Putin inte skulle förnedras och bli farlig (trodde dom eller så skyllde dom på det).

2022 var en absolut rysk lågpunkt innan RU i panik mobiliserade. Med hjälp av HIMARS och amerikanska måluttag började UA jaga kårstaber som slogs ut när dom hade stabsmöten några timmar på en plats i ständig förflyttning. Det där centret i Polen eller Tyskland (ryktet var Lviv när det begav sig) hade nog ypperligt informationsläge.

Ammunitionsförråden bekämpades, soldaterna drack ur vattenpölar, ni minns väl Khersons flygplats som blev en eldboll nån gång i månaden.

Där och då skulle kriget tagit slut men historien går som så att Putin hotade USA med kärnvapen så för att bevara freden stuvade dom om lite samt att dom tillät VDV att retirera över Dnepr så dom inte skulle behöva kapitulera.

2023 var en studie i megalomani – Ukraina var efter ett lyckat 2022 fast beslutna att försöka återta sitt land med våld så Europa och USA krävde väl egentligen nedan, där några till och med luftade att får dom bara bränna lite energi kanske dom är beredda att förhandla sen –

-Ukraina skulle skicka nyuppsatta armékårer först med oerfarna brigadchefer eftersom dom inte var besudlade av den gamla kårandan utan istället tränade av oss i Europa och av USA – vill man vara en vinnare gör man så.

-Kravet var att dom skulle anfalla vid det bäst befästa området vid alla fronter efter att Surovikin byggt ett 10km djupt minfält. Vi absolut gallskrek när det begav sig om norra fronten men det fick dom inte för det skulle kunna ses som onödig eskalering.

-NATO doktrin gällde naturligtvis trots att Ukraina inte hade luftherravälde så RU markattack med alligators och SU27 flög som moln av knott.

Trots det gav dom sig inte och rätt snabbt tog erfarna förband som marinkåren och luftburna över spetsen och stred tills nångång på hösten när dom fick slut på gas.

Efter det och fram tills idag har Ryssland haft initiativet där dom genomfört en ny typ av lågintensiv offensiv krigföring som passar dom bra med undantag för Kursk-offensiven som skulle hjälpa UA i förhandlingarna. USA vägrade nämna den vid namn.

Det tog Ukraina tre år att lyfta sig ur hålet vi grävde åt dom och utöver det har USA aktivt underminerat dom politiskt och strypt stöd vid kritiska tidpunkter för att hjälpa Putin.

(notera att jag skriver USA där det först skulle varit Biden och sen Trump).

Efter Kurskoffensiven sommaren 2024 tystnade eldrören helt ett tag av akut ammunitionsbrist, UA fick inte mycket spetsflyg så FAB bomber kunde ersätta artilleriet hos ryssarna och nu till sist håller vi tillbaka försvar mot robotar som väl är det enda Ukraina inte kan tillverka själva ännu i stor skala. Det är viktigt att det inte går för bra verkar ha varit den skamlösa röda tråden.

Vi som gissade att Sverige försökte ge Ukraina Gripen för några år sedan men blev stoppade av USA, där vi sen blev nedskjutna av alla möjliga för våra konspirationsteorier – tror ni vi hade rätt eller fel?

Det kräver sin man detta, inga man vill ha till fiende direkt Ukraina. Antalet tillfällen där det helt enkelt varit den logiska enkla vägen att ge upp mark och gå med i EU är otaliga men dom vägrade ge sig – det ser man inte speciellt ofta.

Kombon Zelensky – Budanov är nog det som vunnit kriget tillsammans med den ukrainska folksjälen. Alla är rädda för en skjutglad säkerhetstjänst som valde rätt sida direkt. Zelensky var inte direkt favorittippad som vår tids Churchill, han har förmodligen med hjälp av sin skådespelarerfarenhet hittat en image som fungerat utåt. När han vann presidentvalet var han rätt tanig så många timmar på gym med kosttillskott för att passa in i rollen som en ledare i krig. Men han har också lyckats balansera ett helt krig på en mycket slak lina där motgångarna varit betydligt fler än medgångarna så tillfällena till att avgå lika många.

Antalet mordförsök, politiska attacker, hostile-takeovers och annat från ryssarna med ett bra tag Europas hjälp och hela kriget USAs hjälp är svindlande. Budanov har RU försökt mörda fler än 10ggr. Mordförsöken stod ryssarna för såklart, FSB, GRU, SVR och nån till håller alla på med samma verksamheter runtom i världen istället för att hålla sig till sina arbetsbeskrivningar. Är förmodligen för lukrativt för att klara av att hålla sig borta.

Återkommer till det i annat inlägg men visste ni att vi gav +450 000st ryssar schengenvisum under 2025?

Fullt krig i Ukraina men vi i Europa med få undantag försöker ha en normal relation tydligen. Till och med Polen har nyligen bett Ukraina sluta dröna i östersjöområdet för att inte ”göra vår situation otrygg”.

Det finns många viktiga bitar information i texten ovan,

Eftersom ryska armén genomfört sin version av offensiva operationer sedan hösten 2023 har den nu i tre år genomsyrats av den typen av krigföring. Kårchefen ger order på papper som sen brigaderna löser på samma sätt dom gjort i hela kriget men nu långsammare framåt så ännu bekvämare. Ingen behöver fatta sekundsnabba beslut och det finns ingen beslutscirkel att komma innanför. Alla högre chefer sitter i sina luftkonditionerade bunkrar med gourmetmat och mycket spring av icke-soldater nattetid. Tydligen har kvinnliga läkare och sjukvårdare tvingats till andra typer av jobb heltid så ingen vill längre arbeta i krigsområdet.

Eftersom mekstrid ledde till akuta förluster stuvade dom om i doktrin till att myllra framåt med spritt skytte istället.

Ukraina har gradvis ökat på sin drönar-zon så även där fick man göra förändringar, artilleriet gick ned från 60 000st granater/dygn till idag 4000st-5000st. FAB bomber levererade med flyg fick ersätta tillsammans med drönarvapnet.

Vi har diskuterat FAB-plågan många gånger men den är så pass akut att Zelensky i sitt tacktal till Sverige för våra Gripenplan nämnde att nu kan dom äntligen minska FAB användningen. Lätt att förstå då en FAB bomb begraver alla som finns i bunkern, inga överlevande.

Den nya ryska doktrinen var att använda skyttet som ammunition för att logga positioner man kan dröna och sätta FAB i och när dom var eliminerade arbeta sig framåt till nästa försvarsposition.

Det fungerade så pass bra att UA nu bara har en gles linje skytte i gropar i förstalinjerna under ett starkt drönarskydd.

Ryska försvarsmakten har bekvämt parkerat sig i nån typ av förstavärldskrigsmiljö, helt historielöst men mycket ryskt.

Brigaderna vid fronterna saknar hårda fordon, indirekt eld är drönargrupper och spetsflyg, dom har vant sig vid att nöta på framåt nån kilometer i veckan, och har absolut inte förberett sig för defensiv krigföring.

Vi vet redan att dom inte byggt ut fältarbetena till de nya områden dom erövrat – Clement Molin bekräftade det häromsistens men det har vi gissat länge.

Trossen har alla förråd bortom 50km linjen där brigaderna väl har det dom har i sina värnsystem, leveranser med drönare är rätt vanligt för dom också.

Större förråd ligger säkert bortom gamla HIMARS distansen på +100km. På säkert avstånd kör dom det väldigt ryska – jättelika apstora förråd.

Ja, Ukraina har drönat en hel del men inte den intensitet som triggar en full beteendeförändring ännu inne i ockuperade Donetsk eller bortom.

På ryska sidan gränsen har dom garanterat kvar de där stora baserna Ukraina aldrig fick röra innan dom hade egna långräckviddiga vapen – 10st-15st armébaser där allt står prydligt uppradat, ett tiotal flygbaser och sen sina 45st-50st Iskanderplattformar.

Som USA och Europa höll på och förstörde – geografiska begränsningar på olika vapen, USA måste godkänna varenda mål och om det var för högvärdigt läckte dom till ryssarna och väntade med godkännandet.

Ukraina följde hela tiden reglerna, som hela tiden ändrades om det mot förmodan gick för bra ändå.

Ryssland är ett vanedjur som anpassat sig till att gå långsamt framåt med skytte och inte förväntar sig några direkta motoffensiver för dom har inte kommit sedan sommaren 2023 vid alla fronter i Ukraina.

Ryska staben har också förberett sin egen vår och sommaroffensiv vilken vi ser spela ut parallelt med att Ukraina ökat temperaturen.

Vår gissning har varit följande – order har givits om anfallsmål till cheferna CAA som väl mellan varven samarbetar men i stort har dom nog stuprörsorganisation.

Dom har sedan fördelat uppgiften till divisionerna som använder brigaderna som förbrukningsvaror.

Orderkedjan är trög och absolut ingen gillar att förmedla dåliga nyheter uppåt i trädet. Hela kriget har man bara sagt ”mer, mer, mer” som medicin mot varje motgång.

Årets fokuspunkter är –

-en buffertzon längs med norra fronten.

– Slovyansk/Kramatorsk.

-en offensiv vid Södra fronten mot Dnipro och vid Huliapole där dom efter Pokrovsk har dominerande terräng. Alla vägarna går mot Dnipro så lätt att se att Putin ämnar ta området Dnipro och upp till Pavlohrad och då stå bakom dominerande terräng i form av floder.

-sideshow var att nå Oskil uppe i norra Luhansk.

Pokrovsk var länge fokuspunkten och man har haft ambitionsnivå hög i år för VDV har slutförbrukats, vid Pokrovsk var det 76th GAAD och Stepnohirsk 104th AAD + 7th MAAD.

Tanken är väl att försöka nå Oskil i norr och sen området Dnipro – Pavlohrad. I mitten står man i Kramatorsk – Slovyansk och har nu tillräckligt attraktiv position för att föreslå eldupphör och förhandlingar. Sen om några år kör man rond två för att försöka erövra hela området öster om Kiev.

Det svänger hos Europa, Ukraina biter ifrån, Ryssland häcklas – ingen högre upp i trädet gillar det så ”mer, mer, mer” ekar det förmodligen mellan väggarna på stabsmötena.

Cheferna CAA sitter i sina bunkrar och använder brigaderna som förbrukningsbar ammunition där dom hellre offrar dom än tvingas till förnedrande avsked – man försöker tills det inte går längre, sen försöker man lite till bara för att vara på den säkra sidan.

Så ser det ut på den ryska sidan lite brett målat men viktiga punkter att ta med sig –

-dom har vant sig vid lågintensivt nötande

-order om vår/sommaroffensiv är given

-befälskedjan är om möjligt ännu trögare, högdjuren har stor press på sig att behålla sin image

-underhållet ligger på stort avstånd

-förbanden i stridsområdet har inga fordon

-insatsstyrkorna är redan förbrukade i olika grad vid fronterna.

Detta är egentligen fakta men ingen vågar väl tro att läget är så pass uruselt. Ukraina vet mycket väl hur det ligger till.

Ukraina har jobbat lite annorlunda men plågats svårt att västs ständiga förräderier tills vi kom till 2026 när stjärnorna började rada upp sig i rätt konstellation.

Dom har bryggat all materielbrist genom inhemsk tillverkning förutom interceptorer mot ryska robotar.

Länge sprang Sirsky runt och detaljstyrde ned på bataljonsnivå vilket inte hjälpte ett dugg. Han är nog mest skadlig som ÖB men i och med införandet av kårer har kompetenta truppchefer fått tillräckligt mycket handlingsfrihet för att det skall synas.

Personalbristen var ett tag akut och brigader var nere på 300st som värst för dom fick ingen ersättningspersonal. 72nd som stred vid Vuhledar bröt ihop i Oktober 2024 och försvarade sig på sociala medier – det var första gången vi fick det bekräftat av förstahandskälla.

Fronttjänst var en dödsdom då 80% av sårade återgick i tjänst – mängden personal som hittat skäl att inte vistas vid fronterna översteg vida de som satt i groparna i spetsen. Försvarsmakten svällde till +1.2mnr men brigader som låg i försvar hade ett område dimensionerat för 5000st men nere på 300st.

Vid Bakhmut såg vi 3rd assault brigade strida ypperligt, marinkåren tog spetsen på våroffensiven 2024 och alla special forces verkade köra sitt eget race men det fanns många förband i radioskugga som var lågprioriterade.

Tidigt 2025 började väl Ukraina införa kårerna och de främsta truppcheferna lyckades sno åt sig en kår och började direkt klösa till sig de bästa brigaderna.

Sen har armén, territorial defense och national guard agerat parallellt hela kriget där armén haft före detta frivilligbrigaderna, armébrigaderna, luftburna och marinkåren.

Vissa förband som Skala-regementet är nu som en division i storlek ungefär och har varit ett prioriterat förband.

Utöver det har Ukraina haft en strategisk offensiv reserv av elitförband som sätts in där det behövs, vi såg dom väl först vid Pokrovsk lite för tidigt för att det blev akut hösten 2025 och då ändrades allt – akuta områden var bara det tills reserven fräste in. Jag satt och räknade ihop den till kanske 60 000st stark nångång men dom finns dels i reserv men sen utspridda hos olika AC.

Det jag tror omstuvningen till kårer gjort är att dom nu har en decentraliserad orderkedja där kårchefer har stor handlingsfrihet och samarbetar med varandra + direktlina till den strategiska offensiva reserven för att lägga fram sina förslag på där den behövs bäst i olika operationer.

Sirksy har mindre att säga till om och allt går mycket bättre.

Vid södra fronten har 17th AC flera elitförband underställd till exempel och Skala regiment är tydligen Sirskys go-to förband för brandsläckning.

Den matta av små motoffensiver vi nu ser är kårcheferna som agerar på sina mandat inom sina respektiver områden,

1st Azov corps ville tydligen alla vara med i för dom har bara elitförband, och 12th AC är som en större europeisk försvarsmakt.

Tydligen så bad 3rd AC som byggts runt 3rd Assault om att få sitt område utökat och tog dessutom ansvar för ett problemområde – lätt att se att dom ville ha maximal handlingsfrihet inom ramarna för de order som givits.

Så här säger dom själva om omstruktureringen –

”Mycket korrekt artikel «Vi krigar mot Ryssland och vet varför de kommer att förlora» av befälhavaren för 1:a kåren i NSU «Azov», brigadgeneral Denis Prokopenko. Rekommenderar att läsa den i sin helhet, men vill framhålla några nyckelteser.

Prokopenko börjar med det viktigaste — den fundamentala misstaget som Väst gjorde 2022:

«På tröskeln till den fullskaliga invasionen 2022 begick västerländska analyscenter och underrättelsegemenskaper ett fundamentalt misstag i bedömningen av Rysslands militära styrka. Deras prognoser, som förutsade Kyivs fall inom några dagar, baserades på kvantitativa indikatorer: en armé på miljoner, tusentals flygplan, stridsvagnar och artillerisystem. Detta tillvägagångssätt skrämde vanliga läsare, men ignorerade immateriella men avgörande faktorer: kommando-kulturen, moralen, den sociala sammanhållningen och förmågan till anpassning.»

«Denna analytiska blindhet kvarstår delvis än idag. Många i Väst fortsätter att betrakta denna konflikt enbart genom prismen av ett krig på utmattning, där segern bestäms uteslutande av resursvolymen och förmågan att mobilisera fler människor. Detta är ett farligt misstag.»

Detta är en principiellt viktig sak. Väst tänker fortfarande i 1900-talets kategorier — stridsvagnar, kanoner, truppstyrkans storlek. Men kriget är redan ett annat. Och just därför kunde inte västerländska analytiker förutse varken vår motståndskraft 2022, eller vår teknologiska genombrott 2024–2026, eller det ryska militärmaskinens misslyckande.

«Detta krig är inte bara en kollision mellan arméer, utan det slutgiltiga testet av två diametralt motsatta system som uppstod i det postsovjetiska rummet. Ett system, det ukrainska, är en nätverksmodell byggd på tillit, som frigör mänsklig potential. En stor del av förändringarna har initierats och utvecklats här av vanliga medborgare, soldater, sergeanter och yngre officerare.»

«Ukrainas försvarsstyrkor, särskilt i enheter som växte fram ur frivilligrörelsen, som till exempel “Azov”, har odlat en kommando-filosofi som bygger på principerna om decentralisering och utökade befogenheter. Denna modell är en modern tolkning av den tyska konceptet Auftragstaktik (Mission Command), som utvecklades för att bedriva strid på ett dynamiskt, icke-linjärt slagfält.»

Auftragstaktik är en doktrin som gav Wehrmacht en fördel i andra världskriget över alla motståndare. Dess essens är enkel: befälhavaren ställer uppgiften och förklarar syftet, och utföraren på plats beslutar själv hur den ska utföras. Detta skiljer sig fundamentalt från den sovjetisk-ryska modellen, där varje steg är detaljerat uppifrån och initiativ straffas.

Den ukrainska armén, som växte fram ur frivilligrörelsen, byggde på naturlig väg upp ett system som tyska generalstaber på 1800-talet utvecklade under årtionden. Och just därför slår vi en fiende som numerärt överträffar oss.

«Det ryska systemet för styrning av trupper är raka motsatsen. Det är en rigid, vertikalt integrerad hierarki av sovjetisk modell, där varje steg regleras uppifrån. Detta system skapades inte för maximal stridseffektivitet, utan för att säkerställa politisk kontroll över armén, där lojalitet mot regimen alltid varit viktigare än kompetens.»

«Ett nyckelläge för denna systemfel är den kroniska underutvecklingen av den yngre kommando-kåren och galenskapen hos seniora officerare, som är beredda att offra en enorm mängd personal (hela vägen till den sista soldaten), för att behaga ledningen, utan att avvika en tum från den högre chefens avsikt, även om den från början var dömd att misslyckas.»

Det ryska systemet är inte byggt för seger, utan för att generalerna ska kunna stjäla ostört. Detta är en systemisk egenskap hos imperiet — lojalitet är viktigare än kompetens. Och just denna egenskap förstör den ryska armén inifrån idag, långsamt men oundvikligen.

Medan Väst tittar på siffrorna, vinns det verkliga kriget av huvuden hos yngre officerare och sergeanter som fattar beslut på plats. Detta är vår främsta fördel, och den måste bevaras till varje pris.

Dessutom gläder det mig personligen tesen att:

«Västerländska partners lär sig av oss och gärna tar till sig stridserfarenheten.»

Jag hoppas att detta är sant. För den ukrainska armén är idag världens bästa skola i modern krigföring. Azovkårens korpser, SSO, SBS, GUR, SBU — varje enhet överträffar självständigt de flesta NATO-arméer i verklig stridsförmåga. Detta är ett faktum som vi ser varje dag i resultaten från arbetet på slagfältet.”

—

Vi vet att RU använder runt 10 000st FPV drönare/dygn i den dagliga sammanfattningen på johanno1.se som MXT ger oss.

Det som inte riktigt fyller sociala medier är att Ukraina använder samma om inte ännu fler drönare än RU, ryska soldater brukar beskriva hur 7st-10st drönare per rysk soldat är deras vardag.

Ukraina har nått FPV-drönarövertag dels genom sin EW, egna drönare, anti-drönare men sedan också en ettrig bekämpning av ryska drönargrupper. Vet inte exakt när detta var i tid.

Ja, olika vid olika fronter men där UA bestämmer sig för offensiva operationer kan dom dels strida mekaniserat undet eget skydd men också ha drönardominans och förvägra rörelse samt förbekämpa.

Drönarna är kluriga för dom tar sig in i varenda öppning stor som liten.

Länge har Ukraina hållit på och drönat bort högvärdiga mål i det strategiska drönarkriget som bäst beskrivs som tillbakakaka.

I omgångar har dom förbjudits detta och under 2025 höll USA tillbaka dom men sedan Augusti 2025 har intensiteten varit hög och även börjat inkludera alltfler måltyper.

Det är obestridligt att Ukraina redan vunnit det strategiska drönar/robotkriget då deras LV klarar av att bekämpa 90% av målen i snitt snudd på, bra dagar 100%.

Dom har utvecklat EW mot Zirconrobotarna som skall vara svårast att bekämpa där dom redan fällt 28st under anflygning.

Ryssland klarar av att bekämpa väldigt få, inte ens i Moskva där dom samlat hundratals LV plattformar av alla olika typer går dom säkra.

Sedan ett par måna7der tillbaka har Ukraina börjat med ”mellanräckvidden” vilket verkar vara från 50km djup som FPV drönarna klarar upp till 250km.

Det här är HIMARS all over again, ryska underhållet har anpassat sig och helt plötsligt rullar Ukraina ut en ny förbudszon som dom har full eldkontroll över.

Sociala medier gillar sånt här så ni har nog inte lyckats missa det.

Olika armékårer arbetar aktivt med att klösa in förmågan under sina paraplyer och tävlar om att nå längst just nu utöver de renodlade drönarförbanden där Robert Brovdi väl står ut en del.

Först kom eldkontroll över tillfartsvägarna till Södra fronten och Krim från Taganrog/Rostov. Ända in på den ryska sidan brinner det fordon.

Det är sommar och soldaterna behöver dricka vatten.

En brigad behöver nåt hundratal fordon per dygn för att klara sig i strid tror jag vi beräknade 2022 när det här var uppe senast.

Ukraina har senaste dygnen legat på över 500st utslagna fordon/dygn – posta av MXT på johanno1.se.

Det blir direkt kaskadeffekter, först förlorad leverans, sen störningar, rädsla, transportstopp – allt med resultatet att spjutets spets borta vid Dnepr och Södra fronten inte får sin ammunition, mat, drivmedel för generatorer, vatten och annat dom behöver.

Minns ni inlägget om Azovstöten 22 Maj så gäller denna eldkontroll också för när insatsstyrkorna skall försöka ta sig fram till genombrotten.

Och vid rysk reträtt.

Redan 2023 tog insatsstyrkorna enorma förluster när dom skulle banda fram och plugga hålen, ni kan nog gissa hur det kommer se ut i år.

Det ni ser är alltså förbekämpning inför ukrainsk offensiv vid Dnepr och Södra fronten.

Men eldkontrollen har nu sträckts ända bort till DPR och LPR kärnområden i Donetsk och Luhansk.

Mellanräckviddiga drönare som jagar allt som rör sig på väg.

Redan 2022 hittade dom enkelt ammunitionsförråden då man bara följde lastbilarna in – nu i år har dom så mycket ögon från luften, haft tiden att logga alla målen och ATESH att rätt lite nog är dolt fortfarande.

Mängden drönare Ukraina tillverkar är miljoner per år i alla olika utföranden – uppåtkurva fortfarande på denna förbekämpning.

Man mjukstartade men nu har eldkontrollen över vägarna till södra fronten nått orkanstyrka och man följer väl upp med norra Luhansk, norra fronten, LPR och DPR.

Samma med FPV-svärmen vid fronterna – väntar på att den skall nå stormstyrka vid Dnepr.

Nu när vi hade rätt kring den strategiska offensiva reserven vi diskuterade tidigt 2025 som gick med i chatten hösten 2025 så har vi nästa storsmocka.

Mängden hårda fordon, minröjningsutrustning, farkoster för amfibiestrid, artilleri och stridsvagnar som Ukraina fått är extremt högt sedan 2025.

Här har ni vad Bulgarien givit.

Nästan ingenting används vid fronterna, Ukraina har visat sig kunna få igång rena vrak, REMO där man bytt vapenstationer är standard och halva Europa har verkstäder för UA materiel.

Det är högst troligt att det finns en rejäl pansarnäve av armébrigader fullt utrustade med alla traditionella förmågor vi inte sett ännu.

Hur stor vet jag inte men det är många tusen hårda fordon levererade vi knappt ser.

Eftersom Ukraina kan strida mekaniserat under skydd av sitt eget drönarparaply är det detta gäng som avgör kriget (snart).

Den offensiva strategiska reserven används just nu vid kritiska punkter och för att bryta upp låsningar så armékårerna kan fortsätta själva.

Hösten 2025 gick dom in och rensade upp förlorat område och sen fick brigaden med ansvar för området gå in och överta det och fortsätta uthärda FAB regnet. Dom kom och gick.

Eftersom dom är lättfotade och bara vill kriga gör dom ju jobbet för fem eller hur, dom flänger runt vid olika fronter och femdubblar sin egen styrka.

Vid något tillfälle kommer det bli genombrott som högre staber har olika omplaner för och vill utnyttja – då finns denna andra pansarnäve i reserv fortfarande.

Rysk nedgrävt skytte som mörats med FPV drönare och inte får underhåll.

När anfallen kommer igång blir det direktskjutande eld och artilleri ovanpå drönarvapnet och sen har Ukraina redan visat att dom behärskar minröjning och värnrensning som gudar.

Vid genombrott har dom lättrörliga förband och tunga mekbrigader som kan utnyttja dom.

Ni kommer få se detta i år – dessa ”mellandistansdrönare” som UA släppt lös är ett teknikövertag som Ryssland inom ett halvår kommer kunna parera.

Sen är det förmodad rysk mobilisering i höst.

Tillfället är nu i sommar – marken bär, eldkontrollen är tillkämpad, reserverna finnes fullt utrustade och Ukraina har alla förmågor.

Det skulle inte förvåna mig om Gripen flyger redan i sommar.

Väntar man ger man bara Ryssland tid och med kinas hjälp kommer dom också till sist ha ett anti-drönarvapen värt namnet.

Eller ännu värre – bygga sig en ny Surovikinlinje.

Eftersom informationsflödet uppåt i trädet är manipulerad kommer dåliga nyheter med fördröjning men förr eller senare når dom beslutsfattarna.

Window och opportunity som det heter är nu i år.

Har ett till inlägg där jag resonerar kring vad USA, Europa, Ryssland och Kina kommer försöka göra för att motarbeta detta även om Europa nu sent omsider börjat landa rätt.

Sen genomgång av fronterna i veckan, uppe i Lyman har nu ryssarna retirerat bakom Zherebets så deras offensiv går bakåt istället för framåt.

Den stora frågan – hur pass stor handlingsfrihet har kårcheferna?

De stora penseldragen är lätta att se men får till exempel 3rd AC ta all terräng till UA östgräns om dom kan?

Får 2nd AC ta Belgorod?

När UA anföll vid Stepnohirsk var det bara känt av nåt tiotal inom organisationen, dom höll total mussla.

Dom har hållit helt tyst om olika offensiva operationer hittills, allt började med ryska konton som våra osintare hoppade på, och Deepstate har legat mycket långt efter.

Själv hoppas jag på att man tar tillfället i akt att fälla Ryssland så det delas i nåt tiotal nya länder, Belarus får sin frihet och Kaliningrad demilitariseras.

Först då är det månghundraåriga ryska hotet över men Europa kommer säkert bromsa, USA och Kina kommer garanterat bromsa och landets befolkning skall välja finskt fortsättningskrig istället för fred efter 4.5 år av krig.

Vi får se – att dom fullt ut avser att återta hela sitt land med våld och kommer lyckas med det står väl bortom allt rimligt tvivel nu. När Södra fronten rullas upp exponeras Taganrog, Krasnodar och Rostov som Putin har noll försvar i. Försöker han förstärka därnere har Ukraina redan eldkontroll över alla tillfartsvägarna norrifrån, och han måste ta förbanden nånstans ifrån.

Putins sista spel är taktiska kärnvapen, härdsmälta i Enerhodar och erbjudande om eldupphör på dagen – inget förändrar kriget i Ukraina.

Vi har nått början på slutet.

I vanlig ordning välkomnas betald prenumeration på substack varmt och är det att ta i ekonomiskt, dela gärna inläggen.