Vägen till global konflikt, 20 Augusti 2026

Vi kommer allt närmare en global konflikt, när eller om den drar igång vet naturligtvis ingen men när det brakar lös dras alla in och kriget får sitt eget liv.

Vid någon tidpunkt kan ingen nu sittande statschef längre hantera situationen och rökplymen vidgar sig exponentiellt.

Ibland brukar jag titta på olika länders filmer om WW1 och WW2 hur helt vanliga arbetande civila står och fingrar på nån för tiden populärt handeldvapen i det land filmen utspelar sig och sen sitter dom mitt i kaoset. Alternativt handlar filmen om den enorma mosaik av alla civila livsöden som finns i ett krig.

Man står på en dammig grusplan, fem år går i totalt kaos där man blir bra på det man gör, en dag lämnar man in vapnet, kommer hem till ingenting och skall försöka hitta sig själv igen.

Ukraina ligger närmast till hans och där har dessutom kriget varit absolut hänsynslöst men vi glömmer ofta bort att fram tills Februari 2022 var nästan alla som idag är FM anställda vanliga arbetsmyror precis som oss som hade ett jobb att gå till, räkningar i slutet av månaden och barn som var sämst i knattelaget.

Ni som följt inläggen sedan 2022 vet att jag propagerade för att vi skulle hjälpa Ukraina fälla Ryssland och på så sätt kom kriget inte till oss. Det har under 4.5år varit det logiska att göra men det har vi inte gjort.

Den andra linjen har varit att vi rätt länge kunde släcka gräsbranden som var global konflikt om Ryssland plattades till rejält – då hade Kina krypit tillbaka in i grytet och bidat sin tid.

Innan ett krig är alla dels oroade för att ta det avgörande steget in i dimman men har också en tro på sin egen förmåga och motståndarens oförmåga – det verkar vara en naturlag.

När bägge har stått ett tag och svingat sina kator blir det inte sällan ett startskott till långt utdraget krig istället för den brakvinst man tänkte sig och sen gäller produktionslinor, anpassning och numerär.

USA har lyxen att kunna dra sig tillbaka och kräva time-out, vi i Europa har inte det då vi har landgräns mot Ryssland som inte bryr sig om våra time-outs.

Nu sommaren 2026 har vi akut brist på interceptorer mot ballitsiska robotar, Ukraina får en del hjälp men vi kan göra mycket mer, vi hanterar hybridkriget rätt dåligt och vi har inte kommit ikapp med drönarvapnet ännu.

2022 – 2024 var en katastrof från vår sida, behöver inte ta det igen men där försatt vi chansen att stampa ut gräsbranden förmodligen.

Under över ett år har jag diskuterat Europas försvar av Baltikum som är en uppenbar eskaleringsvektor där vår reaktiva försvarsplan är full av brister, och att vi då skulle parera det med skytte in i Baltikum som gräver ned sig. ÖB verkar ha blockat mig på twitter nu men det där besöksförbudet var lite att ta i, jag tyckte jag var artig mot hans fru.

Det som naturligtvis skulle fungera lika bra är om det blir Europa som utdelar förstaslaget – istället för att vänta på att skuggflottan öppnar sina drönarkasetter och Gerans väller in över våra flyg/marinbaser tillsammans med de ballistiska robotarna vi inte kan skjuta ned så klipper vi till först.

Skuggflottan, Östersjöflottan, Kaliningrad och alla förbandskoncentrationer i närområdet kring balternas östgräns blir det eldtillstånd för tillsammans med de robotramper vi kommer åt.

Vi vet var alla målen ligger eftersom vi håller koll och kan vi utdela förstaslaget tar vi ifrån Ryssland halva spjutet, Putin står kvar med ett trubbigt skaft och ser förvånad ut.

Det ger oss inte fred i vår tid alls men det köper oss tiden och vi har då lämnat skymingsläget så varenda politiker i Europa måste börja göra sina jobb, gråzonen att gömma sig i är borta.

RU kommer också behöva banda upp förmåga till Baltikum vilket med vår reaktiva doktrin skulle fungera alldeles utmärkt, men om vi bekämpar dom på landsväg blir det som i Ukraina – blodbad.

Vi har iallafall kommit till punkten där Europa bör överväga sina alternativ för nu har Ryssland kommit till nivån att dom för in ytstridsfartyg och ubåtar in i Östersjön, de med längst körtid kommer först.

Tvåan är att östersjöflottan lämnar kaj och den sista varning vi får är när förband vid norra fronten börjar förbereda sig för förflyttning – sen är det igång.

Trumps bortdragande av den tunga bataljonen i Vöru var för mig en stark indikator, nu feberyrade han väl dessutom igår kring att USA helt skall lämna NATO?

Jag tror också att visar EU styrka försvagar det Putin men även Trump – speciellt Trump kommer tvingas till en infekterad svekdebatt inför mellanårsvalet vilket inte vore så dumt.

Jag tror att många av de amerikanska läsarna på min Substack skulle hjula runt i trädgården i ren glädje om vi kunde bistå med det.

Kan Ukraina para det med förnyad motivation och driva på full assymetrisk krigföring finns det goda skäl att tro att Ryssland vänder sig inåt.

Ukraina försöker så gott dom kan men vi närmast saboterar för dom så här långt.

Bra om vi väntar till mitten Oktober så jag hinner flyga klart i Europa och är tillbaka i Dominikanska Republiken men annars är det bara att köra igång, har mailat ÖB bra datum för krig tillsammans med mina flygbiljetter bara så det inte blir fel.

Denna artikel från the Guardian ekar i stort vår oro.

Misstaget alla gör är att jämföra oss med Ryssland och Putin när dom redan med all tydlighet visat sig vara helt gränslösa.

Dom gick från en guldsists där vi köpte all deras olja, LNG och det som kom ur jorden för euros dom kunde bygga upp landet för men valde krig och misär – bara där borde saftblandarna blinka illrött.

I Ukraina har dom visat sig vara beredda till vilka offer som helst, noll omtanke för egna förband precis som under Sovjet och WW2.

Minröjning under WW2 var att anfalla brett med skyttet rakt över minfälten, sen kom ingenjörerna och grävde upp stridsvagnsminorna när personminorna detonerats tätt åtföljt av pansaret.

Det skytte man förlorade var procentuellt inte mer än om man försökt röja först eller anfallit mekaniserat direkt – man valde den enklaste vägen framåt utan att tveka och skyttet röjde personminorna med fötterna.

2022 och framåt var den etniska rensningen – varenda liten håla hade en tortyrcentral där man våldtog, torterade och mördade alla man kom åt, barn så unga som fem år.

Sexualsadistiska mördare rakt ut i fingertopparna som tycker tortyr och mord på barn är bra. Ja, dom kommer absolut inte till himlen men det blir inte de mördade barnen gladare av.

Krigsfångar kommer tillbaka som tomma skal, kastrerade, våldtagna dagligen under fångenskapen, amputerade, svältande och psykiskt helt oförmögna att leva vidare – som standard både civila eller militärer, män och kvinnor.

Alla barn som kan kidnappas och skickas sen ut i traffickingkedjan i Ryssland där som slutar i sexindustrin alternativt i träningsläger där man formar framtidens armé som skall strida mot Ukraina – hundratusentals barn.

Tror man att detta är geografiskt begränsat till Ukraina är man osmart.

Exakt samma händer i Afrika nu men ni läser inget, Rysslands Afrikakår etablerar sig med antingen en ondskefull regering eller en ondskefull opposition – dom väljer den värsta är den röda tråden. Just nu stärker dom upp något enorm i Afrika, en luftbro går dit.

Sen får soldaterna fritt spelrum att leva ut sin sexualsadism så vissa länder i Afrika har det betydligt värre än Ukraina nu men världen sover vidare.

Visst är vi lite tidigt i matchen och ingen oroar sig, jag har börjat fundera på vad en global konflikt betyder för mig – jobb, resor, räntor, valutor och allt sånt. Det är väl det första man oroar sig över för pengar i plånboken att köpa mat till fyra barn kommer behövas i både fred och krig.

Innan Ryssland kommit till dominikanska republiken har jag hunnit ikapp med en ny flyktplan det är jag trygg i, vad tror ni om Peru?

Men vad händer om man själv blir mobiliserad?

Du som man/kvinna eller annan könsidentitet får en inkallelseorder i brevlådan. Ett vattendelare är naturligtvis om du blir inkallad till stödfunktion eller i ett stridande förband som kommer skickas österut.

Att sitta vid en luftbevakningspost på Gotland i tre år skulle få vemsomhelst att bli pacifist men att göra skillnad i drönarmättat slagfält är om man har otur en garanterad dödsdom – förmodligen tur att man inte får välja och att valet görs åt en.

Vi är vid sista hindret nu och Putin funderar på om det är dags att försöka hoppa över, Europa har då att välja mellan att lägga sig på rygg eller ta fajten.

Om ni följt mina inlägg vet ni att Ryssland fört in två stycken jagare i Östersjön tillsammans med en ubåt från norra flottan.

Det är möjligen en till fregatt också eller så har man förväxlat jagare med fregatt, inte tydligt ännu. Även också möjligt att en lämnat redan.

Ryssland största kärnvapenbestyckade ytstridsfartyg har också lämnat kaj i Murmansk och snurrar runt norr om Norge tillsammans med en sprillans ny ubåt som inte fick heta Kursk.

Varför Ryssland gör det när Ukraina bombat bort Novoryssijsk är en bra fråga om ni ställer den, dom borde köra ut Östersjöflottan via Danmark upp till Murmansk istället för att skydda den – inte tvärtom.

Senaste veckorna har våra marina spaningsflyg hovrat över Östersjön dagligen och den danska bataljonens transportfärja var eskorterad av en av våra korvetter, och säkert en ubåt.

I förrgår var det en riktigt rejäl show-of-force över Kaliningrad med mycket flyg i luften kring enklaven ,och det var bara de med transpondrarna igång som vi såg. Vissa påstår att så många som 50st flyg var i luften.

Olika fartyg ur ryska skuggflottan har positionerat sig på platser som är utanför deras marina rutter och har fällt ankaret men våra flottor bevakar dom.

Att säga att Östersjön helt plötsligt blev livligt är ingen underdrift alls, förmodligen känner våra piloter och flottans anställda att det är skymningsläge – jag tycker den starka eskorten av den danska bataljonens utrustning avslöjade att man ser en hög hotbild och inte chansar.

Nu idag är det väldigt svårt att se vad Europa väljer när valet kommer behöva göras, då förmodligen med en brinnande euro, fällda regeringar, ständiga demonstrationer och varselvågen samtidigt – men om vi väljer krig vad händer då?

Det blir inte 25 000st från vårt FM som återerövrar Baltikum och sen gå i krig med Ryssland iallafall – vi kommer precis som Ukraina få ta fajten med massmobilisering och då åker man med.

Det Sverige borde göra redan nu är att skarpt planera för detta.

Vi behöver uniformer, AK5, pansarskott, radio och utrustning för några hundra tusen som skall upphandlas, tillverkas och levereras. Utöver det behöver vi drönarvapnet nere på gruppnivå i organisationerna. Traditionella förmågor har vi hjälpligt av.

Vi behöver en folklig kampanj för att tala om för oss varför vi skall gå till våra barn och fru/make och förklara att det är dags att åka till något vi kanske inte kommer tillbaka ifrån – vad är bevekselsegrunden.

Det är väldigt lätt att säga att man står upp för Ukraina och Baltikum men när du står med papperslappen i handen och destinationen är att landstiga i Baltikum och ta Moskva – då är det plötsligt verklighet för dig, din bättre hälft kommer förklara för dig att din familj är din lojalitet, barnen kommer gråta hejdlöst och alla andra kommer vara långa i ansiktet.

Är du dessutom en av få i början och allt du ser på twitter är hur de folkvalda och deras barn slinker ur nätet kanske du känner att det dessutom är orättvist – det gäller ju inte alla så varför skall du ta en kula för laget?

Ger jag upp ett jobb har jag löpande kostnader och en familj som behöver äta. Det finns ingen gård som barn och fru kan jobba vidare på, och när kriget kommer skenar arbetslösheten.

Sen går säkert räntor upp kraftigt och det blir prisinflation.

De folkvalda behöver redan idag tänka igenom en lön som är högre för stridande förband, veteranpension, invalidpension och skottpengen om du går och dör – allt sånt måste finnas klart och tydligt i bindande kontrakt och pengarna måste komma varje månad för annars äter inte din familj och banken tar huset.

Våra folkvalda skall föregå med gott exempel – kallas ledarskap. Börjar dom skicka sina familjemedlemmar i mobiliserbar ålder utomlands eller uppfinner nån typ av immuna tjänster som alla anställs i syns det direkt.

Börjar man mobilisera i breda lager måste dom vara föregångsmän, kvinnor och andra könsidentiteter. Ser mobiliserade ett mönster att dom antingen har skäl att inte åka eller blir placerade utom drönarräckvidd kommer man direkt fråga sig varför man själv skall huka i en grop med bisvärmen över huvudet.

Det där har varit en mycket stor sak i Ukraina där de högre upp i trädet skickat sina barn till Europa och i vågor har dom haft stora problem att få ut folk i spetsen att riskera sina liv. Dom har ändå haft en existentiell kris som gjort det lättare – alla har haft något tydligt att kämpa för.

Vilka årgångar mobiliserar du?

Skall du göra som Ukraina och låta de som redan har familj ta smällen eller de yngre som har livet framför sig?

Personligen tycker jag man borde gå 40-60år gamla men se till att dom får det finansiella och annat stöd som krävs så att dom vågar släppa sitt försörjningsansvar.

Yngre är de som skall bilda familj och bygga landet post kriget – framtida generationer.

Lyckas du inte mobilisera tillräckligt många som du sen inte utrustar har du inga att gå i krig med hur gärna du än vill.

Är du FM anställd är nog valet enklare. De FM anställda går att räkna på ena handens fingrar.

Europa kommer inte unisont gå i krig utan det kommer bli länder som får bestämma sig för det – vissa som Finland och Baltikum har ett land att försvara och där har man helt enkelt inga alternativ.

Svensken behöver hitta ett gott skäl att gå i krig även om inte Sverige är hotat vilket det inte är innan Finland och Baltikum fallit, om det blir krig och om dom faller.

Det är nog lämpligt om hela denna process kommer igång så vi inte står där och med kort varsel måste försöka göra allt samtidigt.

Vill man ha fred skall man förbereda sig för krig – allt har lång startsträcka.

En dag om inte tröskeln är tillräckligt hög kommer Putin trycka på offensiv-knappen, luta sig tillbaka och tyst säga ”det går som det går” innan han sticker kaviarskeden i munnen.

Share on Facebook

Post on X