”Vi tar med er ner!” – Putin hotar med ömsesidig garanterad förstörelse

Idag kommer de största nyheterna från Europa. Putin varnade Europa för att ett direkt krig med Ryssland inte skulle ha några vinnare. I en kommentar om Europas förberedelser för en möjlig konflikt med Ryssland till år 2030 sade han att Moskva är redo men inte vill ha krig. Om de vill förbereda sig, låt dem förbereda sig. Om situationen går för långt kommer det inte att finnas några vinnare alls, sade Putin.

Med dessa uttalanden hotade Putin i praktiken Europa med ett kärnvapenkrig och ömsesidig garanterad förstörelse. Vad Putin i praktiken säger är att Europa förbereder sig för en möjlig rysk attack, medan Moskva fortsätter att bedriva hybridkrigföring, hota europeiska länder och testa deras försvar genom upprepade provokationer och intrång. Men när europeiska länder svarar genom att stärka sina militärer och förbereda sig för möjligheten av en konflikt, framställer Putin detta som en farlig eskalering.

Hans budskap är att Ryssland är redo för krig, trots att det påstås inte vilja ha ett, och att Europa bör tänka sig för innan det förbereder sitt eget försvar eftersom en direkt konfrontation skulle sluta i ömsesidig förstörelse. Enligt hans logik kan Ryssland hota Europa, undergräva dess säkerhet och ägna sig åt ett alltmer aggressivt beteende, men Europa varnas för att defensiva försiktighetsåtgärder skulle kunna utlösa en katastrof där ingen överlever. Till och med reaktionen från människorna i publiken verkade vara särskilt obekväm inför det de hörde, när Putin nonchalant beskrev ett potentiellt krig med Europa i termer av ömsesidig utplåning.

På grund av hotet om en rysk attack genomgår Europa en omfattande upprustning driven av Rysslands krig i Ukraina, tvivel på långsiktiga amerikanska säkerhetsgarantier och en strävan efter större strategisk autonomi. Detta kombinerar ett paket på EU-nivå med stora nationella program, vilket är anledningen till att EU:s totala försvarsutgifter nådde 418 miljarder euro år 2025. Förra året presenterade Europa planen Rearm Europe, som syftar till att mobilisera nära 800 miljarder euro totalt för försvaret.

Medlemsstaterna lämnar in nationella investeringsplaner för försvaret med fokus på prioriterade förmågor som en del av detta program. Dessutom kom Natos medlemmar överens om att spendera 5 % av BNP på försvar och säkerhet till 2035, varav 3,5 % till sina väpnade styrkor och upp till 1,5 % till områden som infrastruktur, cybersäkerhet och civil beredskap. Till exempel kommer Tyskland att spendera ungefär 108 miljarder euro på försvar i år, och de årliga utgifterna förväntas stiga mot 153 miljarder euro till 2029. I Europa prioriteras drönare, långräckviddiga anfallskapaciteter och luftvärnssystem.

Upprustningen baseras på lärdomar från kriget i Ukraina, i ett försök att implementera de senaste teknologiska genombrotten från den ukrainska försvarsindustrin. Dessutom byggs bunkrar och försvarslinjer på Europas östra flank, vilka är avsedda att sakta ner ryska styrkor om de inleder en direkt attack. Dessa förberedelser är nödvändiga eftersom Ryssland har utfört sabotageaktioner och provokationer över hela Europa.

Noterbart är att Ryssland har slagit ut Stirling-infrastruktur i Polen och Bulgarien och attackerat europeiska försvarsfabriker i Estland och Tyskland. Otaliga ryska drönare har också korsat Natos luftrum i Rumänien och Polen, och vissa av dem har även kraschat. Ryssland har också attackerat och sänkt civila fartyg i Natoländers territorialvatten, såsom Bulgariens. Dessa överträdelser testar Natos respons, tvingar europeiska regeringar att spendera mer på försvar och ökar risken för att en enskild incident kan utvecklas till en bredare konfrontation.

Sammantaget står Europa inför ett farligt strategiskt dilemma eftersom Moskva framställer Europas upprustning som aggression samtidigt som man fortsätter att testa kontinentens säkerhet. Att underlåta att förbereda sig skulle dock göra europeiska länder mer sårbara för ryskt tryck, sabotage och militär intimidation. Putins varning är avsedd att få Europa att frukta att en stärkning av dess försvar skulle kunna bidra till det krig man vill förhindra. Om den varningen lyckas får Ryssland mer utrymme att hota europeiska länder utan att möta ett starkt svar. Europa behöver därför en trovärdig avskräckning som klargör att varje rysk attack skulle misslyckas, samtidigt som kommunikationen hålls öppen för att förhindra att enskilda incidenter utvecklas till ett bredare krig.