Vi siktade på Oskil men det blev bara Zherebets, 26 Juni 2026

En stämningsbild som är från ett tidigare RU försök vid Siversky Donets och inte i år.

Står alltså utomhus i strålande solsken hela dagarna och övervakar en geotech med SPT och borrning – solbränna liknande en friterad hummer ungefär och halsar flaskvatten som en midsommarfylla, därav tystnaden.

Förra veckan var det möten inför kontraktsskrivning med den kinesiska marinentreprenören och jag har sett något nytt. Kunden är italienskt företag så börjar 09:00 plus minus en halvtimme och gasar på till 19:00 plus minus en timme med lite korta pauser, sen direkt ut för middag till 22:00 – repeat i fem dagar.

Ingen struktur, inget program och ofta sitter alla bara och skriker i munnen på varandra för att sen dyka ned i enskilda diskussioner på italienska och kinesiska – när man tror allt är kört ”ja vi går med på det”.

Eftersom vi inte baserar på FIDIC eller annat ramverk blir det ”sky is the limit”, jag satt tyst i en hel vecka och bara studerade kaoset. Luncherna var gudomliga, italiensk plocklunch, och middagarna spanska ”steakhouse” där man får några kilo av importerad spansk biff att trycka i sig per person så min diet är ruinerad.

En upplevelse. Äldre italienska chefer som flugit in är rätt sofistikerade och intressanta att prata med – en klass man sällan ser nuförtiden, oldschool.

Tänkte börja med Iran men jag orkar inte, en cykel av desinformation och ständigt nya bud. Tycker uppriktigt synd om de iranska medborgarna som kastades under bussen av Trump. Stödde ett regimbyte, stödjer inte det här alls. Israel har dragit på sig en rejält försämrad säkerhetssituation men krigets lagar gäller också för dom nu när dom valde fullt krig med Iran.

3rd AC har ansvar för området norr om Lyman vilket är bland de svårare frontavsnitten, dessutom är dom lågbemannade då alla reserver togs i anspråk av Kupiansk.

Trots det har dom lyckats nå Zherebets NÖ om orten Lyman och försöker anfalla längre norrut för att skära av den ryska anfallsvektorn mot Sviatlohirsk och orten Oskil (ej vattendraget).

Dom är och nosar på Yampolivka och från NV anfaller 3rd Assault brigade mot SÖ.

Det jag tror vi sett senaste veckorna är RU infiltrationsförsök in i Lyman genom skogsområdet öster om orten men dom dör drönardöden.

Nu har ryssarna visat sig vara experter på att glida ur omfattningar men Putin ligger efter i händelsekedjan här, vi har gissat det och nu har vi bevis för det.

Nyligen fick vi nedan två kartor från Stepnohirsk och dom är gravt missvisande, den ryska tror det går betydligt bättre än vad det gör och är en stabskarta.

Under ett frontbesök nyligen av nån av putinklonerna svarade entusiastiska soldater att dom anföll överallt.

Eftersom dåliga nyheter belönas med avsked eller kalsonghopp från fönster är selekteringen av dåliga nyheter upp i trädet garanterat stenhård för ingen vill få en wedgie innan dom tumlar ned från tionde våningen rakt ned i asfalten. Det straffet verkar nu utmätas för lite av varje så viljan att överleva gör nog att man tummar hårt på sanningen så mycket man kan.

Dessutom så har ryska arméchefer fortfarande order om offensiv och att då börja retirera från hela frontasvnistt är väldigt oryskt, då blir man inte långlivad.

Når 3rd AC Akiivka och den södra delen i kniptången jobbar sig upp mot Ivanivka, vilket är ett fåtal km för bägge, utan att order om RU reträtt getts kan det bli trångt över de fåtaliga broarna som är kvar när rysk reträtt (panikflykt) inleds.

Ukraina vet då precis var på kartan trafikköerna kommer uppstå i drönarmättat slagfält 2026.

RU har runt 12st förband i området, inte alla regementen, så det skulle ge rejält med negativ publicitet om dom sköts bort på landsväg och man kör en vacker drönaröverflygning post-massakern.

För att inte tala om vilken djupt hål som skulle uppstå i den ryska fronten i norra Luhansk om det spelar ut.

Norra Luhansk är lågprioriterat för RU och det finns inte mycket till insatsstyrkor bakom fronterna – dom förbanden har man kört med först då piskan legat på för RU egen våroffensiv Putin gett tydliga order om.

Bara en av många för RU farliga situationer längs med fronterna nu – bra bra.

Det ligger väl hos Sirsky om han vill tillföra nåt från den strategiska offensiva reserven men 3rd AC är rätt kända för att gasa på med det dom har och göra det omöjliga möjligt. Dom strider alltid i 1:5 numerärt underläge under egna offensiva operationer verkar det som och har klöst till sig ett eget ypperligt drönarvapen.

Ukraina känner redan lukten av ryskt hepatitblod i vattnet – väldigt olikt dom att försitta nåt sånt här.

För er som direkt börjar drömma om ett stor-Luhansk så är detta område närmast Ryssland och förstärkningarna norrifrån men att tvinga tillbaka RU över Zherebets är i rullning redan nu.

Skulle Sirsky bestämma sig för att släppa till resurser från den strategiska offensiva reserven och tillföra drönarförmåga kan vadsomhelst hända.

I sammanhanget kan jag egentligen bara se positiva vinklar på att få in Ryssland i Baltikum för Ukraina. Det skulle släppa på trycket emot dom. Just nu är det tvärtom – det belarusiska hotet gör att UA måste dra förband från norra fronten för att täcka upp därborta och ni vet ju vad RU kan göra då – lösgöra förband för Baltikum.

Slovyansk/Kramatorsk är målet för årets ryska anfallsvektorer och dom jobbar sig framåt, lite flugfällan och Bakhmut över det området, dom får väl hålla på gissar jag?

Eftersom det är en fokuspunkt absolut regnar det med FAB och är inget kul område alls att försöka försvara för UA.

Något som undgick mig när Ukraina fick eldkontroll på alla tillfartsvägar till Dnepr och Krim var att bränslebrist är viktigare än vattenbristen som vart det jag lyfte.

Tydligen har snudd på alla brigader all sin elförsörjning från generatorer och har dom ingen soppa lägrar sig lugnet – ingen kommunikation, inga drönare, inga mobiler och till sist inga fordon som kan köra. Stril tystnar helt enkelt och indirekta förmågor har inga mål.

Min kedja var inga lastbilar – inget vatten – kameltörst. Men bensin och diesel är kanske viktigart ändå.

Tittar ni på RU offensiva operationer som dagligen postas på johanno1.se så ser det ut som dom redan peakat.

Zelensky har nyligen gått hårt ut mot Belarus som direkt backade.

Efter att han “ödelade” Moskva vilket ryssarna inte alls gillade – dom har börjat hävda att dom strider mot hela NATO nu för att mildra den smällen.

Vi är förmodligen nära punkten där Ryssland måste utåtagera och eskalera, dom är rejält på defensiven i Ukraina och har börjat importera drivmedel från Kina.

Jag gissar att eskalering kommer före kollapsen i landet så nu är det nog högrisk för Baltikum kommande månader.

Hegseth har precis sparkat högsta chefen för Europa, Donahue, han protesterade väl emot alla nedskärningar. Han är typ USAs Rommel – en absolut legend som varit med överallt där det smäller senaste 20-25åren. Rätt man på rätt plats var han absolut så lätt att se varför han fått gå i pension.

Det finns en tung amerikansk enhet kvar i Baltikum, en bataljon i SÖ Estland – försvinner den kan vi nog utgå ifrån att det blir livligt så jag håller ögonen på det.

Det där med “rysk uppbyggnad existerar inte” – allting är alltid relativt eller hur och försvinner massa tunga förband från Baltikum behöver RU mindre tills dom hålen pluggats.

Ukraina verkar ha planer för Belarus och skulle det bli oro i det landet finns chansen att RU måste använda sin strategiska offensiva reserv för det istället – vore mycket bra.

Nu i år är risken för rysk eskalering mot Europa som högst och framförallt innan regnsäsongen nångång i Oktober.

I Ukraina är läget minst sagt prekärt för RU och innan Oktober är nog Krim förlorat. Redan nu är bron proppfull av civila som lämnar – ryktet sprider sig som en löpeld.

Vet inte om bilden är genuin, hade en verifierad film men slarvade bort den…

Den här filmen är intressant, det finns ingen struktur alls utan bara ett böljande men jag upplever att dom har total kontroll över situationen. Denna nivån nådde vi aldrig i lumpen, inte ens i närheten. Vi stred enligt doktrin och det okända var anfallsmålet, antingen körde vi över det eller så dog vi på vägen.

Denna strid är hela tiden i anpassning till hotet på ett rätt intressant sätt – förmodligen är deras nedhållande eld så pass träffsäker så den gör hela jobbet istället för som när vi bara sköt i riktning fienden med eldstötar och växelvis framryckning.

Dom står alltså mitt på ett fält innan ett rysk värnsystem en enda grupp och tar anfallsmålet utan egna förluster – man tror knappt det är sant.

Ryktas att ett par olika europeiska länder börjar bli oroade över UA styrka och vad dom gör när dom slagit Ryssland i schysst krig.

Europa upphör aldrig med att göra oss besvikna, slår aldrig fel.

Det enda vi skall vara rädda för är om UA förlorar kriget eller tvingas till fred – då kommer miljonen soldater ta det dom anser sig har rätt till i europas undre värld.

Som det ser ut nu är dom bara europas viktigaste allierade som vi måste få in i EU snabbast möjligt innan dom ångrar sig.

Jag brukar sura över gamla synder men nu är det svårt att lyckas intressera sig längre när vi nu nått början på slutet. Redan 2023 försökte Ukraina med denna bekämpning av oljeinfrastruktur, då bromsade USA och Europa dom i omgångar genom att strypa stödet så fort dom gick för långt.

Dom hade egentligen allt i verktygslådan redan då och RU betydligt mindre LV så resultatet hade nog blivit det samma egentligen, för långt bort skötte operatörer på marken om eller nån av befrielsefronterna inne i Ryssland.

Många döda tre år senare har Ukraina nu tillräcklig egenproduktion som ger dom möjligheten att helt ignorera våra goda råd och hederliga intentioner.

Just det skall man kanske komma ihåg nu när vi hurrar åt alla framgångar att Ukraina nog inte glömmer de första fyra åren i närtid. Vi är skyldiga dom allt egentligen och lite till för alla våra sabotage – post kriget måste vi verkligen behandla dom väl och inte återgå till vår nedlåtande attityd.

Glöm inte betald prenumeration så här i sommarvärmen – den svalkar.