Hur man träffar exakt från 500m höjd | FireFly-guidningsmodul för bombplan!

Talare 1

Uppmärksamhet! Uppmärksamhet! Firefly är en optisk målsökningsmodul, skapad för att möjliggöra arbete från stora höjder, att lyfta drönaren till en höjd på mellan 200 och 500 meter, där den blir mindre sårbar för eld från handvapen, samt för att ge möjlighet att träffa målet vid första släppet utan att använda inskjutningsammunition, vilket avsevärt sparar på ammunitionen. Just nu befinner vi oss på ett av vårt företags övningsfält. Här har vi byggt en improviserad bunker, där vi har täckt den med betongplattor med en tjocklek på 22 mm. Detta gjorde vi på begäran från en enhet, eftersom det finns ett behov av att slå ut fiendens skydd. Man kan gå in här, titta. Här är takhöjden nästan 2 meter. I mitten är den något mindre – 2×2. Väggarna är förstärkta med brädor för att förhindra ras. Ett klassiskt sätt att bygga bunkrar. Vanligtvis täcks bunkrar i två lager. Två lager timmer plus en halv meter jordvall. Betongbjälklag förekommer vanligtvis inte eftersom en sådan platta är omöjlig att transportera till frontlinjen. Idag ska vi försöka slå ut denna bunker. Monterar ammunitionen på drönaren. Vänta ett ögonblick. Där är säkringen. Vi ska testa vår målsökning tillsammans med en sprängladdning med tidsfördröjning. Det betyder att målsökningen ska styra exakt mot det mål vi väljer. Och själva ammunitionen ska tränga igenom och detonera efter en viss fördröjning. Själva modulen består av flera delar. Det är höljet, vingen samt stjärtpartiet, som sköter korrigeringen under ammunitionens flykt. Vi kan demonstrera hur styrningen fungerar. Nu kalibrerar stjärtpartiet sig själv. Vi förväntar oss att vingen ska vinklas i olika riktningar. Efter detta kan vi simulera förhållandena för hur styrningen fungerar efter släppet. Här sker styrningen. Vi simulerar styrningen som sker i automatiskt läge från drönaren. Systemet har utvecklats av flera team. Den mekaniska delen – en användbar modell utvecklades av NGO "Aerorozvytka", och programvaran av en av Försvarsministeriets underavdelningar, "Cyrot". Vi arbetar under licens. Vår huvuduppgift är att skala upp produktionen och använda högkvalitativ fabriksbaserad tillverkning. I detta skede finns det två utföranden. FF-85 med mindre diameter, samt FF-120 med större diameter. För dessa kan standardammunition användas. För FF-85: OGB-1 82 mm granat samt ammunition av vår egen produktion. För FF-120 finns ett bredare utbud för användning. Det rör sig om MA-400, MA-900, 105 mm ammunition, eller rättare sagt artillerigranater, som finns tillgängliga i trupperna. Även 120 mm granat. Ammunition av vår egen produktion – KIL-9, en penetrerande sprängladdning med tidsfördröjning. Tanken är att ammunitionen efter släppet når vissa hastigheter, vilket gör att den kan förstöra bunkrar, tränga igenom och slå hål i taket på standardbunkrar som byggs i två lager plus jordvall ovanpå. Ammunitionen tränger in och exploderar efter en viss tid. Liknande lösningar har funnits i många enheter, men de var inte serieproducerade, de var inte fabriksgjorda. Det är alltså ganska svårt att garantera en sådan precision. Vi utvecklade ammunitionen, började leverera den, och enheterna kom tillbaka till oss med förslag om att arbeta med en optisk målsökningsmodul. Vi integrerade denna lösning genom ett system av adaptrar och genom att lägga till konstruktionsdetaljer. Därefter förbättrades resultatet avsevärt och detta är ett av de största användningsområdena för Firefly med sprängladdning och tidsfördröjning. Vi har nu startat serieproduktion och är redo att tillverka den mängd som krävs enligt militära beställningar. Vi förbättrar konstruktionen i olika stadier. I början användes många detaljer från 3D-utskrifter. Det var under prototypstadiet och vid småskalig produktion. Därefter började vi gå över till gjuten plast, användning av termoplastautomater, eftersom det vid serieproduktion är bättre att använda tekniker som är beprövade över tid. Vi försöker också diversifiera våra risker gällande leverantörer, därför samarbetar vi med ett betydande antal. Även inom ramen för ett enda kontrakt har vi flera leverantörer för varje komponent. Här används en ganska viktig ammunition. Det är KIL-ammunitionen med tidsfördröjning. Den väger 9 kg. Här på övningsfältet kan vi tillåta oss att arbeta i tre eller fyra personer, men i praktiken kan det göras av två personer, vilket vi gjorde vid tidigare tester. Vi har försökt arbeta utifrån enheternas önskemål och anpassa oss efter vad som finns tillgängligt i trupperna. Det är inte obligatoriskt att använda vår ammunition. Interaktionen med enheterna sker vanligtvis på följande sätt: när en enhet köper eller får dessa målsökningsprodukter, ger de oss en lista över den ammunition de vill arbeta med. Vi får mått och vikter, åker ut till övningsfältet, gör några tester och anpassar allt direkt för enkel användning, utrustning och interaktion. För att snabbhet på slagfältet och sådant som utrustning ofta handlar om att rädda våra killars liv. På drönaren är två ammunitioner monterade. En stridsladdning – en sprängladdning med tidsfördröjning, KIL, med optisk målsökningsmodul. Och den andra är bara en vikt/dummy, för att vi i övningsmiljö ska kunna tillåta ett "inskjutningssläpp" för att förstå att systemet fungerar och opererar korrekt. Och den andra är stridsladdningen som vi ska styra mot vår bunker. Detta är en säkerhetsmekanism. Den första lösgörs vid start. Den lossnar när drönaren lyfter och stannar kvar på marken. Den andra är fäst vid drönarens landningsställ. Den stannar kvar på drönaren när ammunitionen faller ner. Ammunitionen ska tränga in och detonera. Därefter kommer bunkern att förstöras i explosionen. Generellt är systemet utformat så att besättningen ska utföra ett minimum av uppgifter. Besättningen flyger till operationsområdet och håller rätt höjd, vilket är mellan 200 och 500 meter beroende på modulens tekniska specifikationer. Därefter väljer besättningen ett mål via dag- eller nattkanal. De väljer målet, trycker på släpp, och systemet i automatiskt

läget korrigerar ammunitionens flygbana. Från en höjd på omkring 300 meter ändrar vinden riktning ungefär tre gånger, den kan till och med ändra riktning. Därför, om vi hade släppt en ostyrd ammunition, skulle den ha blåst bort ungefär 50 meter, den skulle kunna missa målet. När vi befinner oss över målet är det tillräckligt enkelt att släppa från 300 meter och träffa, så att ammunitionen inte behöver utföra någon åtgärd, något arbete. Men i själva verket är det en svår uppgift. Jag är säker på att det finns soldater i de väpnade styrkorna som kan träffa från 300 meter med ostyrd ammunition. Men det kräver mycket erfarenhet. Här ger vi möjlighet för oerfarna piloter att arbeta, som träffar målet på första försöket. Nu kommer vi att arbeta med skarpt material. Det är för nära. Lite längre. Lite mer till höger. Så här. Vi är ungefär en meter från målet. Varning, släpp! Den dök ner. Nu kommer det att smälla.

Talare 1

Vi väntar. Ett ögonblick. Splittret flyger. Vincent, är vi lyckliga? Ja. Här ser vi resultaten av vårt arbete med en ammunition med terminalstyrning. Fireflys terminalstyrningsmodul. Kill-9-ammunition på en UT2-drönarbomb. Detta är en nitratbaserad drönarbomb av vår egen produktion. Vi siktade ungefär i det här området. Det vill säga inom någon meter. Vi kan se på utgrävningens karaktär att träffen var här. Det vill säga nära 1,5 meter från ingången till bunkern. Den första plattan som vi ser var placerad här. Den bröts mitt itu. Bredden här är nära 0,5 meter. 60–70 centimeter som mest. I förhållande till en höjd på 300 meter är denna ingång mycket liten. Att träffa den med vanlig, ostyrd ammunition skulle snarare handla om tur eller fantasi än om standardarbete. Här ser vi att vi träffade målet precis från första släppet. Tändröret är utformat så att det efter penetration inte detonerar omedelbart, utan efter 3 sekunder. Det betyder att ammunitionen vid ett sådant släpp tränger ner till ett djup på omkring 1,5 meter. Detta beror mycket på yttypen. I jord kommer den att tränga djupare, i sand något mindre. Men detta gör det möjligt att förstöra alla typer av befästningar, även om det är en betongplatta. I praktiken är det en sprängbomb utrustad med en standardinitiator som arbetar med fördröjning. De flesta stridsbrigader arbetar i denna riktning, men med vår lösning ger vi möjlighet att använda standardiserad fabriksammunition istället för att ägna sig åt utveckling, design eller produktion av egen ammunition. För vi anser att soldaten bör få färdiga lösningar som ska fungera direkt ur lådan efter installation på drönaren. Generellt levereras denna produkt redan till vissa brigader. Vi har satt upp produktionen och leveransen av komponenter. I princip är vi redo för leveranser antingen genom direktkontrakt med militära enheter eller genom statlig upphandling. På vårt företag implementeras ett kvalitetsledningssystem som gör det möjligt att kontrollera alla produktionssteg. Detta börjar med inköpen. Varje inköpt element genomgår en ingående kontroll och kontrolleras via checklistor för överensstämmelse med konstruktionsdokumentationen eller generellt för produktionskvalitet. Detta gör det möjligt att leverera kvalitetsprodukter. Kontrollerna sker i flera steg. Det är ingående kontroll, kontroll i produktionsstegen, samt kontroll av färdiga produkter, inklusive de som utförs av DGY, det vill säga avdelningen för kvalitetssäkring. Generellt är Firefly utvecklad även för att spara ammunition. Här börjar icke-linjär matematik spela roll. Vi kan inte bara räkna enkelt. Vi måste också ta hänsyn till om vi träffar från första släppet eller inte. Eftersom vi vid användning av kalibreringsammunition spenderar en betydande del av medlen bara på inskjutning. Man måste även räkna med kostnaden för en flygning med en drönare. För i dagens verklighet skjuts drönare ner ganska ofta, så kostnaden för flygningen är alltid högre än bara priset för ett enda släpp. Firefly gör det möjligt att träffa från första skottet, från första släppet. Kostnaden för dessa behållare är omkring 200 dollar. Med en liten skillnad mellan FF-120 och FF-85. Generellt kan militären redan beställa Firefly, och detta kan göras på olika sätt. Det kan vara leverans via AOS, leverans via DoChain eller beställning genom direktkontrakt. Generellt fortsätter vi arbetet, inklusive med uppskalning. När beställningarna är kända är vi redo att skala upp till de nödvändiga kvantiteterna. Vi fortsätter även arbetet med underenheterna och anpassar olika typer av ammunition i olika nomenklaturer baserat på deras förfrågningar och behov. Vi försvårar i princip fiendens liv med denna ammunition. Det är helt klart. Eftersom detta är en ganska ny produkt fortsätter vi med nya konstruktioner och ny ammunition som kan användas med Firefly. Just vår terminalstyrning. Men jag vill understryka att arbetet är regelbundet och att vi arbetar för segrar.