TRANSKRIBERADE OCH ÖVERSATTA FILMER Militarnyi

Visa filmarkiv

«Målet ska falla isär i luften» – SPYS-drönare mot jetmål!

Företaget Viedrons utvecklar avfångardrönaren Spiys för att bekämpa jetdrivna Shahed-drönare. Materialet beskriver drönarens tekniska specifikationer, automatiseringssystem och processen för massproduktion.


Talare 1

Hej allihopa! Ni tittar på «Militarny do zbroi» och idag är min gäst en representant från företaget «Viedrons». Välkommen!

Talare 2

Hej.

Talare 1

Och idag ska vi prata om spjutet och om företaget i stort. Jag har känt till er länge, jag har följt er länge. Idag kom jag ihåg när jag först lade märke till produkterna. Det var demon «Дей Брейван». Och där var temat då, såvitt jag minns, «Små bombare». Och då visade ni pilen. Det var nog för två år sedan. Ungefär så. Men på demon «Ukrainas teknologiska styrkors dagar» i juli i år visade ni spjutet. En avfångardrönare som med sin hastighet kan skjuta ner jetdrönare. Och när vi pratade var det en ny drönare. Och ni sa att bokstavligen en vecka efter detta event skulle drönaren skickas på tester med militären. Genomfördes testerna?

Talare 2

Det är precis så. Allt du sa var rätt. Egentligen vill jag börja med en liten bakgrundshistoria. Före den sommarintervjun, när vi tillsammans med dig visade spjutet, började vi egentligen på våren. Men när vi började förstod vi inte dessa gränser. Vår uppgift var: låt oss reda ut det så snabbt som möjligt.

Talare 1

denna

Talare 2

drönare och vi ska se vilken hastighet vi kan uppnå. Under en tid gjorde vi så, men vi fick stor hjälp av den ram som befälhavaren satte upp, som tillsammans med relevanta myndigheter inom försvarsministeriet inledde processen på den "järnprovningsplatsen", på BREV-1. Och det gav oss en ram inom vilken vi bör utvecklas. För när vi började såg det ut som att vi hade en hög maxhastighet, men ingen räckvidd. Eller så skapade vi en stor räckvidd, men då saknades maxhastighet. Och vi arbetade i princip mellan dessa ytterligheter. Och befälhavaren, de samlade in och konsulterade all information om dessa jet-Shaheds och presenterade den för tillverkarna och sa: titta, vi har dessa önskemål gällande tekniska specifikationer, utveckla en produkt som passar in i denna ram, och därefter kommer vi att fortsätta utveckla detta tillsammans med er.

Talare 1

Jag vill bara förtydliga, när exakt hände det?

Talare 2

Egentligen började det i början av sommaren. I början av sommaren hade vi redan ett visst ramverk, inom vilket vi kunde utveckla och utarbeta en sådan tillämpning, eftersom det redan hade gjorts ett betydande konkret utvecklingsarbete. Och vi agerade just inom dessa gränser som Försvarsministeriet hade fastställt för oss i relevanta dokument, tester och så vidare.

Talare 1

Jag vill fråga lite mer om det då, för det är intressant. Alltså, fick ni några specifika parametrar som drönaren ska uppfylla, eller fick ni ett intervall från och till? Hastighet från och till, flygräckvidd från och till. Hur ser det ut?

Talare 2

Det såg ut ungefär så här. Det gavs inte bara till oss. Alla var samlade.

Talare 1

tillverkare,

Talare 2

som hade gjort något liknande. Och sa att detta är våra krav. Om er drönare uppfyller de tekniska specifikationerna, kan vi säga att denna drönare är kapabel att hinna ifatt jetmål. Följaktligen tog vi detta som en att-göra-lista och började utföra det. Först försökte vi uppfylla en specifikation, sedan den andra, tredje, fjärde, och så fortsatte det. Men i själva verket var detta som en knuff, eftersom Försvarsministeriet för det första samordnade denna information. De gjorde den tillgänglig för allmänheten så att tillverkare kunde anpassa sig efter den. Och det fanns ingen process där alla arbetade fram något själva eller fick reda på saker från någon. Det var samordnad information, mycket konkret och densamma för alla.

Talare 1

Hur nära eller långt ifrån var ni de parametrar som ni fick när ni redan arbetade med drönaren?

Talare 2

Egentligen började vi med att vi uppnådde en hastighet på 600, men det var komiskt i den meningen att drönaren kunde flyga i 600, men samtidigt var dess minimihastighet 200. Det innebär att man har en drönare som flyger väldigt snabbt, men det är en helt oanvändbar situation, man kan inte landa den. Du kan lyfta och flyga, men du kan inte landa. Och under utvecklingen av denna produkt uppstod ständigt utmaningar som man var tvungen att hantera, men i själva verket var den bas vi hade tillräcklig för att utforma produkten. Vår uppgift efter att vi började arbeta med relevanta myndigheter på järnpolygonen med Breyiv-1, vi kristalliserade denna prototyp, med vilken vi i princip åkte på stridstester. Nu vill jag demonstrera den uppdaterade Spiys för er.

Talare 1

Låt oss först prata lite mer om TX, av den ursprungliga produkten, det vill säga en hastighet på 600 kilometer i timmen. 12 minuter var driftstiden, så vitt jag minns.

Talare 2

Inte helt. 600 kilometer var våra tidigare prototyper, som inte kunde landa. Den prototypen som vi började använda för stridstester hade en angiven maxhastighet på 450 i sina taktisk-tekniska egenskaper, men den hade en adekvat räckvidd, det vill säga 33 kilometer, och möjligheten att landa. Men prototypen hade dessa taktisk-tekniska egenskaper, men de behövde kombineras med verklig erfarenhet från stridsinsatser. Och det var vårt arbete tillsammans med stridsförbanden – att kontrollera allt detta. Om vi pratar om prototypen, var de taktisk-tekniska egenskaperna så här. 450 kilometer i timmen maxhastighet, men vi förstår att det alltid finns en marginal. 450 är det som du kan uppnå som ett minimum under vilka

Talare 1

väderrelaterade

Talare 2

förhållanden. I själva verket har vi i testerna på Zeliznyy-polygonen en räckvidd på upp till 500, men deklarerade 450. 33 kilometer räckvidd, 12 minuter i luften och en stridsspets på 300. Detta är de grundläggande taktisk-tekniska egenskaperna. Om man jämför med dess evolutionära fortsättning, så är just detta spjut redan den version som har införlivat alla de ändringar som militären bett oss om. Eftersom det förekom stridsinsatser, bad de om att ändra det ena, göra om det andra, lägga till där och ta bort här. Och nu har vi i praktiken detta exemplar. Den viktigaste skillnaden är aerodynamiken. Och från aerodynamiken följer i själva verket alla övriga ändringar i de taktisk-tekniska egenskaperna. För det var just aerodynamiken som gav oss möjligheten att flyga längre, snabbare, samt vissa andra ändringar i egenskaperna som påverkades just av aerodynamiken.

Om man talar heltäckande om alla taktisk-tekniska egenskaper, bör man börja med stridsspetsen. På detta exemplar var stridsspetsen 300 gram, men vi hade ännu inte en kodifierad stridsspets. Och därmed stötte vi på det att vi inte kunde kontrollera kvaliteten på stridsspetsen, eftersom detta arbete låg på stridsbesättningarnas sida. Och allt som rör stridsspetsen kunde vi inte påverka överhuvudtaget – varken dess kvalitet, förutsägbarhet eller repeterbarhet. I det nya exemplaret har vi, för det första, ökat den möjliga vikten på stridsspetsen till 500 gram, och för det andra har vi kodifierat en standardiserad fabriksstridsspets, som är förutsedd och har större förödelseförmåga, eftersom det är en fabriksprodukt, standardiserad enligt alla tekniska specifikationer och i enlighet med alla relevanta regler. Dessutom är det säkrare för besättningarna, eftersom det innebär säker förvaring, en tändhatt, en stridsspets – allt är en fabriksprodukt med egna certifikat och nödvändiga relevanta dokument. Vidare, för att fortsätta berättelsen om skillnaderna, bör det noteras att detta exemplar redan har en räckvidd på 45 kilometer jämfört med 33.

Talare 1

Det

Talare 2

ett sådant betydande framsteg, det visar mer stabilt förmågan att flyga över 450. Jag kommer inte att precisera maxhastigheten just nu, eftersom vissa taktisk-tekniska egenskaper kan ligga till grund för motåtgärder mot dessa medel, så jag säger helt enkelt att det är över 450. En annan viktig del är de tillagda funktionerna för automatisk styrning av denna drönare. Den första är automatisk start, den andra är automatisk inträde i målområdet. Om du är integrerad med ett radarsystem har du i praktiken två lägen. Det första läget är som i ett datorspel, där pilar visar dig att flyga uppåt, rakt fram, svänga och så vidare. Det andra läget är att du kan överlämna styrningen till den, och den kommer själv att flyga inte i Shahedens riktning, utan mot en beräknad punkt, baserat på Shahedens hastighet och din, där ni kommer att mötas. Följaktligen kommer den att flyga till den punkt där Shaheden potentiellt befinner sig, genom att ta hänsyn till deras hastighet, riktning, rörelsebana och så vidare.

Talare 1

Hur beräknas denna punkt för sannolikt närmande? Vilken programvara är det? Är det den som är allmänt använd, eller är det er interna programvara?

Talare 2

Detta är vår interna mjukvara. De allmänt använda är radarsystem och det allmänna systemet SkyMap, som är datakällan för oss. Vi tar data om hastighet, rörelsebana, riktningsvektorer och så vidare. Därefter bearbetar vi dessa data och beräknar den förväntade mötespunkten. Den kan ändras längs rutten, men villkorligt, när du leder och har 20, 10, 5, 3 kilometer till denna punkt, märker du det inte, den flyger själv och korrigerar helt enkelt denna punkt under färden, eftersom det som egentligen skiljer oss från full automation, där man kan operera den helt utan människa, är att radarn inte alltid ger exakta data med tillräcklig precision, och man kan inte lita på dess data i den meningen att när radarn säger att det finns en Shahed här, kan du flyga dit men den finns inte där, den kan vara till höger, vänster, uppe, nere, man måste fortfarande leta efter den visuellt. Det är ett ganska svårt arbete. Ibland när man tittar på videor från vad våra piloter utför, är det helt fantastiskt arbete, jag vet inte hur deras ögon fungerar, man behöver en sådan erfarenhet för att bara kunna urskilja dessa pixlar som ändrar färg i rymden, att man bara blir förvånad över hur de såg det. Och här är en av skillnaderna när våra piloter kommer och flyger; oavsett hur mycket de anser att de flyger bra, så är stridspiloterna helt enkelt fantastiska, de märker ibland sådana saker på himlen att man inte förstår hur det överhuvudtaget går till för dem, de är på en så hög nivå att det just är fördelen med att arbeta med stridspiloter, eftersom man lär sig av dem, och de kan tipsa om något och utveckla ett gemensamt arbetssätt för att motverka ett visst hot. Därför är just dessa automatiseringssystem tillagda, och de är avsedda att förenkla arbetet för piloterna något, eftersom den kognitiva belastningen är mycket stor. Vi har sett rekord i Ukraina, där människor förstörde 20, 30, 40 Shaheds per dag. Det är egentligen mycket tufft, dessa människor är hjältar, att orka med det. Man måste förstå att de ofta flyger på natten, kan flyga i dåligt väder, och det är en sådan kognitiv belastning. Det är verkligen svårt att uthärda.

Talare 1

Alltså tillåter systemet det att flyga till den punkt där shaheden sannolikt befinner sig. Därefter styr en människa det resten av vägen. Hur fungerar det i sådana hastigheter? Det finns även system för detektering och mållåsning. Berätta mer om den delen.

Talare 2

Infångning-detektering – du talar om ett terminalt målsökningssystem, där man inte orienterar sig efter radardata, utan efter bilden från en värmekamera och målets värmesignatur. Det är ett terminalt målsökningssystem, ibland kallat "pixel-locks". Vi arbetar också med detta, det systemet finns i den här drönaren. Nu, eftersom Shahed-drönare ökar sin hastighet, har motgående avskärning blivit ett mycket aktuellt ämne, när man inte jagar målet bakifrån utan flyger för att möta det. Följaktligen arbetar vi också med detta system. Vi utvecklar drönaren på ett sådant sätt att när detta system börjar fungera, kommer vi att kunna uppdatera programvaran så att den blir kapabel att göra det. Men det är en ganska komplex historia, främst kopplad till det faktum att det behövs dyrare kameror och komponenter, eftersom hastigheterna ökar kraftigt. För om vi talar om avskärning bakifrån, kommer vi att ge er en video där det är viktigt att se att även om deras hastigheter är höga, över 400 kilometer i timmen, så är stängningshastigheten inte så katastrofal. Det vill säga att stängningshastigheten mellan piloten och Shaheden kan vara 50 kilometer.

Talare 1

För Shahed rör sig också, eller Geran 5 rör sig också. Ja,

Talare 2

och för piloten kan det se ut som en avfångning av en vanlig MTO, en Shahed med förbränningsmotor, och det finns ingen särskild komplikation här. Men hastigheterna är verkligen imponerande, det är en så pass allvarlig ingenjörsmässig utmaning.

Talare 1

Så det här systemet, som kan låsa på ett mål på en motgående kurs, finns inte än?

Talare 2

Vi arbetar i botten, det finns inte här, vi meddelar det inte än, men det är det som är under arbete.

Talare 1

Kan ni förklara vad svårigheten med att utveckla ett sådant system består i? För att förstå vad man måste arbeta med, vad som saknas, eller om den visuella informationen i detta mötande mål är otillräcklig? Hur ska detta bearbetas?

Talare 2

Man måste förstå att vi här rör oss i ett område som i praktiken närmar sig raketens hastigheter, eftersom Gran-5 i själva verket är som en raket i alla egenskaper, såsom storlek, hastighet och så vidare, kalibern är inte så långt ifrån den där Gran-5. Och vi stöter helt enkelt på problemet att drönaren saknar tillräckligt exakta data att luta sig mot; man har en kamera med en viss begränsning i antal bilder per sekund, men vid sådana hastigheter måste man kunna se objektet, bedöma dess rörelsebana, hastighet, riktning och vart det rör sig. Här börjar komplexa matematiska modeller, det börjar bli vetenskap där man har fysik, matematik, och man närmar sig det från perspektivet att låt oss tillsammans med koden skapa vissa approximationsalgoritmer som detta kan fungera med. Det är här det verkligen börjar krävas vetenskapliga insatser inom fysik och matematik för att beräkna dessa rörelsebanor, göra förutsägelser, proportionalnavigering och så vidare. Det är helt enkelt en uppgift av en annan ordning. Det är verkligen en svår uppgift. Alla som arbetar med detta vet hur svårt det är.

Talare 1

Piloter kan genomföra avskärningar på kollisionskurs med ert system, med denna drönare. Genomför de dem redan, hur går det till?

Talare 2

Och just nu meddelar vi inte att det finns avskärning på mötande väg. För en människa är detta en mycket svår uppgift. Vi har ännu inte sett att någon har gjort detta fysiskt med händerna. Därför arbetar vi på det, men vi meddelar det inte. Just nu säger vi inte att det är klart eller att det kan användas. Det är helt enkelt något vi arbetar med.

Talare 1

Men ett sådant mål finns. Självklart, målet

Talare 2

Det är så, eftersom alla förstår att hastigheterna på Geran kommer att öka. Vi ser vissa mål som redan flyger i över 700 kilometer i timmen, det är möjligtvis redan den femte Geran, men vi ser…

Talare 1

Banderoli, DANT, den här Filin-roboten visade ryssarna för inte så länge sedan. Det vill säga, utvecklingsvägen är förstådd, vart det rör sig vidare.

Talare 2

Hundra procent. Plus, man måste förstå att om man har ett sökhuvud som kan beräkna sådana saker, så kan den fortsatta utvecklingen, den fortsatta evolutionen, vara något som överhuvudtaget inte är en drönare.

Talare 1

Ett helt annat system. Helt.

Talare 2

ett annat system, ja. Vi arbetar med detta, vi utvecklar det. Men nu är taktiker och tekniska egenskaper förbättrade. Vissa grundläggande egenskaper är förbättrade. Stridsdelen när det gäller dess slagkraft och förutsägbarhet. Därför kan vi nu tala om sådana

Talare 1

förbättringar. Du nämnde också aerodynamiken. Kan du utveckla vad det är som har ändrats? För visuellt sett ser de likadana ut. Typ, man kan inte säga att den här är lite tillplattad och den andra är rundare.

Talare 2

Ja, det är faktiskt så. De ser ganska lika ut, men…

Talare 1

Denna storlek är lite större.

Talare 2

Det verkar så, men i själva verket är det aerodynamiska motståndet lägre på den här drönaren. Om de inte såg likadana ut, men här är vingarna inte riktigt lika breda. En annan frontdel, luftintaget är organiserat på ett lite annat sätt, men…

Talare 1

Antenn.

Talare 2

Antennen skapade förresten också mycket höga motstånd i antennen.

Talare 1

Berätta om komponentbasen. När ni berättade om Sпис, sa ni att utvecklingen av den komponentbas som tillverkas i Ukraina gjorde det möjligt att skapa en sådan drönare i en uppdaterad Sпис. Då pratade ni om speciella motorer som MotorG utvecklade för att sådana hastigheter skulle vara möjliga. Elektronik som kan tåla motsvarande belastningar, strömmar och så vidare. Vad finns här inuti?

Talare 2

Ja, faktiskt är elektroniken en av dessa nyckelfaktorer, eftersom den största delen av arbetet förmodligen utfördes just med elektroniken. Den primära elektroniken är allt som rör kraftdelen. Jag ska inte gå in på detaljer om vilka ändringar som gjordes, men den förstärktes verkligen. Om vi talar om utbytet av elektroniken, så gav det oss mer stabilitet. Dessa förbättringar gav mer stabilitet, mer förutsägbarhet vid höga hastigheter. För i prototypen hade vi färre möjligheter till återanvändning, eftersom elektroniken arbetade på gränsen, och vi kunde inte hävda

Talare 1

på

Talare 2

någon form av återanvändning. Det var mycket svårt att säkerställa att man flög, om man inte lyckades hitta ett mål på himlen, återvände man, laddade batteriet och flög igen. Här är den uppdaterade versionen mycket bättre när det gäller återanvändning.

Talare 1

Och vad gäller lokaliseringen av komponentbasen?

Talare 2

Faktiskt är lokaliseringen av komponentbasen i denna drönare ganska hög – det är omkring 70-80 %. Vi arbetar också aktivt med våra europeiska partner, med Quantum Systems, eftersom vissa saker på denna drönare kräver uppfinningen av något nytt, till exempel med batterierna. Sådana batterier som du inte kunde köpa i Ukraina.

Talare 1

med

Talare 2

den fria marknaden, vissa saker beställer du faktiskt från fabriken enligt dina tekniska specifikationer så att de utvecklar dem åt dig, och du har inte alltid den möjligheten.

Talare 1

Det handlar om kapacitet och stabilitet, såvitt jag förstår.

Talare 2

Det är en historia med många faktorer. Kapacitet, stabilitet, möjligheten att leverera en viss effekt utan att brinna upp, och så vidare. Det är en komplex historia, men här riktas också ett tack till Europeiska unionen och till de företag som finns inom Europeiska unionen som kan göra detta och utveckla det tillsammans med oss, och att de har en sådan vilja att hjälpa oss och samarbeta med oss. Om

Talare 1

Quantum kommer vi uppenbarligen att prata om lite senare. Och ukrainska motorer.

Talare 2

Specifikt på det här exemplaret är det inte ukrainska motorer, det är kinesiska motorer, men i själva verket experimenterar vi, vi försöker helt enkelt ha minst tre tillverkare för vår egen del, för att säkra oss mot risken att det inte går att tillverka hos någon enskild tillverkare. De är faktiskt mer eller mindre lika, men man måste bara ha det konstant

Talare 1

hur

Talare 2

minst tre alternativ, så att om något händer, ni vet, vi är i krigstillstånd, någon kan gå förlorad, man kan tillverka något, du måste snabbt ställa om.

Talare 1

Det är i första hand logistiska frågor. Ja,

Talare 2

Det är en säkerhetsfråga, om vi garanterar att varan levereras i tid, måste vi därefter vara beredda på olika scenarier som kan inträffa.

Talare 1

Och kameran?

Talare 2

Kameran är förresten ukrainsk. Jag tror att ni känner till det här företaget.

Talare 1

Ja, det finns inte så många företag i Ukraina som tillverkar sådana kameror. Inte så

Talare 2

mycket,

Talare 1

Ja. Frågan är inte uppenbar, men varför är de vita? Du berättade ju för mig på TSU att det inte är utan anledning som de är vita?

Talare 2

De är inte vita utan anledning. Egentligen är det också en ganska intressant historia, för när vi testade dem i en klimatkammare för värme och fukt, klimattester, testar man minus 20, plus 50, och allt var perfekt med dem. De var svarta, allt var toppen. Men när svarta drönare ligger i solen på sommaren, märkte vi att plasten kan värmas upp till 80 %. Följaktligen värms allt inuti upp till 80 grader, höljet 80 grader, och det var oväntat, för lufttemperaturen kan vara 38–40, men i verkligheten kan en svart drönare som ligger i solen värmas upp till 80. Detta är den enda anledningen till att vi bytte plast, eftersom mycket uppmärksamhet ägnas åt värmeavledning här, och man helt enkelt inte kan låta den värmas upp i solen och öka dess temperatur, eftersom man kämpar mot denna temperatur. Därför fattades beslutet att gå över till vit plast för att minska den termiska belastningen inuti detta system så mycket som möjligt.

Talare 1

Det är inte utan anledning som den har den färgen, det har en viss mening i användningen. Ja, i

Talare 2

Det finns en praktisk sida av detta.

Talare 1

Är de 3D-utskrivna? För att de är under utveckling, eller är det så det är och kommer att vara?

Talare 2

Man måste förstå,

Okänd talare

vad

Talare 2

Vi testar och kämpar ständigt mot motståndaren, även på det tekniska planet, och vi måste ständigt ändra produkten, och vi kan inte tillåta oss att frysa den i något skede, för så snart man fryser tekniken, kommer motståndaren på hur man förbättrar sitt svärd, medan man själv ännu inte kan ändra. Följaktligen ger 3D-utskrift möjligheter att iterera; om det sker en förändring som initierats av motståndarens åtgärder, kan du genomföra detta snabbare än vad det skulle ha varit om du hade 3D-termoplast, automatiserade maskiner, formar och så vidare. Detta är de huvudsakliga ändringarna. Jag vill också särskilt notera att vi i oktober hade den första videon där vi hinner ifatt jetmål, och när vi började arbeta i strid började vissa resultat dyka upp, de första visuella kontakterna, de första gångerna vi hann ifatt jetmål. Vi fick stöd av Tysklands president och regering; det var ett besök av Ukrainas premiärminister och representanter för den tyska regeringen, där vi demonstrerade denna åtgärd, och stödet från den ukrainska och tyska regeringen säkrades.

Talare 1

Där pratades det då om inköp av flera tiotusentals interceptorer. Är det just spjutet som avses? Där på fotografiet står Merc med ett spjut i händerna. Är det bara en generalisering digitalt, eller handlar det bara om era drönare?

Talare 2

Om man talar om de nyheterna, ja, det var nyheter angående avskrivningar,

Okänd talare

men

Talare 2

Jag tror att det pågår ett arbete här, och vi arbetar med det, för att det eventuellt ska finnas ett alternativ för en sådan leverans.

Talare 1

Okej, vi pratar om produktionen separat. Jag ville fråga angående automatisk start, det vill säga att den lyfter automatiskt, men det finns också lösningar med sådana speciella utskjutningscontainrar som kan installeras på olika delar av området. I princip i Ukraina kan det vara både i ryggen och vid fronten, eftersom det liksom finns ett hot från jetdrönare överallt. Har ni sådana lösningar? Jag tror att det finns en sådan lösning med Strile. Är detta system även aktuellt för Spys? Ja, bra.

Talare 2

Seriöst? Det kommer behövas ställa upp här också. Bara sånt,

Talare 1

under

Talare 2

intervjutid.

Talare 1

Vi kan säga det rakt ut, att, se där, de sköt precis ner en Geran 5 medan vi spelar in, stämningen lyfte genast, jag såg det.

Talare 2

Egentligen inser ni inte hur en sådan process är, hur den kan jämföras med barn, man försöker bara göra allt möjligt för att dessa Geraner inte ska terrorisera vårt land och våra människor. Det är fruktansvärt, det som händer nu med dessa Geraner. De är helt enkelt perversa i det avseendet. De uppfinner så många av dessa missiler, uppfinner dem, så att de flyger bättre, för att förinta oss. Det är absurt. Men låt oss återgå till din fråga. Angående avfyringarna,

Talare 1

vi

Talare 2

vi kallar det uppskjutningar med utsäde, det är egentligen så att du berörde ett mycket aktuellt ämne, det att när vi började arbeta i strid med besättningar, utsåg försvarsministeriet de besättningar som de ansåg det lämpligt att genomföra dessa tillämpningar med. Jag ska inte säga vilka besättningar det rör sig om, men vi började i princip arbeta mycket aktivt med tre besättningar, och ytterligare två eller tre – periodvis.

Okänd talare

och

Talare 2

Det här var faktiskt något vi förväntade oss, men när man ställs inför det så ökar det arbetsbördan. En månad, det som hände för en månad sedan och det som händer nu med utplaceringen av jetdrivna Shaheds, det är en annan bild. Vi förberedde prototypen utifrån den bild som fanns för en månad sedan, nu har vi idag ett helt annat användningsscenario. Och ett av sätten att motverka dessa förändringar hos motståndaren är just det ni säger, det är användningsmetoden, för vad ger en containeravfyring? Den ger snabbare förberedelse och en snabbare start, när man redan har en helt laddad trumma på plats, och man trycker på knappen, och den är redo att flyga. Det handlar om hastigheten i förberedelserna. Det andra plattformsalternativet är en moder-drönare. Vi kallar det ibland för en hiss, i meningen att man kan lyfta upp den. Det finns också, man kan nå en viss höjd med en större batterikapacitet. Och därmed kan man starta från en höjd på 3-4, till vilken man kan lyfta moder-drönaren, från denna höjd kan man starta. Och faktiskt har många drönare ändrats just för denna förmåga att flyga från en moder-drönare, från en viss höjd, eftersom man måste starta den där, man måste se till att drönaren inte fryser fast vid bäraren som den transporteras i.

Talare 1

Avtryckarmekanismens. Ja,

Talare 2

För det är faktiskt ett sådant icke uppenbart ämne, för på hög höjd är luften kall. Och vid de första försöken, vilket ingen förväntade sig, så frös de helt enkelt fast, de var helt täckta av is, allt var i is, och den frös fast. Och det är sådana saker, när man tänker att vi ska starta från moderskeppet, men när man börjar arbeta konkret med något, så har man faktiskt så många utmaningar som man måste övervinna för att kunna göra det.

Talare 1

Vilka höjder är det tal om?

Talare 2

Om vi talar om moderskeppet. Ja. Nu arbetar vi där på höjder upp till tre eller tre kilometer, det är vad som kan göras upprepade gånger. Höjden kan vara högre, men det finns också frågor om bekvämlighet, frågor om upprepningsbarheten av denna procedur och någon form av ändamålsenlighet, ser du. Därför är detta också en av de stora delarna av arbetet, eftersom en mycket stor FoU-resurs är vigd just åt dessa robotar med en alternativ metod för nedstigning, eftersom det även finns uppskjutning från en jetaccelerator.

Talare 1

Jag har en fråga, det står skrivet där angående detta också.

Talare 2

Det är också ett intressant ämne, eftersom man måste förstå att när man har en jetaccelerator, kan man accelerera den till 1000 km i timmen, den kommer att värmas upp till 400 grader och börja brytas ner i luften. Och där finns det också vissa utmaningar som man måste bekämpa, arbeta med. Och allt detta kräver ingenjörspotential, FoU-potential, för att kunna hantera alla dessa utmaningar.

Talare 1

Förstår jag rätt att start från en annan bärare är en process som redan finns?

Talare 2

Ja, det är en process som pågår, men man måste förstå att vi i dagsläget testar just prototypen. Vissa prototyper är anpassade för utskjutning från en bärare, vissa prototyper är inte anpassade. Själva bäraren är ett problem som uppstod under stridstester, eftersom det var en av hypoteserna. Låt oss prova så här. På samma sätt krävs det mycket arbete med bärarna för att det ska bli en fungerande lösning. Även om vår uppgift är att utveckla den till ett skick där man kan använda den klassiskt från marken, med en besättning. Likaså, om man vill använda den med en bärare, så att man inte behöver bygga om den radikalt. Följaktligen finns det en viss uppsättning lösningar som gjorde det möjligt för dem att använda den just från en bärare. Det är just det arbetet som har utförts med prototypen för att drönaren ska bli mer praktisk i användningen. Och detta var endast möjligt att göra i samarbete med stridspiloter, med stridsbesättningar i stridsarbete.

Talare 1

Och bäraren? Jag vet inte, det är nog ingen mening att fråga vad det är för drönare, för det är osannolikt att ni berättar vad bäraren är.

Talare 2

Titta, vår uppgift är inte att binda oss till en bärare, utan helt enkelt att utveckla vissa integrationslösningar för en bärare som man kan komma med och säga: här är vår drönare, här är vårt integrationssystem, montera det, säkerställ 1, 2, 3, så kan vi arbeta med er. Vår uppgift var att göra detta universellt, inte bara knyta det till någon en specifik produkt. Här finns speciella tekniska lösningar som i praktiken kan göra bäraren till en plattform för att skjuta upp detta system.

Talare 1

Så det finns ett antal potentiella bärare där? Eller har de hittills bara testat med en?

Talare 2

Självklart finns det ett antal potentiella plattformar och vi har testat med olika plattformar. Därför kan vi här säga att det helt enkelt finns en möjlighet att använda en plattform, plattformarna behöver anpassas lite, ansluta viss utrustning som gör det möjligt att arbeta från den.

Talare 1

Och vad är dess vikt?

Talare 2

Denna

Talare 1

prov

Talare 2

4 kg 600 g är startvikten med en stridsladdning på 500 g.

Talare 1

Och prototypen?

Talare 2

Prototypen är faktiskt ungefär densamma, men här har vi faktiskt optimerat det, men samtidigt har prototypen inget automatiskt målsökningssystem,

Okänd talare

detta

Talare 1

set av kretskort.

Okänd talare

Och

Talare 2

Prototypen hade 300 g beche, här kan vi prata om beche upp till 500 g. Därför optimerade vi vikten, men denna vikt togs upp av andra system. Och i själva verket behöll vi samma vikt, förbättrade de tekniska specifikationerna, men lade till funktioner, ökade räckvidden, ökade hastigheten och så vidare. Egentligen har vi i nuläget fastställt denna slutgiltiga version, eftersom vi med säkerhet kan säga att vi kan hinna ifatt detta reaktiva mål, en typisk Shahed Rigan 5, att vi ser målet, att vi kan upptäcka det, att vi kan hinna ifatt det, att vi kan komma nära det. Det fanns också den vetenskapen om hur man bäst närmar sig, eftersom det finns en jetström där. Det fanns lyckade försök, det fanns misslyckade försök, när man liksom närmar sig, men sedan startar jetströmmen och man måste gå in i en ny cirkel för att hinna ifatt det. Men i nuläget har vi faktiskt möjligheten att hinna ifatt. Det finns alla relevanta videor där man kan se hur det går till. Det är en ganska intressant process, för uppgiften är egentligen att upptäcka, hinna ifatt, komma nära på det nödvändiga avståndet och detonera.

Talare 1

Och uppskjutning med booster – är det i drift, eller finns det redan några testtillämpningar på det sättet?

Talare 2

Det finns testapplikationer, det är under arbete. Den enda frågan här just nu gäller helheten. Man måste svara sig själv tydligt var man kan tillämpa det, varför en accelerator kommer att vara

Talare 1

bekvämare än tronlift

Talare 2

eller en mutter. För det kan vara bekvämt från något slutet utrymme, eller där man behöver nå en höjd väldigt snabbt. Men i verkligheten är det inte alltid praktiskt och bekvämt. Dessutom finns det en säkerhetsfråga med acceleratorn, eftersom ett aluminiumrör sedan faller med den. Det är också en sådan del. Vi hoppas att den faller på ett fält, men det är också en del som

Talare 1

Det måste lösas.

Talare 2

Det beror också på platsen. Följaktligen finns det fördelar, eftersom du når höjden väldigt snabbt, men det finns även nackdelar. Det,

Okänd talare

vad

Talare 2

Ett rör faller från himlen.

Talare 1

Och temperatur. Och temperatur,

Talare 2

och acceleration. Och egentligen, det som är relaterat till acceleratorn, det huvudsakliga arbetet vi gör med acceleratorn, är att få jetacceleratorn att brinna långsammare. För de acceleratorer som vi testar nu, så eldar man upp dem väldigt snabbt, och väldigt ofta går det väldigt fort. Och vi arbetar på att det ska brinna långsammare, mer förutsägbart. Och det kommer att bli bekvämare för oss, och vi kan tala om en större förutsägbarhet i planeringen. Och egentligen, den här drönaren, om man säger, över 1000 kilometer, den var inte utformad för att flyga över 1000 kilometer, så den här plasten, när den värms upp, och i den hastigheten börjar den…

Talare 1

Kamera, system, många saker. Ja,

Talare 2

Om man ska säga det så, vid 1000 kilometer måste den vara helt i aluminium, eller av vissa metaller för att tåla detta, eftersom luftströmmen också börjar värma upp dig, och motståndet börjar öka i geometrisk progression. Därför är det en liten ingenjörsmässig utmaning. Men vi flög med stridspiloter och konstaterade att vi hinner ifatt dem, att vi ser dem, närmar oss och kan bekämpa dem. Följaktligen har vi nu sammanställt allt på denna modell, gjort ändringar och anpassat den. För övrigt är en mycket viktig del, det måste man förstå, att det finns en uppgift att skapa en prototyp, accelerera den till hög hastighet, och en annan del är att föra den till massproduktion

Talare 1

produktion. Vårt favoritämne.

Talare 2

Det är ett sådant favoritämne, för jag tycker att det alltid är en konfliktfylld historia mellan renderingen och produktionen. Renderingen kom på något, säger gör det, och produktionen säger hur, det är omöjligt att göra i massproduktion, så här fungerar det inte. Följaktligen behövde man genomföra en industrialiseringsprocess, vilket är när man tog en prototyp och anpassade den för massproduktion, och införde vissa lösningar som inte var uppenbara direkt, men som var mer optimala på så sätt.

Talare 1

Kan du ge något exempel på vad det handlar om?

Talare 2

Till exempel kan ni här, om ni räknar, se ett större antal takspån.

Talare 1

Det syns till och med visuellt. Till och med

Talare 2

Visuellt, ser ni, är det fler här.

Talare 1

Låt mig visa det på kameran. Man kommer att se i kameran att det verkligen finns många olika här.

Talare 2

platser. Där finns det fler spån.

Talare 1

Lite tung.

Talare 2

Fler delar. Om vi talar om den här produkten, så finns det färre separata delar här. De är enklare att montera. Där läggs mycket uppmärksamhet på hastigheten vid montering av elektroniken. Dessutom, när det gäller vissa moduler, när du utvecklar den första produkten, utvecklar du den för en specifik komponent. Men när vi säger att vi utgår från logiken att varje komponent måste ha en ersättare, så förbereder du inte dessa ersättare här. Men här inser du att jag installerar en sådan komponent idag, men jag måste förutse att om den här komponenten inte finns, måste jag kunna sätta in den här, den här eller den här. Och därefter anpassar du alla drönarens delar på ett sådant sätt att du kan installera det första, andra eller tredje alternativet. Detta gäller till exempel videosändaren, kameran och batteriet. Du bygger in denna variabilitet av komponenter överallt och du bygger in överallt att du ska massproducera den. Den måste vara uppdelad i block, den måste kunna genomgå en normal kvalitetskontrollprocess, eftersom det också är ett viktigt ämne, och du måste dessutom kontrollera kvaliteten under produktionen och göra den på ett sätt som gör detta möjligt.

Talare 1

Förutse kontroll. Ja, men,

Talare 2

Faktiskt har vi nu genomfört industrialiseringen. Detta är redan en seriemodell, vi kan tillverka den i stor skala. För detta finns det arbetskapacitet, det finns produktionskapacitet i produktionslokalerna. Det vill säga, vi kan säga att vi kan tillverka denna produkt i tusental, i stor skala. Och det är det stadiet där den i praktiken har genomgått tester av stridspiloter. Och vi har tagit hänsyn till deras feedback. I själva verket tar vi fortfarande hänsyn till det. Vi får viss feedback och det är förmodligen den delen av arbetet som produktionen inte gillar särskilt mycket, eftersom de vill att allt ska vara förutsägbart och repeterbart. Men vi måste förstå att om motståndaren ändrar sitt svärd, måste vi också ändra vår sköld. Därför har vi här tagit hänsyn till feedback, viss kritisk och grundläggande. Men jag utesluter inte att det kommer att ske ytterligare ändringar baserat på vad som händer på slagfältet med dessa jet-Shaheder, och vi kommer därefter att genomföra motsvarande ändringar.

Talare 1

Jag vill också fråga er om feedbacken från militären. Ni lämnade över de första proverna där, och vad var den första feedbacken ni fick? Typ, "intressant, vi kan fortsätta försöka göra något", eller "ta bort det här, det fungerar inte alls". Vilket spann hade den feedbacken?

Talare 2

Nu, faktiskt, blev vi främst förvånade över det faktum att de militärer som vi besökte, efter en kort instruktion om testflygningar under dagen, flög redan första dagen, vilket vi ärligt talat inte förväntade oss, eftersom styrningen är annorlunda och hastigheterna är andra. Men faktiskt är videorna som vi nu kommer att visa, inspelade när militärer flög. Och för oss var det också en sådan överraskning, eftersom de förstod det och flög. Jag tror att detta faktiskt är en av de starka sidorna med den här typen av jaktplan, att vi har ganska många besättningar som är vana vid detta, och de anpassar sig mycket snabbt.

Okänd talare

Egentligen,

Talare 2

Den feedback vi fick från militären var varierande, men de var väldigt intresserade. För det första beror det på att de inte så ofta får utrustning som stabilt flyger över 400–450 km i timmen, och för dem var det också intressant. Och de inställde sig till det med intresse; det fanns ingen nedlåtande attityd eller ovilja att hjälpa till. De engagerade sig och sa vad som skulle ändras, vad som skulle förbättras och var vi borde göra om något. Vanligtvis var denna feedback konstruktiv, och det var inte så att det fanns något i stil med "det här gillar vi inte alls" eller "vi vill inte ha det så här, ändra det om…". Så var det inte, utan det fanns saker som "vi rekommenderar att ni gör det lite så här, för då får vi bättre startförutsättningar och vi kommer att synas bättre på radarn". Det vill säga, man måste förstå att det också finns ett system av fyrar här, eftersom vi ofta arbetar under förhållanden med störd GPS och använder radiofyrar för att genom triangulering bestämma vår position i rummet när GPS saknas. Och detta är också en separat ingenjörsutmaning, eftersom man måste organisera fyr-systemet och ställa in allt korrekt, för vi tittar nu på drönare, och drönare är ju som en pil,

Talare 1

men

Talare 2

Det finns också en båge, från vilken du avfyrar denna pil. Följaktligen är denna båge markkontrollstationen. Mycket arbete har lagts ner specifikt på markkontrollstationerna med integration av radar, integration av fyrar, och alla dessa automatiska saker – det är en mycket stor del av arbetet som utfördes parallellt på denna markkontrollstation för att det skulle vara möjligt att använda den. Och därmed, när vi talar om feedback, handlar feedback inte bara om vissa konstruktionsändringar i drönaren, feedback handlar också om denna integration, feedback kan även handla om antennen eller hur smidig packningen är. I själva verket finns det mycket mer runt drönaren som behövde granskas, röras vid, låta dem använda den för att förstå att okej, drönaren fungerar för oss, men det är obekvämt att ansluta antennen, kan ni göra om det här åt oss. Och när vi talar om feedback handlar det inte bara om drönaren, det är feedback om hela systemet i sin helhet, dess användarvänlighet och dess integrationer. Och det är i själva verket en mycket viktig del av arbetet som har utförts. Och vi är mycket tacksamma till alla inblandade, till alla militärer som var delaktiga i denna process, för jag anser att vi har gjort ett mycket bra jobb med dem, de engagerade sig och de hjälpte till. Och vi är verkligen tacksamma mot både militärerna och den militärpolitiska ledningen för att det märktes att de behövde detta, att de pushade på, att de alltid gav de nödvändiga kontakterna och sammanförde människor, oavsett om man gillar det eller inte. Det var alltid en process där alla var intresserade, alla förstod att man måste resa sig, agera, gå, springa och utveckla detta, eftersom utmaningarna är mycket allvarliga.

Talare 1

Och markstationen, har ni redan en färdig markstation för Strile-avfångarna, är den likadan, vad skiljer den sig på, eller är den inte likadan, vad har anpassats, programvaran, och generellt, hur ser systemet ut som militären får?

Talare 2

Egentligen är det en mycket liknande markstation, den skiljer sig genom programvaran. Här har vi, utöver vår programvara, även programvaran från våra partners på Quantum Systems,

Okänd talare

detta

Talare 1

system

Talare 2

Mosaicta. Det är ett system som möjliggör fjärrstyrning. Det är ett bredare och mer omfattande system, men om vi talar om vår del, så är det en programvara som optimerar styrprocessen något, lägger till möjligheter för vissa intelligenta funktioner och fjärrstyrning via internet, för man måste förstå att vi nu har mycket effektiva, fantastiskt effektiva besättningar. Det finns medeleffektiva besättningar, det finns människor som precis har kommit och börjar samla erfarenhet, men nu är det färre vanliga shaheds, och människorna som precis har börjat med dessa avskjutningsdrönare har inte längre samma utrymme för att få erfarenhet som de som nu är supererfarna hade för ett år sedan, för då skickade de ut 500–600 shaheds per natt, föreställ er bara vilken skola det var. Och dessa fantastiskt effektiva besättningar som nu sätts in, det är logiskt att använda dem på så stora områden som möjligt, och därför behövs fjärrstyrning, så att dessa fantastiskt effektiva besättningar kan styra drönare både i Kiev-regionen, och i Tjernihiv-regionen, och i Sumy-regionen, och på alla andra områden där internet tillåter och där denna infrastruktur och fjärrstyrning finns. Jag tycker faktiskt att det är ett mycket riktigt steg hur vi har organiserat detta, jag tycker att de är duktiga. Sättet det är utvecklat på är mycket bra och genomtänkt.

Talare 1

Och hur ser komplexet ut, vad får militären när de får systemet? Återigen, för det handlar ju inte bara om drönaren, det handlar om mycket mer.

Talare 2

Vanligtvis, om vi talar om systemet, så är det en markkontrollstation och 100 enheter. Vi räknar även enheterna som stridsspetsar, eftersom stridsspetsen levereras separat; det är själva stridsspetsen och tändröret. Och allt detta är i säker, organiserad förpackning, för framför allt handlar det om besättningens säkerhet och för att inget ska skadas. Säkerhet är verkligen en mycket viktig aspekt. Markkontrollstationen inkluderar även en antenn med en rotationsmekanism. Det är så att systemet, via Radium HQ-systemet, förstår och vrider antennen i den riktningen så att man alltid har en stabil signal, eftersom vi under våra tester flög upp till 30 km från markkontrollstationen. Och detta kräver faktiskt att antennen är lite smartare och följer drönaren. Och det är organiserat så att antennen följer och vrids i drönarens riktning, för att man alltid ska ha en så stabil och kraftfull kommunikation som möjligt. Dessutom är allt packat på ett lämpligt sätt så att det når slutmottagaren så intakt som möjligt. Sist är dokumenten.

Talare 1

Och zipen?

Talare 2

Självklart är detta redan några standarddelar. Man kan inte säga att det är mycket som behöver skruvas loss och skruvas fast här. Om vi pratar om reservdelar, så handlar det mer om hur man laddar det, flashar det. För vi pratar ju om ett verktyg som kan uppdateras programvarumässigt. Om vi levererar det idag utan en viss funktion, och om denna funktion dyker upp om tre månader, kan vi uppgradera denna drönare, eftersom det finns en dator här och varje programvara som du kan lägga till i en ny drönare kan du motsvarande lägga till i en gammal. Vi överväger en av sådana möjligheter, uppfångning med rechinami sherokhu, men just nu vill jag inte vara alltför optimistisk, eftersom det verkligen är en svår uppgift och jag inte vill lova något som inte går att hålla, eftersom det kommer att vara svårt att uppnå.

Talare 1

Bland de första drönarna som ni överlämnade till militären, förekom det omedelbara uppfångningar?

Talare 2

Egentligen, de flygningar vi hade med visuella kontakter och detonationer, för en månad sedan var det med våra besättningar, stridspiloter flög, men våra besättningar var närvarande. Ja, det fanns närmanden och detonationer, men det finns en separat del gällande förmågan att hinna ifatt, men det finns också en del som är kopplad till stridsspetsen, och därmed, om det är tillräckligt, när man redan har hunnit ifatt, kommit nära, jämnat ut, detonerar, om detta är tillräckligt. Och hur behöver du att denna sprängladdning splittras? Det är också en del av frågan, så vi gick vägen med standardiserade fabriksframställda stridsspetsar, för att vi även i denna del skulle ha förutsägbarhet, eftersom vi just nu arbetade med delen att stabilt hinna ifatt, men stridsspetsen låg på piloternas sida. Nu talar vi redan om någon fabriksframställd stridsspets som är avsedd för oss, och vi kan också arbeta med den och förbättra den på något sätt.

Talare 1

Och vilka är dess parametrar, det vill säga vad är det, verkningsmedel, hur ser den ut?

Talare 2

Egentligen, det som militären gjorde, hon kan från avfyring till avfyring, hon

Talare 1

kunde

Talare 2

se annorlunda ut, beroende på vilket beslut militären fattade tillsammans med minören. Men vi använder en högexplosiv stridsspets för att orsaka så stor skada som möjligt; vår uppgift är att ändra geometrin, skada den, och i det ideala fallet göra allt möjligt för att stridsspetsen på själva Shaheden ska detonera, men som minimum, om vi skadar kroppen och förändrar geometrin vid sådana hastigheter, kommer den att börja tappa fart och falla. Och dessa splittrelement i sig, faktiskt den konstruktion som finns, du kan göra hål i den, men den kommer att fortsätta flyga med dessa hål, för vi har sett vissa analysnoteringar från försvarsministeriet där de visade att Shahed-drönare kan vara nästan sönderslitna med enorma hål, men att den ändå flyger vidare och fortsätter sin färd. Därför är vår uppgift att förstöra geometrin så att den tappar fart, eller helst detonerar.

Talare 1

På Demo TSU visade ni även handuppskjutning. I vilket skede är den idén? Fortsätter ni att utveckla den?

Talare 2

Ja, vi fortsätter att utveckla. Det är faktiskt en intressant riktning. Just nu var R&D-uppgiften helt enkelt att slutföra denna process, men parallellt pågick även utvecklingen av den manuella utskjutningen som ni talar om. Vi kallar den "Hand Launch". Det är i princip ett "Hand Launch"-spjut för oss. Jag kan också visa en video. Vi måste nu optimera och komprimera den, för i princip har vi använt liknande drönare som drönare för oss själva nu, men den är faktiskt för mycket i den meningen att den kan flyga 45 kilometer.

Talare 1

Och det här behövs inte. Och du har

Talare 2

Vid manuell avfyring är filtret ditt öga. Om du ser målet med ögat, kan du använda det. Men om ditt öga ser 2–3 kilometer, behöver du inte en räckvidd på 45. Det är bara extra vikt, extra parametrar och ett motsvarande extra pris för förmågan att flyga 45 kilometer. Därför utvecklas det här projektet. Jag tror att vi inom en tid kommer att visa de första prototyperna, exemplaren, och även sätta in dem i stridsberedskap. Det finns frågor angående stridsspetsen.

Talare 1

För det kommer också att vara säkerhet. Många uppgifter, men det är det som människor håller i händerna.

Talare 2

Ja, ja, ja. För det finns en fråga om vem som är användaren av dessa recensioner.

Talare 1

Det

Talare 2

militär formation. Och om det är en militär formation och det finns en stridsspets där, kommer då endast sappörer att använda detta medel. Det finns vissa, så att säga, juridiska säkerhetsfrågor som vi måste lösa för att förstå vem vår operatör är, vilken status denne bör ha, för att denna operatör ska ha alla lagliga grunder att använda dem. Och denna produkt var tillräcklig för att utföra de uppgifter som är ställda till den. Men nu utvecklar vi den, och vi utvecklar den baserat på denna UAV. Kanske kommer det att dyka upp vissa programvaruuppdateringar som gör det möjligt att använda detta enligt liknande scenarier, med denna drönare som har handstart.

Talare 1

Ännu en fråga. Jag har lagt märke till, jag vet inte i hur hög grad det är en trend, att man till och med idag under inspelningen sköt ner en Geran-5, att man oftare skjuter ner Geran-5 än Geran-4. Varför är det så? Finns det någon särskild anledning till detta? Kanske skiljer sig målen åt i sig själva?

Talare 2

Ärligt talat ser det just nu ut som att vi främst tittar på dessa mål som flög mot Kiev. Det är ofta just Geran 5 som flyger mot Kiev. Och Geran 4, som vi hade, var i riktning mot Odessa, om jag inte minns fel, nedskjutna.

Talare 1

I videon som ni tillhandahöll, några Geran 5 och en Geran 4? Ja, Geran.

Talare 2

4. Vi hade någon sorts sådan praxis. Kanske flög den långsammare eller flög inte där vi befann oss. Vanligtvis flyger Geran 5 mot Kyiv och vi försöker arbeta. Jag har, ärligt talat, inget svar.

Talare 1

till detta. Jag förstår att det troligen är militära bedömningar, eftersom de har mer statistik och förstår vad som flyger var.

Talare 2

Kanske arbetar besättningarna på vanliga interceptorer först mot dessa mål, eftersom Geran-4 har en hastighet som gör att den kan flyga i 280-300, och 280-300 är…

Talare 1

redan dessa hastigheter. Och sedan accelerera? 280

Talare 2

-300 är de hastigheter som tillåter även vanliga avfångare

Talare 1

fungera. Eller att andra interceptionsmedel fungerar. Generellt, om man ser på meddelandena från företagen som tillverkar andra interceptionsmedel, så ser videor med Geran-5 ut att vara fler. Men, återigen, allt publiceras inte, alla delar inte allt. Kanske är det en felaktig observation, men av någon anledning diskuterade jag och en kollega just idag att det är så. Berätta om Strile-interceptorerna, vad har hänt med dem? Med tanke på att ryssarna har börjat använda fler jetdrivna Shaheds, i vilken utsträckning används interceptorer som Strile nu, hur aktivt, och vad händer med dem?

Talare 2

Egentligen måste man globalt förstå att klassen av avfångare är, man kan säga, för långsamma mål, 150–200 km i timmen. Den kommer att förbli relevant fram till krigets slut, eftersom…

Talare 1

Och spaningsdrönare, Shaheder med förbränningsmotor… Spaningsdrönare,

Talare 2

Lancets, Shaheds med förbränningsmotor, Talmasy, Gerans, väldigt många mål.

Talare 1

Gerberor.

Talare 2

Gerberas, ja. Det kommer inte att ta slut. De kommer att börja göra spaningsdrönare billigare, det kommer att bli fler av dem. Samma Lancets. Vi kan inte säga att det är slut, att vi slutar skjuta ner Shaheds och att vi inte kommer att skjuta ner Lancets. Allt som finns i luften måste skjutas ner. Följaktligen fortsätter de att leverera. Vi har gjort uppdateringar, nu är det Strila 2 LR, och vi har nästan fördubblat räckvidden, eftersom det nu ser ut som att Strila inte hade hastigheten för att hinna ifatt en jet-Shahed. Den hade det, men detta är bara den fjärde. Men för en vanlig Shahed behövs inte sådan hastighet, där är det bättre att ha räckvidd. Följaktligen har vi ökat räckvidden, lagt till nästan 10 minuter till dess kapacitet. Följaktligen har planen för att skjuta ner vanliga Shaheds och mål vid fronten blivit mer praktisk. Därför fortsätter den att levereras, men helt enkelt ökar utbudet av mål, ryssarna hittar på olika avskjutningssystem, olika "middle strikes" som den här billiga drönaren

Talare 1

Vad heter det?

Talare 2

Molniya. Molniya, ja. Du kan ju inte heller säga att det är en Molniya, att den är billig, att vi inte ska skjuta ner den, låt den flyga med 7 kg någonstans, men du skjuter ju ner allt, det är viktigt för dig att ingenting träffar, för du vet inte vart den där Molniyan flyger.

Talare 1

Alltså är det stål och produkter som ni levererar, som används? Ja, de som används.

Talare 2

Och i själva verket, oavsett vad som ändras för oss framöver, kommer detta att vara aktuellt för alla tillverkare; dessa produkter kommer inte att sluta vara aktuella, för så länge något flyger i skyn kommer de att vara aktuella. Det är en separat historia med mötande styrning och allt det där; så snart vi systematiskt börjar uppnå träffar på mötande kurs kommer vi förmodligen att gå över till att börja bekämpa FPV-drönare. Och jag tror att det kommer att ske efter en viss tid, jag vet inte, om ett halvår, om ett år, och då kommer det att finnas en diskussion om hur vi ska skjuta ner vanliga FPV-drönare, för just nu skjuter vi ner dem med pumphagelgevär, men där tror jag också att det kommer att bli ett krig med dessa FPV-drönare.

Talare 1

hur

Talare 2

så snart billiga metoder för automatisk styrning mot sådana små objekt dyker upp.

Talare 1

Jag började med att jag träffade er på Zakhid Braivan med små bombplan, ni har också en serie koptrar, hur utvecklas den? På webbplatsen presenteras den på samma sätt, jag tittade igenom den, det finns Kruk, Krukmini, det finns Simka, det är en FPV-drönare såvitt jag förstår, och där finns det generellt multisystem, alltså koptrar i meningen av en plattform som kan vara en bärare av olika medel, hur utvecklas den serien?

Talare 2

Egentligen fokuserar vi just nu mer på just avfångarna, och vi har också spanaren Kruk, det är också en aktuell historia med tanke på att det nu finns en tendens att avstå från det kinesiska i Europa,

Talare 1

i Ukraina. Det vill säga, Kruk är en ukrainsk Mavic, låt oss säga att den är i den klassen.

Talare 2

Ja, men just nu ser tillämpningen i vårt fall ut så att den främst används som en bärare för en relästation, och de användningsfall som vi har nu skiljer sig helt enkelt från vad den var planerad för. Men ändå, på ett sätt eller ett annat, är nu fokus

Talare 1

just på

Talare 2

Säkerställande av luftrummets säkerhet, specifikt med interceptorer, så det är verkligen en så komplex ingenjörsuppgift, väldigt många utmaningar. Här vill jag förresten genast nämna att om det finns ingenjörer som är intresserade av att ta sig an detta, så bjuder vi in er, eftersom dessa hastigheter verkligen är en ingenjörsmässig, delvis fysikalisk, delvis matematisk uppgift, likaså målsökningen och själva aerodynamiken. Om det finns ingenjörer som är intresserade av att syssla med detta, har vi en webbplats med lediga tjänster, vi aktivt

Talare 1

Vi söker och rekryterar människor. Vi lägger till en video, länk till webbplatsen så att de slipper leta. Ja, skicka.

Talare 2

er förståelse, vi skulle bli mycket glada, eftersom det verkligen är en sådan ingenjörsuppgift. Det behövs ingenjörer, det finns en ständig brist på kvalificerad personal inom ingenjörsområdet, matematik, fysik, programmering, allt är aktuellt.

Talare 1

Avslutningsvis vill jag fråga, för jag har hört att du sysslade med FPV-drönare redan före den fullskaliga invasionens början. Berätta, hur var det? Höll du på med sportdrönare?

Talare 2

Ja, det var i princip flygmodellssport plus ramar för FPV-drönare, men före krigets utbrott var det en sådan hobby. Inte så populärt i världen, men som började vinna popularitet, faktiskt, om ni minns, redan före den fullskaliga invasionens början hade någon redan skickat upp de första drönarna. Jag minns att det fanns en video där det flög över en dugout. Och ärligt talat var det en gåta för oss då varför det inte användes, för vi såg en verkligt enorm potential i det för militären, men det fanns ingen förståelse för varför man inte använde det. För det är i princip en styrd ammunition som du kan styra dit du vill. Men ja, det var den historien, vi utvecklade faktiskt ramar, tillverkade ramar för FPV-drönare.

Talare 1

Och hur hjälpte det sedan att utveckla företaget? Hjälpte den här kärnan av människor som redan hade arbetat med detta?

Talare 2

En kärna av människor, förståelse, en viss ingenjörspotential, en produktionsbas, om än liten, men en grundläggande förståelse för hur man arbetar med metaller, med material, hur man konstruerar det. Vi förlitade oss i grunden på denna erfarenhet, på dessa färdigheter och påbörjade detta arbete.

Talare 1

Jag tackar er mycket för samtalet, jag tycker att det blev grundligt, intressant och omfattande. Jag påminner återigen om att det i beskrivningen under videon finns länkar till lediga tjänster på företagen V-Industries, Quantum V-Industries. Tack för att ni kom, tack för att ni tog med drönarna. Jag hoppas att medan vi förbereder den här videon för klippning, kommer det att finnas en mängd nedskjutna Geraner av olika typer.

Talare 2

Tack så mycket.

Okänd talare

Tack.

Talare 1

Tack.

Talare 2

Tack.

Okänd talare

Tack.

Originaltitel: «Ціль має розвалитися в повітрі» - дрон SPYS проти реактивних цілей!

Längd: 1:05:12

Rulla till toppen