MINEXPLOSION VID UTGÅNGEN: hur man överlever i en killzone, jakt 24/7, operation ”Vivaldi”
Materialet följer en grupp ukrainska soldater och reportrar som rör sig genom frontområden, inklusive Novoselivka och Shandryhove. De beskriver utmaningar med drönare, minröjning och personliga förluster.
Talare 2
Vi lämnar Shandrohylove och rör oss mot fronten.
Talare 3
Vivali gick väldigt intensivt, men på grund av att det var informationsmässig tystnad.
Talare 1
Om du hör att något flyger, stanna inte, ta dig i skydd i planteringen.
Talare 4
Kålrabbis! Romanen sprängdes.
Okänd talare
Rova! Rova!
Talare 5
Lyft moralen här. Det finns motivation.
Talare 2
Och vi kommer att gå så som
Talare 6
gick in i Ivanda, precis så, längs dessa stigar,
Okänd talare
Ja?
Talare 2
Så, vänner, vi befinner oss i Novoselivka. Nu har vi ankommit till den första avstigningspunkten. Och sedan kommer vi att gå vidare till fots. Just nu väntar vi på att de ska spana av himlen, spana efter drönare, eller se om något flyger. Och då kan vi ge oss av och långsamt och lugnt visa byn. Egentligen kommer jag berätta mer senare, men Novoselivka var den första bosättningen där operationen i Ivaldi började. Här bodde våra soldater. Ni kan se det utgrävda. Ett sådant utgrävt skyttevärn, jag vet inte, ett hål, vad man nu ska kalla det på rätt sätt. Ett hål för att… Ett gryt. Ett gryt. För att kunna ta skydd om någon skjuter mot huset.
Talare 1
Vi hade ett uppdrag… De visade oss slutpunkten och att vi skulle gå och rensa småskogarna. Storma, rensa småskogarna.
Talare 2
Men Novoselivka var ju ren. Den var inte det.
Talare 1
Ja, ja. Novoselivky har vi redan… Innan imidi hade vi redan rensat. Och där gick en brigad från tredje kåren på ena sidan. Ja, och vi gick i mitten. Vi gick genom skogsbälten.
Talare 2
Och nu ska vi gå längs samma vägar, samma stigar, som trupperna gjorde när de gick in.
Talare 1
Ja.
Talare 2
Och i riktning mot Shandryhov.
Talare 1
Ja. Vi går in i Shandryhova, där kommer vi också att ha en punkt där vi övernattar. Ni filmar där. Och sedan går vi via de där genvägarna, planteringarna, dit vi…
Talare 8
Trub-himmel. Titta, sidan där det närmaste trädet är, buskar från vägen. Titta längs vägen för att nå det, så att det inte finns några kronblad. Eller något annat under fötterna. Och gå försiktigt in, och sätt er, och stanna helt stilla.
Talare 1
Det är reportrar.
Talare 2
Vad heter du? Mycket. Valentin, och bor du själv? Ja. Och hur lever du? Har du vatten? Ingen finns någonstans. Aha. Hur lagar du mat? Vi eldar i spisen. Spisen? Har du en murspis? Ja. Och finns det ved? Det finns. Och letar du själv efter ved och klyver den? Nej, jag förberedde mig för pensionen. Och
Talare 9
Vi fick humanitär ved.
Talare 2
Och varför inte
Talare 9
åker ni? Ett,
Okänd talare
två,
Talare 9
lager, meter. Och hur lämnade ni dem? Jag byggde husen själv med min man. Och nu lämnar jag dem, vart ska jag åka. Det skjuts överallt. Och maken är borta? Andra året.
Talare 7
Finns inte.
Talare 9
Jag skulle behöva tak, om någon kunde hjälpa, någon hjälpte. Täta huset. Vadå, läcker taket eller något? Det finns ingen nockplåt alls. Det finns inte tre hela nockplåtar. Valentyna, har du barn? Sonen dog den 24 februari. Begravdes på hjältarnas allé i Kravatunskyi. Var han soldat? Var han soldat? Ja, han drog ju ut i krig. Och jag visste inte, att vi inte har någon täckning här. Och det finns ingenstans att ladda telefonen heller. Så de begravde honom som soldat. Jag fick reda på det först efter 40 dagar, när vi hade täckning under en period. De gick dit till hörnet. Och då fick jag ett besked, hon sa. Hon frågade, jag säger, hur? Och hon säger, för att, att de hade begravt honom? Den 10 mars sa hon ingenting. Men han gick bort den 24:e. Och vilket år?
Talare 6
26
Talare 9
året. Och det här
Talare 6
år 26?
Talare 9
Åh, jag
Talare 2
en sådan man, så sliten. Och vadå, finns det verkligen ingen, inga släktingar alls, ingen att åka till? Vart ska jag åka? Ja, sådana släktingar
Talare 9
Finns inte.
Talare 2
Ta
Talare 7
Chokladbitar. Håll i den här väskan. Håll i den, håll i den.
Talare 2
Med te pop
Talare 7
'erte. Håll till teet. Håll. Ta, ta. Håll, ta.
Talare 9
Flytta ut. Hur mycket längre finns det att bo här?
Okänd talare
Tack.
Talare 8
Vad säger ni? Pipan i bomberna.
Talare 6
Åh, här är det ståltråd.
Okänd talare
Ugh, det surrar någonstans i närheten. Fan. Jag gillar inte det ljudet.
Talare 6
En till.
Okänd talare
Andra.
Talare 6
Hon är bakom. Oj, hon är i…
Talare 4
Sitt still, jävla kamera. Det viktigaste är att ni inte rör er.
Okänd talare
Bra.
Talare 2
Kan jag ta mig djupare in någonstans? Den är djupare. Var är det djupare här? Det är helt kalt.
Talare 4
Och så fan i de där sneakersen.
Talare 2
Ja, högre. Där är allt djupare. Vad? Med nyanser.
Talare 1
Han är trevlig. Jag behöver det.
Talare 2
Och hur kommer man hit sedan?
Talare 1
Drack
Talare 4
kaffe och
Talare 1
Det var allt. Och så gick han. Det viktigaste är att inte stanna.
Talare 2
Men när vi rör oss framåt så här, avancerar, kan man säga, och tar tillbaka de tvättade markerna, ger det inte någon ytterligare morot?
Talare 1
Självklart. Jag ska säga er, i den här operationen såg många vad de kan, att ledningen planerar, att ingen kastas in som kanonmat. Och killarna utför det. Jag har något att jämföra med. Jag har fullt förtroende. De säger åt mig att göra något. Jag frågar inte om hur långt man ska gå, vart, bara vad som sades. Allt är positivt. Jag vet att där redan… ja, förutom det uppenbara, om jag ser utifrån situationen att det kan göras på ett annat sätt. På plats?
Talare 2
Och får ni denna frihet, initiativet?
Talare 1
Ja, om jag sitter i skyddet ser jag det, från en drönare ser det annorlunda ut. På plats ser jag hur man faktiskt kan göra det. Det viktigaste är att uppdraget utförs och att ingen kommer till skada.
Talare 7
Ännu en vonchyk med söt fasta.
Talare 6
Inte långt bort.
Talare 2
Inte långt. Ärligt talat trodde jag att det var lite lugnare i Novosalika, och att vi skulle röra oss lite snabbare.
Talare 8
Det går inte alltid. Oj, fan, jag är redan för gammal för det här skitet. Mm.
Talare 4
Efter flickan.
Okänd talare
A
Talare 2
Spelade ni fotboll?
Talare 4
Ja.
Talare 2
Hur mycket?
Talare 8
Åtta.
Talare 2
I något lokalt lag? Eller gick du bara?
Talare 8
Gick inte. I Kiev. Jag bor ju i Kiev. Gick eller sprang? Sprang. Druzhba, Voskhod. Nästan Dynamo. Bara mamma lät mig inte gå. Blir klar imorgon. Och
Talare 1
De säger alltid till mig…
Talare 8
Hon sa, studier, studier. För jag gick och skolka.
Talare 2
Och är ni från Kiev?
Talare 8
Ja.
Talare 2
Har ni aldrig blivit träffade?
Talare 8
2004. På
Talare 2
av börd.
Talare 8
Han gick till rapporten.
Talare 2
Och vilken tid borde det vara redan? Jag
Talare 8
sedan 2024.
Talare 2
Hur länge har vi varit här? Tre timmar?
Talare 6
Ja. Vi är redan 11. Vi åkte precis härifrån. Då. Tre timmar. Och jag, vet ni, gillar det här hönshuset.
Talare 1
Sån. Säg inte det. Jag, det verkar som, springer bara in i hönshuset. Och i halva. Och dörren i halva. Och där är det hönor. Jag springer in och, typ, från den här sidan, typ där, ja, nåt slags grej som de sitter på. Jag hukar mig sådär på slutet, tänker, ja nu är det kört. Dar es kommer hönorna vara grillade. På grund av denna dörr. Bumm! De flög ut. Hönorna ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko-ko. Tvärtom, jag in i huset.
Talare 6
Jag har redan blivit så förtrogen med det här hönshuset.
Talare 1
Och där i planteringarna har det brunnit ut på vissa ställen, och på vissa andra också. På sommaren är vissa planteringar kala där.
Talare 2
Och hur ska vi ta oss igenom dem?
Talare 1
Snabbt. Från skyddsrum till skyddsrum.
Talare 2
Jag var modigare när jag inte såg dessa landningar.
Okänd talare
Surupolok.
Talare 2
Det här är vindruvor som växer hemma hos mig. Mycket goda, och syrliga.
Talare 6
Jag tog mig fortfarande ut ur koman.
Talare 2
Mycket god,
Talare 7
vilken
Talare 2
Smaken av hemma. Mamma har nog redan gjort vin. Typ, ofiltrerat.
Talare 1
Jag började för första gången i en sådan förort. Det var just svårare att ta sig dit i början.
Talare 2
I Shandryhove är det ännu farligare än i Novoselivka.
Talare 1
I Novoselivka kan man nu helt enkelt stå säkert.
Talare 8
Ja, jag ser. Det här är bara en himmel.
Talare 1
Det att fibern når fram där, någonstans kan de installera dem. Men inte som i Shandryhove. Där når det fram oftare och det är mer aktivitet där.
Talare 2
Berätta vad vi ska gå igenom nu. Det betyder att det kommer att finnas en möjlighet att anmäla sig där. Berätta, det här är Damba.
Talare 1
och arbetar på vägen
Talare 2
döden.
Talare 1
Detta är Dammen, det var dödens väg. Här utplånades ockupanterna ständigt. Och när vi sedan hade passerat, blev den livets väg.
Talare 2
Så, det var dödens väg för vem?
Talare 1
För
Talare 2
ryssar? För oss?
Talare 1
Mycket utrustning är förstörd där. Det finns stridsvagnar, BTR:er där. Också där. De var också här i byn, sedan slogs de ut därifrån. De var där, bakom dammen. Det är där vi kommer att gå. De var där, piloterna var inte där.
Okänd talare
och
Talare 1
Ja. Och ja. Någon där vissa gav order. De började dra sig ut.
Talare 2
På den här punkten väntade vi i ungefär en timme. Våra piloter övervakade rutten efter fientliga drönare. Och för att inget ska finnas i vår väg är den tidigare rutten ren. Därför kommer vi att försöka ta oss igenom den snabbt. För att detta är en av de farligaste sektionerna. Eftersom den är öppen, det är en damm. Därför kommer vi att gå eller springa. Vi hoppas att ingen fientlig drönare ser oss. Vi fortsätter att röra oss. Vi har bara en liten, liten bit kvar till Blå Sandran. Och vi fortsätter att gå längs den här vägen. Bara strödd med ryska kroppar. Kropparna av ryska militärer. Vissa har legat här väldigt länge. De slits isär av hundar. Vissa har fortfarande alla kroppsdelar, ska jag säga det så. Men bilden är helt enkelt… chockerande. Och den liknande har jag aldrig sett. Varför i hela friden behövde man åka till världens ände. För att din kropp skulle ligga någonstans vid Blå Sandrans kanter. Och ruttna. Och slits isär av hundar.
Talare 12
Jag fångar ben. Grabbar, det här är hälsare.
Talare 8
Är det vi som hänvisar till er? Vi kommer till er.
Talare 2
Åh, vi går dit till er.
Talare 12
Och vad kallas anropssignalen? Åh, här är jag. Seriöst? Ja.
Okänd talare
Och
Talare 7
hur ni kom fram,
Talare 12
Berätta? Vi kom fram bra. Det fanns några minor. Petalminor, markminor. Och mycket annat, men minröjarna jobbar och det går bra att ta sig fram. Och hur är det med skogspartierna? Typ, enligt planen, vad gäller där?
Talare 2
Löv.
Talare 12
Ja, men nu faller allt av.
Talare 2
Ja, det faller nog inte av till imorgon, tror jag.
Talare 12
Det kommer inte att falla före imorgon, jag tror vi kommer fram normalt.
Talare 2
Och vad hette den med infiltrationen? De når inte längre fram till dessa hos er.
Talare 12
Positionerna? Nej, de når inte fram. De försöker komma i tvåor, i treor, som vanligt, vi jobbar på på något sätt.
Talare 2
Och med vad kan de beskjuta just era positioner? Mest, ja.
Okänd talare
Ja,
Talare 12
Till exempel drönare. Ändå mest drönare. Om någon Mavic hänger där som spanare och piloterna blir avslöjade, då blir det dåligt. Mycket dåligt. Men vi försöker på något sätt kamouflera oss, så att positionen är omärklig. Och gå och flyga. Det är lugnt.
Talare 2
Är ni i operation Wiveldzi genom aktivitet från början?
Talare 12
Ja. Jag har varit i strid sedan början av maj. Därför hamnade jag i Viveldi.
Talare 2
Var din uppgift just rekognosering?
Talare 12
Ja. Ja, typiskt sett, låt oss säga, upptäckt av skydd, eldledning för granatkastare, infanteristöd. Överlag en hel del. Det vill säga, man måste ha ögon på plats för att veta vad som händer. Och först då sker några åtgärder. Och
Talare 2
Vad ser ni längs deras frontlinje? Kanske panik, eller stressar de runt, eller flyttar de sina positioner? Det som er Mavic ser.
Talare 12
Låt oss säga det så här, jag ser att de försöker ta sig igenom två och två. Men det märks, och de lyckas inte ta sig in. Nu har våra etablerat sig och det går ganska bra nu, kan man säga.
Talare 6
Och ni kommer att bränna er i solen.
Talare 2
Ja, vi har nått FPV-positionerna. Och nu ska vi visa er hur operatörerna arbetar. De är just nu i processen att lyfta. Och samtidigt ska vi vila lite, för vägen är utmattande. Utmattande eftersom vi hela tiden gömmer oss, hela tiden antingen springer, står stilla eller går snabbt. Och jag vill sätta mig ner en stund. Jag har redan tagit av mig skyddsvästen, så vi går till dugouten. Allt, killar, följ med nu.
Talare 4
Där har vattnet samlats, någonstans har man hällt ut det.
Talare 7
För lite sedan.
Talare 4
Här måste vi sänka oss så att vi ser hela bilden. Kanske flyger den någonstans här.
Talare 7
På det fysiska territoriet är det helt enkelt nödvändigt. Man kan gå till
Talare 1
Retur?
Talare 4
I den fysiska,
Okänd talare
Dra åt helvete.
Talare 1
Zazumsia, vi går ut där till vår FPV för att hämta den. Oj,
Talare 4
till höger och sidorna lite.
Talare 5
Vi täcker främst infanteriet mot fiendens infanteri, ibland flyger vi ut som luftvärn och skjuter ner fiendens drönare. Främst skydd, leverans av minimala proviantförråd om något inte kunnat levereras med stora bombplan. Vi levererar medicinsk utrustning.
Talare 2
Och
Talare 5
Vi flyger ut till skörden.
Talare 2
Det är mest fiendens infanteri ni träffar, rätt? Hur är stridsmoralen egentligen, så att säga, nu när vi anfaller, vi går framåt, vi retirerar inte, vi drar oss inte tillbaka till staden, utan vi rensar ut dem istället, tar över.
Talare 5
Moralen har lyfts igen, ganska bra. Det finns motivation.
Talare 2
Har du varit i brigaden länge?
Talare 5
Tjugofjärde året, relativt nyligen.
Talare 2
Och i allmänhet i armén?
Talare 5
Tjugofjärde året, ja, bombmobiliserat.
Talare 2
I vilken utsträckning ser ni att fienden panikar, eller inte panikar, hur försiktig han är, eller tvärtom aggressiv, efter att ha tagit emot så mycket?
Talare 5
Ja, det är svårt att säga.
Talare 2
Kan den nu gå på tvåor, på treor?
Talare 5
Bedömt utifrån fiendens handlingar är han inte alls försiktig.
Okänd talare
A
Talare 2
Varför syns det?
Talare 5
Utifrån deras handlingar. De går på något sätt väldigt avslappnat, nästan som om de vore hemma. Men hela tiden får vi dem att förstå att de inte är hemma.
Talare 7
Det är slutgiltigt.
Talare 6
Helt bokstavligen lik på lik.
Talare 2
Från tid till tid cirklar vår Mavic, vår spanare, ovanför oss och följer vår rutt. Mer exakt observerar den oss. För ibland kommer vi bort från rutten, och då hjälper den oss och guidar oss via radio. Men det gäller vissa delar av vår rutt. För övrigt tillverkas spaningsdrönaren vid namn Shmavik av vår projektpartner Reactive Drone. Hos dem kallas den Shmavik, en helt ukrainsk motsvarighet till den klassiska Mavic som vi känner till. Förresten tillverkar de inte bara spaningsdrönare, utan även tunga bombdrönare av typen Kazhan. Och nu behöver vi lite…
Talare 6
springa fram. Syns det redan, Shandryholove? Herregud, allt är helt enkelt i grossistlack.
Talare 2
Vi är redan i Shandryholove. Så här ser den här byn ut. Jag vet inte om vi kommer att hitta lokalbefolkningen här, men vi kommer delvis kunna visa hur det ser ut och hur förstört det är. Föreställ er bara Shandryholove. Det har legat på frontlinjen fyra gånger. Därför finns det knappt något levande kvar här.
Talare 4
Och de säger fortfarande att Gud är med oss.
Talare 2
Här är minnesmärket för byn Shandryholove. Det kallas Ärans stjärna. Jag tror att det är från andra världskriget. Men vi kommer inte att gå dit, för det kan vara minerat där.
Talare 6
Slut, slut, slut! Vilket bett är det här på
Okänd talare
kontot?
Talare 2
Jag vet inte. Var är grejen. Ljuden är helt otroliga. Det finns så stor variation av allt möjligt här. Drönare, krigsljud, artilleri, förstörelsen av era byar. Lite bombningar. NRK kommer. Skottlossning. För de försöker skjuta ner en drönare. Vi har inte lyckats filma byn särskilt mycket än. För det är redan kväll. Vi springer,
Talare 8
vi springer. Och
Talare 2
Aktiviteten ökar. Därför måste vi nu ta oss till ett skyddsrum.
Talare 8
Och våra kommer ner gröna. Där och
Talare 7
älskling,
Talare 8
och borsjt. Det finns mer kött än borsjt där.
Okänd talare
i
Talare 6
meny, i menyn.
Talare 7
Kom igen, öppna din score, för din
Talare 6
teknologi…
Talare 2
Det fungerar inte.
Talare 7
Ta köttkonserven i handen. Och den har allt.
Talare 6
falla isär?
Talare 7
Köttkonserv. Mycket god.
Talare 4
A
Talare 7
Ja, till och med, går någonstans, kära zelenka, står någonstans, gömmer er i alla fall, se upp var ni sätter fötterna. Titta i plikten. Så ni lyssnar, och prata så lite som möjligt. Ni lyssnar, naturligtvis. Och se upp var ni sätter fötterna, gömmer er någonstans, se upp var ni sätter fötterna, i plikten. Titta i plikten. Alla lever på sitt vis. Ja
Talare 8
Hon också, hon tog just ytterligare ett par sulor för marken. Även om det i princip redan finns en kivar där i Salomons. Kivar, ja. Men det skadar inte.
Okänd talare
Nej,
Talare 8
skadar inte.
Talare 1
Det finns ingen faktisk rustning. 13 tusen i Kevlar-väggen, då är den normal. Den är ungefär så tjock, och det här är hit, så att man kan skjuta in den.
Talare 7
Jag säger ju till dig, det fungerar adekvat även för 300-400-600 hryvnia. Men de fungerar också.
Talare 2
Nu ska vi lägga oss. Behöver byta till torra strumpor. Det är precis vad jag ska göra nu. Vi är blöta. De är inte blöta, men fuktiga, vi har ju gått hela dagen. Och dessutom är vi nu på en punkt som inte får avslöjas. Man får inte gå ut på gården, man får inte blinka med ljuset. Och överhuvudtaget inte visa några tecken på liv här. Militärer kissar ibland i en flaska för att inte avslöja positionen. Så jag tror att det väntar oss också.
Talare 6
Men vi kommer inte att ta bort det.
Talare 2
Dag nummer två. Vi lämnar Shandrohlé och rör oss i riktning mot fronten. Vi ska gå minst 12 kilometer idag. Om än i en terräng med träd. Men idag, ni förstår, är det redan höst och löven faller. Väldigt hög aktivitet av drönare och FPV:er. Men vi har som mål idag att gå runt så många positioner som möjligt. Positionerna för alla deltagare i Vivaldi.
Talare 4
Varje dag blir det lättare att gå, man vänjer sig.
Talare 2
Du dras in.
Talare 4
Vi kommer alla tillbaka i allmänhet.
Talare 11
Alla kommer, kommer, kommer.
Talare 3
24 februari, år 22. Den första timmen av dagen var jag redan i koma.
Talare 2
Vilken varifrån
Okänd talare
du?
Talare 3
Jag är från Lviv, jag hamnade i vårt inkallningscenter. Jag stod i kö, som man säger. Och stolt med en mobiliseringskallelse. Du blev tagen direkt. Ja, ja. Men för oss var det så att i början av kriget försökte väldigt många människor, volontärer, gå med i armén. Och det fanns helt enkelt inga platser. Vi åkte den 24:e, försökte. Det räckte inte med platser för oss. Fler än 300 av oss skickades helt enkelt tillbaka från Lviv. På samma sätt, nästa dag till den 46:e brigaden, blev vi likaså hämtade hit. Och sedan hamnade vi i den 128:e bergsstormbrigaden. Som
Talare 2
Vad tror du måste hända för att det ska bli sådana köer igen?
Talare 8
var?
Talare 3
Jag vet inte ens. Till
Talare 2
Når de inte fram till Kiev?
Talare 3
De kommer inte att nå Kiev, de kommer inte att nå Lviv heller. Nu är de patrioter som fanns tidigare, man kan säga, utbrända. De har redan börjat fundera över detta. Att jag har ett hem, jag har en familj, jag har släktingar som jag måste vara hos. Därför, om folk kommer att resa sig på det sättet igen nu, jag vet inte vad som kommer att hända.
Talare 2
Och varför tappar du inte flåset, hur? Tappar du inte flåset än? Tack vare vad?
Talare 3
Jag kommer inte att svara på det. Jag vet inte. Det finns fortfarande en tröskel kvar, som man säger. Det finns en motivation, en motivation att pressa fram något. Jag vill äntligen bli färdig och inte lämna så mycket av det vi har tillryggalagt bakom oss. Man borde strunta i allt det här, men på något sätt vill jag inte det. Därför går vi vidare och försöker återta så mycket som möjligt av vårt eget hemland.
Talare 2
Så du började din militära bana som infanterist?
Talare 3
Ja. Jag var i infanteriet fram till mitten av 23. Efter det var jag som en infanterist med kunskap i att styra UAV, typ Mavic Matrice. Och vi var liksom infanterispanares.
Talare 1
Hon är inte lång.
Talare 3
Men den är lastad. Den har vikt.
Talare 2
Och hur hör man om den är belastad eller inte?
Talare 3
Motorer, motorer på gränsen. Ja, nu när körkortet finns, och sedan där borta säckar och stolpar.
Talare 1
Där gick behåarna.
Talare 3
Men jag hör det.
Talare 7
En gång senare.
Talare 3
Så om mitt vykort kommer att bli bra nu. Nej, så
Talare 7
Transiten gick, då gick vår.
Talare 3
En UAV-operatör som har varit i infanteriet lägger mycket mer vikt vid och bryr sig om att hovra så länge som möjligt, gå ner så lågt som möjligt, titta från vilket hörn, för att de där orkerna inte ska närma sig infanteriet och skada dem. Och det finns sådana, ja, det finns naturligtvis sådana människor i Ukraina som har blivit UAV-operatörer. Och när det gäller infanteriet, så säger de "vi är inte infanteri, vi är separat". Och så finns det den där stereotypen om att det är väldigt coolt att vara pilot.
Talare 2
En sådan sommarviska.
Talare 3
De sitter där och dricker kaffe. Och jag ska säga så här, när en pilot upptäcks, då är det bättre att vara i infanteriet. För man är så exponerad, och man är mål nummer ett. Det vill säga, ta bort piloten – så försvinner enhetens ögon. Ta bort FPV – så försvinner förmågan till långdistansbekämpning. Ta bort bombaren – så finns det varken leveranser eller ett stort stöd. För stora bombare är ett betydande stöd för infanteriet. Därför finns det en stereotyp om att det är väldigt lätt för piloter, men det är det inte. Vi går precis lika mycket, ja, lite mindre, lite mindre går vi, som man säger. Men vi sitter också länge på positionerna.
Okänd talare
A
Talare 2
Vivaldi – är det här din första sådan offensiv operation?
Talare 3
Ja, med en så tyst operation. Att vi blev väldigt förvånade över att det rådde maximal informationstystnad. Och det hjälpte oss väldigt mycket i den avseendet. Vivaldi gick väldigt intensivt, men tack vare att det rådde informationstystnad. Det läckte inte ut någonstans. Det berättades inte. Men vi lyckades nå, man kan säga, alla de mål som sattes upp för oss. Vissa hanterade vi med större svårighet, andra lättare. Men framför allt hjälpte informationstystnaden.
Talare 6
Men läplanteringarna, ser ni, är helt kala. Det vill säga, om man på sommaren fortfarande kunde gömma sig under dem, så nu… Oh, 6 kängor. Det vill säga att nu är det samma sak om man går över fältet eller genom läplanteringen. För det finns inga löv. Vi är i buskarna igen. Den här gången flyger en Molniya.
Talare 2
Här i Kirealia. Vi gömmer oss för en drönare. Vi vilar under ett träd. Och här ligger…
Talare 7
Död ockupant.
Talare 2
En död ockupant. I närheten. Åh, där. Åh ja. Och där är det en till, den. Det krampade i magen. Direkt smärta i magen. Och jag kan inte förstå om det är för att vi inte har ätit någonting idag, eller om det är på grund av liklukten och mängden kroppar bara längs vägen. Verkligen smärta i magen. Vet inte varför. Vet inte. Jo, ja. Och här doftar inte skogsbrynen alls som skogsbryn. Som höstskogar ska dofta, där, skogsbrynen. De luktar döda kroppar. Luktar lik.
Talare 1
Genom vår död
Talare 2
året. Genom döden av vår
Talare 1
året? Ju fler ockupanter man dödar här.
Talare 2
Ja, det finns en logik i det. Men man vill att friheten ska dofta
Talare 7
någon gång
Talare 2
mer behagligt.
Talare 6
Här är vi bakom skinnet. Jag förstår inte längre vad jag ska göra.
Talare 3
Vår uppgift är att ge en fullständig dygnet-runt-bild 24/7 för en viss position eller en viss landning.
Talare 2
Det vill säga i
Talare 3
Ni finns
Talare 2
den utsedda sektorn som du är ansvarig för?
Talare 3
Varje position, varje grupp har en bestämd sektor. Det finns en egen uppgift. Om vi har fått en position, rör vi oss dygnet runt och söker. Vi får även uppgifter. Vi letar efter fiendens personal. Vi letar efter skydd. Olika saker. Eller så guidar vi våra killar. Det är därför det alltid sitter två piloter. Det pågår hela tiden. En sätter sig, den andra lyfter. Eller så händer det, om något offensivt pågår, att två arbetar. De byter av varandra i luften. I princip är det så.
Talare 2
Berätta, vad arbetar ni med? Är det bara Mavics? Och finns det nu något annat alternativ till Mavics?
Talare 3
För närvarande har vi tre typer av drönare i vår beväpning. Ingen av dem är av ukrainsk produktion, så det vore bra om vi hade något eget. Vi har hört något om dessa Slavik, Eshmavik. Det finns Shmavik. Det finns också en som Slavik-drönaren. Ja, på video låter allt bra, allt ser bra ut. Men hur är det i praktiken?
Talare 2
Varför frågade jag om dessa Shmaviki? För att de är våra partners, de stöder vårt projekt i frontlinjen. Det är ett ukrainskt multicopter-företag. Och de började med jordbruksdrönare. Så de har både tunga bombplan, kazany. Och här är rekognoscerings-Shmaviki.
Talare 3
Det vore bra om vi fick en enhet att testa. Eller om en instruktör kom och förklarade hur enheten är och hur man styr den. Kanske skulle vi ha använt den här enheten.
Talare 2
Åh, har ni precis gått igenom? Ja. Och hur är känslorna och emotionerna i allmänhet?
Talare 14
Coolt, jag gillar det.
Talare 2
Hur kom ni hit?
Talare 14
Lite, ja, i början, men sedan kom jag in i det.
Talare 2
Och hur gammal är du? Tjugo. Du kunde ju ha sluppit tjänstgöra i fem år till? Ja. Alla kunde.
Talare 14
Just nu observerar jag rusningarna, om fiendens inte rör sig framåt.
De rör sig inte framåt. För här är vårt infanteri, som inte gick fram till infanteriet.
Talare 7
Ni
Talare 14
ser att
Talare 7
om avhopparens handlingar. Utnämningen till dem.
Talare 2
Ni har redan information om att de är någonstans där.
Talare 14
Springer de fram? De kan närma sig. Vi har observerat här hela dagen, men de springer in här väldigt ofta.
Okänd talare
I
Talare 3
Varje jobb har sina fördelar, sina namn. Det vill säga, här är det så. Hur
Talare 2
till vår främste hjälte. Vi ger dig vår…
Talare 3
Tack. Åh, det är starkt. Det är starkt. Tack.
Talare 2
Prenumerera på kanalen Line of Fire.
Talare 3
Redan.
Talare 2
Fan. Och på TikTok, om inte. Och ni följer. Vi går 35 kilometer förgäves.
Okänd talare
Åh,
Talare 6
igen dött Ryssland.
Talare 1
Och gå igenom en och en. Du går över. Du ser vart hon går. Och efter henne. Och om ni hör att något flyger, stanna inte. Ta er in i dungen.
Talare 6
Springa?
Talare 1
Ja.
Okänd talare
Herregud. Åh
Talare 7
Herregud. Kom in,
Talare 2
kom in, kom in, kom in. Herregud. Bra.
Talare 7
Muk, var vän,
Talare 2
Möt
Talare 15
gäster.
Talare 2
Får jag?
Talare 15
Det är du som ska välkomna oss, inte vi dig.
Talare 2
Herregud. Jag trodde mitt hjärta skulle stanna.
Talare 7
Det är någon sorts mardröm. Puh. Det finns fortfarande en halv visha. Samlade, en hög.
Talare 2
Jag är lycklig. Jag är lycklig.
Talare 7
Vi
Talare 2
De gjorde det.
Talare 8
Ta bara av den där
Talare 2
ryggsäck. Jag kan inte, han ankomst till
Talare 7
mig. Jag blir blöt.
Talare 2
Jag ramlade, kort sagt. Nu är det slut,
Talare 7
hur vi sprang ifrån krytku. Det fattades lite ugnar.
Talare 2
Ja, jag föll, jag snubblade. Föll på armen. På fingret. Det böjde sig så mycket. Nej, men det är okej.
Talare 7
Nå?
Okänd talare
Jag
Talare 6
långt hemifrån. Vi gick nästan 25 kilometer på två dagar. Om man räknar från Novoselivka, som de sa. 22 plus från 22 till 25.
Talare 2
Toppen. Vi gick 25 kilometer. Till
Talare 6
25.
Talare 2
Upp till 25 kilometer.
Talare 6
A
Talare 2
vad, sticksen tillbaka? Då blir det alltså 50.
Talare 4
Dokumentera skadorna.
Okänd talare
I
Talare 7
mig
Talare 2
Blåmärken över hela blåmärket. Lina är definitivt full av blåmärken.
Talare 8
Vad?
Talare 2
Jag föll lite. Ett par gånger.
Talare 8
Och till och med på hälarna. På p
Talare 6
'stånd. Inte till köttet
Okänd talare
ännu.
Talare 8
Ja, nästan. Fortfarande imorgon.
Talare 6
Men imorgon måste vi gå ytterligare 20 kilometer.
Talare 8
Och där?
Talare 6
Ja, men här är det inte så kraftigt, här är det bara rött.
Talare 8
A
Talare 6
Där är det verkligen hetta och kladd.
Talare 8
Nu går det, vi tar lite groblad. Kölrot. Ja, som förr i tiden.
Talare 6
Tack till alla för stödet.
Talare 15
Visa det bara om en vecka.
Talare 2
Till slut gav vi honom varm och god mat. Han äter potatis med kött. Annars, vad skulle det annars vara?
Okänd talare
Och
Talare 7
den är med kyckling. Ja, det finns kyckling och det finns fläsk.
Talare 6
Du tog fläskköttet själv. Och jag ska prova. Och du, prova.
Talare 2
Mmm, god. Åh, den här doftar gott. Åh, den här är helt magisk. Nej, den här är verkligen god. Finns det inget bröd? Nu kör vi. När kommer det?
Talare 15
Titta, titta.
Talare 2
Och vad finns där? Är det korv där eller något annat?
Talare 15
Nej, det kommer att finnas ett paket, ja. Ett paket kommer att vara stort, allt kommer att finnas.
Talare 8
Sallader.
Talare 15
Köttet kommer, allt kommer. Det skulle bara ha kommit lite tidigare. Det kom inte fram.
Talare 7
Vad skämtar ni om?
Talare 8
Och valet av bensin.
Talare 15
Ah, och det måste finnas bensin, eller?
Talare 7
Men snälla.
Talare 15
Jag har varit AWOL.
Talare 7
Jag
Talare 15
Jag var i en annan brigad. Det var nödvändigt att gå eftersom det var få där. Kort sagt, det är som det brukar vara, man säger i andra förband att det finns en omänsklig behandling av människor.
Talare 2
Men ni beslutade att återföra allt till armén? Ja,
Okänd talare
ja.
Talare 2
Självständigt.
Talare 15
Trojka.
Talare 2
A
Talare 15
Varför trean? Nej, jag valde först K2. Ja, förtroende. Förtroende, typ, finns för enheten. Men, ja, och trean visade också allt, på ett pålitligt sätt, alltså.
Talare 2
Berätta hur operation Vivaldi började för dig. Och när fick du överhuvudtaget veta om den, och hur, var du stod, ja, det som går att berätta, naturligtvis, hur det började,
Talare 15
Det var då. Det dök upp, alltså i internets utkanter, hur det dök upp. Ingen pratade om det, det är hemligstämplad information. Det vill säga, om det påverkade dig tidigare, så skulle det kunna nå, typ, var? Självklart till fienden. Att någon operation planeras? Ni hade tur, så att ni verkligen hade tur att ni passerade det området där det var färre. I själva verket blev mängden fiender utplånad. Att ni hamnade på några andra platser där, ni såg det. Och nu är det dessutom bra att det i alla fall inte är varmt.
Okänd talare
ja.
Talare 2
Vad, det dödar inte?
Talare 15
För det är helt sjukt.
Talare 2
Nej, en sittplats där var helt fylld. Det här är inte den, utan en annan. Där var det verkligen kropp mot kropp.
Talare 15
Ja, men när du har fyra-fem liggande där på fem kvadratmeter.
Talare 1
Kommer du ihåg när jag kom förbi hos er, du sa: "fy, det stank ju lik".
Talare 15
Säg.
Talare 1
Detta
Talare 8
Ja, det hände precis.
Talare 2
Har du, typ, genomsyrats av lukten?
Talare 8
Du
Talare 15
Seriöst, du ligger i en dugout, och i din dugout luktar det bara lik, verkligen lik. Konstant, på permanent basis. Jag hittade till och med några jävla pydel-parfymer, förresten, grymma parfymer.
Talare 2
Inte Moskva?
Talare 15
Och i skyttevärnen sprayade han. En tuff grej. Ett arbete, som många säger, ett av de tyngsta arbetena. I verkligheten. Den där gruvarbetaren, han kan dö i sitt arbete, för han kan bli träffad av stenar. Men här går du bara och så jagar de dig. Det är som jägare, ja jag vet inte, det är en jakt.
Talare 1
Du dödar dig 24/7.
Talare 15
Jakt, bara jakt. Det är precis så vi arbetar, våra killar hittar, och vi utför arbetet. Vi är jägare på ett visst sätt, men i vilken mening är vi jägare? Vi skyddar inte. Vi gör det inte bara för nöjets skull, utan för att vi faktiskt behöver det. Om det inte finns, så
Talare 1
vem.
Talare 2
Och vad är din personliga motivation?
Talare 15
Min personliga motivation? Om jag ska vara ärlig så är jag inte så mycket av en patriot eller något i den stil. Från krigets början gick jag inte i de främsta leden till värvningskontoret, för enligt min mening har alla sin egen tid. Då, på den tiden, gick folk bara, de gick, de visste inte ens vart, de förstod inte. Min bror dog också, han stred år 14. Nu i december blir det två år sedan han dog. Det vill säga, i teorin borde jag ha blivit befriad. Eftersom han dog är jag den enda som är kvar för min mor. Men det har gått två år, och hans dokument är fortfarande inte klara.
Talare 2
Så om dokumenten blir insamlade, kommer ni att höras?
Talare 15
Inte nu, förmodligen inte, det finns ingen prestige. Det är redan ett helt annat liv här, och det har tagit sin egen väg.
Talare 2
Och Van Vasyl gick själv till armén, medan vissa mobiliseras. Och varför tror ni att vissa går av sig själva?
Talare 15
Se bara på oss. Jag säger ju, jag upprepar mig igen, jag har min egen synpunkt att alla har sin egen tid. Jag sa inte att jag inte skulle gå. Om jag inte hade sagt att jag inte skulle gå, skulle jag ha avslöjats och suttit i en bortglömd by. I Golushyne, där folk inte går, skulle de ha fört mat till mig, jag skulle ha suttit där. Logiskt.
Talare 2
Men det är inget liv.
Talare 15
Självklart, självklart. Precis så. Så jag bara, som en medveten laglydig medborgare, jag väntade ju på min tid tills kallelsen kom. Och inte bara spränga huvudet och gå. I
Okänd talare
kommer att nå alfabetet.
Talare 15
Allt, allt, även så, även så. Men för var och en sin tid. Allt. Jag valde så. Min tid har kommit.
Talare 4
Jag visste mitt efternamn, den andra bokstaven i alfabetet.
Talare 2
Vasyl, men varför gick du själv? Hur förstod du att din tid var kommen?
Talare 1
Bara kriget hade börjat, så bestämde jag mig. För min egen skull. Hamnade helt enkelt på sjukhus, jag hade problem med lungorna. Och det var allt, och sedan 20… Ett år senare gick jag, men jag blev inte antagen. Sedan i 24:an tog de mig äntligen. Ni såg vad som hände i Butsja, vad som hände där? Det här måste stoppas.
Talare 15
Jag längs
Talare 1
åkte till objekten. Jag går inte. Shehtus går inte. Man måste visa med sitt eget exempel. Och
Talare 2
Varför gillar du infanteriet så här? Du njuter ju. Jag ser att du är som fisken i vattnet i det här draget.
Talare 1
När jag kom till Tredje kåren trodde jag inte att jag skulle hamna i infanteriet. Men när jag väl hamnade där, i mitt kompani, såg och pratade jag med mina befäl, mina närmaste, gruppchefer och sergeanter. Jag accepterade det. Och jag såg att det finns mer att sträva efter, att de kan lära mig saker. Och taktikmedicinen, där ska jag förbättra mina kunskaper. De lärde mig hur man ska bete sig korrekt i krig. Det var skrämmande när vi gick in. Igår? Och idag? När de sa till mig att du ska ut i krig, packa dina saker, då är man rädd. Man sitter redan i bilen, allt är klart, man har åkt ut.
Okänd talare
och
Talare 1
Nu är du inte lika nervös som innan. Nu har det börjat, nu gäller det att hålla ut. Det viktigaste är att inte gå i krig med tanken att du kommer att bli dödad.
Talare 8
Åh, och med den tanken är det lämpligt att inte gå in i positionen. För man skulle definitivt bl
Okänd talare
'ють.
Talare 2
Vad tror du, bör en infanterist verkligen få den högsta lönen i detta krig?
Talare 1
Självklart. Inte att den högsta, alla ska få. Men det som infanteriet gör, vilka prövningar de måste gå igenom, till och med dessa löner är för lite. Nu handlar det inte om pengar, det är en bra motivation för folk. Tidigare fanns det sådana stereotyper att infanteriet är den lägre kategorin i armén. Men här förstod jag att infanteriet är grunden, och det är värdigt.
Talare 7
Jag är rädd. Jag är rädd att jag inte kommer att resa mig nu.
Talare 9
Jag känner redan av träningsvärken.
Talare 2
Wow, har du också så? Herregud, träningsvärk i hela kroppen. God morgon, vänner. Den tredje dagen av vår resa har börjat. Idag måste vi tillryggalägga ungefär 16 kilometer. Men jag tvivlar på att jag ens orkar gå en meter just nu. För hela kroppen värker efter igår, efter igår och i förrgår. Tack till herrarna för att de inte snarkade. Eller är det jag som…
Talare 7
sov jag bara så djupt att jag inte hörde någonting? Snarkade inte, snarkade inte. Det vill säga att efter bra morgongymnastik är sömnen alltid utmärkt.
Talare 8
Håll koll på var den första går på vägen. Det är den vägen ni ska följa efter honom. För där kastar de olika typer av antipersonella minor igen.
Talare 4
Tack.
Talare 2
Det vill säga att det är
Talare 4
skyddsgropen. Skyddsgropen där är rökig, luften är instängd.
Talare 2
Det är väldigt svårt. Jag kan inte förstå vad det är med mig.
Talare 1
Ja, i genomsnitt rökte vi hela natten. Sedan igår, när vi kom till bunkern, ungefär ett och ett halvt paket var i genomsnitt. Och vi andades alla rök.
Talare 2
Och vi flämtade med honom. Jag springer, och jag kan helt enkelt inte andas. Här är ett rör, uppenbarligen, där väldigt, väldigt många ryska kroppar blev kvar. Och det var dit de klättrade ut, såvitt jag förstår. Åh, ja, där blev de kvar. För det är helt enkelt ett sådant otroligt hav.
Okänd talare
På
Talare 2
Synd, vi kan inte gå längre eftersom aktiviteten redan har börjat där, det har redan börjat ske nedsläpp. Men under dessa två dagar har vi gått ungefär 30 kilometer. Under den första dagen ungefär 7, och under den andra dagen blev det ett ryck på ungefär 23 kilometer. Och nu måste vi gå ungefär 16 kilometer till, ungefär så. Till zonen för aktiva stridshandlingar, man kan säga, till ryssarnas första positioner eller de första upptäckta ryssarna, återstår bokstavligen några kilometer. Jag kan inte säga hur långt det är från den här punkten, men det är väldigt, väldigt nära. Därför fortsätter vi rörelsen, vi kommer att gå försiktigt och sakta i par.
Talare 7
Var du den första som gick in i Gröna dalen?
Talare 10
Vi var inte först in, jag förde in flaggan i Gröna dalen.
Talare 2
Och hur känns det?
Talare 10
Det är lugnt. Det här är vår dal, vi håller den. Ni också.
Talare 2
Ni kom till Savivald, eller hur?
Talare 10
Ja, hur ska man säga, det är allt. Ja, i princip, ja.
Talare 2
Är ni infanteri?
Talare 10
Ja, jag är traktorförare. Och den svarte på stridsvagnen? Låt andra köra stridsvagnen, jag har andra uppgifter.
Talare 2
Vad är ditt anropsnamn?
Talare 10
Traktorförare.
Talare 2
Och,
Talare 10
traktorförare.
Talare 7
och
Talare 2
Hur är läget nu?
Talare 7
i
Talare 2
Gröna
Talare 7
dalen?
Talare 10
Nja, alltså, det är ju för sommaren, men annars är det i princip lugnt.
Talare 2
Lite sämre än i Shandryhove, eller mycket sämre?
Talare 10
Nej, men ser ni hur de från Shandryhove bara bombarderar allt, vägen och med FPV:er. Här är det likadant, men här finns det mer artilleri, och MLRS också. Där flyger det fler FPV:er på fiberoptik än vad som landar där. Här är det lite som Gröna dalarna, man måste absolut lyssna på himlen. För just nu, även om en FPV flyger från vår sida, så grabbar, göm er lite, för de har nu gjort… Vira de hornen? A
Talare 2
Här, ser ni, här är det täckt. Här täckte man över liken så att de inte skulle stinka så mycket.
Talare 4
Är det moskoviternas lik här?
Okänd talare
Ja. Tre minuter.
Talare 1
Oj. Fan, spärren.
Talare 4
Rumin blev sprängd, applicerade en tourniquet på vänster ben. 10-23.
Talare 2
Vad kan jag hjälpa till med?
Talare 1
Ingenting, ingenting, allt är normalt.
Talare 4
Där är benet helt jävla krossat, alltså, hälen är borta, vi fixar allt.
Talare 1
Jag klippte sönder byxorna, klippte sönder strumpan. Kort sagt, hälarna.
Talare 4
finns inte,
Talare 1
och där vid fotleden, så har han, typ, huden uppriven, där pulsen känns. Alltså, marken är genomblöt av blod. Jag flyttar nu tourniqueten lägre, och den här. Och lämnar rapport.
Talare 11
Kom igen, kom igen, belgisk tourniquet, en normal belgisk tourniquet. Jag provar lägre ner, så kommer vi att blåsa upp allt där.
Talare 7
Nej, lite. Lugna dig. Rök en cigarett.
Okänd talare
Fan, mer
Talare 7
Pivi lootar. Avfall till höger.
Talare 1
Nu en till sårpackning, för det är ett stort hål där, jag packar fortfarande, men här cirklar det en FPV-drönare också, jag kröp in i buskarna.
Talare 11
Plus-plus. Tamponera henne, gör en liten vridning över såret med mig. Titta. Förbindning bomza zhung, så att barnet är direkt över såret.
Talare 1
Plus-plus. Jag säger ju, det var inte en lipistogu, det var en antipersonell mina.
Talare 6
Jag darrar, jag darrar, det är händerna lite. Jag fryser. Ira och jag har redan insett att adrenalin påverkar oss olika, men jag börjar helt enkelt lugna ner mig nu.
Talare 2
Det borde ha varit din buske. Åh, ja. Och jag vill inte komma.
Talare 6
från Voloka, men det borde ha varit min buske. När jag sprang från det föregående skyddet tittade jag på den för att gömma mig där. Men Ira kallade mig till sig i sista stunden från buskarna.
Talare 2
På botten virvlar pivi.
Okänd talare
Det är en shop. Bara en shop.
Talare 1
Jag ska bara, typ, linda in dig, så att benet inte är, du vet. Mhm. Det var det, fan.
Talare 11
Jag var det, det är viktigt, jag är nåbar.
Talare 4
Vi hörs.
Talare 11
Tja, tja, brorsan? Hur går det för er?
Talare 1
Det går bra. Bra, nu ska jag linda lite till ovanpå för att täcka hela benet med ett annat bandage. Nu ska jag lossa lite.
Talare 11
Men långsamt, långsamt. Timmen ber, minuten.
Talare 2
Vi gömde oss under ett träd, och Rumin gömde sig under ett annat. Och sedan hörde vi en explosion. Och det visade sig att det var en antipersonell mina. Rumin skadades av explosionen, hans häl slets av. Och nu har vi hittat en till sådan mina på platsen där vi satt. Jag tror att det var precis en sådan. Och tack vare att han hade den där kevlar-sulan, så slets bara hälen av. Men hälen blev också rejält, ja, sönderriven. Och splitter flög också in i det andra benet. Nu försöker Vacyn ge honom hjälp. Och vi väntar på att kryckor ska släppas ner till oss från ett bombplan. För det finns ingenstans att evakuera här, eftersom vi är långt ifrån sjukvårdarna. Och ingen kommer att köra hit, inte ens NRC kommer att kunna det, tror jag. Därför väntar vi tills kryckor släpps från ett tungt bombplan. Vi ska försöka ta oss ut själva. Rumin kommer att försöka på ett ben, men han har förlorat ganska mycket blod.
Talare 1
Skiter i det, vi måste dra oss härifrån. Han säger liksom att han inte kan gå över öppen mark, men jag säger till honom att vi måste dra oss härifrån. Plus, plus.
Talare 6
Var ser du honom?
Talare 1
Vi hörs, mötte vänligare.
Talare 11
Okej, okej. Kom igen, kom igen. Så att det inte blir för sent, tiden går, ni går.
Talare 13
De lämnar alla möjliga överraskningar för oss. Man försöker röja allt detta från minor så gott det går, för att säkra vägen. Men ni förstår väl själva att ingen kan ge er en 100-procentig garanti för detta. Dessutom ser ni vilka förhållanden vi befinner oss i. Nu ser vi det. Det här är inte civil minröjning, där de har tid, de har folk, de har allt.
Talare 2
Utrustning.
Talare 13
Det viktigaste är tiden, och över dem flyger ingenting likt det vi har.
Talare 2
Men här måste man välja, antingen gömma sig snabbt, eller i teri,
Talare 7
eller hos mig.
Talare 13
Under minröjningen, stigarna har försvunnit, man kan stöta på något, eller inte.
Talare 7
beta.
Talare 13
De försöker ta sig fram så mycket som möjligt, se något nytt, minröja, rensa, markera på något sätt, göra det säkert för människor. Vän, säg något. Du har bara frusit, eller är du helt frusen? Eller vad? Säg något. Ja, jag
Talare 8
gick fortfarande. Nu
Talare 13
Du har svettats, du är väl lite frusen, va?
Talare 8
Svalkar mig, för vi gick så det var varmt. Men jag rör mig inte på något vis.
Talare 13
Men hur mår du egentligen?
Talare 8
Ja, mer eller mindre.
Talare 13
Pilpak fick sitt, va?
Talare 8
Jag tror att lite
Talare 13
basker. Gav lite smärtlindring, rör inte.
Talare 8
För vi halvpaket jag drack.
Talare 2
Ja, titta, vi rör oss i en trio, du är först, vi är bakom dig. Bra. Och tar de rumänen?
Talare 1
Ja, vänliga.
Talare 2
Jästa.
Talare 1
Hon kommer att nå skyddet, och därifrån fortsätter de. Vi rör oss mjukt. Och kommer han att gå med kryckor? Ja.
Okänd talare
Bra.
Talare 2
Vår grupp kom ut, vi är alla vid liv. Rumyn är sårad, men jag hoppas verkligen att njuren hämtar honom. Och allt kommer att bli bra, och det kommer att gå att återställa foten. Och han kommer att kunna gå. På något sätt måste jag säga några finala ord, men ännu inte finala. Så låt oss först åka hem, ända hem. Och då ska jag säga att det är allt.
Talare 7
God dag. God dag.
Talare 6
God dag. Och vi har kommit.
Talare 16
Och vi väntade inte, eller hur? Vi väntade inte. God
Talare 7
dag.
Talare 16
God
Talare 8
dag.
Talare 7
Hur beter ni er?
Talare 8
Helt okej. Men det är i alla fall inte tråkigt.
Talare 2
Klaus. Nej, inte kraftfullt. Och vad står det på de där broschyrerna?
Talare 16
Vad sysslar de med? Lägga ut, fortsättning. Så länge du behandlas, undergräver de dig. Jag hjälper till.
Okänd talare
Ja
Talare 2
Du behöver inte ställa dig upp.
Talare 8
Ja, det står 25 för mig också.
Talare 16
Maskinen skriver.
Talare 6
Bilen är på reparation. Och
Talare 2
Har ni redan valt?
Talare 8
Inte än. Jag vill bara, jag vet inte, bara kanske vända mig till den där Vadym Pakranatnyj, så att han på något sätt mer eller mindre, han har ju inte varit här sin första dag, tar emot sårade och kanske vet han om dessa, så att han mer eller mindre vet vilka som är mer eller mindre normala och bättre.
Okänd talare
Redan frisk. Hej.
Talare 2
Vad letar du efter? Och jag då?
Talare 8
Och du, upprepa inte efter mig.
Talare 2
Titta, när du. Härligt,
Talare 8
brorsan. Vi kommer
Talare 7
levande, dog inte. Hör du, Watson, och du är inte hu-hu-hu-hu-ho.
Talare 8
Watson, du är inte längre ensam, jag har också sådana. Jag har redan sådana också.
Talare 7
Vad är du, Bandera?
Talare 8
Kommer du ihåg, eller?
Okänd talare
Tyst, jag alla pam
Talare 16
'ятаю. Beto, jag ska dra ett sådant gummiband på honom. Tyst, tyst, tyst, just nu. Tyst,
Okänd talare
tyst,
Talare 2
Tyst. Men vi tränar. Ser du? Ser du,
Okänd talare
Vasya?
Talare 2
A
Talare 8
eftersom det flög två opivishky då, den nådde fram. Och det slog till hårdare. Och
Talare 16
Sänkningen för oss är mot lagen.
Talare 8
Ännu mer… Ännu mer, ni var redan tre där. Små.
Talare 2
Jag ville just i det ögonblicket spela in er. Och jag kallade på Zhenja. Hon ville precis gå till den där busken så att ni skulle gå.
Talare 8
Men
Talare 2
Jag ropade på henne.
Talare 8
Så det var bra att hon inte gick.
Talare 2
Ge.
