Skjuter ner flygplan och ballistiska robotar: Hur Ukraines minst kända luftvärnssystem fungerar

Talare 1

Det ukrainska luftförsvaret kommer denna höst att få en betydande förstärkning. Ännu ett SAMP/T-system och ytterligare robotar till det. Detta system, som förmodligen är det minst kända bland de moderna luftvärnsmedlen i Ukraina, har en av de mest intressanta egenskaperna i världen av avvärjning. Och den är kopplad till en stridsspets som är ungefär sex gånger lättare än motsvarande. Hur är SAMP/T uppbyggt? Vad är dess fördel gentemot det världskända Patriot? Och varför har det sagts så lite om systemet, som redan har skjutet ner ryska flygplan? Vi går igenom det i den här videon. Jag heter Anzhelij Kokalchenko, det här är Militarnyj rapporterar. Vi börjar.

SAMP/T skapades inte för en typ av hot, utan för flera samtidigt. Tack vare vertikal avfyring kan det motverka flygplan, kryssningsrobotar, drönare och operativa taktiska ballistiska robotar från vilken riktning som helst. Det vill säga att ett system kan utföra uppgifter för flera försvarslinjer samtidigt. Tillsammans med själva systemet kommer Ukraina även att få nya radarer, som gör att SAMP/T kan se målet långt före avfyring av roboten.

Men detta är bara det första steget. Frankrike och Italien utvecklar redan nästa generation, SAMP/T NG. Dess främsta fördel kommer att vara modulariteten. Systemet kommer att kunna inkludera inte bara avfyringsenheter med Aster-robotar, utan även avfyringsenheter med kortdistansrobotar VL MICA. Detta kommer att göra det möjligt för SAMP/T NG att använda olika robotar beroende på typ av hot. VL MICA kommer att kunna avvärja drönare och kryssningsrobotar utan att förbruka dyra Aster-robotar på mål där de är överflödiga. Samtidigt kommer Aster att förbli tillgängliga för mer komplexa ballistiska hot.

Men låt oss ta allt i rätt ordning. Detta system dök inte upp på ett år. Dess historia började 1990, när Frankrike och Italien gemensamt startade Aster-programmet. Inom ramen för detta utvecklades två robotar – Aster 15 för kortdistans och Aster 30 för medeldistans, för marina och landbaserade system. Senare anslöt sig även Storbritannien, men endast till den marina delen. London anslöt sig till utvecklingen av PAMS-systemet, som skulle använda Aster-robotar på krigsfartyg. Landbaserade system förblev däremot ett gemensamt projekt mellan Frankrike och Italien, vilket slutligen ledde till skapandet av SAMP/T-systemet. Den första robotuppskjutningen ägde rum 1994, och den fullständiga testningen av systemet avslutades först 2005. Den första avvärjningen av ett ballistiskt mål skedde 2010, 20 år efter programmets start. Men dessa två decennier av utveckling var inte förgäves. SAMP/T förblir än idag ett teknologiskt relevant system med mångsidiga förmågor.

För att förstå varför SAMP/T kan hantera ett så brett spektrum av uppgifter måste man titta inuti dess främsta vapen – Aster 30-roboten. Men först rekommenderar vi att ni prenumererar på kanalen för att alltid hålla er uppdaterade om de senaste militära nyheterna.

Aster 30 är en tvåstegsrobot. Första steget är en fastbränslemotor från Fiat-Avio, med en vikt på 340 kilogram. Den arbetar endast i 3,5 sekunder, accelererar roboten och för den ut på dess bana. Därefter separeras det första steget och det andra steget, som är hälften så lätt, endast 110 kilogram, fortsätter flygningen. Under mittsektionen flyger roboten med tröghetsnavigering med kurskorrigering via en kommunikationskanal med markradarn. Men slutfasen är det som saknas hos de flesta motsvarigheter. En intern gasgenerator släpper ut gas genom fyra sidomunstycken direkt i robotens vingar, vilket skapar en omedelbar vektoriserad dragkraft. Detta gör det möjligt att utföra manövrar med en G-kraft på upp till 60G, en nivå som är ouppnåelig för robotar med vanliga aerodynamiska roder. I det sista ögonblicket före målet aktiveras en aktiv radar-sökare, varefter roboten agerar autonomt. Denna kombination – gasdynamisk styrning plus autonom navigering – gör att roboten kan träffa med en avvikelse på endast två meter.

Men varför använder då Asters konkurrenter inte denna teknologi i sina avvärjningsrobotar? Stridsspetsen på Aster 30 väger endast 15 kilogram. Som jämförelse väger stridsspetsen på PAC-2 GEM-T för Patriot omkring 90 kilogram. I ryska S-400-robotar är den 150–180 kilogram beroende på typ. Det vill säga att Aster 30:s stridsspets är 6, eller till och med 12 gånger lättare än dessa motsvarigheter. Vid första anblick kan detta verka som en nackdel, men det är ett medvetet ingenjörsbeslut. Istället för att kompensera för precisionen med mängden sprängmedel, satsade utvecklarna på navigeringsprecision och riktad explosion. Och den lägre vikten på stridsspetsen gjorde det möjligt att öka robotens acceleration och utföra komplexa manövrar precis före träffen. Hastigheten före träffen överstiger 4,5 mach – över 5 500 kilometer i timmen. I Block 1-modifieringen avvärjer Aster 30 aerodynamiska mål på ett avstånd upp till 120 kilometer och en höjd upp till 25 kilometer, och ballistiska robotar på ett avstånd upp till 30 kilometer. Mindre sprängmedel innebär här inte lägre effektivitet. När en robot träffar med en precision på upp till 2 meter behöver den helt enkelt inte täcka målet med en stor mängd sprängladdning.

Men själva roboten är bara en del av framgången. Den andra hälften är det som hjälper den att hitta målet redan före avfyring. Ett typiskt SAMP/T-batteri består av ett ledningsfordon, en Arabel-radar och upp till sex avfyringsenheter utspridda på ett avstånd upp till 10 kilometer från själva radarn. Detta ökar systemets överlevnadsförmåga. Att slå ut en avfyringsenhet innebär inte att hela systemet förstörs. Arabel är en tredimensionell fasstyrd antenn med fyra tusen element, som roterar med en hastighet av ett varv per sekund och arbetar i X-bandet, vilket ger azimutskanning på fulla 360 grader och i höjd från –5 till 90 grader. Med en toppeffekt på 150 kW upptäcker radarn mål på ett avstånd upp till 250 kilometer och en höjd upp till 25 kilometer, samtidigt som den spårar upp till hundra mål och styr navigeringen för 16 robotar samtidigt i flykten. Systemet skyddas mot elektronisk krigföring av ett separat ICCM-komplex. Avfyringsenheterna är monterade på lastbilar, där varje lastbil bär 8 robotar. Alla dessa kan starta i en salva på mindre än 10 sekunder. Nästa generation kommer att få en kraftfullare Aster 30 Block 1NT-robot med en sökare i Ka-bandet, en räckvidd på upp till 150 kilometer och förmågan att avvärja ballistiska robotar med en räckvidd på upp till 1500 kilometer, det vill säga att skjuta ner medeldistansballistiska robotar. Och den nya radarn kommer att se målet

redan vid 350 kilometer istället för nuvarande 250. Låt oss nu titta på SAMP/T i jämförelse med amerikanska Patriot, för här är allt inte så entydigt. När det gäller aerodynamiska mål är Aster 30 och nyare PAC-3 MSI i princip jämbördiga, båda upp till 120 kilometer, även om PAC-2 GEM-T överträffar dem båda med upp till 160 kilometer. Men när det gäller ballistiska mål drar Patriot ifrån. PAC-3 MSI skjuter ner dem på ett avstånd av upp till 60 kilometer, dubbelt så långt som Aster 30, och dessutom med en kinetisk stridsspets, vilken är mest effektiv just mot ballistik.

Sammantaget leder Patriot i egenskaper, men SAMP/T har sina fördelar. Kom ihåg radarns 360-graders beredskap och den vertikala avfyringen som vi nämnde tidigare. Patriot har lutande avfyringsenheter och en radar med begränsat synfält. Denna brist åtgärdades först i den nyaste versionen, LTA-MDS. SAMP/T däremot avfyrar raketer vertikalt och ser alla 360 grader i rummet, och kan därför möta hot från vilket håll som helst utan att behöva rotera.

Men denna flexibilitet har ett pris. En Aster 30-robot kostar cirka 5 miljoner euro, och produktionscykeln för en enhet är nästan tre och ett halvt år. Medan dussintals länder producerar och använder Patriot, ägdes SAMP/T endast av Frankrike, Italien och Singapore innan leveransen till Ukraina. Det innebär att SAMP/T:s starkaste sida samtidigt är dess största svaghet. Roboten är så komplex att det helt enkelt inte finns någon som kan tillverka den snabbt.

Enligt president Zelenskyj kommer Ukraina denna höst att få ett SAMP/T-system och nya radarer från Frankrike, och ytterligare ett kommer att levereras beroende på produktionstakten. Presidenten kallade bristen på Aster 30 för det främsta problemet. I september planerar parterna att underteckna ett avtal om produktion av ytterligare robotar med medel från ett europeiskt lån. Italien förbereder också robotar för SAMP/T som en del av ett nytt stödpaket, varav en del kommer att överlämnas redan i oktober. Totalt räknar Ukraina med att få fyra SAMP/T NG-batterier. Medan dessa tillverkas kommer Frankrike tillfälligt att överlämna två vanliga SAMP/T.

Men trots bristen på robotar finns det en lösning som kan åtgärda problemet. Frankrikes president Emmanuel Macron har meddelat att Frankrike kommer att ge Ukraina licenser för produktion av Aster 30-robotar för SAMP/T-systemen på ukrainskt territorium. Enligt honom bör detta påskynda leveranserna av robotar givet de begränsade produktionskapaciteterna vid europeiska företag. Italien kommer också att ansluta sig till detta. Tillsammans med Frankrike planerar Italien att överlämna licensen för lokaliserad produktion av moderniserade Aster 30 B1NT-robotar till Ukraina. Detta beslut blev en del av arbetet i den antiballistiska koalitionen, som syftar till att påskynda utvecklingen av luftvärns- och robotförsvarssystem i hela Europa.

Om lokaliseringen av produktionen fungerar kan SAMP/T:s främsta svaghet – den långa och begränsade tillverkningscykeln för robotar – sluta vara en svaghet just tack vare Ukraina. SAMP/T är ett system med en unik, extremt manövrerbar robot kapabel att skjuta ner luftmål från olika riktningar. Det är inte en ersättning, utan snarare ett komplement till Patriot, som har sin egen specifika roll i försvaret av den ukrainska himlen.

Och medan Ukraina rör sig mot produktion av egna robotar för västerländska luftvärnssystem, letar ryssarna istället efter sätt att rädda sitt eget. Vi rekommenderar att ni tittar på den här videon som vi har förberett om det ryska systemet "Pantsir". Där analyserar vi vilka extraordinära tekniska lösningar ryssarna tvingades implementera på grund av effektiviteten hos ukrainska drönare, och vilka svaga punkter i detta system de aldrig lyckades täcka.

Det var allt från mig. Tack för att ni tittar på Militarny. Vi ses!