Utlänningar bemästrar gradvis drönare och FPV-drönare, men esspiloterna är ukrainare. Hur strider TG «Revanche»?!

Talare 1

Hej, ni tittar på «Militarnyj» och idag är min gäst Dolya, befälhavare för den taktiska gruppen «Revansh» i den internationella legionen vid huvuddirektoratet för underrättelse. Välkommen.

Talare 2

– Hej.

Talare 1

– Låt oss börja från början, låt oss prata om själva gruppen, den taktiska gruppen, vilka underenheter den består av, vad det är för organism, hur den fungerar.

Talare 2

– Ja, i grund och botten är det en specialförbandsbataljon, man kan säga en tung, mekaniserad, förstärkt, utökad bataljon, till och med med element av en regementsstruktur. Men i första hand, i sin kärna, trots all teknik, drönare, markrobotiska system, artilleristöd och så vidare, är enhetens filosofi att det i första hand är en infanterienhet. Den var, är och kommer att vara en infanterienhet, och alla dess styrkor och medel, från artilleri till alla typer av drönare, är inriktade på att stödja arbetet för små infanterigrupper som har till uppgift att utföra aktiva handlingar – offensiva, stormnings-, diversions- och sabotageinsatser, samt infiltration bakom fiendens linjer.

Det vill säga, det är inte en linjär infanterienhet. Det är en enhet som alltid har uppgiften att utföra något aktivt, påverka motståndaren, inte befinna sig där i passivt försvar. Men samtidigt är det inte linjärt infanteri, och hela vårt komplex av medel är inriktat på detta specialarbete.

Talare 1

Och i förhållandena på det moderna slagfältet, där vi ständigt talar om dödszonen, hur ser aktiva insatser ut? Det vill säga, vilken förberedelse krävs, vilka lämpliga medel behövs, sker det någon form av ständig transformation?

Talare 2

Dessutom, inte bara under förhållanden i dödszoner, utan just under förhållandena i den södra riktningen, där vi till exempel arbetar nu. Detta är ett särskilt akut problem eftersom vi inte har skogsplanteringar, vi har inga vilda skogar där, det finns ingen intakt urban bebyggelse. Vi har främst en stäppzon eller förstörda bosättningar. Och därför är förflyttningen av infanterigrupper under sådana förhållanden reducerad till ett minimum. Därför, för att möjliggöra detta arbete, krävs ett helt komplex av omständigheter, styrkor och medel, från väderförhållanden till ett djupgående arbete med att bekämpa fiendens medel, såsom drönare, artilleri och underrättelsekapaciteter.

Alla infanterigrupper som arbetar måste vara så snabba som möjligt, så mobila som möjligt, så autonoma som möjligt, kamouflerade, arbeta tyst, snabbt, aggressivt och så vidare. Det vill säga att det är en hel konst, där vi ständigt befinner oss i en kapplöpning med den teknologiska tillväxten av vår motståndares förmåga. Men än så länge, trots allt detta, är jag övertygad om att den bästa indikatorn på arbetet och den högsta indikatorn på arbetet är själva resultatet av infanterigruppernas arbete. För ingen typ av teknisk underrättelse, hur fulländad den än må vara, ger så omfattande objektiv information som underrättelse direkt på slagfältet.

Utan kontroll över territoriet, om än med små styrkor, utan infanterikontroll, finns ingen kontroll över territoriet; utan bekräftelse av resultaten av något arbete från infanteriets sida kommer det inte att finnas exakt information om utförandet av den ena eller andra uppgiften. Därför är vår uppgift extremt svår, för för det första arbetar vi främst med utlänningar. Det är en hel blandning av olika kulturer, psykotyper, kulturer, traditioner, vad som helst, vilket redan är svårt att forma till en enda doktrin. Och det är ovanligt svåra just geografiska och klimatiska förhållanden.

För att det är en rak, platt stäppzon, och därför har vi sådana uppgifter, och med en asterisk varje gång. De är mycket svåra för oss.

Talare 1

Vi kommer gradvis att utforska alla dessa ämnen separat under intervjun. Och jag vill fråga dig lite generellt om Revanche, som grupp, eftersom ni förra året, i augusti, anslöt er till den internationella legionen vid huvuddirektoratet för underrättelseverksamhet. Men hur existerade ni som enhet innan dess? Alltså, i princip, har ni varit i alla brännpunkter som funnits under denna del av det stora kriget, inte sedan 2014.

Och det är först sedan 2014 som gruppen också strider. Vilken är gruppens samlade erfarenhet?

Talare 2

År 2014 var det inte någon institutionaliserad specifik enhet. Det var en gemenskap av människor med sambandserfarenhet, med vissa värderingar, som tjänstgjorde i olika enheter. Men de samarbetade med varandra, arbetade tillsammans. Då, förstår vi, fanns det många möjligheter att arbeta som volontärer. Vissa var volontärer, vissa genomgick officiell tjänstgöring.

Men denna inofficiella gemenskap existerade och förvärvade och stärkte ständigt sin stridserfarenhet. Före det fullskaliga kriget kopplade jag samman denna gemenskap med huvuddirektoratet för utveckling, med arméns specialstyrkor. Tack vare Kyrylo Oleksiyovytj Bodan lyckades vi organisera en mer kvalitativ utbildning för dessa människor.

Vi förstod redan vad vi behövde förbereda oss på. Redan då hade vi en profil för mer sabotagearbete, för mer komplexa infanteriuppgifter. Och under det fullskaliga kriget formades det till en fullvärdig enhet. Vi hade till och med tur på ett sätt, eftersom vi arbetade både som en del av Shevanbat och som en del av Artan. Nu arbetar vi som en del av den internationella legionen. Och vi lyckades få erfarenhet från alla de huvudsakliga kraftstrukturerna för direkt aktiv kinetisk handling som huvuddirektoratet för utveckling har till sitt förfogande.

Därför ackumulerade vi erfarenheterna från de mest välkända enheterna, deras särdrag. Detta ger oss en betydande fördel idag.

Talare 1

Berätta om kollektivet. Vilka är dessa människor? Hur samlades ni i en gemenskap?

Talare 2

Det är människor främst med civila erfarenheter, inte militära erfarenheter just när det gäller utbildning. Men det är människor som ofta ville, som verkligen längtade efter att strida, mer än människor som gått igenom alla steg av militär utbildning och liknande. Denna krets byggdes inte upp kring några vänner eller likasinnade, jag vet inte, att gå och ta en öl eller dricka på helgerna.

Nej. Det var en konkret uppgift att hitta människor som har inspiration, strävan, tillräcklig viljestyrka, som överhuvudtaget är psykologiskt redo att behålla en tillräcklig nivå av motivation och intresse för stridshandlingar under alla förhållanden. Detta var de huvudsakliga kriterierna enligt vilka detta urval gjordes. Och det här urvalet, ja, det finns inget, ni vet, Hollywood-liknande här, utan det är bokstavligen så att man går, hittar en person, tar referenser, pratar med dem, letar efter gemensamma beröringspunkter, ser om den här personen kan passa in och förstärka vår struktur.

Om en sådan person hittas, söker den personen vidare i sin egen bekantskapskrets. Och lyckligtvis lyckades vi forma ett visst ramverk, en grund, redan före det fullskaliga kriget, och vi förstod redan mer eller mindre vem som kunde utföra vilken arbetsprofil, vem som var i underrättelsetjänsten, vem som var i planeringen, vem som direkt styrde förbanden på slagfältet och så vidare. När det gäller den intellektuella potentialen anser jag att vi tyvärr har förlorat mycket under kriget, särskilt under krigets första år förlorade vi många människor som hade kunnat realisera sig på en betydligt högre nivå, inom ett betydligt bredare spektrum av arbete, men situationen i början av kriget var sådan att det främst var volontärer som gick ut i krig, de tog den huvudsakliga stöten, och tyvärr var det omöjligt att ingen av dessa människor skulle dö.

Många sådana människor dog, och nu sörjer jag och inser att många av dem som utförde enkla funktioner i början av kriget idag skulle kunna vara bataljonschefer, leda sektioner på den högsta operativa och strategiska nivån, människor som skulle kunna bidra med väldigt, väldigt mycket för alla Ukrainas försvarsstyrkor, inte bara för sin egen enhet, vill jag tillägga. Därför är det människor som lyckats överleva alla dessa kvarnar under krigets första år, gå igenom de hetaste punkterna, överleva svåra skador och få svår erfarenhet, som utgör grunden för ledningen av vår enhet.

Den stora majoriteten, med undantag för kanske vissa enskilda tekniska, högt specialiserade experter, den stora majoriteten av hela vår ledning och styrning består av människor som sårats upprepade gånger, människor som haft direkt erfarenhet av eldstrider med fienden, infanteriarbete, människor som mött fienden ansikte mot ansikte och deltagit i de allra hetaste sammanstötningarna med motståndaren, som förlorat sina närmaste vänner.

Därför är vår grupp så sammansvetsad, men den huvudsakliga, jag upprepar, den huvudsakliga egenskapen är inte den intellektuella nivån, inte någon, låt oss säga, stridsförmåga, utan viljan och inspirationen att segra. Viljan till seger.

Talare 1

Du nämnde utlänningarna, att de nu ansluter sig till enheten, du sa att det är många; hur många är "många", och hur hamnade utlänningarna hos er egentligen?

Talare 2

Nu, från början av kriget såg jag en enorm potential i att bemanna specialförband specifikt med utlänningar, eftersom det i specialförbanden finns många människor med rik erfarenhet, breda vyer, omfattande humanistiska kunskaper, människor som är intresserade av situationen i världen, språkkunskaper och så vidare, och så vidare, vilket öppnar möjligheter för oss att integrera utländska stridskomponenter i våra förband.

Att bara ta in dem i någon brigad, skicka ett visst antal personer för att täcka ett visst behov av infanteri, det kan fungera, men resultatet är inte garanterat, därför krävs det här ett slags mer fint kirurgiskt arbete för att integrera människor från olika delar av världen i våra militära realiteter.

Och tack vare att vi alltid har haft många vissa kontakter runt om i världen från krigets början, lyckades vi integrera ett visst antal människor, och vi fick erfarenhet av att arbeta med utlänningar. Med tanke på att det lever miljarder människor i världen är denna resurs i själva verket nästan obegränsad, och vi kan fylla på våra förband, om vi skapar normala förhållanden, i praktiken i all oändlighet; denna potential måste absolut realiseras, eftersom Ukrainas mobiliseringsresurs trots allt kommer att ta slut, vilket skapar en allvarlig social spänning, ett allvarligt tryck på samhället, och jag insåg direkt att utlänningar, människor som av egen fri vilja önskar få militär erfarenhet eller ansluta sig till vår kamp, i första hand inte på grund av någon ekonomisk motivation, som vissa kan tro, inte på grund av någon annan egennyttig motivation, utan i första hand på grund av att Ukrainas främsta resurs är det moraliska övertaget i detta krig, och alla dessa människor som kommer, det är det första de säger, de förstår att genom att ansluta sig till den sida som har det moraliska övertaget, så uppfyller de många av sina inre förväntningar på sig själva.

De försöker på så sätt få uppleva äventyr, bli en del av historien och så vidare. Därför är detta i första hand dessa människors motivation.

Talare 1

Och de första utlänningarna, det var några bekanta, såvitt jag förstår. Och vilket spektrum av länder är det totalt sett nu, om det går att beskriva? Det går.

Talare 2

Absolut. Det är omöjligt att tydligt dela upp dem i kategorier. I början var det vissa, sedan andra. Självklart fanns det under krigets första år en våg av västerlänningar, människor från den västerländska världen, men på lång sikt är inte alla människor från välmående länder beredda att tjäna eller strida i år efter år. Därför flyttades fokuset senare till länder med en lägre social och ekonomisk nivå. Och många av dem som började ansluta sig såg i detta möjligheten att bygga upp en fullvärdig militär karriär i Ukraina, eller efter att ha fått erfarenhet, i sitt eget land.

Jag vet inte, var som helst. Men våra kontakter har ingenting med detta att göra. Det är helt enkelt våra bekanta militära instruktörer, andra militärer, före detta militärer, människor med en sådan militär inställning och erfarenhet, inklusive politisk motivation att strida för Ukraina, som såg Ryssland som en ideologisk fiende till den fria världen, till väst och till Europa. Och därför var alla dessa människor i kontakt, vi började omedelbart samla och testa dem för att se hur allt fungerade.

Talare 1

Jag har tittat på YouTube, ni har franskspråkiga videor där, spanskspråkiga videor. Följaktligen finns det uppenbarligen människor från olika länder. Det är, återigen, någon form av intern kommunikation med sina vänner och bekanta när de bjuder in dem att ansluta sig. Hur fungerar denna rekrytering bland utlänningar? Kriget pågår redan i sitt femte år, det stora, och totalt sett i det tionde.

För att

Talare 2

För att beskriva alla motiv hos människor från olika delar av världen skulle vi förmodligen behöva fem timmar sändningstid för att beskriva allt detta. För att säga det enkelt, om ett land, rent hypotetiskt, är mer ekonomiskt välställt, så kommer personens motivation i högre grad att vara politisk. Om landet är fattigare är personens motivation ofta professionell, det vill säga med syftet att få erfarenhet, göra karriär, någon form av naturalisering här hos oss i Ukraina.

För dem är det en möjlighet. Det är enligt den principen man kan dela upp dem. Fransktalande volontärer, här kan man gå in på en viss psykoanalys, eftersom Frankrike till exempel är ett land med en rik, rik militärhistoria. Men moderna europeiska män känner till exempel inte att de i de europeiska arméerna kan förverkliga dessa önskningar, drömmar, vissa barndomsideal och så vidare. Därför, när de känner denna frustration, med kanske tio generationer av militärer i släkten, men utan möjlighet att tjäna i sin egen armé på just det sätt de skulle vilja, så kommer de hit och stänger därmed sina inre gestalter.

Och för oss är detta bara till fördel, eftersom det för oss är en förstärkning, en hjälp. Vi försöker skapa alla möjliga förutsättningar för dessa människor så att de känner sig bekväma. Allt ligger naturligtvis inte i våra händer. Vi kontrollerar inte lönerna, vi kontrollerar inte en mängd byråkratiska processer, men allt på vår nivå – att organisera, förbereda, tillhandahålla, kontrollera, hjälpa, vägleda. Vi försöker alltid vara så tacksamma som möjligt, eftersom det är en ukrainares moraliska plikt att strida i alla fall.

Det är vår konstitutionella plikt. Dessa människor är inte skyldiga att strida för oss. Inte skyldiga. Och jag ställer det inte så att deras motivation är på samma nivå. Jag anser att vi måste… De ger sig själva av egen fri vilja genom sin önskan att ansluta sig. Många av dem har dött. Och vi måste vara så tacksamma som möjligt mot dem. Det är inte en plikt. Dessa människor kan bryta kontraktet när som helst, vända om och gå. Därför bidrar vi på vårt sätt.

Talare 1

Ja, förresten, när man talar om utlänningar i försvarsstyrkorna, handlar det också om att de kan bryta sina kontrakt och gå när som helst, hur stor personalomsättningen är och hur den processen ser ut.

Talare 2

Det är en viktig strategisk uppgift för staten, som är mycket trögrörlig i dessa processer. Om en person tjänstgör här i åratal, bildar familj, är orienterad, deklarerar och med hela sitt beteende visar att hen är beredd på en lång tids tjänstgöring, måste vi underlätta för personen att få medborgarskap och gå över till kontrakt som ukrainsk medborgare. För att hen genom sitt medborgarskap har förtjänat mer än många av dem som fick detta medborgarskap genom födselserätt. Därför finns det naturligtvis en personalomsättning, men enligt min mening är omsättningen kopplad till problem med integrationen av människor i denna enhet.

Många enheter är inte redo att arbeta med utlänningar. Dessutom anser jag att nivån på det materiella stödet är extremt kritiskt låg. Och det är inte bara det att de tjänar, de går med en allvarlig förlust på grund av denna tjänstgöring. Och detta börjar påverka deras familjer, deras närstående och släktingar, och de kan helt enkelt inte försörja dem under en längre tid, vilket bidrar till att de snabbt återvänder hem. För att det i genomsnitt rör sig om en lön på tusen dollar. När vi talar om människor från länder där genomsnittsinkomsten är betydligt högre, är detta löjliga summor.

Och om vi talar om människor, även från länder som kallas Tredje världen, så är tusen dollar inte en superhög lön ens efter deras mått.

Talare 1

Kan riskera livet.

Talare 2

Särskilt så. Jag anser att alla dessa spekulationer om tillägg för sådant arbete, för stormningsdagar, för att ha hållit positioner, och så vidare – det är allt väl och bra, men i förhållanden med en stor [armé] finns det ett romerskt ordspråk – ”en stor armé är alltid oordnad”.

Jag säger det på ryska, för jag minns inte. På ukrainska. Det är alltid oordning i en stor armé. Därför måste alla byråkratiska mekanismer förenklas. Utifrån min mångåriga erfarenhet av att arbeta med utlänningar, oavsett deras position eller det arbete de utför, bör deras lön vara fast och ligga till exempel på minst 3 tusen dollar i månaden.

Oavsett om det är stridsarbete eller logistiskt arbete. De frigör vårt samhälles möjligheter. De utgör ett stöd för samhället, som får tid att hämta andan, återhämta sig och så vidare – att förbereda människor. Därför, oavsett typ av arbete, bör deras grundlön vara högre och fast. För oss, för befälhavarna, de som sätter in dessa människor på de mest kritiska och svåra avsnitten, är detta också en möjlighet att stärka styrbarheten.

För när en person förstår att hen går och att den ekonomiska frågan ändå är löst, kan hen koncentrera sig på stridsarbetet och det blir lättare för oss att arbeta tillsammans med personen. Men när en person ska utföra ett stridsuppdrag och samtidigt måste försvara sig mot sin fru i telefonen, för att hyran eller räkningarna måste betalas någonstans på andra sidan jorden, då är det svårt för honom att koncentrera sig på stridsarbetet.

Enligt mig är detta uppenbart här. Därför bör staten rikta större resurser och ansträngningar till att försöka utforma en mer komplicerad, krånglig mekanism för bonusar. Som erövrade positioner, utslagna positioner. Andra människor kan utföra en extremt svår uppgift utan att avfyra ett enda skott mot fienden.

Utan att avfyra ett enda skott. Och människor kan gå och av en slump ta tio personer till fånga, förstår ni? Därför är naturligtvis resultatet på slagfältet det kriterium som är enklast att använda för att bedöma allt. Men basen, åtminstone den materiella, måste vara passiv.

Talare 1

Å andra sidan skulle ukrainska medborgare som tjänstgör i armén också vilja ha en fast hög lön. Det är en utmaning.

Talare 2

för staten, naturligtvis. Jag är beredd att få en lägre lön än en utlänning. Jag tror att en ukrainsk medborgare som till exempel inte vill gå och tjänstgöra, han skulle förmodligen känna sig lugnare om någon annan gick istället för honom. Ja, så jag anser att varje ukrainsk medborgare som enligt lag är skyldig att tjänstgöra, ska tjänstgöra både med lön och utan lön, beroende på vilka möjligheter vår stat har. För att en utlänning är en extra resurs. Det är ett vapen, hur cyniskt det än kan låta – vi talar om människor, men det är ett vapen som vi får, det är ett extra verktyg.

Och vilket vapen man ska skaffa, hur mycket man ska betala för det – det är redan hela vårt samhälles ansvar. För att krig inte uteslutande är myndigheternas uppgift. Det är hela vårt samhälles uppgift. Därför är ukrainaren här inte en konkurrent till utlänningen när det gäller lönen, utan ukrainaren är den som i detta fall utnyttjar hans tjänster. Om man ska översätta detta till vissa ekonomiska kategorier.

Talare 1

Förresten kom det nyligen ut en video på er kanal Revansh – prenumerera förresten, om ni inte redan har gjort det – med en rysk krigsfånge. Vi utlänningar tog just honom till fånga. Hur reagerar ryssar egentligen på att sådant här händer? Och i princip vet ju ryssar att det står emot dem. Slava

Talare 2

Gud, tack och lov, sällan förstår de vem specifikt och i vilka områden som agerar mot dem. Det är resultatet av omfattande cybersäkerhetsåtgärder och inte bara det. Jag ska säga angående den videon som ni talar om, den här ryssen var absolut…

Talare 1

Likgiltigt,

Talare 2

De som mötte honom, de som tog honom till fånga, är en fenomenal människa, oförmögen till alla former av reflektion, medvetenhet om vad han gör, var han befinner sig. Vet ni, han är till och med så… Maskarta deep-state, och det här är en deep-människa, en absolut karikatyr av en person, absolut oförmögen till någon som helst reflektion. Han var absolut inte besvärad av att han togs från panamovni.

För honom var det inget konstigt. I princip, med tanke på nivån av propaganda som de matas med, borde det inte ens förvåna honom, eftersom

Talare 1

protokoll

Talare 2

De krigar bara inte. Det oroade honom inte. Först trodde han att det var några amerikaner, det vill säga USA, men jag säger det igen, det oroade honom inte. Han var orolig för möjligheten att hans pengar hade stulits, eftersom han hade etableringsbidrag, lön, och det var den röda tråden genom alla hans tankar under förhören.

Därför nämnde han, allteftersom det fortskred, om hans kort hade blivit stulet, vad befälhavarna gjorde med hans kort. Trots att han befinner sig där skadad, efter att mirakulöst ha överlevt, tänkte han på dessa pengar. Det var lite chockerande för oss, inte för honom. Men när det gäller stridsegenskaperna, så trots all denna skepticism mot den här personens världsbild, karaktär och livserfarenhet, trots allt detta, så satt den här Nikitka i buskarna i två månader, om inte mer, och informerade sin ledning om varje drönare som flög förbi, tog emot förnödenheter obemärkt, registrerade alla grupper som passerade honom, befann sig till och med bara 10 meter från vissa grupper, även våra, som vid flera tillfällen misslyckades med att upptäcka honom under spaningssökningar.

Som soldat visade han sig vara mycket, mycket skicklig. Vad beror det på? Jag tror att det beror på denna vissa ryska fatalism, insikten om undergången hos dessa människor, som vet att de är säkrare där i buskarna än att återvända eller försöka hamna i konflikt med sin ledning, eftersom döden där var garanterad för dem. Det är detta som säkerställer den höga effektiviteten i användningen av detta ryska infanteri, inklusive i vår riktning.

Talare 1

Alltså var han den där infiltrerade kämpen som gick igenom det ryssarna gör nu?

Talare 2

De rapporterar ju ständigt till sin ledning om att de redan har tagit mycket, mycket mer. Och att det, kanske är det, ni vet, små flaggor.

Talare 1

och därför

Talare 2

Något i stil med att man behöver dra in en grupp någonstans som skulle befinna sig, låt oss säga, i vårt bakland, för att bevisa vissa framgångar vid fronten för sin ledning. Men den här gruppen led förluster under sin infiltration och kom bort. Han hade en kollega till, och de blev bara två kvar. För övrigt tjänstgjorde kollegan i flera år i de ryska luftburna styrkorna, hade också betydande militär erfarenhet, men han dog under rensningsoperationer från vår sida. Och sedan fortsatte han att operera och agera där på egen hand. Det vill säga, det är en sådan grupp som slogs sönder under tiden, och man ändrade formatet till bara, alltså, typ, en grupp…

Talare 1

observation

Talare 2

en sådan manövrerbar observationspost.

Talare 1

Ni är i den här riktningen, i Stapna-Hirska-riktningen sedan januari, eller hur?

Talare 2

Vi är i Zaporizjzja periodvis

Talare 1

vi strider

Talare 2

Sedan 2022, varje år. Vi missar absolut inte en säsong, så att säga, i den södra riktningen. Vi strider varje år, flest av våra operationer har utförts just i denna riktning. Därför har vi följt hela situationen, förändringen av situationen i detta område, sedan fullskaliga krigets början, från situationen i Enerhodar, sedan Vasylivka, sedan följde en lång period av stabilisering på denna front, sedan var det strider vid Kam'yanske, och nu är det därefter denna riktning, Stapna-Hirskyi.

Vi opererade i Huliaipole-riktningen på sin tid, i området Zelene Pole. Ständigt, ständigt rör vi oss här, men mest av allt,

Talare 1

verkligen,

Talare 2

Våra ansträngningar var koncentrerade i denna riktning.

Talare 1

Ryssarna slogs tillbaka en bit, någon gång i maj, det var en sådan operation. Berätta om deras handlingar nu vid Stepna-Hirska, vad är deras mål, vad gör de?

Talare 2

Deras taktik är absolut globalt oförändrad. De skickar ständigt in nya vågor av soldater i sina spindlar. De har redan ett utarbetat system för att skjuta fram enskilda soldater, små grupper, längs samma rutter. Och precis som vatten urholkar sten, så fortsätter de ständigt att infiltrera med dessa grupper, trots förluster, för att uppnå en viss framgång.

För ni säger att de slogs tillbaka, men om man ser det i retrospektiv så är det dynamiken av en sådan våg, som likväl ständigt kryper framåt och anfaller oss. Och vi behöver allvarliga åtgärder kopplade till truppledningen, närmare bestämt koncentrationen av våra styrkor och medel. För ni vet, i krigstaktik, både hos ryssarna och ukrainarna, ligger mentala särdrag i grunden, i det innersta.

Ryssarna har alltid varit ett sådant stort och klumpigt system, men om det väl tar sig an något, så skalar det gradvis upp, bygger ut, bygger ut, och det kommer att vara svårt att konkurrera med omfattningen av detta fenomen. De vann på fiberoptikrevolutionen på sin tid och ökar ständigt dessa förmågor. De kom på den här ponchotaktiken – att tränga in på natten med dessa värmeisolerande dräkter.

De fortsätter att skala upp den och tillämpa den. Jag säger ju, det är som med en sådan stor och klumpig motståndare, men om han väl träffar dig, då kommer det att göra väldigt ont och det kan eskalera kraftigt.

Och ukrainarna – det är ändå tankesättet hos människor där var och en bor lite på sin egen lilla gård och organiserar sitt eget fina hushåll. Men för att förena alla gårdar till en industriell maskin, då stöter vi på problemet med en mental Tamansjtsjyna, med ukrainarnas särart. Och vi har haft det här problemet sedan krigets början. I Bachmut, när man hoppar in i någon källare, stormas den av 5 Wagner-soldater, medan det sitter 70 personer i huset. Men vissa tittar och säger "älskling, vi dödar barn på surfplattan", medan andra i nästa trappuppgång strider, men de kommunicerar inte med varandra eftersom de inte ens vet vem som tillhör vilken enhet.

Och dessa 60 personer kan vara från 50 olika enheter, som saknar gemensamt kommando och inte kan koncentrera sina styrkor och medel och fördela dem på rätt sätt.

Medan motståndaren ständigt agerade centraliserat, slog mot skarvarna mellan våra enheter, förstod det här problemet; motståndaren förstår alltid det här problemet mycket väl och utnyttjar det aktivt. Därför var anfallarnas styrkor ofta betydligt mindre, de var inte den styrka som led förluster, men vi, trots att vi hade en tillräcklig nivå av infanteri, kunde inte säkra försvaret eftersom det saknades koordination.

Nu, om ryssarna kan behålla en intensiv infanterioffensiv, naturligtvis inte i samma skala som tidigare, eftersom situationen inte kräver sådana massor av infanteri, är det mer rationellt att skjuta in små grupper, och ett mindre antal kan ständigt upprätthålla detta flöde. Vi rör oss mot teknologisering. Men när det gäller teknologisering måste resurserna på en sektor fördelas korrekt mellan alla tillgängliga styrkor. För vi kan ha fem FPV-team och i en separat enhet ett FPV-team. Och där kommer det att finnas drönarmedel, så att säga, fler än hos alla dessa fem tillsammans.

Om de hade samordnats på rätt sätt, skulle de ha kunnat användas effektivt.

När det gäller infanteriet ser jag ett enormt problem i utbildningsnivån under BZVP-stadiet och i utrustningsnivån. Vi praktiserar ständigt att närliggande brigader eller andra enheter, vi ber dem och föreslår att de ska träna

Talare 1

deras

Talare 2

människor hos oss. Jag kommer inte att säga vilka enheter, vilka brigader, vilka bataljoner. Det är ofta inte deras befälhavares fel. De arbetar med de resurser de har. Deras rekryteringsprincip är genom mobilisering. Vår rekryteringsprincip är genom volontärer. Det vill säga att ingen ger oss människor, vi letar efter dem själva.

Likväl, trots detta, försöker vi använda allt vi har, inklusive överskott, för att utbilda dessa människor. För att de ofta används irrationellt. Och jag anser att det till viss del är kriminellt, med tanke på de begränsade mänskliga resurser som Ukraina har idag, att inte använda dem så rationellt som möjligt. Att utbilda dessa människor maximalt, maximalt. Det börjar med att helt enkelt behandla människor, så att deras hälsotillstånd är lämpligt för att utföra dessa uppgifter. Därefter försörjning och förståelse för hur man agerar med den försörjning, utrustning och materiel som ges till dem, och så vidare.

Tyvärr, som jag säger, så härrör allt detta från vissa mentala problem. För ukrainare är det som att vi förbereder oss för en kort distans, tillsammans kan vi ha en stark motivation, men på lång sikt börjar vi stänga in oss i våra egna små byar, och fienden utnyttjar detta. Han vet detta, och har alltid vetat detta, och kommer alltid att slå mot vår mycket svaga sida.

Talare 1

Ja, när vi talar om tillämpningen av ny teknik, säger vi att innovationscykeln är ungefär ett halvår, i genomsnitt 3–6 månader. Har ryssarna en sådan innovationscykel? Just nu har man till och med lagt till attacker mot generalstaben och förstörelse av ryska drönare. Ser ni en ökning? Jag

Talare 2

Jag ser att ryssarna skalar upp det som ger ett verkligt resultat på slagfältet, utan att ta hänsyn till hur mycket resurser som behöver läggas på det. Det vill säga att vi ofta försöker hitta lösningar som gör processen billigare, och det kanske inte är supereffektivt, men det tillgodoser något behov.

Ryssarna lägger tonvikten på kraftfull optik. Jag ser att nivån, till exempel i vår indilyantsi, åtminstone vi som främst har stridit mot ryska fallskärmsjägare i mer än ett år nu, så nivån på deras träning, skyttevana och utrustning förbättras.

Talare 1

Degraderar inte.

Talare 2

Det degraderas definitivt inte. När vi pratade med samma krigsfångar ser vi att dessa människor på vissa platser ibland överträffar den genomsnittliga träningen till och med hos våra elit… inte elita, topp-elita, men rent hypotetiskt kan skjuttnivån hos en rysk fallskärmsjägare överträffa vår, utan att förolämpa våra fallskärmsjägare, helt enkelt för att de spenderar betydande resurser. Så just Nikitka om mer än 20 tusen, det verkar som, patroner som förbrukades under 20 dagars träning.

Det vill säga att de avlossade tusen patroner per dygn. Det är en mycket dyr historia. Och därför, säger jag, försöker ryssarna koncentrera och skala upp allt fortfarande effektivt. Vi säger, ja, artilleriet är föråldrat, där är artilleriet föråldrat. Ja, men när man har möjlighet att koncentrera 10 pjäser på ett område och ständigt förnya dem om det sker förluster, så ger det resultat.

Och ryssarna utnyttjar detta. Haubitsar, oavsett hur länge sedan de skapades, de försöker ständigt och stabilt fylla på förråden, återställa positioner, återställa kanoner, för att bibehålla en hög koncentrerad artillerield. När det gäller staden Zaporizjzja, ser ni, det är den stad som lider mest av KAB:ar.

De skalar inte upp denna process, förstår ni, dess effektivitet. De attackerar staden med FPV:er, som Nemy, också en effektiv utveckling av dem. När det gäller NRK, ja, inom logistiken försöker de liksom tillämpa dem, men jag ser ingen stark uppskalning, eftersom det är lättare för dem att sätta en person på en motorcykel som ska utföra en liknande funktion, för de har tillräckligt med människor och tillräckligt med motorcyklar. Vi har inte tillräckligt med folk, inte tillräckligt med dem som kan köra motorcykel, därför behöver vi NRK. För oss täcker detta vårt behov vid brist på personal, men för dem är det bättre, det oroar dem sällan.

Men

Talare 1

Ändå har antalet förstörda redan gått upp i tusental, vilket innebär att de används. Ta hand om dig.

Talare 2

lätta att utrota. Det är klart att de växer, men det är inte lika viktigt för dem som det till exempel är viktigt för oss, det är vad jag försöker

Talare 1

säga. Ni sa mycket om utbildningen och sa att ni har en egen utbildning och att ni bjuder in andra enheter att ansluta sig. Berätta egentligen om hur det är uppbyggt, om till exempel erfarenheten hos utlänningar som kommer hit används, eftersom det ofta rör sig om erfarna militärer, såvitt jag förstår, hur allt detta kombineras.

Talare 2

Den bästa kandidaten är en person utan militär erfarenhet, en person med absolut god hälsa, men utan militär erfarenhet, eftersom man då inte behöver bryta ner stereotyper och uppfattningar om många, många saker; uppgiften består just i enhetlighet, att enhetliggöra alla soldater av helt olika bakgrund. Likväl utnyttjar vi vissa psykologiska särdrag hos människor.

Vi förstår att för människor från södra länder, med ett hetare temperament, är det psykologiskt svårare att stanna på ett ställe under lång tid under psykologisk press, som artilleribeskjutning eller FPV-attacker, utan möjlighet att svara; de demoraliseras lättare. Men för aktiva operationer, stormningsinsatser, eldöverfall mot fienden, där en kort aggressiv impuls och möjligheten att dra sig tillbaka med kraft krävs, kan vi börja anpassa dessa människor för sådant arbete.

Personer med ett mer, så att säga, flegmatiskt temperament utför bättre funktioner som säkringskrafter, de som kan utföra befästningsarbete, inta försvarsställningar, övervaka förändringar i omgivningen under lång tid och så vidare.

Grunden i vår utbildning är ett komplex av vår klassiska taktik för "små grupper" från underrättelsedirektoratet, specifikt den sjunde avdelningen för aktiva insatser, som alltid har specialiserat sig på detta. Det handlar om långa marscher, maximal fysisk uthållighet, "små gruppers" autonomi, arbete i element som par, självständigt, i grupper om tre eller fyra personer. Det är alltså alltid sådana "små grupper" med bred funktionalitet, med ingenjörsutbildning, hög nivå av navigering och hög nivå av kommunikation, som förstår hur man använder fyra typer av kommunikation samtidigt, som har erfarenhet av arbete med olika typer av beväpning, erfarenhet av arbete med olika teknik, och som kan ha flera specialiseringar.

Det vill säga att en person kan utföra funktioner både i eldstödsgrupper, underrättelsegrupper, stormningsgrupper, drongrupper och så vidare, och så vidare. Naturligtvis finns det inom förbandets struktur personer som professionellt sysslar med varje inriktning, men i grunden måste varje soldat på vilken nivå som helst fortfarande vara en underrättelseinfanterist.

Vi har en separat utbildning för ukrainare och en separat utbildning för utlänningar, där vi bekämpar olika stereotyper och deras olika fantastiska föreställningar om våra realiteter. Sedan, vid ett visst stadium, sker en ömsesidig integration, för ni vet, ukrainare är inte heller ett kolonialt imperium som har hundratals år av erfarenhet av att arbeta med andra etniska grupper, och ukrainare är till exempel absolut inte chauvinistiska människor, de vet inte hur man leder utlänningar eller hur man, ni vet, hanterar dem.

För dem är detta precis samma sorts människor som de själva, så de uppfattar dem som helt likadana, vilket gör att vissa andra beteenden börjar chocka dem och istället leder till fullständiga konflikter. Och man måste förklara och reda ut saken länge, länge, främst för ukrainarna, att "grabbar, i det här fallet är ni här herrar över situationen, och er uppgift är att lära dessa människor, förklara och uppnå rättvisa om det är något som inte stämmer för dem".

Detta är för övrigt ett universellt värde som styr allt; alla förstår rättvisans språk, vad som är rätt och vad som är fel, om det bevisas och förklaras i minsta detalj och så vidare. Man skulle, ni vet, kunna skriva ett magisterarbete om detta.

Talare 1

skriva om psykologi

Talare 2

olika etniska grupper, olika sociala grupper inom dessa etniska grupper, detta innebär också en betydande skillnad. Eftersom vissa samhällen är ganska monotona, likadana, ganska enformiga. Vissa samhällen i vissa länder är så stratifierade, klassindelade, att människor från ett och samma land kan framstå som mer olika än människor från olika länder. Därför är detta ett brett spektrum av arbete.

Vi förstår att för oss, människor från det postsovjetiska rummet, är allt på ett eller annat sätt mer eller mindre likadant. Alla växte upp under liknande, relativt fattiga förhållanden, alla har en liknande uppfattning om världen. I vissa länder lever människor i samma land, men i helt olika världar, med olika etniskt ursprung, olika religioner, olika ekonomiska förutsättningar och så vidare.

Det vill säga att hela den blandningen av absolut mångsidiga, mångfärgade, flerspråkiga och så vidare, måste integreras i våra förhållanden. Det är en mycket svår uppgift.

Talare 1

Och sker utbildningen på din enhets bas eller på en internationell bas? Nej, det finns

Talare 2

Utbildningen är obligatorisk BZVP, vilken den Internationella Legionen tillhandahåller, eftersom varje militär enhet har, det finns utbildningscenter för Ukrainas väpnade styrkors enheter som genomför grundutbildning,

Talare 2

sedan bemannas vissa enheter med dem. Den internationella legionen genomför sin speciella utbildning för utlänningar, för ukrainare genomförs BZVP på samma sätt, ur ett lagstiftningsperspektiv, som för alla militärer, men det finns vår

Talare 1

konstant

Talare 2

Permanent utbildning vid rekryteringsstadiet som rekryter, innan folk officiellt blir militär personal, redan efter att de har anlänt utan BZVP, det vill säga att det är en ständig, ständig, ständig process. En människa kan inte bara avsluta grundutbildningen och sedan fortsätta utföra sina uppgifter, man måste ständigt upprätthålla en tillräckligt hög nivå av yrkeskompetens och ständigt anpassa sig till dynamiska förhållanden som tenderar att förändras mycket snabbt.

För om man jämför kriget 22, 23, 24, 25, 26, så är det ofta helt olika krig som kräver mycket, mycket olika tillvägagångssätt. Det händer att någon från ledningsstaben åker iväg i ett par månader på någon sorts utbildningskurser, eller efter en skada, och kommer tillbaka efter ett halvår, och då kan han inte längre förstå vad han behöver göra. För på sex, på fem månader har situationen förändrats så totalt. De som har varit mitt i processen märker inte detta. Men en person som kommer utifrån vet inte längre, kommer inte ihåg hur man ska agera här.

Talare 1

Vilka tjänster söker utlänningar oftast? Och generellt, hur är trenden nu när det gäller utlänningars deltagande? Det är förståeligt att det i början av invasionen, ja, förmodligen var ett ganska stort inflöde.

Talare 2

De flesta människor kommer ändå till oss, i första hand, för tjänster som spanare eller infanterist. De måste få denna erfarenhet. Och efter det, när vi förstår att personen är tillräckligt kompetent för att gå in i någon teknisk sfär, tillräckligt anpassningsbar för att kommunicera med ukrainare eller sina kollegor, då kan vi integrera dem i vilken typ av arbete som helst.

Från medicin till drönare, till vad som helst. Men jag ska gå så långt som att säga att de flesta sökande, 90 % av de sökande, ändå kommer till infanteriet.

Talare 1

Det vill säga att det är

Talare 2

det är inte så att vi konstlat har påtvingat den här metoden. I princip kommer en person och skriver, jag vill vara infanterist, infanterist. Ja,

Talare 1

Stormsoldat, ni har en ledig tjänst på webbplatsen.

Talare 2

Stormsoldat, ja. Det är kanske ett ord som är lite för begränsande, det kommer behöva skrivas om, men det begränsar arbetssfären för dessa människor lite, eftersom stormningsinsatser, ja, det är ju, vet ni, toppen av isberget och av all den funktionalitet som folk förbereds för, så är det bara själva spetskompetensen. När allt är genomfört, måste man gå och utföra dessa stormningsinsatser, och därefter måste man utföra en miljon olika alternativ för att överleva.

För att problemet nu inte är själva striden i sig. Om det tidigare var så att våra huvudprinciper var förflyttning, rekognosering, eldbekämpning, det vill säga att vi inte bara gick mot fienden utan förintade fienden, så sker rekognoseringen idag 24 timmar om dygnet. Eldbekämpning längs planerade vägar eller längs vägar som någon kommer på, det sker också 24 timmar om dygnet. Men förflyttningen – det är huvuduppgiften, som

Talare 1

Måste utföras.

Talare 2

Det svåraste. Inte ens själva striden. I strid vilar ansvaret direkt på soldaterna. Därför, vet ni, under lång tid efter kalla kriget och senare byggdes hela den västerländska doktrinen på att överlämna befogenheter till plutoner, kompanier eller grupper. Ju mer ansvar som ligger på den lägre nivån,

Talare 1

desto bättre.

Talare 2

Nu förstår vi att situationen har vänt helt. Denna fas, när vi släpper kontrollen över processen, är superliten. Det är en halv procent av hela uppdraget. Utan ruttspaning, utan minröjning, utan ständig koordination, utan understöd kan gruppen inte nå fram. Även under strid styr gruppen ofta FPV-drönare, släpp, hanterar stöd, vi vägleder dem i hur de ska dra sig tillbaka, var de ska gå in och så vidare.

Därför är belastningen på staben nu annorlunda än vad man tidigare trodde, att de bara skulle planera uppgiften, tillhandahålla resurser och det var allt. Sedan, killar, får ni kriga där själva. Nej, nu är staben de som arbetar dygnet runt. Och den grundläggande ledningsprincipen är kontinuiteten i genomförandet av denna ledning.

Talare 1

Och många medelhavsbor, operatörer av luftvärn och drönarsystem, det vill säga med sådana tekniska medel som i princip har blivit medel i vårt krig redan i stor skala?

Talare 2

Det är många inom drönarområdet. I vårt fall rör det sig om dussintals personer, där finns det olika tekniska nivåer. Hos oss är till exempel piloterna, främst våra ess, ukrainare, eftersom de helt enkelt har förvärvat tillräckligt med praktisk erfarenhet och det är nu svårt för någon att komma ikapp dem i det.

Talare 1

Hej då.

Talare 2

Vi integrerar ständigt utlänningar; denna process är till för att öka våra förmågor, eftersom det är uppenbart för alla att attackdrönare är det främsta medlet för eldunderstöd idag. Och det är med dessa som den största förstörelsen av motståndaren sker, både mot oss av motståndaren och av oss. En hel del. När det gäller NRK är det främst ukrainare hos oss, men gradvis finns det redan… För att våra NRK-personer är tidigare grupper för vagnstöd. Denna sfär håller helt enkelt på att försvinna, den är föråldrad, så vi har flyttat dessa människor främst till sektionen för robotiserade system, sektionen för obemannade robotiserade system.

Där är det främst ukrainare, men de kompletteras också med utlänningar, och ökar gradvis, ökar. Och de har en ständig efterfrågan. Förfrågningar kommer till mig som befälhavare från dem om att de behöver och överväger utländska kandidater. Därför integreras de enkelt. I artilleriet är de integrerade. På alla nivåer. Staben kan inte heller fungera utan utlänningar.

Vi har gott om utlänningar i staben som översätter, kommunicerar och förklarar. För även om jag hade lärt mig något språk där, så kommer han ändå från detta språk att kunna förmedla både den emotionella nyansen och vikten, samt sätta alla nödvändiga accenter. Därför är ledningen av det utländska elementet inom våra förband omöjlig utan dem.

Talare 1

Och hur många språk kan du?

Talare 2

Jag personligen kan bara engelska på en normal nivå. Jag lär mig spanska med varierande framgång. Jag har många portugisisktalande i min enhet. Det är ett väldigt svårt språk, eftersom det finns så många sådana…

Talare 1

Specifikt uttal, artikulation. Specifikt uttal,

Talare 2

artikulation, som ni sa. Därför är det inte längre enkelt för mig i min ålder att bemästra allt så snabbt. Men det hindrar mig inte från att hitta människor som kan fylla dessa luckor, så styrbarheten är ganska hög. Jag ska inte säga att det är så överallt. Jag vill inte skryta om att det bara var vi som lyckades, eller något annat.

Men det är verkligen en svår uppgift. Och jag ser att många ville integrera utlänningar, men inte klarade av den uppgiften. För att det kräver starka nerver, flexibilitet och just en förståelse för mänsklig psykologi. För att kunna lösa konflikter, stabilisera situationen, lära ut, förklara, förklara i detalj. Ofta är det svårt för människor som är raka, med militär erfarenhet, att hantera detta.

Därför finns det inte så många enheter. Till exempel, för några månader sedan, under Fedorovs ämbetsperiod, var det många diskussioner om att öka rekryteringen

Talare 1

utlänningar.

Talare 2

Och där uttrycks, enligt min mening, något överdrivna förväntningar om att fylla upp till 50 % av hela infanteridelen med utlänningar. Teoretiskt är det möjligt. Rent teoretiskt. Med den finansieringsnivå som deklarerades var det möjligt. Med det schema som föreslogs, inte för ett militärt företag utan specifikt för ett privat rekryteringsföretag, var det också möjligt. Men frågan är hur man fördelar denna resurs. Om ni vill fördela denna resurs bara över linjebrigader, kommer det att förvandlas till en internationell skandal imorgon. Därför måste man skala upp de enheter som har framgångsrik erfarenhet.

Det finns inte så många av dem. Jag vet att det sker en rörelse i Khartiya, och ytterligare några enheter i andra brigader. Något annat håller på att hända hos oss där. Jag skulle inte sätta siffran 50 % för denna komponent, men man kan enkelt öka dessa enheter, som nu visar goda resultat, med 3–4–5 gånger.

Talare 1

Och hur många människor kom i år? Jag

Talare 2

Jag kan ändå inte

Talare 1

säga siffror. Ja, hypotetiskt. Titta, jag ska säga er

Talare 2

så att jag har flerdubbelt så många kandidater som möjligheter att placera dem på positioner. Det är inte alla människor man bara kan ta hit, även om man har de finansiella resurserna. Men jag säger återigen att resurserna vida överstiger våra möjligheter enligt vår bemanningsstruktur.

Talare 1

Och hur lång tid går det från det att en person har anmält att hen vill, tagit kontakt, ansökt till en enhet och kan komma? Hur lång tid tar det?

Talare 2

tid? För det första finns det en person, hon intresserade oss, vi kontrollerade henne, hon är där med säkerhetsfrågor, allt är normalt med henne. Hennes fysiska nivå är normal, medicinskt är allt bra med henne, okej, det tar någon tid, en vecka, två.

Talare 1

Stänger hon allt det här? Nej,

Talare 2

Delvis börjar vi

Talare 1

arbete

Talare 2

enbart online, så det är ganska specifikt och komplicerat, eftersom alla säkerhetsaspekter måste tas i beaktande. Därefter det viktigaste, att vi måste ha plats för den här personen. Det vill säga att vi inte kan, vi tar inte bara vem som helst, vi har helt enkelt full bemanning.

Talare 1

Det där kan många avundas er.

Talare 2

Nu avundar jag inte mig själv, för belastningsnivån hos oss är ganska hög, och därmed, tack Gud, inte på grund av förluster, men ändå blir folk utmattade, de behöver tid för återhämtning, vila och liknande, belastningen på oss är ganska hög, så jag skulle vilja ha mer av denna mänskliga resurs som skulle kunna rotera internt och visa bättre resultat.

Faktum är att vi aldrig har stött på det problem som andra underenheter har, där det råder brist på manskap. Det beror på att vi från krigets början, från krigets början, lade ett enormt fokus på rekrytering, eftersom vi förstod att även när det finns vågor av volontärer, köer av villiga, så kommer de inte att finnas i morgon. Därför, alla dessa möjliga kanaler, alla möjliga kanaler, någonstans där, alltså, man fastställde mobiliseringsåldern, det måste redan finnas tillräckligt med kommunikation där så att om den skulle sänkas, så vet folk redan därifrån vart de ska gå. Folk till och med där, jag ska säga, att vi tillsammans med OZDG förbereder, vi har många 17-åringar som vill gå med i armén efter att de fyllt 18.

De genomgår detta på frivillig basis, det vill säga att det inte är kopplat till militärtjänst, en sorts förberedelse, förberedelser, reglementen förklaras för dem, alla aspekter av militärtjänst, och efter 18-årsåldern kommer de till oss som kandidater. Självklart värnar vi om dessa människor, vi försöker se dem i ett långsiktigt perspektiv som personer som kan göra en militär karriär, sedan utbilda sig till officerare och så vidare, för som det sägs är detta vår framtid, den främsta resursen.

Detta

Talare 1

Arbetar ni med ungdomar inom ramen för något samhällsarbete? Ja,

Talare 2

Något i den stilen, ja, det finns ett antal civilsamhällesorganisationer som interagerar med oss av egen fri vilja, och bland dem förbereder vi kandidater för framtiden. För oavsett vilken bemanningsnivå vi har idag, kommer det alltid att finnas ett behov imorgon. Därför försöker vi överträffa denna nivå för att inte drabbas av brist. För det är omöjligt att utföra uppgifterna om man är underbemannad.

Jag vet inte ens hur man ska strida under de förhållanden som många förband strider under, vilka har en betydande brist på personal. Jag skulle helt enkelt inte kunna förklara för mina människor varför de måste sitta i position i sex eller sju månader. Och det handlar inte om utlänningar, utan även om våra egna. Vi försöker förhindra att det sker. Men realiteterna på marken är sådana att, tyvärr, trots… Jag anser att samhället inte helt inser allt som händer. Och det här med rotation varannan månad, och den militära ledningen gör till och med eftergifter. Säger, låt oss göra allt.

Man måste förstå att det inte är en medveten önskan att hålla människor i positionerna länge. Ofta är det helt enkelt omöjligt att genomföra en rotation. Alla dessa killzoner, trots den grå linje som är ritad på kartan, förstår vi att det vill säga att beskjutningen från vår sida når ett enormt djup hos fienden, och från fiendens sida täcker den ett mycket, mycket större djup.

Och att genomföra en fullständig rotation på frontlinjerna är mycket, mycket svårt och innebär en ökad risk för dessa människor. Och ni distraheras från den huvudsakliga

Talare 1

ämnet. Det gör inget, vi har inte tappat fokus, vi rör oss framåt gradvis. Och det är väldigt bra, just nu ville jag fråga, ni har en ledig tjänst som granatkastare på webbplatsen, och nu pratar vi om att granatkastaren fasas ut som beväpning i det här kriget. Jag…

Talare 2

Att granatkastaren blir föråldrad som vapen i det här kriget har jag hört sedan det första året av det här kriget. Saken är den att granatkastaren är 100 år gammal eller till och med äldre, och att den ständigt blir föråldrad kommer aldrig att hända. I det här fallet, med ökningen av granatkastarens 'kill zone', som man säger, träffzonen, är det naturligtvis så att ett medel som slår på kort avstånd inte är relevant.

Talare 1

Men under förhållanden med aktiva strider?

Talare 2

Om man återgår till manövrering på slagfältet utan mörsare, kommer ni inte att kunna tillfoga fienden intensiv skada. Om ni har någon särskild geografi i området, till exempel mycket skogig terräng, eller om det finns floder där, eller någon annan möjlighet att komma närmare fienden, vad är då en mörsare? Det är möjligheten att tillfoga intensiv eldgivning, med exempelvis kaliber 120, eller 80, eller 60 och så vidare.

Våra artillerister är människor som kan arbeta med alla typer av mörsare, med alla typer av befintliga och tillgängliga RSZV, med alla typer av tillgängligt artilleri – haubitsar av kaliber 152, kaliber 155. Och det är människor som arbetar med tunga bombplan. För jag satt och tittade på dessa kanoner, och i ett ögonblick insåg jag att artilleriets ideologiska efterföljare är det tunga bombplanet, som på samma sätt bär en tung projektil, på flera kilo eller en stor sprängladdning. Och för att folk inte ska känna sig som retrograder på grund av vissa omständigheter och sin brist på involvering.

I

Talare 1

vissa perioder brist på engagemang. Vi

Talare 2

de omskolade dem alla, eller inte omskolade, utan gav dem en ytterligare specialisering som operatörer

Talare 1

tunga

Talare 2

bombflygplanens. Detta fortsätter ideologiskt filosofin hos samma artilleri. För när det gäller en parad TM, där två TM:ar faller ner i fiendens håla, så är resultatet till och med mer "glädjande" än resultatet av artilleriets arbete. Men återigen, vi talar om förhållanden av ett operativt dödläge. Fienden infiltrerar, sipprar in, vi gör något där, kontranfaller.

Alla förstår att drönare, liksom kulsprutor under första världskriget, ledde till ett operativt dödläge. Stridsdynamiken är extremt låg, vilt låg jämfört med andra strider. Men det har aldrig varit så att man, hypotetiskt sett, inte skulle ha kommit på ett motdrag mot något slags "kofot". Jag är övertygad om att antingen ett motmedel eller mer effektiva bekämpningsmedel kommer att uppfinnas, vilka förr eller senare kommer att återföra manövern till slagfältet, och drönaren kommer att bli ett viktigt alternativ, men inte avgörande. Därför är det en fråga om tid. Det är helt enkelt en fråga om tid.

Så har det varit i många krig. Kriget har alltid rört sig mot ett dödläge med ett genombrott. Återigen dödläge, genombrott, dödläge, genombrott. Det är så det alltid har varit.

Talare 1

Jag ville just fråga under vilka omständigheter det är möjligt att återställa manövern? Alltså, är det något slags medel som kan stoppa drönare?

Talare 2

Vet ni, det är inte riktigt så. Vi utgår från ett perspektiv av, som ni vet, neutralisering av detta problem. Här är till exempel kulsprutan, som låste slagfältet under första världskriget, men sedan kom stridsvagnen. Stridsvagnen agerade inte längre enbart riktat mot kulsprutan.

Talare 1

Han utmärkte sig inte alls under första världskriget, man förstod inte hur man skulle använda honom på rätt sätt.

Talare 2

Men sedan vissa människor

Talare 1

förstod att det var

Talare 2

revolution, mekaniseringen kom. Alla förstod att framtiden låg i detta. Och det var ju inte ett medel mot kulsprutare. Det var ett medel för genombrott av fronten. För att den kunde bära med sig eldkraft och var skyddad mot de medel som inte fungerade mot den. Jag tror att det medel som revolutionärt kommer att återföra manövern till slagfältet, det kommer inte att vara ett medel för att motverka drönare. För det är möjligt att motåtgärder dyker upp, men det kommer bara att vara fram till det stadium då drönaren anpassar sig.

Det är alltid en kamp mellan motåtgärder och anpassning. Det fanns en lott, de slog ut nästan radion, sedan dök optiken upp. Nu tänker man på några mytfällor som mystiska anglosaxare utvecklar. Eller om amerikanerna redan har något, eller kineserna har något. Alla historier cirkulerar, medan vi inte har sett någonting på slagfältet. Och jag tror att detta medel måste vara ett medel som snabbt kan transportera infanteri från en plats till en annan.

Oavsett hur fantastiskt det kan låta. Om vi analyserar det förflutnas science fiction, så rörde sig allt på ett sätt eller annat ungefär i den riktningen. Något kommer att dyka upp, ett medel med vilket vi snabbt kan förflytta infanterienheter, eller pansar på något sätt, vad som helst. Genom dessa områden i Syrien, så att säga, kan det finnas en allvarlig manöverrevolution, så att säga. Vad kan det vara?

Faktum är att det redan finns vissa utvecklingar. De har ännu trängt igenom väldigt svagt hit till oss, men i väst förstår nästan alla att det är mobila flygande farkoster, som inte är på helikopternivå, mycket billigare, mycket mer manövrerbara, mer stabila, som kan transportera infanteri och eldvapen till ett område, så att de kommer att vara säkra från miner och artilleribeskjutning. De kan vara, de kan förstöras av samma drönare, eller av samma vilken

Talare 1

-vilka. Vilket vapen som helst kan förstöras. Vapen kan förstöras, men

Talare 2

Om detta skulle säkerställa massivitet, föreställ dig då om, hypotetiskt, artillerisektorer och drönarsektorer passeras och, så att säga, vissa styrkor hamnar i ditt TU i antal av flera hundra. Allt.

Talare 1

Torychi, på Bravane utlyste man precis en tävling för sådana medel, krockkuddar där, eller något liknande. Det var ett nyligen genomfört evenemang och, liksom, med sikte på framtida utveckling. På

Talare 2

Tyvärr, medan vi tillkännager detta, är jag mycket rädd att motståndaren ska komma på det först.

Talare 1

Det är en signal till alla att skynda på. Det behövs.

Talare 2

accelerera, ja. Jag hoppas att motståndaren inte kommer att titta på vår intervju tillräckligt noga.

Talare 1

Vet ni, det kommer hända. Saken är den att det kommer hända, och det kommer dessutom att översättas till ryska med artificiell intelligens och publiceras någonstans på deras resurser, tyvärr.

Talare 2

Jag hoppas att de personer som kommer att analysera inte kommer att vara tillräckligt inflytelserika för att förmedla betydelsen av det element som ni just nämnde. Men som ett av alternativen anser jag det vara mycket lovande.

Talare 1

Förresten läste jag boken «Isersi om den operativa konstens evolution», och där reflekterar han just över första världskriget. Det han utvecklade i sin teori var det som tillämpades i andra världskriget. Men där handlade det om att kulsprutans uppgift, vilken påverkade stridernas förlopp avsevärt, var att tvinga ner det fientliga infanteriet på marken, stoppa dem och trycka ner dem. Och sedan utplånade artilleriet dem. Jag besökte en tillverkare av NRK som arbetar just med anfallsvapen.

Och han säger, ett scenario för tillämpning: att tvinga ner det fientliga infanteriet med hjälp av en beväpnad attackdrönare och sedan avsluta dem med FPV-drönare. Är det en sådan tillämpning? Jag tänker,

Talare 2

Med all respekt för den här människan, för hans vision, är jag kanske inte tillräckligt kompetent för att kritisera honom på något sätt. I vår verklighet är utsikterna för NRK i första hand logistik och i första hand evakuering av personal. Vi har betydande resultat när det gäller evakuering av sårade, och förbättrade siffror till stor del tack vare NRK. Det är ett obemärkt medel som agerar kallblodigt, inte annorlunda än evakueringsgrupper, logistiken är detsamma.

Vi har dessa förutsättningar och vi har problem. Evakuering och försörjning. Detta skulle utföras av casevac, leverans av proviant, en fotgrupp som gör detta. Vi tar helt enkelt detta och ersätter det med en robot. Därför är det effektivt och det kommer att växa. Angående motståndaren. Motståndaren sitter i hålor. Motståndaren gräver ner sig. Motståndaren befinner sig i bunkrar, i ruiner. Och därför ett anfallsvapen. Kamikazer har svårt att ta sig fram på förstörda områden. De fastnar i trasslet,

Talare 1

fastna, rinna. I ett fiberoptiskt trassel.

Talare 2

I fiberoptik-röran, generellt sett, ja. Den blev helt enkelt upptäckt mitt på ljusa dagen och förstörd med hjälp av en drönare. Vi ser ingen effektiv användning, ja, för oss, till exempel under våra förhållanden. Såvitt jag vet, i urbana miljöer, händer det att det fungerar bättre. När det gäller anfallsenheter, som bör vara utrustade med kulsprutor, olika typer av kanoner och så vidare, så kan vi inte göra någonting med detta medel mot en fiende som befinner sig i någon form av befästning.

Men man kan inte ignorera det här, för återigen, under dynamiska förhållanden.

Låt oss föreställa oss Kursk-operationen. Och låt oss föreställa oss att det under Kursk-operationen fanns många anfallande markrobotar. Där skulle fiendens kommunikation typ ha kollapsat. Och många av våra infanterigrupper låg i bakhåll. Ja, jag ser fall där fallskärmsjägare, 72:a brigaden om jag inte minns fel, det fanns många klipp där de gör bakhåll mot fiendens logistik i ryggen med infanterigrupper.

Låt oss föreställa oss att vi på något sätt levererade en markrobot under sådana förhållanden av genombrott och dynamik, som helt enkelt intog en statisk position vid vägen under någon buske. Och vi har ingen möjlighet att snabbt flyga dit med drönare och FPV-drönare för att slå ut den utrustningen. Så där står en sådan markrobot med en kulspruta, och allt som kör förbi skjuts helt enkelt ner.

Alltså, make sense, det kan ge resultat.

Det kan användas mot fiendegrupper som har brutit igenom någonstans i ryggen och satt sig i ett hus i en hypotetiskt kontrollerad zon. Jag såg på vår sektor, om jag inte minns fel, 131:a spaningsbataljonen, för ett år eller ett och ett halvt år sedan, ett sådant hus, och en markrobot med högtalare och kulspruta arbetade mot det här huset.

Genom högtalaren, verkar det som, gav de en röstsignal till fienden. Efter att fienden kommit ut, togs de av infanteriet. Men där infanteriet kunde ha hamnat i kontakt och lidit förluster, så undveks detta.

Därför anser jag inte att det är en revolution. Det kan helt enkelt ersätta infanteriet i vissa aspekter. Drönaren är något nytt, förstår ni, alla evolutionära grenar. En drönare har inte egenskaperna hos ett fullvärdigt flygvapen eller fullvärdigt artilleri, eller flotta, eller infanteri. Den har många andra egenskaper. Därför utvecklas den både som luftvärn, som anfallsvapen och som logistiskt medel. Vad som helst. Men markrobotar är än så länge något som duplicerar funktionerna hos lite teknik och lite av människans funktioner.

Den är helt enkelt inte rädd när den utför sitt arbete separat.

Talare 1

Ni sa bara att eldunderstödsförbanden skulle överföras till NRC. Jag

Talare 2

ville bara själv

Talare 1

se

Talare 2

Markbaserade robotsystem som rör sig och skjuter från

Talare 1

kulsprutor, från Brownings.

Talare 2

De förstör allt. För det första, försök hitta den motståndaren som är där tre gånger

Talare 1

dag

Talare 2

springer från ett buskage till ett annat. Och där måste man sitta hela dagen med en Mavic och titta varannan meter. För det andra såg jag helt enkelt deras effektivitet som logistiska medel, som evakueringsmedel. Och när jag läste siffrorna och insåg att våra killar på två veckor räddade 10–12 liv, inte bara soldater från vår enhet, utan även från en annan. Eller när jag fick veta hur några av våra kollegor evakuerade fyra sårade samtidigt med en enda NRK, då insåg jag att detta är ett verkligt resultat.

Om kulsprutor är det vi skulle vilja ha, för det är coolt, skjutande, spektakulärt, men det finns realiteter. Faktum är att det rekommenderar sig väl just i dessa avseenden.

Talare 1

Ja, jag vill återgå till artilleriet. Ni nämnde MLRS. Utifrån vad jag såg på videon finns det en MLRS-utskjutare på en pickup, och det sägs att den har skapats av enheten.

Talare 2

Det är inte någon unik sak, vi har mer än en sådan här pickup. RSZO är ett medel som uppfanns för att stoppa en stor våg av fientligt infanteris offensiv. Till exempel, när koreanerna enligt 50-talets krigskanoner i Kursk-regionen avancerade med stora massor av infanteri, var klustervapen och RSZO omedelbart lämpliga för att utradera dem alla direkt. Ryssarna, så att säga, bet ifrån väldigt hårt i början av kriget när vi avancerade mot dem.

RSZO slog helt enkelt mot områden, arbetade hela dagen och täckte deras reträtt. Eller tvärtom slog det mot bebyggda områden för att orsaka bränder och liknande. Det vill säga, det är en sådan förstörelse av stora ytor och ett stoppande av infanteriet. Mobil RSZO nu, när arbetet sker mer precist, är till exempel att glesa ut skogspartier. Vi förstår att det finns fientliga drönarutskjutningsplatser någonstans i området, men vi kan inte ta oss dit med vår drönare. Om vi använder RSZO kan vi glesa ut vegetationen och det skapar förutsättningar för FPV-arbete.

Om det är någon bebyggd ort där mycket av fiendens logistik är koncentrerad, koncentration av transporter, verksamhet vid deras uppsamlingspunkter för infanteri, drönargrupper, relästationer och så vidare, kan man genom att använda RSZO orsaka förstörelse och bränder, särskilt under sådana väderförhållanden som nu. Och det kommer att ha en seriös effekt – inte nödvändigtvis när det gäller att förinta levande styrkor, men när det gäller att förinta fiendens materiella värden.

Därför är sådana RSZO, som ett element i en kombinerad attack, ett mycket behövligt medel på vissa platser. Det enda är att det är ett ganska bräckligt system, och att bygga upp normala siktmedel, att utforma dem för dessa hemmagjorda RSZO, är en separat teknisk uppgift som vi ibland klarar av och ibland inte. Likväl.

Talare 1

Har ni renders, egentligen, baserade på enheten?

Talare 2

Ja, självklart.

Talare 1

Som alla andra. Allt

Talare 2

Det gäller i första hand drönare, drönarintegration, luftförsvar mot drönare, vi har betydande resultat när det gäller luftförsvar, likaså integrationen av raketsystem. Och vissa hemliga utvecklingsprojekt som vi inte kommer att spoila, men jag hoppas att vi kommer ihåg detta ögonblick nu. Om vi lyckas med detta och ni intervjuar oss igen, jag vet inte efter hur lång tid, kommer vi definitivt att göra det…

Talare 1

Retrospektiv.

Talare 2

Tillbaka till det här avsnittet nu, och jag sa till er, det handlar just om möjligheterna att bekämpa vissa medel som skapar just denna operativa återvändsgränd för oss och bromsar förflyttningarna. Vi får se, jag ska inte

Talare 1

prata mycket,

Talare 2

att ta på sig för mycket, men det finns vissa idéer, de är mycket resurskrävande. De är också kopplade till det faktum att även våra vänliga länder inte har någon större brådska att dela med sig av sina avancerade utvecklingar. Men om vi inte får detta frivilligt, kommer vi antingen att skjuta upp idén eller på något sätt lyckas implementera den på egen hand. I övrigt anpassar vi naturligtvis alla våra medel; vi har inte ens ett enda centrum för detta.

Var och en inom sitt område har sina egna speciella tekniska baser och laboratorier som arbetar med att förbättra anpassningen av sina medel.

Talare 1

ПРСЗО, det vill säga att det är konstant i drift

Talare 2

medel? Nej, men det är givetvis,

Talare 1

Det är konstant. Bara, ni har en video där på VDV-dagen, ni är fallskärmsjägare där, med den där, 247

Talare 2

-en. Det är våra, om bara…

Talare 1

Ja, motståndare.

Talare 2

Fleråriga, om man så kan säga.

Talare 1

De hälsade dem där. Vi redan

Talare 2

har blivit fästa vid dem till viss del. Alltså, här nu, så är kampen vi utkämpar inte bara, du vet, där, kallblodigt militär, utan den är redan

Talare 1

viss har… Principell.

Talare 2

Va?

Talare 1

Principiel. Ja,

Talare 2

den har redan en viss emotionell komponent. Som om inget ger oss större njutning än möjligheten att driva med de 247:na.

Talare 1

Där nådde hälsningarna fram.

Talare 2

Hälsningarna kom fram.

Talare 1

Hög kvalitet.

Talare 2

Och jag ska säga er att under de senaste dagarna har just infanterigrupperna vid den 247:e arbetat bra. Jag tror att det kommer att komma nya videor. Och, ja, vi lyckas ge dem rejält med stryk. Även om jag ska säga att jag inte vill underskatta motståndaren, för motståndaren är värdig. Motståndaren är sträng, hård, dristig. Och, ja, trots våra framgångar har det vid flera tillfällen uppstått situationer där de lyckades övervinna oss.

Om vi till och med minns striderna i söder i Stepna-Hirska, i det här kvarteret Romben, det legendariska.

Talare 1

Där

Talare 2

Det utspelade sig mycket hårda strider, just infanteristrider, där hela taktiken bestod i vem som först kastade in sprängladdningar i den andres källare. Och fienden började vid ett tillfälle lida förluster på omkring 9 av 10. Det vill säga, 10 personer går fram, 9 dör, 10 går fram. Och trots detta, trots att vi tillfogade dem kolossala förluster och att deras infiltrationsrutt helt enkelt var strodd med lik. De lyckades skapa kritiska förhållanden för de styrkor vi hade i försvaret. Även om vi gick till motattack, och i detta handgemäng besegrade de oss tillfälligt, jag anser tillfälligt, men de besegrade oss tack vare enorma förluster och mänskliga resurser.

Men om man ser till de personliga egenskaperna hos deras soldater, så agerar de mycket fatalistiskt och nästan på en självmordsnivå, samt ganska disciplinerat. Därför är detta en svår motståndare. Och vi är till och med stolta över att vi inte bara slåss mot någon underlägsen, utan att vi slåss mot en hänsynslös motståndare, mycket viljestark. En kollision mellan sådana viljor sker, och därför håller det oss också på tårna.

Talare 1

Även luftvärn. Ni har, såvitt jag förstår, hela spektrumet, ni nämnde luftförsvar, höga resultat, det vill säga att ni har hela arsenalen fullt ut.

Talare 2

Hela den möjliga arsenalen, ja förutom, naturligtvis, djupa anfall, medellånga anfall.

Talare 1

Det finns inga middle-strikes eller strikes.

Talare 2

Även om jag anser att till nivån av till exempel bataljoner behöver man gradvis

Talare 1

i

Talare 2

integrera Middle-strikes. För att, helt enkelt, förstörelse av fiendens MLRS, artilleripositioner – det är en viktig uppgift för oss, som skapar förutsättningarna för vårt arbete. Det är en förutsättningsskapande förstörelse och undertryckande av dessa anfallsvapen från motståndaren. Hur många FPV-drönare krävs för att förstöra en fiendens MLRS eller artilleriposition? Ibland väldigt, väldigt många, ibland kan vi inte ens bekräfta resultatet efter träffen. Om bataljonschefen hade haft dem till sitt förfogande, låt det vara ett begränsat antal, ett dussin Middle-strikes, och om han hade haft möjlighet att använda dem, så tror jag att det skulle ha förbättrat våra resultat avsevärt.

Kanske integrerar någon dem i sina enheter, men jag anser att det bör vara allmän praxis. Det är ett medel som bataljonschefen behöver just nu.

Talare 1

Vet ni, det sägs ofta att marktrupper kommer till oss för att lära sig att strida med drönare. Hur samverkar kunskapen och förståelsen av krigskonsten hos de som har stridserfarenhet med användningen av drönare? Ger det oss kanske ytterligare kunskaper och möjligheter? På

Talare 2

Sorgligt nog, eller lyckligtvis, är det en stor myt att människor reser hit för något speciellt.

Talare 1

få

Talare 2

någon kunskap, och sedan åka, jag vet inte, gå med i en kartell, jag berättar det hela tiden, gå med i en kartell. Statistiskt sett vet till exempel personer från Latinamerika lika mycket om karteller som

Talare 1

och

Talare 2

vi är med er. Därför, om det handlar om någon form av vardagsbrottslighet, så är vi också alla i barndomen, i ungdomen, i vår ålder

Talare 1

möter. Jag pratar inte om karteller, jag menar mer medvetenhet, tillämpning. Jag menar

Talare 2

denna stereotyp om att det finns någon centralt planerad uppgift att lära sig och så vidare. Nej, folk kommer främst för att tillgodose sina behov,

Talare 1

ni förstår,

Talare 2

psykologiska behov. Att jag fick uppleva ett sådant äventyr, att jag hade detta i mitt liv. Hur han sedan omvandlar det, det kommer faktiskt omständigheterna att visa. Den här personen kan omvandla det till att skriva en bok. Någon omvandlar det till likes på Instagram. Någon går till poddar, någon går faktiskt till polisen eller armén och de säger till honom: "se här, vi vet att du har den erfarenheten, faktiskt bekräftad, du blir instruktör". Okej, kanske börjar han tjäna mer där.

Men som jag säger, oftast är det människor med inre frågor, som ville kriga. Och hur den tanken kom till honom, det kan jag inte säga säkert för alla.

Talare 1

Jag menar snarare att vi ofta pratar om att vi just nu skriver doktrinen för drönarkrigföring i Ukraina. Å andra sidan finns det människor med erfarenhet, med vissa egna doktrinära kunskaper. Och det är precis i skärningspunkten mellan vår erfarenhet och den doktrinära erfarenheten som ni arbetar.

Talare 2

Att i genomsnitt är både den ryska armén och den ukrainska armén mycket erfarna i praktiska termer. Men nivån på denna teknologisering som vi talar om är i själva verket mycket låg. Eftersom vi krigar med billiga drönare och billiga medel av kinesiska komponenter. Förstå att både ryssarna och vi främst… Å ena sidan är ett stort, omfattande och långvarigt krig något som kräver en stor mängd billiga medel.

Det finns en stor rationell komponent i detta. Men jag tror att om man till exempel tar den amerikanska armén, så är den kanske 95 % oerfaren i denna aspekt. Men där finns sådana teknologiska center och sådana ekonomiska möjligheter som mycket snabbt kommer att kunna integrera mer kvalitativa medel på alla nivåer. Jag vet inte gällande den europeiska, jag ska inte uttala mig. Jag har en separat förståelse för nivån på olika europeiska arméer.

Det är tydligt att Bundeswehr har satt upp det ambitiösa målet att reformeras. Men Bundeswehr är, för det första, den tredje etniska gruppen inom armén – det är ryssarna. Därför är problemet där sådant

Talare 1

kontraspionagemässigt väsentlig.

Talare 2

Dessutom är det ett land på gränsen till en mycket allvarlig politisk splittring. För att trots den långvariga, mångåriga dominansen av liberala och demokratiska krafter, sympatiserar en betydande del av befolkningen där faktiskt med Alternativ för Tyskland. Alla har sina skäl, och de är inte alltid irrationella. Och problemet är att ledningen för detta parti är under starkt inflytande av tidigare funktionärer som är kopplade till den så kallade DDR, Östtysklands underrättelsetjänster och liknande, vilka i sin tur är knutna till Ryssland genom ekonomiska band.

Så vem kommer i slutändan att leda denna reformerade tyska armé? Det är fortfarande en stor fråga, så polackerna får inte slappna av.

Talare 1

De slappnar inte av.

Talare 2

Och polackerna i sin tur, jag ser att de, och dessutom, vet du, de, det finns också en viss kamp mellan industrier inom. Amerikanerna vill diktera sin teknologiska marknad över Europa. Tyskarna vill återställa sin, eftersom de kan sälja militär teknologi och sin utrustning till någon. Denna möjlighet att kontrollera och påverka denna partner. Polackerna ökar tillsammans med Sydkorea väldigt mycket för att ha en helt alternativ teknisk linje.

Men om vi talar om de franko-romanska språkliga länderna, från vilka vi faktiskt har flest volontärer, eftersom dessa människor har en sådan ganska glödgad stridsvilja, men nivån av arméns modernisering önskas vara bättre. Fransmännen, de har denna konstanta, jag vet inte, nostalgi, förmodligen, för sin militära makt och storhet, men under lång tid var hela denna militära struktur kopplad till kontrollen av kolonier i Afrika, i Indokina.

Och de fastnar på något sätt väldigt mycket på denna teknologiska nivå; kommer ni ihåg dessa hjulburna stridsvagnar som fransmännen gav oss på sin tid, som naturligtvis skulle vara effektiva i någon öken, i ett hypotetiskt Mali, men som i våra förhållanden skulle vara en alltför, vet du, skör sådan enhet. Alltså, återigen, detta är allt, förstår ni, mycket, mycket olika fakta. För att även om vi inte tvivlar på att tyskarna kan öka produktionen av pansarfordon, är det absolut inte garanterat att det tyska samhället är berett att gå ut i armén. Och fransmännen, kanske deras utrustning var lite svag, behåller ändå den högsta nivån av motivation hos befolkningen, oavsett till och med etnisk likhet; vi förstår att det finns ett enormt antal migranter där, men den högsta nivån i Europa av människor som är beredda att mobiliseras till armén.

Därför, vilken faktor som är avgörande, så att säga, vilken som ger en verklig fördel, det är komplicerade frågor. Alltså, återigen, jag anser att amerikanerna dominerar kraftigt tack vare finanserna, tack vare sina teknologiska möjligheter, vetenskapliga möjligheter och visar definitivt inte de teknologiska nivåer som de redan har uppnått, genom att lämna allt detta i

Talare 1

trumfen, i

Talare 2

ärmen, för sig själv, eftersom, ja, operationen i Venezuela, det är förståeligt att det där är en kapabel motståndare, men som ett kontraspionagemässigt, agentbaserat, militärt komplex, ja, operationen tog 46 sekunder, mindre än en minut, utan en enda förlust, till och med bara ur ett logistiskt perspektiv, om du inte hade planerat allt väl där, skulle någon ändå få punktering, någon skulle köra in i en lyktstolpe, och du skulle ändå ha förluster.

Talare 1

Ja, med Iran blev det inte så.

Talare 2

Det gick inte så med Iran, men här är det redan en fråga om vissa politiska inflytanden. Det är tydligt här att hela denna iranska historia har ett allvarligt inflytande genom Israel, som har gått in i en mycket stark konfrontation och utan USA:s stöd skulle kunna hamna i en svår situation. Iran är en alltför krigisk stat, alltför resursstark för att genom en begränsad operation, säg luft- eller sjöoperation, ja, liksom, tvingas till nederlag.

Dessutom har amerikanernas svaga punkt alltid varit att de sent förstår mentaliteten hos de folk de möter. För det var så även i Afghanistan, när de berättade för lokalbefolkningen om valens betydelse, och folk tittade på dem med förvåning och sa att varför välja president när den nuvarande fortfarande lever. För för honom är presidenten detsamma som, rent hypotetiskt, någon passionerad ledare; om han fortfarande lever, varför då välja en ny?

För människorna har inte gått igenom de etapper som detta samhälle har gått igenom, och nu integreras en postindustriell produkt i dem. Ja, det är ett separat allvarligt ämne. Och jag vill lägga till, jag anser att USA:s teknologiska nivå avsevärt överträffar den kinesiska. Trots att amerikanerna påtvingar idén om någon, förmodligen, konfrontation med Kina, för att skapa dessa två poler, rent hypotetiskt, i en värld av kamp, är detta mycket viktigt för att hålla alla sina säkerhetsorgan i form.

Både underrättelsetjänsten och armén behöver en stark motståndare. Sovjetunionen finns inte längre, nu kommer vi att fokusera på Kina. Men Kina, trots all deras förmåga till social mobilisering, ligger fortfarande mycket, mycket, mycket långt efter på den tekniska nivån. Och Kina har inte samma militära erfarenhet som USA, och har inte erfarenhet av militära framgångar. För om man minns från ytterligheterna, förmodligen kriget med Vietnam, någon gång på 80-talet, 9 år där med växlande

Talare 1

med framgång

Talare 2

gick. Och resultaten är sådär. Det vill säga, kineserna var mer kända för andra saker, inte för militära bedrifter. Så, så är det.

Talare 1

Ja, ryssarna är inte fattiga heller, men ändå, det finns utrustning, och allt, och kunskap, och det finns någon militär tradition, men ett operativt dödläge?

Talare 2

Ja, precis.

Talare 1

Sista frågan. Ryssarna förbereder mobilisering av 300 000. Jag

Talare 2

Tror jag, mer.

Talare 1

Ja, det kan vara mer. Det är en av de siffror som nämns där nu. Vad förändrar det?

Talare 2

Tja, hur ska man säga. Alltså, det stimulerar på sätt och vis aktiviteten på slagfältet, kommer att öka förlusterna bland ryssarna, ge dem möjlighet till någon form av taktisk fördel då och då. Jag tror att de kommer att avancera på många håll, kunna fylla utrymmet på många ställen där våra försvarsstyrkor nästan helt saknas på grund av hur glesa våra linjer är.

För ett fullvärdigt OBZ har inte funnits för länge sedan. Det finns försvarsknutpunkter, det finns enskilda platser där man kan forma ett försvar på grund av geografin, bebyggelsen och så vidare. Och det är runt dessa platser som hela striden utspelar sig, medan många sektorer förblir öppna, och allt detta kan fyllas om det finns tillräckligt med infanteri. Dessutom kan detta öppna nya fronter. Var och hur dessa fronter kommer att se ut? Jag vågar inte gissa, jag vet inte.

Talare 1

Kan

Talare 2

öppna nya fronter, fullbelägga många av deras militära enheter, stimulera aktiviteten på slagfältet. Det kommer inte att ge en sådan genombrottsfördel, men det stimulerar definitivt aktiviteten på slagfältet och vi kommer att tvingas förlora obebodda orter, vissa territorier, backa och så vidare. Tyvärr är det så situationen ser ut. Här är frågan vem som är mer känslig för detta, vem som är mer uthållig, eftersom Ryssland å ena sidan blundar helt för den sadistiska krigsmetoden från sin sida, men vad samhällets reaktion på mobiliseringen kommer att bli är svårt att säga.

De är ett mer hysteriskt folk, vissa kan få ett utbrott, som det var med Wagner-soldaterna. Jag tror inte på något sådant. Det kan helt enkelt bli någon form av demoralisering, uppkomsten av nya ledare mot bakgrund av sociala problem, vissa personer kan bli populära och så vidare. Hos oss kretsar allt tyvärr kring politik, det sker ständiga spekulationer och ingen vågar vidta några avgörande åtgärder i denna fråga. För hela TCC-reformen som man talar om är som någon sorts magisk besvärjelse.

Ingen ger den något meningsfullt innehåll. För i själva verket är den enda metoden för att förbättra mobiliseringen att öka antalet "bussar". Låt oss vara ärliga, att skala upp denna process. När det gäller vissa enskilda aspekter av humaniseringen av denna process, tror jag att det kan åtgärdas till viss del. Men om en person inte vill gå och tjäna, tvingas hen till det. Hur mycket, jag vet inte, med godis, smörgåsar, te, jag vet inte, på vilket sätt som helst. Det gör inte personen mer glad för det.

Men det ändrar absolut inte situationen, eftersom det finns en konstitutionell skyldighet och den måste uppfyllas. Jag kan ge en rekommendation till alla undanflyktare – gå till armén själva, gå till armén själva, leta upp en tjänst åt er själva. Det är 100 % möjligt att göra detta och ni kommer att vara i betydligt bättre psykologiska förhållanden än när staten, eftersom ni inte vill utnyttja denna möjlighet, kommer att bestämma åt er.

Talare 1

Jag tycker att det är ett väldigt bra slut. Tack för samtalet.

Talare 2

Tack så mycket.