«Tarik»: när varje rörelse räknas. 10 AK #zsu #shorts #nyheter #ukraina #armé #flyga #drönare #asmr

Talare 1

Jag kan inte sitta på ett ställe när folk sitter vid datorn, jag är kategoriskt emot det. Jag är bara rörelse, rörelse, rörelse, och jag är intresserad av att skruva. Det är intressant hur det detonerar, hur det görs, vad som görs. Det är inte längre bara ett yrke, det är som en hobby nu. Jag tjänstgjorde i ett granatkastarbataljon, men det hade blivit så många av oss, så de föreslog att jag skulle gå över till minörsarbete. Här har jag 166, jag har lärt mig att om du har placerat ut något själv, så kan du ta bort det, men om det är någon annans har du inte rätt att gå dit och peta. Som man säger, enligt ordspråket: om du inte satte ut det – peta inte, ta inte bort det, det är inte ditt. Ärligt talat, det är skrämmande. Det händer även nu, att när man placerar ut något eller gör något, inser man att det är skarpt, att det kan utlöses när som helst. Självklart darrar händerna, man är nervös, men även om man vet allt, kontrollerat hundra gånger, så gör man det en gång. Min fru väntar, min dotter väntar och min son väntar. Dottern är 14 år och pojken Matvii kommer att bli 5 år. Jag saknar dem, jag vill också återvända. Må detta krig ta slut snart så att jag kan återvända hem, levande och frisk, till min familj, till mina nära. Jag väntar på att det ska ta slut, allt detta, förhoppningsvis. Jag arbetade som svetsare i det civila livet, svetsade gas, installerade värme åt folk. När det är slut planerar jag att återgå till att vara svetsare. Jag tycker om det yrket. Även om jag har många yrken, både förare och mekaniker, men det är för själens skull, som man säger. Man ska få tillfredsställelse av varje jobb. Om det inte är intressant, om människan inte finner det intressant, så är det svårt att göra. Och här är det likaså, ett arbete som jag tycker om. Jag hoppas att jag återvänder hem och återigen ägnar mig åt det arbete som jag jobbade med och sysslade med före kriget.