đ„OPERATION «VIVALDI» INIFRĂ N! UKRAINAS HJĂLTE «DARWIN» LOVAR ATT NĂ DONETSK OCH URALEN OCH 125:e OVMBr
Materialet redogör för planeringen och genomförandet av operation Vivaldi samt betydelsen av informationsstystnad, drönarteknik och soldaternas mentala förberedelser under strid.
LĂ€ngd 45:56
Talare 1
Vid tidpunkten för starten var fienden minst förberedd och mest splittrad.
Talare 2
Under de senaste mĂ„naderna har 14 bosĂ€ttningar kommit under de ryska truppernas kontroll, och igĂ„r â staden Svyatokorsk.
Talare 1
Allt gick ganska framgÄngsrikt för oss, och till och med den hÀr fienden hjÀlpte oss. Till och med efter det kan vi inte lÀngre stoppas. NÀr vi gÄr över till offensiven förÀndras allt. I soldaternas huvuden Àr det helt enkelt död mark, dÀr finns nu alla fiender, ingen av vÄra. Du gÄr in först, det kÀnns som om du Àr vÀldigt nÀra döden, men i sjÀlva verket Àr du som mest levande. Det slutgiltiga mÄlet Àr att nÄ Ural. VÄr bataljon samlade ytterligare styrka och stridsförmÄga under alla dessa mÄnader. Vissa positioner och vissa typer av arbete behövde föras upp till en tillfredsstÀllande nivÄ. För vi var Ànnu inte redo vid början av planeringen och prognosen gÀllande hur det skulle genomföras. SÄ under dessa sex mÄnader sammanföll allt helt perfekt. Vi hann bÄde planera och ta fram alternativ, och ett visst rÀtt ögonblick valdes ut. För vid tidpunkten för starten anser jag att fienden var som minst förberedd och mest splittrad, bland annat av oss. I alla fall i den utstrÀckning han var nÀr vi stod framför honom. SÄ nÀr det gÀller planeringen, starten och organiseringen, sÄ var dessa sex mÄnader pÄ ett sÀtt hemliga och pÄ ett annat inte, vi förberedde anfallsplanen. Och sedan började sjÀlva operationen, det Àr en annan historia.
Talare 5
Ni sÀger att bataljonen inte var redo Àn, men vad innebÀr det att vara redo för liknande operationer, för stormningar? Det vill sÀga, i vilken form eller i vilket skick tog ni över bataljonen? Och nÀr kom den punkten dÄ ni sa att allt var klart, att folk var redo att gÄ?
Talare 1
Förbereda, eller att förbereda sig för en operation, att vara redo, för vad som helst. Man kan spendera en oÀndlig mÀngd tid, ingen Àr nÄgonsin helt redo för nÄgonting. VÄr enhet ocksÄ, egentligen vilken enhet som helst. Det finns en kvantitativ frÄga, det handlar om styrkor och medel. Man kan rÀkna styrkorna och medlen i vÄr enhet, man kan rÀkna styrkorna och medlen hos fienden mittemot oss,
Talare 6
man kan
Talare 1
Man kan uppskatta hur det kommer att gÄ, man kan förutse vad som helst. Fiendens förluster, vÄra förluster, förutse mÀngden nödvÀndig utrustning, hur mycket av den som kommer att vara kvar och sÄ vidare. Men den hÀr mÀngden, dessa siffror Àr inte alltid, eller man kan sÀga, de Àr aldrig den avgörande faktorn som kan garantera framgÄng eller misslyckande. För i krig fungerar, ja, helt enkelt allt kan hÀnda, och det som Àr mest tillförlitligt och fungerande kanske inte fungerar. Man mÄste vara beredd pÄ detta, i första hand mentalt. Och Àven det mentala tillstÄndet hos bÄde soldaterna och hela organisations- och ledningsstrukturen Àr ocksÄ mycket viktigt, och det Àr förmodligen svÄrare att förbereda.
NÀr det gÀller bataljonen, sÄ nÀr vi tog över bataljonen, det var lÄngt före operation Vivaldi, sÄ liknade den en ruin, bÄde kvantitativt och kvalitativt. Situationen var sÄdan att den skapade problem överallt; det var fel personer pÄ fel positioner, lÄg stridsförmÄga och antal personal, styrkor och medel i bristfÀlligt skick, brist pÄ erfarenhet av korrekt arbete, korrekt genomförande av stridshandlingar, och generellt osammanhÀngande ledningsstrukturer, till exempel, och total demotivering, naturligtvis. Denna totala demotivering Àr det som mÄste bekÀmpas i första hand. PÄ mÄnga hÄll tvingas man delta personligen i att organisera processerna, Àven om det inte borde vara sÄ, men det hÀnder. Och jag tror att under det halvÄr vi befunnit oss i denna bataljon och att denna brigad befunnit sig i kÄren, sÄ har de enskilda delarna av brigaden, och brigaden som helhet, blivit mer stridsdugliga och mer eller mindre redo för det som vÀntade oss framför oss. SÄ, Äterigen, det valdes en tidpunkt för operationens början dÀr vi prickade rÀtt bÄde vad gÀller fiendens tillstÄnd och vÄrt eget tillstÄnd. Det Àr en av anledningarna till att den lyckades.
Talare 5
NÀr vi var i Lyman-riktningen för bokstavligen ett par veckor sedan eller nÄgonstans för en mÄnad sedan, visste vi redan om dessa framgÄngar, men vi hade Ànnu inte talat om dem offentligt. Och vi frÄgade varför ni inte talar om sÄdana framgÄngar, om ett stort stycke befriat territorium. Vi fick dÄ svaret att ryssarna rapporterar till sitt kommando och till den högsta ledningen, och deras kartor ser helt annorlunda ut Àn hur slagfÀltet faktiskt ser ut. I vilken utstrÀckning spelade det er i hÀnderna att ryssarna, enligt deras egen information, redan befann sig nÄgonstans dÀr vid Svyatohirsk? Medan ni i sjÀlva verket redan höll pÄ att rensa det dÀr, Shendre Golumu?
Talare 1
Man behöver verkligen inte vara Sherlock Holmes för att se videon dÀr Putin sÀger att de Àr i Sviatohirsk. Redan före den hÀr videon sa han ocksÄ upprepade gÄnger om att pressa oss mot floderna, förinta vÄra brohuvuden, omringningar, kittelbildningar och allt annat. Och dessa teser av honom försÀkrade oss Ànnu mer om att allt Àr okej, att vi gör allt rÀtt, och att de fortfarande inte förstÄr. SjÀlvklart, i olika skeden av operationen och pÄ olika nivÄer i fiendens ledningsstruktur förstod de ibland mindre, ibland mer. Vi började med att det fanns totala lögner, naturligtvis, frÄn alla överallt. Förmodligen förstod bataljonscheferna fortfarande mer eller mindre var de befann sig. Vi hörde till och med fiendens radiokommunikationer dÀr han sÀger: "sÄg du, i nyheterna stÄr det att vi redan Àr dÀr", medan ingen har ÄtervÀnt dÀrifrÄn. Och han Àr som, "oj, jassÄ". AlltsÄ förstod de nÄgonting dÀr. Men högre och högre och högre upp. Lögnerna ackumulerades eftersom jag tror att de fruktar konsekvenserna av att inte utföra order. Och hÀr spelar det en sekundÀr roll om ordern var realistisk och om befÀlhavaren gjorde allt som stod i hans makt. Den primÀra rollen spelar det faktum att ordern inte utfördes, och för det kan man falla frÄn en balkong; de faller ofta, sÄ jag tror att det Àr dÀrför de ljuger.
Talare 5
Redan nÄgonstans pÄ bandet av bataljonschefer eller brigadchefer?
Talare 1
Efter bataljonschefen gick bilden uppÄt nÄgot förskönad. Och denna försköning ackumulerades med varje ny. Sedan, nÀr vi fortsatte rörelsen, pÄbörjade rörelsen, avancerade vidare, sÄ nÄdde mer information befÀlhavarna, hypotetiskt sett, för divisionerna. De hade redan övergivit sina illusoriska bilder av att de befann sig djupt i vÄra bakre linjer. Och jag tror att efter Andrij Biletskyjs uttalande om sin nÀrvaro i Sviatohirsk, och hÀndelserna kring detta, förstod de redan det faktiska lÀget, sÄ fronten pÄ bÄda sidor var slutligen tydlig för bÄda parter. De började reagera aggressivt, sÀrskilt genom att helt enkelt bomba med KAB:er. Bara mÄnga sÄdana KAB:er, raka KAB:er, inte sÀrskilt riktade. Och vid fronten började man naturligtvis omfördela styrkor och resurser för att pÄ nÄgot sÀtt hindra vÄr framryckning.
Talare 5
Nu Àr det kÀnt var frontlinjen kommer att gÄ, som ni har rensat. Hur reagerar ryssarna nu? Vad finns kvar av dessa tre arméer? FörstÀrks de eller skickas nÄgon dit? De blev chockade av den hÀr nyheten och av sanningen om hur det egentligen ligger till.
Talare 1
Jag tror att vi har gjort ett mycket stort arbete med förintelsen, med att bringa dessa armĂ©er till ett tillstĂ„nd av oförmĂ„ga att strida. Inte totalt, förstĂ„s, men tillrĂ€ckligt för att det ska vara svĂ„rt för dem. Och i ett sĂ„dant tillstĂ„nd kan organismen, Ă€ven om den fĂ„r förstĂ€rkningar, inte verkligen stabiliseras och Ă„terhĂ€mta sig, för hĂ€r Ă€r frĂ„gan inte lĂ€ngre antalet personal eller nĂ„got annat, utan frĂ„gan om strukturen som redan hĂ„ller pĂ„ att upphöra att existera. Det vill sĂ€ga systematik i styrningen, enhetens styrbarhet, nĂ€rvaron av styrkor och medel pĂ„ vissa platser, den totala demoraliseringen av deras personal â detta Ă€r sĂ„dant som inte kan Ă„tgĂ€rdas med förstĂ€rkningar. Det Ă€r det första. För det andra, om fienden fĂ„r förstĂ€rkningar, om större styrkor skickas dit, Ă€r han tvungen att ta dem ifrĂ„n nĂ„gonstans. Det vill sĂ€ga att det finns andra riktningar, det finns vissa mĂ„linriktade reserver som finns till för sin egen uppgift, eftersom fienden har sin egen avsikt, sin egen plan, som han följer. Om vi tvingar honom att omfördela dessa medel Ă€r det hundra procent fördelaktigt, eftersom fienden för det första spelar efter vĂ„ra regler, det vill sĂ€ga att han Ă€r tvungen att svara dĂ€r vi anfaller, och för det andra Ă€r han tvungen att ge upp vissa andra planer dĂ€r han rĂ€knat med att sĂ€tta in de reserver som han skickat till oss. HjĂ€lper det dem? SjĂ€lvklart, nĂ€r mer av fiendens personal anlĂ€nder till deras positioner, nĂ€r han har fler medel, sĂ„ hindrar det oss och hjĂ€lper dem. Men för att detta skulle vara totalt och skapa ett tillstĂ„nd av oförmĂ„ga för oss att avancera, kan jag sĂ€ga att pĂ„ det nuvarande stadiet sker inte riktigt sĂ„. Jag tror alltsĂ„ att allt har gĂ„tt ganska framgĂ„ngsrikt för oss, och till och med detta fiendefolk hjĂ€lpte oss. Till och med efter det kan vi inte lĂ€ngre stoppas.
Talare 5
Finns det en chans att de drar tillbaka styrkor frÄn Kramatorsk-Slovyansk-offensiven?
Talare 1
Det finns en chans för vad som helst, tror jag. Jag vet inte sÄ djupt, för man mÄste ha tillgÄng till en mycket stor mÀngd information för att dra sÄdana slutsatser. Men det Àr helt enkelt logiskt; om det sker allvarliga genombrott nÄgonstans, tvingas de omfördela sina styrkor, och till och med stora styrkor om situationen krÀver det. Jag anser till exempel att Kursk-operationen tvingade fienden att flytta styrkor, som var tÀnkta för Kharkiv-offensiven, till Kursk, nÀra Vovchansk. De hade just börjat avancera dÀr. Det kan vara sÄn en situation hÀr, eller sÄ Àr det inte det, vem vet. Och man vet inte hur mycket av sÄdana styrkor de har. Men att det Àr en positiv trend, det Àr 100%.
Talare 5
SjÀlvklart bör den frÄgan förmodligen stÀllas till Andrij Bileckyj, men pÄ er kompetensnivÄ vill jag frÄga om ni har nÄgon slutgiltig uppgift, ett slutgiltigt mÄl? Eller sÀger ni att vi inte kan stoppas, rörelsen fortsÀtter? Det Àr i princip en slogan hos Vivaldi. Det vill sÀga, har ni nÄgon slutgiltig uppgift? Eller Àr det trots allt att nÄ grÀnserna?
Talare 1
Det slutgiltiga mÄlet Àr att nÄ Uralen. PÄ vilket sÀtt? HÀr Àr den operativa uppgiften att skÀra av Lyman-utbuktningen, att omöjliggöra fiendens framryckning i denna riktning och möjligheten att omringa Slovyansk-Kramatorsk-agglomerationen. Det Àr som ett minimiprogram, det Àr pÄ det hÀr stadiet. Utöver det vet jag inte riktigt, och jag Àr inte sÀrskilt sÀker pÄ vad som kan sÀgas.
Talare 5
Nu kommer kylan att sÀtta in, och vÀdret kommer att försÀmras. I vilken utstrÀckning kommer detta att minska framryckningen, eller sakta ner er framryckning och möjligheten att slÄ tillbaka dessa, eller nÄgra slags offensiva operationer frÄn fienden, kort sagt, vad förvÀntar ni er? Slutsatsen, dÀr, oktober, november, för att inte tala om vintern.
Talare 1
För det första Àr det i sjÀlva verket möjligt att bÄde avancera och försvara sig vid vilken tid pÄ Äret som helst. Det Àr bara en frÄga om i vilken utstrÀckning, men det Àr möjligt, allt Àr möjligt. Men statistiskt och logiskt sker fler framryckningar pÄ sommaren nÀr det Àr grönt, eftersom det finns mer kamouflage, naturligt kamouflage, vilket gör att infanterister kan ta sig över vissa avstÄnd. Under vintern gör luftens klarhet, i kombination med avsaknaden av löv, att drönare kan kontrollera hela frontlinjen mer noggrant, vilket gör att infanteristen tvingas befinna sig i skydd hela tiden. Och detta leder logiskt sett till att man hÄller linjen istÀllet för att avancera. Men det finns Àven andra metoder. Ibland försöker man avancera med fordon. Jag minns nÄgra tidigare vintrar dÀr fienden inför vintern förberedde mekaniserade genombrott, eller till och med försökte. Det vill sÀga att Àven detta Àr möjligt. NÀr det gÀller hösten, till exempel, tvingar regnet tvÀrtom drönarna att försvinna frÄn himlen. DÀrför kan infanteriet avancera lÀngre. Man kan kort sagt inte garantera nÄgonting, men man kan sÀga att huvuddelen av offensiven frÄn bÄda sidor sannolikt kommer att ske under den varma Ärstiden. Jag tror alltsÄ att vi Äterigen kommer att gÄ över till försvar pÄ bÄda sidor ju nÀrmare vintern vi kommer.
Talare 5
Men redan med en sÄdan utjÀmnad linje.
Talare 1
SjÀlvklart. Med en rensad grÄzon. GrÄzonen Àr i sig ett vÀldigt stort problem. DÀr det finns en grÄzon blir den oftast inte grön, det vill sÀga vÄr. Ibland blir den det, men det Àr vÀldigt svÄrt. Vi tog den hÀr frÄgan som den första att lösa, löste den, och det hjÀlper mycket. Jag tror att det skulle fungera pÄ samma sÀtt lÀngs hela fronten. Och att inta en tydlig linje inför vintern skulle vara mycket fördelaktigt.
Talare 5
Hur lĂ€nge sitter ert infanteri i positionerna? För att gĂ„ före i Ă€mnet, jag vet att tvĂ„ mĂ„nader â den hĂ€r ordern om tvĂ„ mĂ„nader i positionerna â Ă€r en helt dött född order eller förordning. Ingen följer den, inte för att nĂ„gon Ă€r dĂ„lig eller bra, utan för att det ibland Ă€r direkt opraktiskt, farligt och det finns ingen att ersĂ€tta dem med. SĂ„ Ă€r det överallt, i varje brigad jag har talat med, alltsĂ„ kan en befĂ€lhavare inte garantera den hĂ€r rotationen pĂ„ tvĂ„ mĂ„nader. Jag vet inte, kanske nĂ„gon har det, skriv gĂ€rna i kommentarerna, men jag har inte stött pĂ„ nĂ„gra sĂ„dana. DĂ€rför sĂ€ger till och med infanteristerna sjĂ€lva att om vi bara gĂ„r in i en vecka och gĂ„r ut i en vecka, sĂ„ sitter vi hellre kvar lĂ€ngre. Ja, det Ă€r utmattande, och det Ă€r inte alltid det sker nedslĂ€pp, för de blir nedskjutna. Kort sagt, jag tycker att tvĂ„ mĂ„nader Ă€r toppen, men under realistiska förhĂ„llanden, hur lĂ€nge kan ni pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet försörja infanteriet som har nĂ„tt de frĂ€mre positionerna? AlltsĂ„…
Talare 1
Egentligen kan man, naturligtvis, förklara det sÄ utifrÄn situationen. Varför mÄste man ibland sitta kvar lÀnge? För det första, en lÄng rutt, komplicerad logistik. För det andra, ren sÀkerhet. Det finns perioder dÄ det för en infanterist Àr farligare att förflytta sig Àven till reserven eller hemÄt Àn att stanna kvar i position. För det tredje hÀnder det att det saknas tillrÀckligt med rotationsgrupper, eller att förstÀrkningar gör att infanterister tvingas sitta kvar lÀngre. Men vi lyckades faktiskt hÄlla folk i upp till tvÄ mÄnader under denna operation. SjÀlvklart ligger det nÀra tvÄ mÄnader nÀr det gÀller tidsperioderna. Men det var realistiskt för oss. Kanske befann vi oss i mer bekvÀma förhÄllanden under en tid. Det har funnits fall som varit vÀrre. Men det Àr den optimala tidsmÀngden. Jag har tidigare haft fall dÀr det var omöjligt. Och jag Àr övertygad om att det kommer att fortsÀtta vara sÄ.
Talare 5
AlltsÄ, lÄt oss prata om mÀnniskorna, egentligen, och inte om infanterisoldaterna. Och i operationen i Ivaldi, fanns det nÄgra handlingar som infanteriet utförde, kanske utmÀrkte de sig? AlltsÄ, kanske har de redan nominerats till en utmÀrkelse, eller kommer att bli det, eller att de tog mÄnga till fÄnga. Fanns det fall efter vilka mÀnniskor utmÀrktes?
Talare 1
Det har redan varit vÀldigt mycket. Vi har redan ansökt om vÀldigt mÄnga utmÀrkelser till infanterister. Jag har faktiskt alltid blivit slagen av att en infanterist, i sjÀlva verket, dÀrifrÄn dÀr han befinner sig, inte helt förstÄr situationen. Och
Talare 5
sen blev det sÄ hÀr, oj, gjorde jag det hÀr?
Talare 1
Ja, det Àr sÄ. Jag minns sjÀlv att jag en gÄng stormade, sedan kom jag hem, tittade pÄ videon frÄn kameran, och jag var mer rÀdd Àn jag hade varit i strid, för jag tÀnkte att det var ett mirakel att vi kom ut. En soldat förstÄr att nÄgon skjuter mot honom, att han bombas. Han förstÄr inte helhetsbilden. Om det till exempel finns grannar eller förband bredvid till vÀnster eller höger, eller inte. Om det finns en grÄzon nÀra honom, om allt kontrolleras, eller hur mycket styrkor och medel som arbetar i hans intresse, om det Àr mycket eller lite, tillrÀckligt eller otillrÀckligt, han kan inte ens bedöma detta. DÀrför observerar jag ibland, till exempel en infanterist som, ja, utan tvekan befinner sig under mycket svÄra förhÄllanden, och han kanske inte ens förstÄr det sjÀlv, men han gör otroliga saker. NÀr en mÀnniska inte sparar pÄ sig sjÀlv, riskerar, lyckas och sedan kommer ut, Àr det helt enkelt toppen av mod; vi nominerar alltid sÄdana soldater.
Vi hade soldater som var sÄrade. En soldat var sÄrad. Han var pÄ vÀg till evakuering. Han blev trÀffad igen, benet skadades en andra gÄng. Han gav sig sjÀlv första hjÀlpen. Och han dog inte, men han kunde inte lÀngre gÄ. Han lade sig ner. Han lade sig pÄ den rutt dÀr vÄra styrkor rör sig, och fienden hade infiltrerat dit. Vi sÀger till honom, kan du flytta dig lite, krypa, det finns inga av vÄra i nÀrheten just nu, ett fordon kommer dit, men tills det kommer mÄste du vÀnta, kanske kan du gÄ till mötes. Han sÀger att han inte kan gÄ, men att han ska skjuta. Och han satt dÀr i ungefÀr ett dygn och dödade tvÄ fiender som gick lÀngs den rutten, trots att han var sÄrad. Han lÄg bara dÀr med sin automatkarbin, sÄg dem, sköt, och de dog. Han sÀger att han dödade, dÀr, dödade en till. Sedan kom en bil, han klev i och Äkte ivÀg. Detta imponerade mycket pÄ mig, för han visade inte ens nÄgon ton av utmattning. Han förstod det helt enkelt som en situation som uppstÄtt och som man mÄste hantera. Man mÄste ta sig ur den, det finns en lösning, och lösningen Àr just denna. Om man fÄr en infanterist att förstÄ att det bÀsta sÀttet att överleva och sÀkra detta i krig Àr att döda fienden, sÄ förÀndras kriget omedelbart. För han tror att allt detta Àr en naturkatastrof. Att det inte Àr ryssarna som bombar honom, utan bara nÄgonting. Att dessa granater bara flyger in i honom. Om han förstÄr fienden, om han förstÄr segerns metodik, vilket Àr att förinta fienden, sÄ blir han mycket mer effektiv, han lyckas mycket bÀttre, och sÄdana soldater överlever mycket oftare och befinner sig i sÀkerhet. Och jag blev ofta imponerad av detta. Otaliga situationer dÀr tvÄ eller tre av vÄra soldater tog mÄnga fiender, fiendens styrkor, till fÄnga.
Talare 5
I den hÀr operationen eller i allmÀnhet? Under
Talare 1
tid
Talare 5
denna
Talare 1
operationer. De tog en, han berÀttade var vem som var, vad som hÀnde, de gick vidare, pÄ vissa stÀllen lockade de ut dem, pÄ andra gick de in i strid, utplÄnade dem. Och det hÀr Àr ocksÄ bara ett grundlÀggande krig, men det sker pÄ ett avsnitt, pÄ ett visst avstÄnd, man ser hur samma mÀnniskor kan hinna göra vÀldigt mycket och sedan komma ut.
Talare 7
Jag vÀnder mig till vÄr ledning angÄende vÄr kapitulation. Vi överlÀmnade oss till den tredje armékÄren eftersom vi inte ville dö i onödan.
Talare 8
VÄra officerare har helt enkelt flytt. De stÀngde av radion, sa att vi ska avbryta det cirkulÀra försvaret, hÄll ut. Allt, radion Àr avstÀngd.
Talare 7
PÄ positionerna hade vi inget vatten. Vi tvingades dricka vatten ur pölar, vi tvingades dricka vÄr egen urin. En av oss dog dÀr pÄ grund av uttorkning. Vi hade ingen mat. Vi tvingades Àta bark frÄn trÀden och grÀs.
Talare 9
Vi Ät nÀsslor, det vill sÀga att vi gjorde nÀsslorna med vodka och lite buljong.
Talare 7
Vi fixade till dÀr, satt dÀr. I och en halv mÄnad Ät jag normalt hÀr för första gÄngen.
Talare 4
Jag menar Plinu. FastÀn ni har fört mycket skit hit, och mycket sorg, önskar jag er inget ont. Jag önskar att fler av era landsmÀn skulle hamna som ni, i en sÄdan status. DÄ, Gud give, kommer kriget att ta slut snabbare. För pÄ annat sÀtt kommer kriget inte att ta slut. Vi kommer att kriga mot er precis tills ni gÄr hÀrifrÄn.
Talare 1
I början av operationen rensade vi infiltrationen, och sedan var det dags att gÄ över till offensiven. Det Àr olika saker. För att rensa infiltrationen Àr som att rensa sina egna bakre linjer. DÀr kÀnner sig fienden utsatt, deras medel nÄr inte fram till dem. Oavsett om en drönare kan flyga dit pÄ deras begÀran, slÀppa mat eller trÀffa vÄrt hus. Men oftast nÄr de inte fram. Och det Àr sÀkrare för oss. Och vi kÀnner oss trygga eftersom allt vÄrt nÄr fram. Vi kan ge maximalt stöd till vÄra soldater vid rensningen av infiltrationen. Man kan till och med köra ut pansarfordon, för det Àr svÄrt för fienden att komma nÀra dem eftersom de Àr lÄngt ifrÄn honom. Men nÀr vi gÄr över till offensiven förÀndras allt. För i soldaternas huvuden Àr det helt enkelt död mark. DÀr Àr det bara fiender nu, inga av vÄra. Du gÄr in dÀr först, du Àr i total fara. SÄ kan det verka. Och den första framgÄngen, de första befriade kilometrarna, den första rutten, de första fienderna som dödades av handvapeneld, sÀrskilt handvapeneld nÀr vÄr soldat dödade en fiende. Det var mycket viktigt och faktiskt vÀldigt heroiskt för dem. De började till och med se sig sjÀlva annorlunda, att de lyckades med nÄgot sÄdant. Och det fanns mÄnga sÄdana tillfÀllen.
Talare 5
GÄr ert infanteri ut pÄ flera rotationer? Jag vet att det i andra brigader Àr en rotation, och det Àr allt. Han gÄr inte lÀngre som infanterist, han Àr redan pilot, eller gör nÄgot i bakre linjen. Finns det sÄdana som gÄr ut mÄnga gÄnger?
Talare 1
Det finns de som gÄr mÄnga gÄnger, det finns de som gÄr en gÄng, det finns till och med de som hamnar direkt hos oss, och om kompetensen tillÄter och det finns en vilja, sÄ blir han drönare direkt. Men vi försöker lÄta alla passera genom infanteriet, vad gÀller om det förekommer och varför. Ja, det fungerar vÀldigt bra, för för det första Àr det en mycket vÀrdefull erfarenhet för soldaten. Han gÄr ut, han förstÄr var han var, vad som hÀnde dÀr. Om han imorgon blir drönare, kommer han att förstÄ, för det första, hur man arbetar, hur han sjÀlv hade velat att de skulle arbeta i förhÄllande till honom nÀr han var infanterist. Han kommer att vara mer ansvarsfull och lÀra sig bÀttre. Men Ä andra sidan Àr infanteristens vÀg genom mÄnga konventionella rotationer den största stridsvÀgen, och i sjÀlva verket blir befÀl just frÄn sÄdana infanterister. FrÄn dem som har varit stormtrupp, infanterist, soldat sÄ lÀnge det krÀvdes. Men oftast tar vi hÀnsyn till tvÄ saker, hans vilja och hans kompetens. Om han kan vara artillerist, vara drönare, sÄ gör vi det, sÀrskilt om han vill. Men det finns de som stannar kvar dÀr de Àr, ibland Àr de sjÀlva nöjda med vad de gör och redo att fortsÀtta.
Talare 10
Kom igen, kom igen, kom igen! Till ett trÀd
OkÀnd talare
FramÄt! Kom igen, kom igen!
Talare 10
Tjugo meter till vÀnster, fan, han Àr vÄr. Bra. Markera, till vÀnster, ett trÀd framÄt! GÄ fram, Heavy till höger! Markera, med siktlinje! Min!
OkÀnd talare
hronatkou! Ăter du? Va? Dödade du? Bra!
Talare 5
Varje gĂ„ng blir jag fascinerad av sĂ„dana mĂ€nniskor, ni vet, som man sĂ€ger, en krigsmĂ€nniska. LĂ„t honom kriga, sĂ„ kommer han att kriga i det hĂ€r kriget, han kommer att Ă„ka till ett annat krig. Och, ja, det finns sĂ„dana mĂ€nniskor. Finns de fortfarande överhuvudtaget? Ăr det ungdomar, kanske, eller Ă€r det gamla officerare, kanske?
Talare 1
Det finns alltid, nyligen, en av vÄra kamrater, som kom vÀldigt ung, i början av fullskaliga invasionen. Han stred dÄ, sedan blev han omfördelad till en annan tjÀnst, Telova. Och han kom till mig och bad om att fÄ ÄtervÀnda till kriget. Och dÀr, han kom överens med alla, sa, nej, jag ska gÄ och strida. Och gick igen. Jag tycker att det Àr normalt. Och det Àr det som Àr Àkta. BÄde i krig och i livet i stort, egentligen. För folk tror att det Àr för att det Àr nÄgot fel med hans huvud, eller att han Àlskar adrenalin. Egentligen Àr det inte sÄ. Egentligen Àlskar mÀnniskor krig och Àlskar denna erfarenhet. Och jag Àr sÀker pÄ att de under resten av sina liv sedan kommer att minnas, inte hur de satt med vÀnner pÄ en bar, utan de kommer att minnas hur de stormade en position. Just för att den hÀr perioden i livet, dessa hÀndelser, betyder nÄgot Àkta, nÄgot existentiellt, dÀr man liksom Àr vÀldigt nÀra döden, men egentligen mer levande Àn under alla tidigare perioder i sitt liv. Det Àr sÄ det ska vara. Den som Àr sÄn har haft stor tur i livet.
Talare 5
Jag skrev till och med ner din fras. «Den modige lever kanske inte för evigt, men fegisen lever inte alls». Och sÄ
Talare 1
Jag kan inte sÀga att det var jag som hittade pÄ den, det Àr en nÄgot anpassad befintlig fras, men ja, jag gillar den.
Talare 5
Just nu pratar alla om operation Vivaldi i alla kanaler, och vi pratar om det ocksĂ„. Men nyligen, inte sĂ„ lĂ€nge sedan egentligen, befriades Ă€ven 26 byar i Oleksandrivka-riktningen. Det Ă€r 745 kvadratkilometer, men ingen pratar om det. Ăr det för att Vivaldi Ă€r sĂ„ speciell? Eller Ă€r det helt enkelt problem med PR och kommunikation i den andra riktningen?
Talare 1
Det Àr svÄrt att sÀga, för de kan ha haft samma situation med informationsblockad, till exempel, för att det inte gick att meddela detta pÄ ett vÀldigt specifikt sÀtt. Jag vet inte. Jag tror att det faktiskt inte Àr nÄgot problem att berÀtta, Àven sÄ hÀr via telefonen, vad man har gjort dÀr. Om de gör det eller inte, tror jag att nÄgon har en plan i huvudet om varför det behövs och varför inte, precis som det under lÄng tid inte var tillÄtet för oss. Men generellt sett, om nÄgon befriar, sÄ gillar jag det, lÄt det vara högljuddare Àn Vivaldi, sÄ lÀnge territorierna befrias. Vi behöver bara, ja, belysa det pÄ rÀtt sÀtt och fortsÀtta befria.
Talare 5
Jag Àr bara vÀldigt ledsen, eftersom vi ocksÄ var i Oleksandrivka-riktningen vid den tiden nÀr de redan rörde sig dÀr. Och ryssarna visste Äterigen inte, ja, och rapporterade pÄ samma sÀtt felaktigt. Sedan visade det sig att, plötsligt, hade ett sÄdant enormt omrÄde befriats. Jag gillar inte hur kommunikationen gÄr, dÀr DSHV deklarerade att det var de som gjorde det, trots att det fanns mÄnga andra infanteri- och mekaniserade brigader med. Och vi föreslog: lÄt oss visa det, lÄt oss gÄ dit, och det var allt. Och det kom bara en nyhet om att 26 byar hade befriats, och det var allt. Och ingen vet vem som gjorde det, vilka byar det rörde sig om eller vad som gjordes. Och dÀrför uppskattar jag verkligen hur Trika kommunicerar om denna operation.
Jag vill prata mer; ni har redan sagt att informationstystnad var mycket viktigt. Och till exempel i Kursk-regionen, ja, har det upprepade gÄnger pÄstÄtts att Kursk var framgÄngsrik just för att alla var tysta och ingen visste. Hur lyckades ni överhuvudtaget skapa ett sÄdant informationsvakuum? Och ocksÄ innan Andrij Biletskyk gick ut offentligt, fanns det vissa lÀckor pÄ X, i sociala medier och sÄ vidare, sÄdana dÀr OSINT-analytiker. BerÀtta, hur skadligt Àr detta arbete ur ett militÀrt perspektiv?
Talare 1
Ja, nÀr det gÀller det som inte beror pÄ oss, som OSINT-analytiker, utomstÄende observatörer eller till och med fienden, sÄ har kÄren, sÄvitt jag vet, arbetat för att minska antalet lÀckor eller helt eliminera dem. Och nÀr det gÀller vad vi gjorde, sÄ var det egentligen inget komplicerat; om alla agerar ansvarsfullt och följer informationshygien, kan man genomföra sÄdana operationer, till och med mer komplexa operationer, och allt detta Àr möjligt med tanke pÄ vilken pÄverkan det har. Det Àr helt enkelt logiskt: om fienden förstÄr vÄr plan, om de förstÄr vart vi rör oss, kan de anpassa sig, förstÀrka sina positioner och hindra oss frÄn att fÄ en sÄdan möjlighet. Det Àr inte sÀkert att nÄgon i en annan riktning kommer att utnyttja detta. SjÀlvklart bör man följa de rÄd som ges av de styrkor som genomför offensiver. I vÄrt fall anstrÀngde sig kÄren och förklarade för oss, och det lyckades. Mer eller mindre, förmodligen med vissa problem, men det lyckades. Jag tror att egentligen Àven bevakningen av Vivaldi vid den tidpunkt dÄ den utannonserades var nÄgot pÄtvingad. Lika mycket genom vÄrt beslut som att det helt enkelt inte lÀngre var möjligt. Men denna informationsstilla, i kombination med fiendens lögner samt vissa andra moment, bidrog till en stor del av effektiviteten pÄ slagfÀltet under sjÀlva operationen.
Talare 5
Jag minns nÀr Kombrykh skrev ett argt inlÀgg, er Kombrykh, Foka, att man vill svÀra, skrika och sÄ vidare. Vi förbereder oss i ett halvÄr, offrar ett hÀlsosamt liv, och nÄgon bara tar och avslöjar denna information. Och till och med under hans inlÀgg fanns kommentarer frÄn soldaten sjÀlv, att det verkade som om min syster ringde mig och berÀttade om denna operation, som hon fick reda pÄ via Instagram. Denna operation var första gÄngen, Ätminstone deklarerar trion offentligt, att det gjordes en landstigning frÄn en NRC "Kamikaze"-drönare. BerÀtta gÀrna, om er brigad ocksÄ utförde dessa landstigningar, dessa operationer, vad Àr det för under-drönare, tunga bombplan, hur mycket bÀr de, Àr det sÄdana smÄ "Kamikazes" pÄ 14 kilo, hur mycket kan nÄgon vampyr bÀra?
Talare 1
VÄr brigad har inte gjort nÄgot sÄdant Àn, kommer förmodligen göra det snart, men jag kan kortfattat berÀtta vad en drönare faktiskt Àr för nÄgot i krig, hur allt gÄr till dÀr.
Talare 5
Nej, man behöver inte gÄ sÄ lÄngt.
Talare 1
UGV-en "Kamikaze" blev faktiskt slÀppt frÄn en bombdrönare, och bombdrönaren Àr ganska stor, av en specialiserad typ. Denna "Kamikaze" var liten. Vad gav det? Till skillnad frÄn att bara slÀppa ammunition, kan en "Kamikaze"-drönare Àven köra. Den kan köra fram och detonera precis dÀr en bomb inte nÄr. I en springa, i en kÀllare och sÄ vidare. Det Àr verkligen effektivt, och det ger mycket potential för framtiden. Dessutom lÀgger vi till att det var i fiendens rygg, det vill sÀga att det till och med Àr pÄ frontlinjen. Man kan köra in i ett högkvarter, i nÄgon av fiendens ledningscentraler, och sprÀnga allt dÀr. Det Àr coolt. Och i allmÀnhet anvÀnder vi UGV:er med stridsmoduler, och de bekÀmpar fienden med hjÀlp av grovkalibriga kulsprutor och granatkastare. Och vi anvÀnder dem naturligtvis för evakuering, för logistik. Och vanliga drönare, och bombdrönare, bÄde tunga och lÀtta, och alla möjliga sorter. En sÄdan kombination av drönare Àr, jag tror, i princip för första gÄngen i krig, och det lÄter lovande. Nu tror jag att vi helt enkelt har som mÄl att utöka denna erfarenhet.
Talare 5
Och förresten, angÄende brigaden. Tung mekaniserad, eller hur? Det Àr ju inte en drönarstormbrigad. Men jag tycker det verkar som att alla hÄller pÄ att förvandlas till drönarstormbrigader. Jobbar ni bara mer med tunga bombplan, eller hur Àr det? Eller utvecklar ni Àven artilleriet? Jag förstÄr att det hÀr Àr en frÄga till brigadchefen, men berÀtta hur det Àr pÄ bataljonsnivÄ. Det vill sÀga, finns det nÄgon skillnad mellan en tung mekaniserad brigad just nu, i det hÀr skedet av kriget, och en drönarstormbrigad?
Talare 1
Nu, nÀr det gÀller utvecklingsriktningen sÄ utvecklar vi allt. SjÀlvklart, som alltid i krig, för att nÄgot ett ska utvecklas mÄste man anstrÀnga sig mindre nÄgon annanstans, för man kan inte lyckas med allt. Men i bataljonen, till exempel, och Àven i brigaden, tror jag att vi försöker hÄlla balansen, för det Àr naivt att tro att det snart bara kommer finnas drönare, att det inte kommer finnas nÄgot artilleri och att det sedan inte heller kommer finnas nÄgon infanterist. SÄ kommer det inte bli, det Àr sÀkert. MotÄtgÀrderna utvecklas ocksÄ, allt fungerar. Allt fungerar i olika mÀngder, i olika skeden av kriget. Till exempel kan man sÀllan se stridsvagnar nu, men de Àr egentligen inte döda, man kan anvÀnda dem. Ibland anvÀnder vi Àven fiendens. Och efter ett tag kommer det nog komma en fas dÄ de ÄtervÀnder i stor skala till slagfÀltet. Det vill sÀga att vi anvÀnder allt. NÀr det gÀller vÄr tyngd, varför tyngd? Tanken med tunga mekaniserade brigader, tror jag, vid tidpunkten för deras skapande, var deras tunga mekanisering. Det vill sÀga stridsvagnar, tungt pansar och en satsning pÄ en mekaniserad offensiv, pÄ ett mekaniserat krig i allmÀnhet. Det finns alltsÄ mÄnga mekaniserade brigader. En tung brigad borde vara utformad för, just, sÀrdragen med att fÀrdas i stridsvagnar, i BMP:er, att utöva eldkraft med hjÀlp av utrustning och sÄ vidare. Vad har vi egentligen? Egentligen liknar det mer bara ett namn för alla brigader. BÄde luftburna stormbrigader och vanliga mekaniserade, alla. Alla stormar och alla försvarar, alla anvÀnder drönare och alla anvÀnder utrustning. Kanske finns sÀrdraget bara i brigadens stridskapacitet, men det beror egentligen inte pÄ dess namn eller truppslag, oavsett vilket det Àr, till exempel. Det vill sÀga, kanske nÄgon har en tanke och kanske kommer den nÄgon gÄng att förverkligas gÀllande att varje brigad behÄller sin sÀrprÀgel. Men jag Àr övertygad om att de alla kommer att ha alla typer av bevÀpning och att deras direkta utveckling bara kommer att bero pÄ befÀlhavarens vilja eller pÄ vem som lyckas bÀst med vad.
Talare 5
Till hemstaden Donetsk i stridsvagnar?
Talare 1
Absolut, pÄ leoparder.
Talare 5
Vad anser du om idĂ©n, som Ă€r vĂ€ldigt populĂ€r just nu, att flytta kriget under jord? Ăr det överhuvudtaget möjligt?
Talare 1
Krig under jorden pÄgÄr fortfarande, det har funnits lÀnge. Jag tror att man Àven kan rÀkna första vÀrldskriget som ett krig under jorden. Man mÄste förstÄ att krig under jorden Àr möjligt nÀr det finns möjlighet att grÀva. För att grÀva anvÀnds för övrigt Àven drönare, men de gör inte sÄ mycket dÀr som man skulle önska, men de anvÀnds, de grÀver. För att grÀva krÀvs det att sektorn Àr stabil. En stabil sektor och ett försvar ger möjlighet att grÀva bÄde pÄ djupet, framÄt, bakÄt och sÄ vidare. Jag, Ànnu under ATO-tiden nÀr jag var i positionerna, fortsatte vi alltid skyttegraven i fiendens riktning för att mötas i en tunnel. Vi nÄdde dem inte pÄ det sÀttet, men det var tanken. Och det sker intuitivt överallt dÀr linjen och sektorn blir stabil. NÀr vi talar om en offensiv, befrielse dÀr, eller fiendens offensiv, kan vi inte tala om underjordisk krigföring, för det Àr helt enkelt omöjligt. Under jorden, med sÄdan hastighet, Àr en sÄ stor mÀngd mÀnniskor inte kapabla att avancera konstant. AlltsÄ kan kriget helt gÄ under jorden endast om vi stannar, till exempel vid grÀnserna, och vi fÄr ett sÄdant trögt krig under lÄng tid, som det var dÄ. DÄ, ja. Men det Àr osannolikt, tror jag. För övrigt Àr det inte sÄ pÄlitligt som det verkar. Det sÀgs att vissa dÀr, allt, alla under jorden, för att det inte lÀngre Àr möjligt att befinna sig ovanpÄ. Om man gör allt rÀtt Àr allt möjligt, som överallt annars. Till exempel hur vi bekÀmpade fiendens drönare. Det Àr elektronisk krigföring (REB), det Àr utplÄning av pilotteam, det Àr förstörelse och skador pÄ ledningscentraler, kommunikation, allt detta. Plus infanteristen, han trÀnar pÄ att skjuta mot drönare. Han gör det. Vi sÀrskiljer vÄra drönare frÄn fiendens, vi ser till att situationen stÀndigt Àr tydlig. Och allt detta ger möjlighet att röra sig ovanpÄ, och vid olika tider pÄ dygnet. Till exempel vet vi att fienden har fler nattdrönare, eller sÄ vet han att vi rör oss och kör pÄ natten, dÄ kommer han att fokusera pÄ det, sÄ gÄr vi över till dagtid. Det minskar hans förmÄga att trÀffa oss avsevÀrt. Om man gör allt rÀtt, och det Àr grundlÀggande saker, det finns inga hemligheter, sÄ kan man kriga ovanpÄ ocksÄ. Krig under jorden Àr som kriget i Terminator, dÀr det bara kommer finnas drönare. Ja, coolt, men knappast möjligt.
Talare 5
Tror ni förresten pĂ„ ett drönarkrig, ett sĂ„dant som Ă€r helt robotiserat, sĂ„ att infanteristerna Ă€r nĂ„gon sorts…
Talare 1
AvatĂ€rer? Om tusen Ă„r, förmodligen. Nu â nej, det Ă€r omöjligt. För det första styr en mĂ€nniska fortfarande drönaren, för det andra finns det grundlĂ€ggande saker. Om man talar just nu om huruvida en drönare kan ersĂ€tta en infanterist, sĂ„ mĂ„ste den repareras, den behöver fĂ„ ny ammunition, till och med fĂ„ den tillförd. Ibland flytta den, den faller bara, den mĂ„ste lyftas upp. Vi hade ett fall nĂ€r vi evakuerade en infanterist, han hade ett slitet ben, han Ă„kte pĂ„ en nerka, och nerkan körde ner i ett hĂ„l och vĂ€lte. Och han klĂ€ttrade ut, lyfte upp den, klĂ€ttrade tillbaka och körde vidare. Det vill sĂ€ga att han rĂ€ddade sig sjĂ€lv pĂ„ det sĂ€ttet. SĂ„dana saker, triviala och smĂ„, Ă€r fortfarande nödvĂ€ndiga. Och att reagera pĂ„ en situation som förĂ€ndras, det kan en drönare inte, den hĂ€r kameran tillĂ„ter inte en vanlig drönaroperatör att operera. Den kan utföra vissa uppgifter. Kanske kommer detta att expandera, och med tiden kommer det att bli Ă€nnu fler av dem. Men att infanteristen skulle försvinna, det tror jag inte, eller sĂ„ om vĂ€ldigt, vĂ€ldigt mĂ„nga Ă„r.
Talare 5
Till sist vill jag dÄ frÄga, hur kom ni egentligen fram till detta? Utvecklade i er denna krigsfilosofi, och alla de vÀrderingar som förbandet bÀr med sig.
Talare 1
Jag tror att min personliga vÀg inte Àr universell för alla, men jag kan dela med mig lite dÀr. Först och frÀmst tror jag att det i barndomen för barn, för pojkar, Àr en intuitivt intressant sak, som slagsmÄl, krig. Barn Àlskar kampsporter, barn Àlskar att leka med svÀrd, barn Àlskar leksoldater. Alla, den absoluta majoriteten. Sedan anpassar de sig till det vanliga livet, kanske vÀljer de nÄgot fredligt, eller nÄgot nytt, eller sÄ lugnar de ner sig, som man sÀger, att maximalismen har gÄtt över. Egentligen Àr det, tror jag, en förlust av ungdom i sitt huvud, nÀr man ger upp drömska ting och gÄr över till praktiska ting. Praktikalitet Àr det trÄkigaste som finns i livet. För mig var det intressant lÀngre Àn för andra, förmodligen. I början av ATO, bara det faktum att det hÀnde sÄ nÀra gjorde det omöjligt att vara ointresserad. Jag var tvungen, inte nödvÀndigtvis att vara intresserad, utan att ta stÀllning, att delta pÄ nÄgot sÀtt. Och sedan byggdes det upp inom mig, och jag beslutade att jag trots allt inte kunde, medan hÀndelser av historisk skala utspelar sig, lÄta bli att vara i hÀndelsernas centrum och istÀllet syssla med vad som helst annat. Sir!
Talare 10
Hej! Oj, första trofén.
Talare 6
VÄrt artilleri och vÄra pansarsoldater arbetade mycket bra. Tornet sprÀngdes av, stridsvagnen, asen. Troligtvis exploderade ammunitionen. Opa, rödbanderarna.
Talare 1
VÀrdet av det du gör, om du under historiska hÀndelser inte Àr i krig utan hemma, mÀts helt enkelt av lÀngden pÄ din bekvÀma vistelse. En vistelse som saknar all mening, det vill sÀga att bara existera för att existera. DÀrför beslutade jag att jag absolut mÄste vara dÀr historien utspelar sig. Jag hjÀlptes, pÄ ett sÀtt, av livsexempel frÄn andra mÀnniskor som drog ut i krig, mina bekanta. Kanske hjÀlpte mig Àven viss litteratur och böcker. Och det personliga valet ocksÄ, naturligtvis. Och nu kan jag sÀga att jag har stormat mycket, sedan befallt, vissa saker lyckades, andra inte. Det var den bÀsta tiden i mitt liv och den pÄgÄr fortfarande. Utan tvekan. DÀrför, nÀr det gÀller var man ska hÀmta motivation, bör man i bedömningen av vÄr seger inte förlita sig pÄ ekonomiska prognoser eller förlita sig pÄ geopolitik, politiska relationer, vissa överenskommelser eller memorandum. I verkligheten vet jag helt enkelt att vi kommer att segra, för det Àr vÀrldens logik. SÄ började kriget, sÄ var det under ATO, och sÄ kommer det att sluta. Med vÄr hundraprocentiga seger. Drömmar gÄr i uppfyllelse oftare Àn politiska prognoser gör det. DÀrför Àr jag övertygad om att vi kommer att segra, och jag rÄder alla tittare att hinna ta del av denna seger.
Talare 5
Du sa att varje man som har varit i krig uppenbarligen kommer att minnas pÄ sin Äldersdom, inte att han supit i nÄgon bar, utan vilken position han stormade. Vilken position kommer du att minnas?
Talare 1
à h, jag ska minnas alla. Jag minns dem som om det vore igÄr. BÄde lundarna och byarna. Ja, mest levande, kort sagt, sÄ gillade jag det i Bachmut. Det var en mycket stor estetisk upplevelse. Estetisk? Ja. Egentligen dimma, stadens ruiner, eld. Jag sÄg ett HIMARS-nedslag precis framför mig, 50 eller 30 meter. Och eldstrid med fienden, fordon. Det Àr slÄende, precis som en tavla. Alla dessa förstörelser, de tvingar en liksom att se det som hÀnder frÄn ett annat hÄll, och de formar nÄgot som man inte ser nÄgon annanstans. I Avdiivka var det hÀftigt. I Avdiivka var jag inte lÀngre infanterist, jag var kompanichef, men jag var pÄ sjÀlva koksverket. VÄr byggnad trÀffades av tre trÀffar, allt rasade, allt var i damm. Jag hade tur, och nÄgra av mina kamrater ocksÄ, vi förblev oskadda, vi klÀttrade bara ut. NÄgon klÀttrade ut skadad, nÄgon, tyvÀrr, dog. Och jag rörde mig genom koksverket, allt brann, rök, soldater. Mina killar var i nÀrheten, vi rörde oss, jag hörde samtal över radion. Jag sÄg ocksÄ, jag sÄg hur mina soldater stred via drönare, över radion, att det var vÀldigt modigt av dem. Och den veckan var vÀldigt unik i det liv jag har levt, och jag gillade det. NÀr det gÀller lundarna, varje lund Àr en enda oÀndlig lund. Man stormar den hela tiden, rusar och rusar, och sÄ kommer nya 100 meter av samma lund, hÀr Àr den gles, dÀr Àr den inte det. Jag minns allt, minns vem som var med mig, minns vem som tyvÀrr dog, hur mÄnga fiender vi dödade. Det var ocksÄ vÀldigt intressant, slÄende och nyttigt för min personlighet, för livserfarenheten.
Talare 5
Herregud, livet Àr en enda landning, jag kastades nÀstan bakÄt.
OkÀnd talare
Tack.
Ni hittar resultatet av tidigare enkÀter i EnkÀtarkivet.
