Kulan är snabbare än drönaren! Varför är det för tidigt att avskriva infanterivapen? «Militära dialoger» PREMIÄR
Lätta infanterivapen och kollektiva vapensystem behåller sin betydelse i modernt krig trots drönarnas intåg. Digitalisering av ballistiska beräkningar och integration av obemannade markfordon optimerar användningen av traditionell beväpning.
Längd 1:00:12
Talare 1
Hej vänner! Jag heter Ivan och jag ska försöka föra dialoger här på det militära. Detta är mitt första försök, så om det blir dåligt, skriv om det i kommentarerna, vi kommer att läsa det och man kan göra något åt det. Till exempel, hoppa över mig med den här historien. Idag ska vi prata med Andriy Maruha, ledare för den digitala artilleririktningen inom stiftelsen "Povernys Zhyvym". Vi ska prata om något som kallas infanterivapen och dess roll i det moderna kriget. Ett ganska intressant ämne, enligt mig. Varför? För att enligt olika data sker omkring 80 % av alla träffar med hjälp av drönare, direkt på frontlinjen och till och med när det gäller förstörelse av luftmål. Men det är uppenbart att klassiska vapensystem inte har försvunnit och kommer knappast att försvinna under de närmaste decennierna, deras roll har bara förändrats. Därför vill jag först fråga dig vad lätt infanteribeväpning är och hur den ser ut. Bokstavligen, vad är det?
Talare 2
Lätt infanteribeväpning, eller vad man även kallar kollektiva vapen. Varför kallas de kollektiva? För att om det är en stativkulspruta, grovkalibrig, Browning M2, kaliber 50, en bra kulspruta. Och om, till exempel, ett förband förflyttar sig, så bär två kulsprutan, två bär stativet och tio bär till exempel ammunition till den. Det vill säga, alla bär den. Det betyder att man inte kan säga att det är kulspruteskyttens kulspruta, där varje person har sin egen. Därför kallas det kollektiva vapen, eftersom det fungerar i intresset för förbandet, plutonen, kompaniet. Det finns plutonvapen, kompanivapen. Som till exempel 82 mm, det är en kompanigranatkastare, 120 mm är en bataljonsgranatkastare. Ja, så gick det till i takt med utvecklingen av dessa vapen. Det är vapen som är direkt närmast motståndaren, närmast fienden. Och det är de som, till exempel, är först med att gå in i strid, i arbete. Nu säger jag att kriget har förändrats, drönare, FPV:er, men det förekommer regn, det förekommer dimma, så man fortsätter ändå med utbildning, förberedelser, försörjning. Ingen i armén avstår från dessa saker, för det är klassiskt, och när man har en grovkalibrig kulspruta till hands, känns det på något sätt lättare att andas. Det vill säga, det är det som soldaten har, det som han kan använda direkt, och det är inte artilleri, som måste köra fram till en position eller gräva ner positionen ordentligt, där det behövs tid för uppställning, inriktning och för att bekämpa målet.
Talare 1
Det vill säga att det är det som finns till hands, det är bara att det inte är ett icke-eldvapen.
Talare 2
Om man till exempel tar samma Browning, den är BMP, i princip är den BMP, på 800 meter förintar den den. Det vill säga att man inte kan säga att det till exempel är ett väldigt dåligt vapen, det är bra. Det enda är att det nu förekommer sådana demarkationslinjer, där det är 8, 10, 12 kilometer och det är omöjligt att ta in detta kollektiva vapen dit eller så kör de in NRK. Om det finns möjlighet installerar de det, annars inte. Det betyder att det där är mer drönarnas arbete vid gränserna, där i Sumy, Tjernihiv eller i söder, där Dnipro är, där är det aktuellt. Närmaste, nej, från år 23 gjorde vi det, där realiserade vi ballistiskt via en kalkylator beskjutning med samma Browning, ja, på 5 kilometer. Det vill säga att det i princip redan har ändrat möjligheterna att använda kollektiva vapen något, när Browningen inte står på frontlinjen, till exempel där, en kilometer
Talare 1
-trettio.
Talare 2
Lite på räckvidden, eller hur? Ja, och i princip finns det bra resultat, och nu används det på vissa avsnitt. Och det är en ganska bra sak att den har ett rekylsystem, man kan gömma den där, gräva ner den, kamouflera den. Och i princip kommer ingen att leta efter en kulspruta någonstans, där, tre och ett halvt kilometer bort. Det vill säga, de letar efter den någonstans här, men den kan vara var som helst. Det underlättar liksom arbetet för våra förband och gör det svårt för fienden. Där, gällande MK-19, där hade vi ett projekt med siktet MR-3, där man satte siktet på dem, och gjorde det på ett AGS-stativ med separat inriktning. Och i princip kan soldaten nu, utan kompasser, och mer eller mindre höger-vänster, redan ha möjligheten att rikta och skjuta med precision. Det här finns nu, i princip, både tillgängligt, och om det finns förfrågningar så ringer eller skriver de. Det vill säga, det pågår fullt ut med utbildning och försörjning. SPG används lite, och det finns lite ammunition. Och den användningen, att det senast var övningar, och det kom feedback. Ja, det är Syd, Dnipro. Där det är slätter, eller hur? Ja, där vid Dnipro, mot fienden, att man kan… Ja, i princip arbetar de där… Redan år 17 lärde man sig att skjuta med SPG i Launkove, där, upp till sex kilometer. Där 6-6-2, den flyger dessutom och ändrar vinkel, en okonventionell användning. Där man kan arbeta närmare på stranden, arbetar man, ja, standardmässigt med den. Det vill säga, senast där jag såg att det användes mer eller mindre brett, var i Söder. Lätta kulsprutor, förstås, det är liksom handvapen eller personliga vapen. Utan dem går det inte, de finns på alla positioner. Det är PKM och Mini-Mi. Och det är, i princip, också. Kulspruteskytten är en respekterad person i infanteriet. Vanligtvis ska han vara stor och lugn. Därför får man aldrig skippa rollen för kollektiva vapen, för de fanns, finns och kommer att finnas under en viss tid till. Jag vet inte om underrättelsetjänsten går mot andra teknologier, jag skulle inte bli förvånad om vi med sådana steg redan går över till något slags stjärnkrigare.
Talare 1
Ja, faktiskt tror jag att vi nu är i en process av att ompröva rollen för traditionella vapenslag. Och det är något som faktiskt har hänt mer än en gång i krigshistorien, och detsamma gäller raketer. De uppfanns ju redan i slutet av 1800-talet. Som sådana transformerades de sedan helt enkelt till granatkastare, som kallades för mörsare. Och sedan blev det som konventionellt kallades raketer i början av 1800-talet, raketartilleri. Det vi känner till som till exempel Grad. Det transformeras helt enkelt, rollen förändras, sådana saker förändras. Men jag ville fråga dig, berätta för mig om det specifika i ditt arbete. Vad innebär digitalt artilleri?
Talare 2
Jo, det började redan år 15-16, när idén kom att vi har en massa sovjetiska vapen, BMP:er, stridsvagnar och alla dessa saker. Allt detta behövde digitaliseras, tänkas ut. De bjöd in mig till en grupp för utveckling av programvara för pansar, ja, dessa ballistiska räknare. Och vi började. Det finns till exempel i en infanterienhet, ja, en motoriserad infanterienhet BMNY, där finns det SPG, AGS, BMP-1, BMP-2. Det vill säga att dessa vapen, som används på vopach, på ropach, finns tillgängliga. Men sedan fick vi ett ställningskrig. Och frågan uppstod, drönare och spaning började dyka upp. Och det blev en fråga om beskjutning eller förutseende av fiendens handlingar. Men det finns matematik, det finns ballistik, att vid en viss vinkel, under vissa förhållanden, beter sig en granat på ett visst sätt, flyger längs en viss bana och har vissa avvikelser. Ja, det är vanlig artillerivetenskap. Och i princip utvecklades denna app som gör det möjligt att snabbt utbilda en soldat, som bara behöver välja en punkt på kartan där han vill träffa, och få de siffror som han till exempel behöver för att vrida tornet, och vinkeln som han ska höja tornet till.
Talare 1
Det vill säga, i praktiken är det inte ens digitalisering, utan det är arbete med gamla artilleritabeller, bara överförda till digital form.
Talare 2
Ja, men alltså, du förstår, när jag fortfarande fick göra det 2014, då har du avståndet, det finns en vindkorrigering, den genomsnittliga vindkorrigeringen. Du var tvungen att räkna ut det, du tittade på banans höjd, du har en speciell tabell där vindhastigheten ändras med meter per sekund var 200:e meter, riktningen ändras med så och så mycket, du har en höjd, till exempel 800 meter, du tar data för 200, 400, 600, 800, delar med 4, får fram ett genomsnittsvärde för vinden, riktningen, hastigheten, precis likadant för temperaturen.
Talare 1
Du behöver veta punkten, vilken vind du har på punkten. Du behöver veta landningspunkten. Landningspunkten, ja.
Talare 2
Under åren av artilleriets utveckling kallas det fortfarande medelmetod, att, om du har sett sonder, luftburna
Talare 1
kult,
Talare 2
så det mäts efter höjd, temperatur, tryck, vindhastighet och vindriktning. Men de införde ett metodgenomsnitt, att under vissa förhållanden, som vind, om man öppnar till exempel webbplatser för piloter, «Uaforikas», och där finns en vindprofil, och där är vinden efter höjd. Man kan till och med se hur den i genomsnitt ändras med höjden, hur mycket den ändrar sin riktning. Men det är en genomsnittsprognos, om beräkningar gjordes, skulle det vara utan några surfplattor. Men du var tvungen att ta alla dessa värden, genomsnitten, från dessa åtta kolumner och koka ner dem till två siffror. Korrigering för riktning och korrigering för räckvidd. Och du sitter där med penna, anteckningsblock eller telefon, med en miniräknare, räknar, och du har ett par minuter, och efter två minuter börjar det redan skrikas i radion med uttryck som «Ni» och «Varför tar det så lång tid?». Det vill säga, en artillerist –
Talare 1
är det en sorts ingenjör? Ja, det. Vars arbete inte bara kan räknas ut. Alltså jag
Talare 2
Jag berättar hur det var. Och jag berättar att när du har en elektronisk pryl, så räknar den ut allt detta på millisekunder. Din uppgift är bara att mata in vinden är så här, temperaturen är så här och trycket är så här. Sedan gör den allt detta åt dig
Talare 1
räknar det ut? Ja, jag ska vara ärlig mot er, det var väldigt, väldigt länge sedan, men jag var närvarande vid en av utbildningarna som Andrij höll. Det var en utbildning för stridsvagnsbesättningar, utan skarp eld, men jag blev imponerad av hur enkelt killarna klättrar upp på stridsvagnens torn, de ger skytten, om jag inte minns fel, en surfplatta i handen, skytten väljer helt enkelt en punkt med fingret där han ska skjuta, och där beräknas allt helt enkelt på något magiskt sätt.
Talare 2
Ja, när det gäller stridsvagnar, ja, stridsvagnar, det är en gammal historia för oss, jag har en vän där, en tillverkare jag känner, en gång i tiden där på en BMP, en vi
Talare 1
kom på
Talare 2
elektronisk sidnivå, men sedan år 1922, ja, vad var problemet med stridsvagnen? Vad var problemet för stridsvagnsmännen? Själva tippningen, om till exempel stridsvagnen lutar åt höger, den saknar mekanismer för att nivellera siktena, stridsvagnen lutar åt höger, han höjer kanonen och kanonen förskjuts åt höger.
Talare 1
Det kallas pipjustering från siktlinjen. Ja, ja, för ser du, själva kanonen är ju inte upphängd.
Talare 2
I artilleriet finns det en formel för att beräkna korrigeringen för pipans avvikelse från siktlinjen. Alltså, om batteriets högsta officer har glapp i pipaxlarna, och om pipan ständigt lutar åt höger, kunde han med hjälp av denna formel beräkna att vid en viss elevationsvinkel skulle pipan avvika med ett visst antal tusendelar. Det är en sådan där lång och vacker formel. Jag gav denna formel till tillverkaren av dessa sidovåtor. Jag sa, kan man på något sätt programmera in denna formel så att denna sidovåta, som mäter vinkeln, mäter lutningen och direkt skriver längst ner hur stort felet blir. För att tvinga en stridsvagnsman, även om man programmatiskt skapat en sidlutning för kanonen i en surfplatta, han kanske, efter hand, till och med lyfte kanonen med en mobiltelefon, skrev in
Talare 1
sidoböjning, och
Talare 2
den ritade en ändring. Nej, han gör detta.
Talare 1
kommer inte att vara.
Talare 2
Han skjuter första och andra, sedan under drönare, för korrigering. Det är också enklare. Att det är 5 tusen dollar dyrare spelar ingen roll. Och när vi under år 22, tror jag, gjorde om dessa vattenpass, gjorde standardfästen för sovjetiska stridsvagnar, gjorde det så att när siktaren kör ut till position, eld från stängda positioner, höjer kanonen, mäter han fordonets lutning, elevationsvinkeln, och längst ner står det ”Kolja, vrid tornet åtta skalstreck till vänster”, det är vad de gör. Och, alltså, för att ni ska förstå, om stridsvagnen har en lutning på 3 grader, så är granatens avvikelse från målet på 10 kilometer omkring 150–160 meter. Mycket. Allt avviker kraftigt. Och sedan tog vi bort detta fel, och för att ni ska förstå, dessa vattenpass är fortfarande aktuella, eftersom folk skriver direkt till tillverkaren, deras pris, för att ni ska förstå, besättningen spenderar mer på cigaretter under en månad. Det vill säga att priset är lågt, och de kommer att köpa dem. De finns nu på praktiskt taget alla stridsvagnar.
Talare 1
Låt oss fortsätta prata om arbetets särdrag. Förstår jag rätt att utöver att du är medförfattare till en digital ballistisk kalkylator, så genomför ni även utbildning för militär personal? Låt oss prata om det. Vem utbildar ni? Är det i skedet av yrkesutbildning, eller något i stil med kompetensutveckling? Nu kör vi.
Talare 2
med utbildningscenter, och med yrkesutbildning, och vi arbetar direkt, vi försöker arbeta på brigadnivå, för när man kommer till en bataljon och fördelar det snyggt, börjar den tredje ringa imorgon, och den fjärde i övermorgon. Därför ber jag er, ge mig någon officer för stridsträning, så pratar vi med honom, och i princip så tar vi med oss utrustningen, vi tar med alla siktessystem, tillbehör till granatkastare, vi tar med allt, genomför utbildning, vi kommer överens om hur många medel ni har där, hur många ni behöver, vi tar med allt detta, genomför utbildning och överlämnar det helt enkelt. Och i princip är feedbacken ständigt positiv, folk tackar och det jämnar ut situationen på många områden, för när man skjuter och det träffar där det ska, ja det är… ja det är en snabb dopaminkick, för folk ser resultatet,
Talare 1
Du ser resultatet av ditt arbete.
Talare 2
Ja, att se målet och träffa är professionalism, men att inte se och träffa är redan konst.
Talare 1
Andrij Fedorovytj, ja, ja.
Talare 2
Det är redan konst, ja. Därför arbetar vi, och till exempel, oavsett om det är drönare eller FPV, så är arbetet i princip inte avslutat än. Därför arbetar vi på det.
Talare 1
Du har redan berättat lite om det sortiment ni arbetar med, med MK-19, SPG,
Talare 2
där, storkalibriga
Talare 1
kulsprutor. Jag skulle vilja fråga dig om hur utbredd den sovjetiska nomenklaturen fortfarande är, om den används, och om den används, vad specifikt, och vad som intresserar mig ännu mer, med vilken ammunition?
Talare 2
Ja, det används, om det är handeldvapen, ja, det är väl uppenbart vad, Kalashnikovs, pokemoner, men Minimis är väldigt populära, kulsprutor. När det gäller granatkastare ser jag nästan inga AGS:er nu. Alla använder Mk 19. För det finns få ammunitioner till AGS, medan syrokovka tillverkas av många länder i världen. Och tyskarna tillverkar dem, och europeiska länder, och Amerika. Det gäller automatiska granatkastare. Och grovkalibriga kulsprutor har jag inte sett några Dashok under det senaste året. Ja, mestadels är det Browningar. För att det är ett mycket kraftfullt och bra vapen. Trots att det är 100 år gammalt. Ja,
Talare 1
Egentligen är DShK lite yngre. Yngre, yngre, yngre. Jag ville fråga, om man till exempel jämför Browning M1918 eller M2, och DShK eller
Talare 2
NSVT, kan man jämföra det? Nej, där är det kosackpipa, där är rekylen liten, men NSVT är en Dashka, alltså rekylen, det är helt galet. Det är redan obekvämt. Enligt mig är Browning mycket bättre. För mig personligen. Det kanske finns entusiaster av DShK, NSVT, men för mig är Browning mycket bättre. Och vad gäller mörsarna? Vad gäller mörsarna? Mörsare fanns, finns och kommer förmodligen finnas. Mörsare är också skyttegravsvapen, men i det moderna krigets förhållanden är de nedgrävda, insänkta och gömda djupt i marken. Där de är nedgrävda och gömda, där fungerar de. För en mörsare på marken nu överlever tyvärr inte länge. Därför är mörsarskyttarna där de fortfarande finns kvar, för på platser som Kostyantynivka finns det inte ens någon linje som sådan nu, och den grå zonen är stor. Det är tydligt att användningen av dessa lätta mörsare inte är aktuell där.
Talare 1
Även 60-talet?
Talare 2
Ja, 60 är det du har på axlarna
Talare 1
bär du, den kan man bära. 60:e – det är samma sak,
Talare 2
som en granatkastare eller ett kollektivt vapen som du kan bära med dig. Men att använda det är mer, jag vill säga, ett försvarsvapen. För oss, som kriget har visat, när vi är i rörelse, när vi är i offensiven, då är detta relevant. Så snart vi går i försvar övergår vi omedelbart till en annan typ av vapen. Ja, kriget dikterar helt enkelt reglerna. Därför, så länge det är en aktiv fas av kriget, offensiver, utökning av gråzoner eller dödszoner, fungerar det i ett läge. Så fort vi stannar någonstans under en längre tid, när vi har stått still, grävt ner oss, så kan man då flytta det dit. Och när man drar fram det grovkalibriga och gräver ner granatkastaren. För vi har redan stått på den här platsen i ett halvår, vi är nedgrävda.
Talare 1
Men i vilket fall som helst, på grund av denna enormt breda dödszon, så står även detta kollektiva infanterivapen ganska långt bak.
Talare 2
Ja, där det finns logistiska möjligheter, där det inte finns logistiska möjligheter. Ja, allt beror på hur logistiken kan fungera. Om det inte finns någon möjlighet att transportera dit
Talare 1
ammunition, då är det någon mening. Det kan köras dit. Men om du inte har möjlighet
Talare 2
transportera ammunition,
Talare 1
så ställer vi det där.
Talare 2
En bekant, en votous, kommer till mig och säger, nej, alltså, vi har en Browning, men vi… Den står bara där, men det är ett vapen för yttersta nöden. Det vill säga, den står på positionen och han säger, vi använder den liksom inte, men det är ett vapen för yttersta nöden. Det är när, ja, för första och sista gången vi använder den. Granatkastare, som jag säger, hela kriget dikterar sina egna regler, som logistik, möjligheter, som terräng, där, skogar, träsk, lera, urban miljö. Ja, i princip är det många faktorer här, så kriget tvingar en att lära sig, uppfinna och lära sig allt nyare och nyare metoder. Ja, tack och lov mår alla hos oss bra. Berätta för mig om granatkastarminer.
Talare 1
Jag minns också din väldigt gamla historia om hur du vägde om minorna och det blev en skillnad mellan sex minor, hundratals gram från den första till den sista, och det betyder att mängderna måste vara olika.
Talare 2
Nej, alltså, det var ju under JFO-tiden, där, eldupphör, allt det där. Du förstår, där, om du ens kunde öppna eld, hade du möjlighet att kasta, säg, två, ja, tre max, och tro mig, det var allt du höll dig till,
Talare 1
eller åkte fast,
Talare 2
och sedan försvinna någonstans på det sättet, så att ingen
Talare 1
kastade. Ja, nu ur ett perspektiv av användning av mörsare, tror jag att situationen inte har förändrats särskilt mycket i den meningen att man upptäcker dig väldigt snabbt, även en nedgrävd mörsare, den
Talare 2
det här målet i Pivikha. Men det är inte nedgrävt, det ligger redan ett lock ovanpå, förstår du. Där öppnas locket, och det sköt inte, locket rullas antingen undan eller glider av, det vill säga att det är helt övertäckt där, och efter arbetet gick personalen i skydd, så man måste fortfarande hitta och träffa den mörsaren. Ja, vi vägde om minorna, krutet, vägde dem, ibland räknade vi viktmarkeringar, vägde om alla minorna, räknade ut, ja om det till exempel var ett viktmärke, så var det en korrigering på 20 meter, och om jag hade ett halvt viktmärke, så räknade man om att man inte skulle göra plus 20 meter, utan plus 12, det vill säga att allt detta räknades ut, ner till sådana detaljer, för man var tvungen att träffa precis så här.
Talare 1
Ja, ja, på ett sätt, människor som du gjorde en granatkastare som var högprecision för hälsan. Ja, det är sådana
Talare 2
människor som Kirill Kirillovitj, som ringde klockan 11 på kvällen och sa: jag måste träffa på en punkt. Och då gjorde vi den här tabellen över viktmarkeringar, jag minns fortfarande, vi gjorde den i Excel, så att om du lade in minens vikt, så gav den dig den exakta viktmarkeringen, och korrigeringar, alla dessa saker. Ja, och då skickade Kirill Kirillovitj en video där 20 minor landar inom en kvadrat på 5×5 meter. Han säger: Fedorovitj, nu fungerar det, och sedan programmerade vi in allt, och i surfplattan skriver man in viktmarkeringen 265, så anpassade den siktet. På den tiden tvingade kriget oss att göra det, vi gjorde det, vi anpassade oss, det var sådana saker. Men det är klart att med våra ukrainska minor, det var fortfarande under min tid, en fin mina, fint målad, viktmarkering två plus, jag väger den, och där är det egentligen två minus. Jag förstår att någon bara skrivit det helt slumpmässigt. Det vill säga, vi såg att om det var någon slags renoverad ukrainsk mina, så vägde vi om allt automatiskt, för vi förstod att allt som stod på den bara var taget från luften. Och sedan skrev vi den faktiska viktmarkeringen på minan med en markerpenna, för om det står två plus men det egentligen är tre minus, då… ja, den kommer ju att flyga,
Talare 1
förvirring, vart.
Talare 2
Vid 70-80 meter blir det redan överskjutning, och för 120-mm granatkastare är det liksom mycket. Och de är ju bristvara.
Talare 1
Det var tider. Bristtider.
Talare 2
tider,
Okänd talare
ja.
Talare 2
Inte
Talare 1
Jag vet hur det är nu, men…
Talare 2
Ja, bristvaror
Talare 1
tider när
Talare 2
Om du har 20 minor där, så är du fortfarande en kung. År 14 fanns det inte dessa brister, det fanns fortfarande intakta förråd, både Ichnia och Kalynivka, och de där förråden, alla var intakta. Då, i striderna om Donetsk flygplats, ringde de varannan dag, "jag behöver tusen minor", de körde tusen minor till batteriet varannan dag. Det var normalt. Ett batteri är sex granatkastare. Ja, fem var i bruk. Det var redan fem då, ja. Fyra aktivt, den femte mot några planerade mål ett par gånger om dagen. Och det var under ett dygn, under ett och ett halvt dygn, dessa tusen minor.
Talare 1
Så det var ett sådant skottantal på piporna,
Okänd talare
vad…
Talare 2
Ja,
Talare 1
på… Som orificium, förmodligen. Där
Talare 2
Riktaren hade redan avfyrat tiotusentals när… Jag säger, Vasja, där är höger 0,15, och han tittade inte i siktena, han vred bara på rattarna så här. Jag kontrollerar i siktena, faktiskt flyttades det inte med 0,15 tusen. Ja… De gjorde det redan utan att titta i siktena, höger, vänster, de gjorde det bara med händerna, som cowboys, utan att sikta. Att ha avfyrat mycket är ett hantverk. Det kan man inte lära sig och det kan man inte köpa. Jag tror,
Talare 1
att människorna som sysslade med granatkastare och liknande under ATO- och JFO-tiderna, det kommer att låta som en tid som inte var särskilt bra, men kanske känner de en aning nostalgi. I den meningen att man inte får uppleva sådan beskjutning nu. Nu och i halva. Tiderna i
Talare 2
pivi, men redan sånt… Jag säger ju, kriget, kriget förändras. Jag har väldigt många vänner som är granatkastarskyttar. En där, efter 12 år med granatkastaren, han gick över till drönare, till Bamboos, och på den där Starlinkaloten flyger han. Dessa granater, som man nu fraktar med drönare, många granatkastarskyttar bytte helt enkelt till drönare. De kan alla granaterna själva, de fraktar dem bara med drönare och släpper dem. De säger, antingen skickade jag den granaten så här, eller så [skickade] jag den så här.
Talare 1
Jag kör. Jag ju.
Talare 2
Jag kommer inte att sitta utan arbete. För att det inte finns någon användning. Mycket många granatkastare har helt enkelt bytt till drönare, de transporterar minorna själva. Kriget förändras, han har en granatkastare. De har granatkastare,
Talare 1
batterierna, slut. Det är ju enligt specifikationerna
Talare 2
har
Okänd talare
vara.
Talare 1
Men
Talare 2
De har drönare, och de arbetar dessutom med drönare. För i den här situationen kan han arbeta med drönare. Många granatkastarskyttar använder redan drönare. Vi känner dem.
Talare 1
Och eftersom vi redan har berört det här ämnet, berätta för mig, till exempel, om hur, under förhållandena med FPV och denna avancerade drönarrevolution, en mekaniserad bataljon, låt oss säga, generellt bedriver defensiva eller offensiva strider, med hela den vapennomenklatur som finns i bataljonen. Antag att bataljonen använder BMP:er. Om du vet, förstås.
Talare 2
Nej, alltså, nu används BMP:er sällan i anfall, de används mer som taxibilar. Nu är det MRAP:er, Roshels, Kozaks, lätt pansar – det är transport av personal till avstigningspunkten och sedan till fots. För det är ändå pansar. Har du sett många av våra pansarfordon ens i streams eller videor? Jo nej, alltså, redan ett år
Talare 1
från 23:e förmodligen. Ja, någon gång från 24:e redan. Ja, i princip, när det blev betydligt fler för både oss och ryssarna. Fler drönare,
Talare 2
vilket även är fallet hos Rusnja, fast där är stridsvagnarna med ultramangaler.
Talare 1
Ja, det är väl klart att mekaniserade stormningar, så som det ser ut nu, som fenomen, jag ska inte säga att de har dött ut, men de förekommer nästan inte. Men, ja, sortimentet av vapen finns fortfarande kvar. Hur? Jo,
Talare 2
I detta fall är det främst röramtilleriet som arbetar. För att, ja, 620-granatkastare kan vid en offensiv, vid en stormning, från någon position där, från en tillfällig, kunna arbeta. Men återigen, det beror på förutsättningarna, vilka förutsättningar, vilken terräng, för att kunna planera allt detta. Vi en gång, jag minns inte när i år, med en av befälhavarna för den 80:e brigaden, jag ska inte nämna namn, jag träffade honom en gång, och vi pratade, jag frågade honom: "Du har en stormning med 20 personer, eller hur?" Jag säger: "Hur många har du involverade för att dessa 20 personer ska storma ett skogsparti?" Det vill säga, det är en enhet med elektronisk krigföring, det är långdistansflyg, medeldistansflyg, närflyg, FPV-operatörer, sjukvårdare, röramtilleri, granatkastare, närstöd, sedan reserv, evakuering, logistik, alltså vi började räkna upp det med honom, och hur många blev det?" 350 personer var involverade. Jag frågade personligen brigadbefälhavaren, vi räknade fram 350 personer tillsammans. Han tog den senaste operationen för en stormning med 200 personer, ytterligare 350 var involverade. Det vill säga när… hela bataljonen arbetar.
Talare 1
Ja, i princip. Det är en bataljon.
Talare 2
Det vill säga att endast 20 av de involverade gick till stormning, medan 350 var involverade. Det vill säga när vi räknade alla. Och under sådana förhållanden, säger han, med sådana arrangemang, saknar jag nästan 200. När man planerar och gör så här, saknas nästan 200. Det vill säga att rätt planering redan är halva arbetet.
Talare 1
Ja, ni vet om reglerna
Talare 2
Fyra P? Ja. Ska vi inte nämna det?
Talare 1
Bra.
Talare 2
Och vad händer hos ryssarna? Vad händer hos ryssarna? Jag kan inte läsa dem länge, jag har i min
Talare 1
Det saknas intervjuer. Ja, läsa kan vi väl alla. Kanske finns det bara någon information från fältet om hur de använder just infanterivapnen. För vid första anblicken skulle jag inte säga att FTV-temat inte är så utvecklat, men ändå har de avancerade center, som Rubicon, kraftfulla killar. Men överlag ser det ut som att det ändå är mindre utvecklat hos dem.
Talare 2
De använder granatkastare, de sparar inte på det eftersom de har mycket av det. De har mycket av det och det händer ofta att dessa granatkastare dyker upp på oväntade platser; den skjuter, den verkar tills den blir förstörd. Ja, de förstör den någonstans, så flyttar den till en annan plats. Det vill säga, de har fortfarande användning för dem. Det är inte lite, oavsett vad, men det skadar fortfarande. För artilleri är, oavsett vad, mycket obehagligt.
Talare 1
Ett ämne för 152:ans ersättningar, hur många finns det i FTV?
Talare 2
Ja, regn, dimma, väderförhållanden när en drönare inte kan flyga, det är en öppen väg för arbetet för alla mobila artillerienheter. Då kan man lugnt rulla ut, orientera sig, sikta, arbeta mot planerade mål och lugnt köra iväg. För att det är så tät dimma att ingen egentligen ser dig. Hur det än må vara, regn, dimma och väder som inte är lämpligt för drönare är i princip redan ett arbete för artilleriet. Såvitt jag minns flyger man i dåligt väder i Piv'yi, men för en spanare som flyger långt. Därför används det och ganska aktivt, även om, som jag säger, de har mycket av det, och fortsätter att arbeta med det, och arbeta. De tillverkar eldrör, de tillverkar mörsare, de tillverkar kanoner, de har en fullständig cykel, de har hela produktionslinjer. För om man ser på statistiken får man intrycket när man ser hur många av dessa eldrör våra träffar per dag. Bara ta statistiken, bara hur många som förstörs per dag, deras artillerienheter. Men nästa dag står det en ny där, eller efter en dag. Det vill säga, om de inte tillverkade dem, eller återställde dem, så skulle de redan ha tagit slut idag, men de förstörs varje dag, helt enkelt i dussintal.
Talare 1
Låt oss prata om jämförelsen mellan moderna ukrainska ammunitioner, såsom granatkastarminer, och det som fanns i de sovjetiska lagren, samt det som kommer via militärt bistånd. Eller det som köps in direkt från utlandet, det vill säga NATO-ammunition.
Talare 2
Ja, NATO-ammunitionen, den är inte dålig. Den är inte dålig och det finns inga särskilda klagomål på den, så vi ska gå igenom 120-millers.
Talare 1
Och där utbytbara minor för en sovjetisk granatkastare och
Talare 2
NATO-standard. Ja, ja, ja. Granater för importerade. Ja, importerade, som till exempel det där östblocket, där, i princip, om man tar tjeckerna, bulgarerna, så byggde Sovjetunionen vapenfabriker. De har redan alla dessa EM-82 – det är vår sovjetiska 82:a. EM-120 är sovjetiska sani. Det vill säga att de, i princip, och ammunitionen, ja, de har sin egen, men de fungerar normalt med denna kaliber. På sin tid, år 22–23, eller när vi inte hade drönarkriget, så räddade allt detta oss ganska mycket och vi klarade oss på det. Större problem fanns det under en tid med de ukrainska, när det fanns någon slags lågkvalitativt krut. Det vill säga att det fanns lågkvalitativa krut, det var en sådan historia, det pågick i en månad eller två, sedan löste man det, på något sätt löstes frågan, men jag minns inte hur. Och när det gäller importerade granater, ja, i princip finns det bra, det finns några som är lite sämre, men för att säga att de är alltför dåliga. Jag vet att det fanns dåliga recensioner på vissa rumänska 82:or. Killarna kallade dem för zigenar-granater. Att de flög hur som helst, träffade hur som helst, helt olika. Om man tar till exempel, eller senast när vi hade skjutningar med en 40 mm granatkastare, och vi var hos fallskärmsjägarna, och de flyttade över resterna från positionen. Det var typ 5 VOG:s, 10 VOG:s i ett band, bitar av band. Och de var helt olika. Och vi ställde upp en LabRadar som mätte utgångshastigheten. När det var amerikanska, 433 eller 431, så ändrades utgångshastigheten inom ramen för en meter per sekund. Kanske en eller två meter per sekund mellan skotten. När vi tog den tyska DM-121, så tror jag att min LabRadar hängde sig. Den ändrades inte alls. Jag trodde att den slutade fungera. Nej, den fungerade, hastigheten ändrades bara inte. De är alltså så precist tillverkade. Men vi tog AR-383, det är enligt mig av bulgarisk produktion eller något. Och jag blev till och med förvånad, för utgångshastigheten mellan skotten varierade med omkring 30 meter per sekund. Och det ger en spridning på ungefär 100 meter på en kilometer. Det vill säga, jag får intrycket av att det satt någon zigenare där och hällde i krutladdningen med en sked, bara på känn. För det är kvaliteten. Och så flyger de också. Och man tittar på statistiken, där är det 227 meter per sekund, och nästa skott har du 244 meter per sekund. Att träffa med sådana är helt omöjligt. Jag tror att det är
Talare 1
Mycket beror på produktionskulturen.
Talare 2
Ja, ja, ja. För att när man tar tyska, just högkvalitativa, det är tyskarna, där finns det absolut inget att anmärka på. Jag säger ju, med tyska kan man träffa mitt i hålet. Mycket högkvalitativ ammunition. Och så finns det sådana att man tittar och säger, hörni grabbar, med den här ammunitionen skjuter vi bara över ett område. Vänster och höger. För den kommer ändå definitivt inte att flyga dit ni siktar.
Talare 1
Hur
Talare 2
med hagel. Ja,
Talare 1
hur
Talare 2
med Grad, ja. Och de säger att vi försöker att inte ta dem, eller ta dem, eller dessa, eller dessa. Huvudsakligen är det 430A1 i trupperna nu. Det är under mark
Talare 1
19, rätt?
Talare 2
MK-19, ja, den är fragmentations-kumulativ. Det vill säga att den är fragmentationsskapande och, enligt mig, är det 50 millimeter pansar.
Talare 1
Han bränner.
Talare 2
Samma sak med minorna, i princip, det fanns sådana stunder när de dök upp. För oss är det så att ammunition dyker upp, och sedan kommer tabellerna för den senare. Det vill säga att ammunition dyker upp och det finns ingenting till den. Och killarna börjar improvisera, de bedömer den. Ja, den liknar mer den här när det gäller vikten. Vi tar ballistiken för denna, via det sammanlagda V börjar vi justera koefficienterna med minan i siffran för utgångshastighet, vi börjar anpassa den till vissa värden. Man löste det sådär, och sedan efter en, två eller tre veckor dyker tabellerna upp, skjuttabeller för denna ammunition, och sedan implementeras de och då stabiliseras allt för oss. Jag säger att det för ungefär tre eller fem typer av ammunition var så att ammunitionen dök upp först, och sedan ballistiken för den. Jo, normalt, som alltid. Men medan detta kom på plats,
Talare 1
jag
Talare 2
Jag förstår att ungefär 70 procent av dem bara placerades någonstans ute på fältet tills de förstod hur det fungerade. Och när tabellerna väl dök upp, då började allt ändras lite. Det var ett sådant problem för oss; när en ny typ av ammunition dök upp var det alltid ett problem. Någon ringer mig: "Den här minan, hur skjuter man den?" Jag säger: "Håll koll på den". Ah, och det fanns indiska minor också. De är bra, riktigt bra, de indiska minorna.
Talare 1
Som man ser på videor, du vet, på TikTok, indiska och pakistanska, hur de sitter där och knackar ihop något, smälter ner vevaxlar och gör en ny vevaxel av dem. Samma miner.
Talare 2
Så jag blev överraskad när en stridsvagnssoldat säger till mig, nej, jag vill ha indiska
Talare 1
Granaterna gillades mycket, de flyger mycket bra.
Talare 2
Jag blev verkligen förvånad över att de indiska minorna, och överhuvudtaget både minorna och pansargranaterna, dugde. Ja, granaterna.
Talare 1
stridsvagns-, för indierna sitter ju på
Talare 2
ryska stridsvagnar,
Talare 1
följaktligen har de samma
Talare 2
ammunition. Och deras granater är ganska bra, allt är väl gjort. Så man måste ge dem erkännande.
Talare 1
Ja
Talare 2
Oväntat. Oväntat, ja. Jag blev också förvånad över allt. De är gula, så coola. Om kineserna. Eller något.
Talare 1
Används kinesiskt hos oss?
Talare 2
På KSP-växelriktarna där jag står. På
Talare 1
psyko KPD, där jag står.
Talare 2
På sätt och vis, men jag skämtar inte. Vad är kinesiskt? Hälften av varje, eller en del av varje drönare vi har är kinesisk.
Talare 1
Nej,
Talare 2
detta
Talare 1
Uppenbart är det tydligt här. Jag skulle säga att det inte är hälften, och inte 90%, för vissa är det betydligt mer. Jag menar snarare beväpning, militär utrustning och ammunition. Vad är det jag också frågar om? Jag har också en bekant som kom till mig för ett par år sedan och sa: "jag har en kines här, kort sagt, en person som under en mycket lång period av sitt liv har sysslat med, en person som sysslar med importoperationer från Kina". Han säger: "jag har en kines som kan få tag på vad som helst, vare sig det är mörsare, granatkastare eller vad som helst". Och jag säger till honom: "min vän, blanda dig inte i det. Det är inte nödvändigt. Blanda dig inte i det, för du kommer att göra det värre, skit i den där kinesen din, du kommer att göra det värre för landet". För Ukraina kommer att straffas för det, om det skulle ske något inköp av kinesiska vapen. Så det är intressant om det ändå på något sätt kommer in något kinesiskt?
Talare 2
År 23 ser jag på nyheterna att fransmännen stoppade ett fartyg som fraktade vapen till huthierna i Jemen. Och jag ser massor av mörsare på fartyget, 82:or. Det vill säga att de tog en 81:a och borrade upp den till 82, så att den dög för huthierna. Och det här fartyget stoppades av européerna. Det fanns en massa mörsare där. Om det är 19 så är det 82, om det är 16 så är det 120. Det var iranska mörsare som stoppades, alla fraktades från Iran, men Kina gjorde likadant. Men vad var poängen? Att den 82:an var iransk, det var ingen kinesisk, nej, det var en iransk. Men vad var kärnan? Att det var en ombyggnad från 81 till 82. Och vi, jag minns inte vilken brigad det var, att den sköt ukrainska 82-granater normalt. Det vill säga att de hamnade i Ukraina, dessa uppborrade mörsare? Ja, allt kom till Ukraina. De, både européerna och fransmännen, stoppade det, men allt kom till Ukraina. De skrev upp för sig själva att vi hjälpte till.
Talare 1
En miljard till Ukraina
Talare 2
dollar. Om en månad, ja. Men var skulle cyranska vapen komma ifrån i Ukraina?
Talare 1
Ja, precis,
Talare 2
Logiskt. Men varifrån tog hon det? Var det så att huthierna transporterade det där, stoppade och gav oss allt då? Men HAE-60 och andra importerade analoger, minen fastnade i mitten av pipan efter det tredje skottet. Ja, han kastar den, och den är mitt i pipan. Det vill säga att de gjorde spår på ena sidan, och på den andra, och någonstans en fasning.
Talare 1
lämnade i mitten.
Talare 2
Och alla dessa mörsare sköt olika. De hade alla olika utgångshastighet. Det vill säga, såvitt jag förstår, så länge hans freeze var normal på morgonen, filmade han mer, på kvällen var freeze sämre, då filmade han nog mer. För att de alla betedde sig på olika sätt i morse. Och det var ett ganska bra vapen, det verkade vara väl tillverkat. Men killarna hade det lite svårt med det, ibland hade vissa tur, men andra fick kämpa med det. Ibland nådde det inte fram, ibland flög det för långt, eller så fastnade granaten. Det fanns inga iranska tillsammans med kinesiska, men iranska fanns definitivt. Det fanns, och vi hade ganska många iranska mörsare. Ja, intressant, jag har aldrig hört talas om det överhuvudtaget. Men just den, det är nog just den oförstörbara, den finska Tampella. Den är tung, men den här finska mörsaren är av mycket hög kvalitet. Tampella. En bra 120-mörsare, den är verkligen kraftfull och av mycket hög kvalitet. Det är inte allt, men finländarna gör bra vapen. Tvång också.
Talare 1
Okej, och du berättar om finska granatkastare, iranska. Men strider de med ukrainska, eller med dessa MTD-granatkastare?
Talare 2
Var det när de var MTD? Nej, nu är det i princip främst att Ukraina redan tillverkar dessa mörsare, både deras användning har minskat och belastningen på produktionen har minskat. Denna balans upprätthålls fortfarande av ukrainska mörsare, eftersom de tillverkas där. Och MK-19 tillverkas redan hos oss. Intressant. Ja, GL-53. Är den licensierad på något sätt? Ja, den finns, den är godkänd, den finns i trupperna, vi har redan skjutit med den och det fungerade direkt. I princip kan man säga något om vapnet om det hade avfyrat 1008 eller 10 000 skott; om det hade avfyrat så många, då hade man kunnat säga något om det. Vi sköt med ett nytt. Jo, det skjuter normalt, det finns inga anmärkningar på det, men vad som kommer hända med det senare är okänt. Det finns väldigt många turkiska AGL-40 granatkastare, som är licenstillverkade enligt MK-19, eftersom de har ett bra pris-kvalitetsförhållande, och turkarna och dem, vi har väldigt många av dem, dessa turkiska granatkastare.
Okänd talare
Och
Talare 2
De är inte lika pålitliga som den amerikanska, men i princip, under ett modernt krig, dör våra vapen inte alltid en naturlig död. Ja, tyvärr är det så. Det vill säga, när man samlade in statistik var det väldigt få granatkastare som nådde 5 000 skott. Tyvärr är det så. Förr eller senare hittar FPV:er dem.
Talare 1
Ja, det är klart, de går förlorade under tiden.
Talare 2
Ja, det är för att granatkastaren är stationär, om den står på position kommer de att leta efter den. För att den är mycket kraftfull, och ibland användes den i DSHV när de redan närmade sig. För att den var mycket mer effektiv än 82 mm granatkastaren. Mycket mer effektiv. Tack vare precisionen. Både precisionen, eldkraften och slagkraften. Här är syrakovochky mycket kraftfullare än AS-30. Ja, och från 82:an föll en, men här kommer 10 stycken. Det är ju tydligt att det är en stor skillnad.
Talare 1
Berätta också, om du känner till några exempel på interaktionen mellan kollektiva vapensystem och FPV. Hur arbetar och organiserar sig besättningarna?
Talare 2
Jag ska berätta en sak, att det var en position. Det var stark vind,
Talare 1
motsatt från
Talare 2
fienden mot vinden. Och en av mina, jag säger ju, jag är ansvarig för dem jag har utbildat. Han var på ett avstånd av 4,5 kilometer. Med korta salvor drev han en grupp på sex personer in i ett slags hål. Och höll dem i 26 minuter, med korta salvor. Med en Browning? Med en Browning, med en sluten. Han höll dem i hålet i 26 minuter medan FPV:n flög. Om dessa sex personer hade kommit ut och spridit ut sig i lunden, då hade det behövts minst tio FPV:er. Alltså, tio om man räknar generöst. Där har du tillämpningen. Detta kollektiva vapen har redan fullgjort uppgiften. Han dödade ingen, han skadade ingen, men han höll dem helt enkelt på ett ställe, lät dem inte lyfta på huvudena. Så han drev in dem i detta lilla hål och höll dem i 26 minuter, eftersom vinden var omkring 10 meter per sekund och det var väldigt svårt för FPV:n att flyga långt. Ja, ja, ja. Och den flög i nästan en halvtimme, stackaren, eller 20 minuter. Något i närheten av 20-tal minuter, han skickade ett röstmeddelande till mig. Och så, i princip,
Talare 1
Det är detta som är tillämpningen. Jag tycker att den här historien bäst illustrerar vår ursprungliga tes om att rollen för kollektiva infanterivapen helt enkelt har förändrats i karaktär. Och om vi talar om just den här historien, så finns det naturligtvis poäng. FPV-operatörerna kommer att få dem. Fast lejonparten.
Talare 2
Ja, men den här gruppen kommer inte att nå detta element. Det vill säga att han är intresserad av detta. Uppenbarligen, ja. Denna fiendegrupp kommer inte att nå detta element. Han är i första hand intresserad av detta, han behöver det. Därför har användningen funnits och kommer att finnas, om den finns. En kula kommer i vilket fall som helst att flyga snabbare än en drönare. Vad är fördelen? Att den kommer snabbare dit den ska. Om det finns möjlighet till användning och utplacering med kollektivt vapen någonstans så nära fienden som möjligt, används det alltid. För att det är liksom… en drönare kan ibland bara vara en extra bonus plus. För att alla alltid… När jag fortfarande stred, säger jag, man bör bara lita på sina egna krafter. Tro inte att någon kommer och hjälper dig. Planera alltid dina handlingar så att ingen hjälper dig. Det kommer bara vara en bonus. Försök därför att bara lita på dig själv, så blir det mycket bättre. Det kan vara vädret, det kan vara störningar, det kan vara något annat och du kommer inte att ha något stöd. Därför måste du alltid vara redo att hantera vilken uppgift som helst själv.
Talare 1
Om UGVs. Under de senaste åren har nischen för obemannade markfordon utvecklats ganska mycket, men de används främst för logistik. Evakuering, leverans av mat, ammunition och sådant. Och så vitt jag vet finns det inte särskilt många exempel på användning av just stridsplattformar. Även om det finns specialiserade sådana, som till exempel Klyuch, som är utvecklade enbart för uppgifter att förinta fienden. Men ändå finns det på något sätt inte särskilt många exempel. Varför tror du det?
Talare 2
Nej, det finns attackdrönare. Stormbrigader använder attackdrönare. Betyder det att jag inte är kompetent? Nej, kom bara ihåg att 93:e brigaden lade upp en video på hur de tog sig in i en by med attackdrönare. Flera drönare med Browning-kulsprutor, de bara raserade allt där. Och först efter det började stormgrupperna gå in. Där ville helt enkelt ingen kriga efter ett sådant kaos efter robotattacken. Deras vilja att göra något försvann, eller vem det nu var som överlevde. Ja, ingen visade, därifrån, från dem, därifrån, återvände. Men attackdrönare, de finns i stormförband, ganska många använder dem. Det finns torn, och ett torn för MK, allt det är redan implementerat. Det enda är att det finns ett torn för Browning, men arbetet med omborddatorn håller på att färdigställas. Det är nästan i slutskedet. För att det ska gå att skjuta från en stängd eldställning. Plus frågan om utbildning. Men just nu är vi i ett skede av något sådant, att vi antingen avslutar detta snabbt, eftersom allt redan är klart. Det finns till och med en plats där kulsprutskyttar och enerka-förare utbildas, det är ett utbildningscenter. Och där kommer man också kunna utbilda besättningar för attack-enerka. För i en sådan enerka måste det finnas en förare och en skytt. Uppenbarligen,
Talare 1
det är två olika personer som ska samordna supermycket. Jag sa
Talare 2
med befälhavaren för denna utbildningsenhet. Och i princip finns det en idé om att skapa ytterligare en sådan kurs där på basen. För här finns kulsprutskyttar, här finns Energa-operatörer. Ja, de är Energa-operatörer nu, de arbetar uteslutande med evakuering och logistik. Och här har vi Brownings, granatkastare, allt. Och det fanns stöd, det finns en önskan om att det ska dyka upp nästa år. Eller så får vi tänka ut hur man gör det lagligt. För man måste redan förbereda besättningarna. Så att en Energa-operatör och en Browning H2-skytt anländer. Det vill säga att den ene kör och den andre skjuter. Men detta är uteslutande, den ska fungera som en anfallsenhet, direkt och till exempel i slutna områden. Så att en Browning står där i bakhåll och hamrar på till exempel något mål från 4 kilometer. Bara i bakhåll med drönare kommer det vara många, det finns en lång lista med uppgifter där detta kan användas. Det vill säga att det inte är en levande människa som går dit med en kulspruta, utan en drönare som åker dit. Det är redan okej. Och plus att arbeta med militären, hur kritiskt det är. För för att göra något behövs förfrågningar, för- och nackdelar. Men av alla som vi har enkätat är ingen emot det. Men för att det ska rulla igång måste man skapa, göra en och visa att det är så det fungerar för killen.
Talare 1
kan fungera. Därefter fungerar serafane radio.
Talare 2
Sedan fungerar det. Det är Stalin Kolot, han gick och operatören vid laptopen, han siktar allt, beräknar och i princip leder elden. Men det är redan två personer. Men det är redan två personer. Som en mini-stridsvagnsbesättning.
Talare 1
Ja, det saknas väl en befälhavare. Man kan väl utse en. Egentligen är jag klar. Tack för att du kom till oss och pratade. Du berättade supermånga intressanta saker. Jag tror att våra tittare kommer att njuta av att se detta. Och lyssna. Ja, och jag till er alla
Talare 2
Tack.
Okänd talare
Tack.
