Hur Ryssland modifierar Iskander-missiler under kriget | Militarny rapporterar

År 2026 mer än fördubblade Ryssland antalet attacker med ballistiska robotar mot Ukraina. Samtidigt står 13 företag som producerar och moderniserar Iskander-robotar på ryskt territorium fortfarande utan sanktioner från något land. Nya modifieringar av Iskander har längre räckvidd och förbättrade förmågor att kringgå modernt luftvärn. Samtidigt utför försvarsstyrkorna regelbundet attacker mot ryska företag som säkerställer produktionen av dessa robotar.

Hur Iskander är uppbyggd, exakt var den produceras och hur den moderniseras, samt vilka attacker försvarsstyrkorna redan har genomfört mot ryska robotfabriker, går vi igenom i denna video. Jag heter Anzhelika Kalchenko, och detta är Militarny rapporterar. Vi börjar.

Direkt till det viktigaste. Räckvidden. För robotterrorismen mot Ukraina använder Ryssland minst 7 typer av ballistiska robotar för Iskander-M-systemet. Vanligast är roboten 9M723-1. Under lång tid angavs en räckvidd på omkring 500 kilometer för den ballistiska roboten 9M723-1 i öppna källor, inklusive ukrainska. Men uppgifterna som publicerats av GUR ger en annan bild. Basroboten Iskander-M når cirka 390 kilometer.

Själva roboten är dock långt ifrån liten. Den är 7,2 meter lång, har en diameter på 920 millimeter och en startvikt på cirka 3,8 ton. Nästan ett halvt ton av denna vikt utgör stridsspetsen. Omkring 450 kilogram. Beroende på variant kan den vara klustervapen, splitter-spräng, spräng eller penetrerande.

9M723-1 flyger i en kvasiballistisk bana och använder ett tröghets- och satellitnavigeringssystem med korrigering i slutfasen för styrning. Det betyder att även basversionen inte längre bara är en robot som flyger i en förutsägbar bana. Men ryssarna försöker konsekvent öka Iskanders räckvidd. Och ett av resultaten av detta arbete blev roboten 9M723-2.

Under sommaren 2026, under en av de kombinerade attackerna mot Kiev, använde ryssarna den för första gången under stridsförhållanden. Inom GUR kopplas denna robot till modifieringen som inofficiellt kallas Iskander-1000. Dess uppgivna räckvidd är upp till 550 kilometer. Detta uppnåddes genom att förstora motorn, och därmed även avfyringsrampen.

De övriga huvuddelarna förblev identiska med basroboten.

Redan under 2025 blev det känt om kontrakt från Konstruktionsbyrån för maskinbyggnad, där 18 stycken 9M723-2-robotar beställdes. Kostnaden för en styck var cirka 2,5 miljoner dollar. Det rör sig alltså inte om en principiellt ny robot, utan om en vidareutveckling av en befintlig konstruktion. Och även om det än så länge rör sig om småskalig produktion, har Ryssland redan satt den i stridsbruk.

Men ökad räckvidd är inte den enda förändringen som ryssarna inför i Iskander. Kriget i Ukraina har tvingat dem att anpassa roboten specifikt för att motverka modernt luftvärn.

För det första: manövrering. Roboten ändrar ständigt bana och manövrerar aktivt under acceleration och vid anflygning mot målet med g-krafter från 20 till 30 G. För att skjuta ner den krävs g-krafter för avskjutningsroboten som är 2–3 gånger högre för att kunna utföra en avskjutning. Och detta är extremt svårt att uppnå.

För det andra: höjden. På vissa sträckor flyger roboten på cirka 50 km höjd, och dess konstruktion har en liten effektiv radaryta och en speciell beläggning som försvårar upptäckt ytterligare.

För det tredje: styrningen. Tröghetssystemet leder roboten mot målet, varpå en aktiv korrelations-extremal optisk sökare D9B918 aktiveras. Den skapar en karta över terrängen och jämför den med data i det införda uppdraget. Enligt ryssarna är sökaren resistent mot elektronisk krigföring och tillåter till och med avfyrningar under månlösa nätter. Det innebär att man måste försöka skjuta ner ett mål som manövrerar snabbare än vad avskjutningsroboten hinner reagera.

Men detta är inte allt som hjälper Iskander att undvika att bli nedskjuten. Ursprungligen utrustades 9M723 med lockmål av typen 9B899, upp till sex stycken per robot. Dessa sköts ut i slutfasen när roboten registrerade ett hot från luftvärnet.

Innan vi går in på hur dessa fällor fungerar, se till att du har prenumererat på vår kanal och aktiverat klockan för att alltid hålla dig uppdaterad om de senaste militära nyheterna.

Fällorna sände ut radiosignaler och imiterade robotens signatur. Därför dök det upp 6–7 markeringar på radarn istället för ett enda mål. Försvarssystemet tvingades spendera tid och ammunition på falska objekt. Men enligt GUR, baserat på analys av vrakdelar, tas behållarna med fällor nu bort från vissa robotar. I deras ställe installeras ytterligare 'Komet'-moduler. Detta är en satellitnavigeringsmodul med resistens mot elektroniska störningar. Dess antennasystem gör det möjligt för roboten att behålla GLONASS- och GPS-signalen även under kraftig störning.

Det vill säga, om roboten tidigare gömde sig för direkt avskjutning, ser den nu främst till att inte bli avledd från sin kurs.

Bakom produktionen av Iskander står inte en enda fabrik, utan ett omfattande samarbete mellan ryska försvarsföretag. Dess struktur avslöjades redan 2025 av GUR, som publicerade en lista med 49 företag involverade i systemets produktion. Huvudutvecklaren och utföraren av statliga kontrakt för produktionen av 9M723-robotar anges av underrättelsetjänsten vara Konstruktionsbyrån för maskinbyggnad. Själva serieproduktionen av robotarna sker vid Votkinsk-fabriken. Det är här systemets huvudprodukter tillverkas.

Men Votkinsk-fabriken är bara toppen av produktionskedjan. Enskilda företag förser den med kritiska komponenter. Till exempel producerar Morozov-fabriken fastbränsleladningar för raketmotorerna. Serpukhov-fabriken "Metalis" levererar accelerometrar för det plattformslösa tröghetsnavigeringssystemet. Och företagen PSB Technologies och Pantes tillverkar PLAT-kit för Komet-systemet.

Samtidigt noterar GUR att 13 av de 49 identifierade företagen inte stod under sanktioner från något land i sanktionskoalitionen. Det betyder att trots sanktionstrycket fortsätter samarbetet att fungera, vilket ger Ryssland möjlighet att producera och modernisera systemets robotar. Och denna struktur i sig visar särdraget hos den ryska robotproduktionen. En färdig "Iskander" är resultatet av arbetet hos dussintals företag, där varje företag ansvarar för en specifik del av systemet.

För närvarande producerar Ryssland cirka 60 ballistiska 9M723-robotar för "Iskander-M" per månad. I juli denna

Målet överskreds till och med, 65 robotar tillverkades. Det betyder att produktionstakten förblir mycket hög. Men det betyder inte att ryssarna lyckas ackumulera sådana robotar. Tvärtom överstiger intensiteten i deras användning under vissa perioder produktionstakten. Till exempel avfyrade Ryssland i juli ensamt 107 ballistiska robotar. En del av denna volym utgörs av andra robotar, inte bara ”Iskander”. Men själva faktumet visar att Moskva under storskaliga attacker tvingas förbruka sina ackumulerade lager.

Detta syns tydligt även på restlagren. I april uppskattade underrättelsetjänsten lagret av 9M723 till över 200 robotar, och redan i början av augusti till ungefär 130 enheter. Det betyder att trots aktiv produktion minskade lagren under perioder av intensiva attacker. Detta bekräftas även av analysen av vrakdelar. En betydande del av robotarna tillverkades kort före attacken.

Sannolikt uppfylldes inte produktionsplanerna, utan robotarna skickades till fronten nästan omedelbart efter tillverkningen. Alltså är den ryska försvarsindustrin fortfarande kapabel att upprätthålla en hög produktionstakt, men ”Iskander”-robotarna ackumuleras inte stabilt. Och det innebär att för att behålla intensiteten i attackerna är det kritiskt viktigt för Ryssland med ett oavbrutet arbete vid de företag som tillverkar robotarna och deras nyckelkomponenter.

Det är därför attacker mot ryska försvarsföretag är betydelsefulla, inte bara som förstörelse av enskilda produktionsanläggningar. De skapar en risk att bryta hela kedjan som Ryssland idag använder för att kompensera förlusterna av ”Iskander”. Bränsle är en av de mest sårbara länkarna i produktionen. Natten till den 16 augusti 2026 slog Ukrainas marinkår till med ”Neptun”-robotar mot fabriken ”Kamyanskyi”. Företaget ingår i Rostec och tillverkar fastbränsleladningar för raketmotorerna 9X-820, som sitter på ”Iskander-M”. De tillverkar även laddningar och tändare för startmotorerna 9X-837 till kryssningsroboten i systemet ”Iskander-K”.

En annan attack träffade en plats där robotar tillverkas i serie. Kryssningsrobotarna ”Flamingo” träffade galvaniseringsverkstaden vid Votkinsk-fabriken, som ligger ungefär 1300 kilometer från den ukrainska gränsen. Förutom 9M-723 tillverkar fabriken RS-24 ”Yars”, ”Bulava” och ”Oreshnik”. Hur påverkade detta attackerna mot Ukraina?

Den mest märkbara avvikelsen från trenden syns just under våren 2026, då användningen av ballistiska robotar sjönk kraftigt efter framgångsrika robotattacker mot kritiskt viktiga företag som ”Khletsyuha” för produktion av ”Iskander-M”. I februari använde Ryssland 116 ballistiska robotar, i mars endast 39, i april 61. Sammanfattningsvis ser vi att ”Iskander” fortsätter att utvecklas. Ryssland ökar robotarnas räckvidd och inför nya system som är avsedda att hjälpa dem att övervinna det ukrainska luftförsvaret. Parallellt arbetar den ryska försvarsindustrin i ett högt tempo, nära gränsen för sin förmåga, i ett försök att kompensera för de enorma förlusterna av robotar under massiva attacker mot Ukraina.

Samtidigt genomför Ukraina systematiska attacker mot företag som är involverade i produktionen av ballistiska robotar. Om detta tryck fortsätter kommer det att bli allt svårare för Ryssland att upprätthålla nuvarande produktionstakt, och därmed att genomföra massiva robotattacker med samma intensitet. Och om ni är intresserade av att få veta hur Ukraina förbereder sig på att svara på ballistiska hot, rekommenderar vi att ni ser den här videon. I den berättar vi om Koral, en ukrainsk avvärjningsrobot som i framtiden kan bli en av de egna källorna för att fylla på det ukrainska luftförsvarets ammunition.

Det var allt från mig. Tack för att ni tittar på Tsimilitary. Vi ses.