Ukrainas drönarchef: Putin skickar 300 000 trupper till slakten | Exklusivt

Talare 1

Vi är redo att möta de där obegränsade portionerna av stuvat kött. Även om jag vill understryka det än en gång. Här sitter vi och observerar. Det vill säga, vi började intervjun, vilken siffra var det, minns ni inte? 167. Ja, medan vi uttalade den första meningen, var det redan 18 bögjävlar. LSO avslutade sin historia. Härefter kommer den siffran helt enkelt att växa mer dynamiskt. Det kommer inte att framstå som en vanlig promenad. För oss. Några bögjävlar till tillkom.

Talare 2

207. Team Browdy, tack så mycket för din tid och mötet. Jag ville fråga dig, tidigare denna månad sa president Volodymyr Zelenskyj att de ryska vägarna de facto skulle avslutas som ett resultat av ukrainska drönare. Kan du berätta för mig vad detta säger om framgången för den ukrainska destruktiva kampanjen? Och vad kommer detta avslutade ’aerospec’ faktiskt att göra med Ryssland, inklusive dess stridsprestation och moral?

Talare 1

Huvudkampanjen, inklusive med hjälp av drönare, sker på den taktiska nivån, direkt på slagfältet. Där drönare idag träffar över 85 % av målen. Det rör sig om de delar av fronten där motståndaren fysiskt försöker öka de ockuperade territorierna varje dag genom att erövra nya kilometer av ukrainsk mark. 95 % av ansträngningarna från vår gruppering av obemannade systemstyrkor är riktade just mot den taktiska nivån av frontlinjen. Och endast 5 % avser djupgående slag, i operativt och strategiskt djup. Djupgående slag syftar främst till att flytta kriget till ockupationslandets territorium. För alla tidigare krig har Ryssland agerat på ett sådant sätt att dess civilbefolkning inte kände krigets direkta närvaro. År 2026 har denna situation förändrats genom ukrainska ”fåglar”. Djupgående operationer har i praktiken utplånat begreppet av en säker bakre zon i hela den europeiska delen av Ryssland. Deras uppgifter är helt uppenbara. Först och främst handlar det om att påverka krigets finansieringskällor, påverka vapenproduktionen, påverka det moraliskt-psykologiska tillståndet hos den ryska befolkningen, som för övrigt håller val idag. Valen genomförs utan dem, men just nu, när vi talar, den 20 september, precis idag. Den sista punkten av nästa långvariga straffrihet kommer Putin att få genom valresultaten, i vilka resultaten redan annonserades för flera veckor sedan med hjälp av elektroniska assistenter. Den psykologiska barriären av djupet har övervunnits framgångsrikt och bekräftats upprepade gånger dagligen genom djupgående slag utförda av Ukrainas försvarsstyrkor. Och idag, den 20 september, bevittnar ni kanske den mest omfattande attacken mot försvarsindustrins och energisektorns företag direkt i Moskva, 15 kilometer från Kreml. Detta är just ett bevis på en ny krigsdoktrin som skapades under Rysslands aggression mot Ukraina, byggdes upp under dessa några år och i praktiken omformade bilden av modern krigföring. Ett land utan flotta stoppar motståndarens handelsflotta, som är den främsta källan till pengar för kriget. Ett land som försvarar sig genomför ett oöverträffat projekt med en distansoperation i Krim, utan att involvera en enda landenhet för blockaden av Krim. Ett land som inte förberedde sig för krig utför slag långt bortom Uralbergen och, medan det försvarar sig, upprepar jag ännu en gång, flyttar kriget till Rysslands sida, där människor bara kände till det via televisionen. Från Kiev hände det inte på tre dagar.

Talare 2

I den här chatten finns det i år en diskussion om möjliga attacker mot energimål från Ryssland mot Ukraina. Jag frågar, om sådana attacker skulle ske, om Ukraina kommer att ha möjligheten att svara med en effektiv form av förstörelse mot Ryssland och vilka mål det kan röra sig om?

Talare 1

Kanske tack vare den ukrainska fågelns och de ukrainska piloternas prestationer. Befintliga förmågor i form av piloter, medel, erfarenhet och praxis av stridsinsatser kommer att göra det möjligt för oss militärer att blockera hela sektorer eller territorier vid behov. Följaktligen kommer jag inte att kommentera som politiker, utan som militär. Vi är faktiskt, idag, kapabla att utföra komplexa uppgifter. När frågan ställs om att stimulera motståndarsidan till dialog på ett sådant kraftfullt sätt, är vår uppgift att säkerställa en stark förhandlingsposition för politikerna som nu arbetar med utformningen och upphörandet, eller åtminstone ett partiellt upphörande, av elden mellan krigets parter.

Talare 2

Jag vill prata med dessa militära dialekter. Självklart svarar ni motsvarande på utförandet av ukrainska drönardialekter. Och jag ville fråga er, vid vilken tidpunkt, efter fullbordandet, satte ni in drönare som tog steg över kriget?

Talare 1

Jag har redan stannat vid denna fråga många gånger. Drönare har ändrat krigets gång, ersatt hela typer av bestyckning och delvis ersatt infanteriet. Och de har redan idag ett betydande inflytande på krigets gång och resultat. Och detta är bara början. För i takt med tillämpningen rör sig ingenjörskonsten parallellt, tekniken rör sig parallellt, så nära fronten som möjligt. Och drönaren får alltmer den kraft som i framtiden kommer att göra den till, om inte det enda, så det dominerande medlet för inflytande vid fronten. Även om människans inflytande är och kommer att förbli avgörande för beslutsfattande, styrning av drönare och så vidare. Och den intensifierade tekniska utvecklingen mot att drönare uppnår full autonomi medför en hel rad faror. Den civila erfarenheten som kom in i armén i början av den fullskaliga invasionen förde med sig matematik, förde med sig all den erfarenhet som gjorde det möjligt att mycket snabbt, låt oss säga, i grunden förändra sättet att föra strid. I grunden för allt detta ligger matematiken. Möjligheten till planering, beräkning, kontroll av utförande, analys av allt det som kan göras ultrasnabbt, utan att fastna i sökandet efter långvariga överenskommelser och långvariga lösningar, att arbeta mobilt och effektivt. Detta är vår nuvarande fördel. Tänkte jag på detta i början av kriget? Självklart tänkte jag inte på det. Vi påbörjade vårt krig genom att försvara oss, utan att ha någon aning om framtiden, och letade efter de medel som skulle kunna vara effektiva. I detta fall var det inte yxan som blev effektiv, utan drönaren.

Talare 2

Som ni tillät, ser vi nu naturligtvis nästa integration av intelligens i dessa system. Tror ni att detta är nästa stora transformation av krigföring? Vad kan vi anse?

Talare 1

Vårt liv har redan, i praktiken, osynligt för oss, blivit ett digitalt panoptikon. Ett specifikt digitalt panoptikon som kontrollerar praktiskt taget varje element av en civiliserad persons, en modern persons, livsföring. Jag ska inte säga att Pandoras ask redan är öppen. Jag ska säga mer precist att Overton-fönstret är påglänt med den artificiella intelligensen för närvarande. I det ögonblick då artificiell intelligens absorberar mänsklighetens bästa kunskaper, riktar den dessutom sina ansträngningar mot att vi mycket snabbt vänjer oss, från att inte kunna acceptera framtiden till att normalisera den. Det vill säga, på bokstavligen ett år sker en sådan, med dina ord, transformation.

Saker som förra året verkade omöjliga, nästan fantastiska, blir nu en norm för oss. Det normaliserar det omöjliga. Detta är öppnandet av Overton-fönstret. Ett mycket farligt fenomen. När vi kopplar samman detta fenomen, som jag just beskrev, med utvecklingen av obemannade och robotiserade system och komplex, kommer mänskligheten att få ett vapen utan like. Inte bara som ett krigsverktyg, utan som ett verktyg för att påverka den framtida civilisationen. Kapplöpningen om rätten att etablera kontroll över artificiell intelligens är oroväckande. Och idag är vi vittnen till hur två polära världar inte kan komma överens om regleringen av frågan om att bromsa utvecklingen av artificiell intelligens. Tvärtom, USA i detta fall. Presidenten stimulerar en omedelbar ökning av utvecklingen av artificiell intelligens. Till och med AI-styrkor skapades igår, eller så planerades de att skapas. Och Kina, som den andra spelaren inom hela denna bransch, kommenterar ingenting överhuvudtaget. De gör helt enkelt sitt jobb. Och att få reda på det nuvarande läget förväntas inte vara möjligt. Det kommer vi bara att få veta i efterhand, när vissa konsekvenser av påverkan syns. Självklart har utvecklingen av de ovannämnda teknologierna en direkt inverkan på deras anpassning till obemannade system, till drönare.

Talare 2

Och sen?

Talare 1

Vägen är okänd. Demonstration av möjligheterna med artificiell intelligens i drönare, de arbetar i militärens intresse. Enligt ett antal egenskaper. Vad händer sedan? Förfärligt att upptäcka. Jag vill inte skrämma lyssnaren, tittaren. Det är inte min uppgift, mitt uppdrag. Jag betonar bara att mänskligheten håller på att förlora kontrollen, enligt min mening. Låt det förbli subjektivt gällande denna länk i utvecklingen. Utvecklingsstadiet. Se, jag gillar inte att vara en efterföljare till Nostradamus. Jag förlitar mig endast på matematik, där allt beräknas helt transparent och är uppenbart. Med den hastighet som artificiell intelligens utvecklas med, skulle det vara fel att beräkna några tidsramar. Det skulle bara vara med gissningar.

Parallellt med kriget pågår ett teknologikrig. I detta teknologikrig finns cykler av öppna fönster. När den ena sidan får tillgång till någon ny teknologi, vidtar den andra sidan motåtgärder under detta korta tidsintervall. Dessa fönster öppnas för varje sida i takt med att nya möjligheter uppenbaras. Och de har en motsvarande cyklisk natur, motsvarande cykler. Vid flera tillfällen under detta krig har olika konkurrensmässiga möjligheter öppnat sig för varje sida. Men den andra sidan fann motåtgärder inom allt från veckor till några månader. Jet-Shahed är ett cykelfönster som den ukrainska sidan ännu inte har stängt. Men det handlar inte längre om utveckling, utan om tillämpningen av de första medlen, som snabbt utvecklades av ukrainska ingenjörer som arbetar i nära samarbete med militärer vid fronten, med de första utskjutningarna av jetdrivna anti-Shahed-medel och med lyckade nedskjutningar. Följaktligen är det en fråga om en viss tidsperiod innan denna uppgift är löst.

Slutligen, varje ny utmaning stimulerar R&D, stimulerar ingenjörer till snabb omfokusering och att hitta sätt för motåtgärder, som jag nämnde, utvecklingen av medel, kapabla att övervinna detta problem.

Talare 1

Det är just betydligt svårare att lösa dessa problem på distans. Varför är en av huvudpunkterna i det ukrainska teknologiska fenomenet inom drönare den direkta närheten av ingenjörer till frontlinjen, där kontakten mellan ingenjören och den faktiska piloten sker utan tidsförlust, utan avstånd och utan förlust av beslutshastighet?

Talare 2

Som jag nämnde har vi sett, särskilt under olika månader, att Ryssland trappar upp sitt krig lokalt, särskilt på internationella platser, längre bort från fronten, angrepp på kommersiella mål, internationella mål, bensinstationer, gränsövergångar. Vad säger detta om Rysslands position i kriget, i din video?

Talare 1

Han kan inte och kommer inte att kunna visa, oavsett mobiliseringsansträngningar, som nu uppenbarligen kommer att stå på dagordningen bokstavligen idag från det ögonblick valresultaten tillkännages, till användningen av vissa nya påverkanstekniker direkt på frontlinjen. Till detta är vi redo. När det gäller den typen av kompensation, vilket är en mycket mild definition av vad Putin egentligen gör, är det påverkan på civilbefolkningen, terror mot civilbefolkningen, som syftar till att försämra det moralpsykologiska tillståndet, att omöjliggöra civilt liv i städerna, att förstöra infrastrukturen. Det är ett avskyvärt instrument som tyrannen använder, som är oförmögen att visa sig på slagfältet. Och detta är inga nyheter, det är bara så att det år 1926 fick en mycket massiv karaktär i takt med att motståndarens armés stridskapacitet ökade, eftersom han inte slutar att öka sin egen stridskapacitet och i takt med produktionen av ett större antal medel använder han dem på detta onda sätt.

Putin kommer att göra detta snabbt, Putin kommer att göra detta utan ordentlig förberedelse av mobiliseringsresursen, eftersom han efter valen äntligen kan ta sig an den del av befolkningen som man inte behöver fråga, även om man inte förlorar, om hen vill gå i krig eller inte. Det exakta biomaterialet, jag ber om ursäkt, som vi krigar mot, rörde sig främst om den grundläggande värnplikten och kontraktssoldater. Detta är på ett eller annat sätt villkoren för ett kommersiellt samarbete, där du lovas pengar för vissa tjänster som krävs av dig. Mobiliseringen, som per idag redan har startats men i dold form, kommer i morgon att få legal status, och Putin kommer att utnyttja den, eftersom han inte kommer att ha några hinder kvar som begränsar honom från aggressiva handlingar.

Tvångspackningen av biomaterial, jag ber om ursäkt, manskap, oförberedda mobiliserade män i sin majoritet, i vagnar kommer att börja, som kommer till Ukraina för att dö här. Vi förväntar oss en betydande ökning av manskapet på motståndarens frontlinje, redan från och med nästa månad omkring 300 000 enheter manskap, endast fram till slutet av 1926, oktober, november, december. Det är de styrkor som är tillgängliga för Putin för mobilisering, deras utrustning och utplacering praktiskt taget direkt till fronten utan förberedelse. Och det betyder att det kommer att bli fler dödade, det kommer att bli mycket mer arbete för alla obemannade system. Och här finns inga rosa glasögon om att detta kommer att vara en lätt promenad. Det är ett prov, men vi insåg detta för ett tag sedan, eftersom SIGINT och flera andra indikatorer pekade på det.

Följaktligen fortsätter vi att förbereda oss och kommer att möta motståndaren på ett korrekt sätt på slagfältet. Ökningen av manskapets antal på frontlinjen känner vi redan i september. Detta bekräftas återigen av matematiken och redovisningen av varje uppdrag som vi registrerar, arkiverar och analyserar. Endast i september, i förhållande till augusti, ökade antalet förstörda av motståndarens personal med en fjärdedel, med 25 % under den första halvan av september, jämfört med motsvarande period i augusti. Det vill säga att den dolda mobiliseringen sker redan nu.

Putin valde ett intressant ögonblick för genomförandet av mobiliseringen, eftersom ”grönskan” kommer att försvinna om ett tag och enligt alla klassiska krigskanoner är det ett otacksamt företag att anfalla under frånvaron av grönska. Men han har bråttom. Han deklarerar att han snabbt kommer att nå Donbass administrativa gränser. Utan tvekan värdesätter han inte sin civilbefolkning alls. För honom är det biomaterial, för honom är det ett instrument. Därför kommer han inte att vänta på nästa års maj på ny grönska eller något annat. Han kommer att driva sina haloper i vågor mot fronten, och de kommer att dö i hög genom större partier än de dör nu.

Endast idag, per idag, dödar styrkorna i min gruppering en bataljon av motståndaren dagligen. Varje dygn. Medan vi sitter här och observerar. Här började vi intervjun, minns ni vilken siffra det var? 167, medan vi uttalade de första meningarna hade redan 18 fittor avslutat sin historia. Fortsättningsvis kommer denna siffra helt enkelt att växa mer dynamiskt. Vi är redo att möta dessa obegränsade portioner av kokt kött. Återigen understryker jag, detta kommer inte att framstå som en vanlig promenad för oss. Detta är ett slagfält, och det finns en krigshistoria som ständigt bör analyseras.

Sedan december 1925 har Putin inte haft några betydande framgångar på slagfältet som är ekvivalenta med förlusterna av manskap, teknik, resurser, tid och finanser. Följaktligen kommer de rosa drömmarna som han redan många gånger deklarerat om tidsramarna för erövringen av det ena eller andra territoriet, är jag övertygad om, förbli drömmar. Det kommer inte att bli mindre arbete för oss av det skäl. Istället för att förutsäga ett datum som Putin, låt oss observera överensstämmelsen mellan det han säger och de faktiska handlingarna.

I vårt fall, återigen, på exemplet av en hel rad operationer, har det blivit helt uppenbart att just sådan informationstystnad gynnar oss. Att upprätthålla denna i en civiliserad värld, som är helt teknologiskt utrustad med SIGINT, informationsspridningens hastighet och så vidare, blir allt svårare att bevara den tystnaden. Det är just i ögonblicket av bevarad tystnad som vi uppnår störst framgång. Och detta har en helt uppenbar förklaring. Motståndaren klarar inte de uppgifter som lagts på honom och ljuger tvingande för sitt överkommando genom att hitta på framgångar.

Genom att därmed i praktiken ge oss möjligheten att i tysthet, utan informationsspridning, bearbeta sektorer och till och med avancera, genomföra en hel rad operationer som även idag, den 20 september, syftar till att nå vissa mål, genom att göra det så tyst som möjligt. Och låt motståndaren fortsätta dölja det verkliga tillståndet för sitt kommando. Det passar oss utmärkt. Å sin sida tillåter digitaliseringen av kriget på vår sida att vi inte drabbas av tekniska överraskningar, när man får reda på att mark som anses vara vår, visar sig inte vara vår. Spridningen av denna praxis i alla trupper har inte bara inletts, den är redan i processen av realisering av överraskningar från vår sida, överraskningar från vår sida gör det praktiskt taget omöjligt. Vi vet vad som händer på frontlinjen, nu, idag, här, på en specifik sektion.

Talare 2

Egentligen har vi sett att ett förhandlingsspår pågår mellan Ryssland, Ryssland och Ukraina. Jag ville fråga om ni har någon insyn i detta spår, och om ni anser att Vladimir Putin kan förhandla med honom.

Talare 1

Jag tror inte på att kriget kommer att ta slut, även under förutsättningar av en överenskommelse om ett upphörande. Jag ser ingen möjlighet till ett slut på kriget på slagfältet. Med insikten om att tidsramarna för krigets fortsättning är obestämda. Med insikten om de resurs- och mobiliseringsfördelar som Putin har just nu. Med insikten om Ukrainas begränsade mobiliseringspotential är mina handlingar inriktade på att lösa följande frågor. Först, bevarandet av personalen. För det andra, ökningen av eldkraften direkt på den taktiska nivån, dit Putin nu kommer att skicka förnyat manskap i ökat antal. Det är inriktat på, framför allt, att förinta fiendens personal, eftersom det i princip inte är tal om stora pansarattacker eller andra mekaniserade anfall just nu. För det tredje, att hålla fönster öppna för luftburna medels inträngande djupt in i fiendens territorium. För att ”deep strikes” ska fungera, måste ”middle strikes” fungera. ”Middle strikes” är de som säkrar passagen, så att säga det öppna fönstret till Europa, ett öppet fönster som gör det möjligt att flyga regelbundet, långt och i stora mängder. Här skulle man kunna lista många fler punkter, men alla är de inriktade på att skapa en stark position genom vapenpåverkan, att utarbeta en stark position för det ukrainska politiska ledarskapet i dessa förhandlingar, utan att bedöma förmågan hos det amerikanska politiska inflytandet över denna historia. Jag vet ju inte vad de har i huvudena.

Talare 2

Ukrainas från europeiska källor, inklusive Storbritannien, nämnde slutet med vissa attacker och beväpning i deras länder, provokativt från Ryssland. Tror ni att Storbritannien och andra NATO-länder hemma reagerar på dessa attacker? Och är de redo att acceptera detta internationella krig?

Talare 1

Jag vet inte vilken specifik oro det rör sig om i er fråga. Bokstavligen igår i Köpenhamn, vid den stora 30:e eller hur många nu det var av NATO:s generaltoppar, meddelades att NATO är redo för det östra hotet, vilket, eftersom det är österländskt, uppenbarligen potentiellt kommer från Ryssland. Jag skulle ha varit beredd att skämta om detta, om inte allt vore så allvarligt. För om man bortser från retoriken om oro eller funderingar kring framtida hot, förblir NATO en svag spelare. Och NATO:s begränsade rörlighet i denna fråga, på grund av dess storlek och olika åsikter, kommer alltid att vara ett betydande hinder.

Det kommer alltid att finnas ”Orbáns” inom NATO. Alltid, utan avbrott mellan cykler. Idag är det FITSO, som säger att man ser hur NATO i fyra år har provocerat Ryssland att fortsätta kriget i Ukraina. Imorgon är det tyska inflytanden, franska inflytanden, och egna agendor som nu ligger inom ramen för NATO-medlemsländernas politik. NATO:s ”Orbáns”, med andra ord, hindrar och kommer fortsätta hindra NATO:s anpassning till den grad att även Putins potentiella hot bör framstå som omöjliga för honom att genomföra. Det vill säga att NATO måste modernisera sitt tillvägagångssätt, åtminstone när det gäller försvar, så snabbt att Putin inte ens kan planera försök att ta sig in i någon del av NATO med provokationer eller specifika åtgärder.

När vi hör hur NATO kommenterar upptäckten av drönare där, vid Rumäniens gränser, Rumänien, vid Baltikums länder, i Tyskland, i vissa andra länder, och kommenterar detta som en slump, vill jag säga en helt uppenbar sak till er. En drönare är ett mycket precist medel när den fungerar i ett ekosystem och är riktad mot en provokation eller ett anfall. Det är ett stort misstag att betrakta detta som en slump. Sökandet efter förklaringar till dessa fenomen, som ett sätt att skjuta upp fattandet av allvarliga beslut, grundläggande beslut, arbetar mot NATO.

När hela världen i början av kriget först log, och sedan skrattade åt Putins armés anspråk att vara nummer två i världen, så säger jag er att det senare inte kommer att finnas utrymme för humor. För under Rysslands krig mot Ukraina ökar Ryssland sitt teknologiska, numerära och beväpningsmässiga tempo så pass mycket att det till slut kommer att motsvara den statusen. Jag har här en retorisk fråga till NATO:s generaler. Kommer ni verkligen att klara av det? De kan låta bli att svara. Det är en fråga om tid.

Vi är nu vid en punkt där teknologin redan har nått den nivå som idag gör det möjligt att skicka drönare på ett djup av 3000 kilometer. Här är gränsen begränsad av ett kort tidsintervall och teknisk förfinande. Och man bör komma ihåg att detta kanske är ett exempel på världens mest asymmetriska historia av påverkan i förhållande till kostnaden för de medel och krafter som används för att uppnå det. Och här bör det understrykas att detta är ömsesidigt. Ryssarna utvecklar också sina teknologier i ett mycket astronomiskt tempo. Att förbereda NATO-länderna på detta som en framtida utmaning är en mycket problematisk fråga.

Jag kommer ständigt att återvända till NATO, för för det första är det er publik, och för det andra är det en fråga om vår fortsatta existens för den medvetna delen av världen som helhet. Dröjsmålet med att fatta beslut är helt enkelt livsfarligt. Om vi bortser från samtal som bara består av slagord, så föreslår vi en helt begriplig, pragmatisk och konstruktiv agenda för partnerna idag. Genom att utgå från den interaktion som uppstått mellan oss och partnerna å ena sidan, och utifrån vår egen erfarenhet över en längre tidsperiod och den i praktiken stora databasen från det krig som har utspelat sig, ger vi idag NATO möjlighet att få nödvändig erfarenhet och mycket snabbt anpassa sig till den nuvarande krigets realiteter. De fem prioriterade stegen för varje land ur ett perspektiv av förberedelse och försvar har offentliggjorts och förmedlats till alla deltagande partners.

För att återgå till skapandet av drönarsystemstyrkor i varje NATO-land: den dag då Storbritanniens tidigare regering tillkännagav skapandet av drönarsystemstyrkor, gav alla på min kommandocentral stående ovationer. Sedan byttes regeringen i Storbritannien ut, något bromsades in, ändrades, bestämdes på något annat sätt, och tid fortsätter att gå förlorad, trots att Storbritannien har absoluta möjligheter att bli den främsta leverantören här.

Ni vet, jag berättade för er om den viktiga konkurrensfördelen för Ukrainas väpnade styrkor när vi genomför operationer i tystnad. Så nu ska jag ge er en insiderinformation från NATO-ländernas kretsar. Fyra länder är redan upptagna med att utveckla arkitekturen för skapandet av drönarsystemstyrkor i sina egna länder. Men inget av dem offentliggör det, och jag stödjer detta fullt ut. Det är ett rätt steg. Först göra, sedan tala. Annars blir det som det brittiska exemplet. Man tillkännagav det, mötte oppositionen som ser det på ett annat sätt, och rullade tillbaka det på ett icke-perspektiviskt sätt.

Jag känner inte till den juridiska sidan av denna fråga igen. Den har en politisk karaktär. Jag talar om att ingenting händer där vi skulle kunna vara involverade och vara till nytta. Och om vi inte är involverade rör sig processen därmed enligt ett visst separat scenario, och det är inte säkert att det är fel. För det mest rätta är att dra nytta av erfarenheterna från det nuvarande kriget och implementera dem i sina egna styrkor. Det är ju logiskt. Följaktligen handlar det här om en paus eller en inbromsning. Låt oss inte skapa sensationella rubriker. Det är fel. Jag är medborgare i ett annat land. Slutligen är jag partisk eftersom jag är militär. Jag är för närvarande fokuserad på Ukrainas kamp mot ockupanten. Att lägga sig i och påverka den engelska politiken – nej. Men utan skarpa rubriker har jag kallat saker vid deras rätta namn. Det är sanningen. Ni kan hänvisa till detta. Ett prejudikat måste skapas som väcker alla andra till aktiva handlingar, förstår ni?

Talare 2

Och vi är i hemlöshet utan detta.

Talare 1

Det är ju slagord. En position där man söker förklaringar istället för aktiva åtgärder kommer inte att vara en stark position i händelse av en eskalering från Rysslands sida. I händelse av eskalering.

Talare 2

Och hur upplever ni denna eskalering till följd av kriget och er mycket centrala roll i

Talare 1

Till detta? Under kriget är det enda den förmodligen lade till konstterapi. För att det tillåter en att koppla av då och då, att omfokusera. Det är det första. För det andra – att introducera dem för den samtida konstens värld, att introducera mina vapenbröder, som tidigare i princip inte visste någonting om det. Och nu, i den mån de befinner sig bland konstverk, så blir de, på ett eller annat sätt, intresserade av saker som är helt nya för dem när de distraherar sig. Det är en häftig ny erfarenhet som bara lägger till konst till den basen, ger ökad trygghet i att vår rörelse är rätt. Konsten öppnade världen för mig på ett annat sätt. När det gäller Storbritannien var de flesta av mina intressen före krigets utbrott just kring konst. Jag var i er Royal Academy of Arts på Piccadilly betydligt oftare än i Harrods. Brittiska konsthus har blivit en plattform för att främja samtida ukrainsk konst. Kända auktionshus har blivit en verklig spridning av samtida ukrainsk konst över hela världen. En av mina drömmar förverkligas under kriget helt utan min medverkan, men vi har inte för en enda dag slutat skapa en skulpturpark under öppen himmel i Ukraina. Under kriget är det helt enkelt mina partners som sköter det. Under kriget har jag bara kunnat åka dit en gång för att se vad som händer där. Jag lider lite av detta, för jag skulle ha velat ägna mer tid åt det projektet, med tanke på att det är ett av livets projekt. Men projektet rör sig framåt. Det rör sig framåt. Det stannade bara under 2022, med tanke på omständigheterna att det rådde total ovisshet. Och det hjälper till att hålla näsan över vattenytan. Inte bara mig, utan även dem runt omkring. Internationell eller ukrainsk? Ukrainsk. Och min absolut favoritkonstnär firade sin 80-årsdag i förrgår. Han heter Anatolij Kryvolav. Tyvärr gratulerade jag honom bara via videosamtal, eftersom vi befinner oss på olika avstånd.

Men vid den tiden var jag nöjd. Lite explosioner tillkom.