Varför anses mobiliseringen i Ukraina vara orättvis? – Vladyslav Greziev och Serhiy Zhadan om rekrytering
Materialet behandlar rekrytering och mobilisering till den ukrainska försvarsmakten samt utmaningar med personalförsörjning inom försvarsindustrin och den civila sektorn.
Längd 44:13
Talare 1
Huvudproblemet är att mobiliseringen är orättvis.
Talare 2
Känner du hur stor potentialen verkligen är, hur mycket av den som fortfarande finns hos oss? Det är bara några tusen människor varje månad. Det kan
Talare 1
kommer det någonsin att ta slut? Det var ett klassiskt narrativ av typen där den tidigare administratören tittade, när nya administratörer rekryteras, att det redan är i Pasadzi, ja, ja. Förresten, när vi pratade om mobiliseringspotentialen, var den finns, så är det definitivt utlänningar. Utländska företag ser Ukraina som en testplats, och de säger att om deras produkter inte är märkta med att de har testats i kriget i Ukraina, så kommer ingen att köpa dem. Det vill säga, finns inte något sådant i NATO-arméerna? Nej, och i princip är de mycket intresserade av att ta till sig denna erfarenhet. Men det råder stor brist på ingenjörer. Den ukrainska polytekniska utbildningen var inte förberedd på att vi skulle växa så mångfalt. Bra att du frågade om det. Okej, då kommer jag nu för första gången att tala officiellt inför kameran.
Okänd talare
Radiohartja
Talare 2
Vänner, hej allihopa. Det här är Radiohartya. Jag heter Serhiy Zhadanyy. Det här är ett program som heter ”Scenario för paraden på Röda torget”. I det här programmet bjuder vi in sakkunniga, kloka, professionella människor och försöker prata med dem, ibland seriöst och ibland inte så seriöst, om alla möjliga saker. De som sker med oss, och de som troligen väntar på oss. I
Talare 1
Idag har vi Vladyslav Greziv som gäst,
Talare 2
grundare av rekryteringsplattformen LobbyX. Hej, Vlad. Hej, Serhij. Välkommen. Det är väldigt trevligt att se dig i vår studio. Jag utgår ifrån att vi nu har 40 minuters samtal framför oss om ett ämne som egentligen oroar alla, men som få faktiskt har koll på.
Talare 1
Mobilisering, rekrytering.
Talare 2
Ja, rekrytering. Egentligen hörs ord som "rekrytering", "rekryter", "mobilisering" hela tiden, men om vi pratar om er struktur, om din plattform, om vad du sysslar med, var, i vilket skede, på vilket ställe kan en vanlig ukrainsk medborgare komma i kontakt med er?
Talare 1
Kan överlappa på många sätt. Vi har funnits i 10 år och började vår resa efter Värdighetsrevolutionen, som ett slags stöd och hjälp till staten, till de nya institutioner som byggdes upp efter revolutionen och till den civila sektorn med människor. Det vill säga, letade ni efter specialister? Ja, vi hjälpte till gratis och gör det fortfarande för denna sektor, eftersom det är en nyckelsektor som bygger reformer, genomför förändringar och där det finns ett stort behov av människor. Förutsättningarna och personerna kanske inte alltid är de bästa, om man jämför med försvarsindustrin, som har höjt ribban avsevärt. Det kommer vi också att prata om. Vi hjälper till med människor överallt. Vår filosofi är att vi förmedlar kontakter för Ukrainas framsteg och seger. Vi är inte ett klassiskt företag, vi är ett socialt företag. Detta mål utgör grunden för vår verksamhet, inte bara att tjäna pengar. Vi försöker helt enkelt tjäna pengar för att sedan kunna stödja alla våra icke-vinstdrivande inriktningar. Vi har hållit på med detta i tio år. Efter den fullskaliga invasionen kom vi på ett nytt sätt att locka människor till försvarsmakten. Och vi implementerade, spred och skalade upp det. Sedan 2023 arbetar vi mycket aktivt med försvarsindustrin och ger även karriärrådgivning till veteraner. Vi hjälper dem att återgå till det civila livet.
Talare 2
I själva verket arbetar ni med både militärer, före detta militärer och dem som arbetar för armén nu. Och med dem som vill bli militärer. De som vill, vi är civila. Ja, precis. Med potentiella militärer. Men berätta en sak. Du säger att ni började bara som en struktur som hjälpte staten att hitta civil personal. Att hitta en mekaniker och att hitta en artillerist. Finns det någon principiell skillnad mellan det, eller inte?
Talare 1
Det finns inga artillerister i det civila livet, inga sådana yrken. I vilket fall som helst kommer du att bli utbildad och förberedd för detta. Det finns nog snarare vissa krav på den person som kommer att hantera detta bättre. Till exempel, i tjänstgöringslaget, att bära granater, där måste människorna vara starka. Inte sitta, eller hur? Jo. Och till exempel måste du ha en frisk rygg. Och då passar den personen bättre i den rollen. Men generellt sett handlar vårt arbete idag, åtminstone, om att arbeta med volontärer, med dem som själva väljer att gå med i försvarsstyrkorna. Och människor avgör själva vilken tjänst de vill ha. Personen läser kraven, vad hen ska göra, förstår om det är något för hen, om hen kommer att vara effektiv där, väljer själv, går på intervju och mobiliseras. Alltså, att vi skulle tilldela någon själva, det är inte vår funktion, det är andras funktion. Berätta
Talare 2
en sådan sak, jag tror att många på andra sidan skärmen nu börjar le skeptiskt, vilka volontärer, vilken rekrytering, det finns mobilisering, det finns TCC, det finns alla dessa saker. Och i själva verket väljer du ingenting, i själva verket är du omständigheternas gisslan. Och mobilisering är, egentligen, det handlar om avsaknaden av ett val. Hur fungerar det egentligen?
Talare 1
Från år 24, från oktober, finns det ett dekret som vi har arbetat med och implementerat, vilket tillåter direkt rekrytering utan TCC:s deltagande i processen. Det vill säga att du kommer direkt till den militära enheten, kommer på intervju, det kan ske online, förstås, och blir omedelbart tjänstgörande i denna militära enhet, och sedan åker du på BZVP för utbildning, som på en tjänsteresa. Du återvänder från tjänsteresan och… Detta till dig
Talare 2
Ges ledighet från BZVP?
Talare 1
Ja, och du kommer att fortsätta din tjänstgöring. Det är ett paradis, glöm det. Förr i tiden fanns det sådana saker, när man, jag vet inte, blev tilldelad efter grundutbildningen och skickades dit man ville. Det vill säga att du inte valde den vägen. I recordingen är detta den enda möjligheten – att välja en specifik tjänst och enhet, vara garanterad att tjänstgöra där och vara effektiv, eftersom du vet var du kommer att vara.
Talare 2
Voloda, förklara gärna en sak, som du verkligen inte förstår, detta är utan någon ironi, hur kan ni garantera rekryten att han faktiskt kommer att bära ammunition, och inte till exempel flyga drönare? Ni kontrollerar ju inte det, ni kan inte gå till förbandschefen och säga, U
Talare 1
Vi har supporttjänster, och om något går fel kan man naturligtvis meddela att något har gått fel, att jag blev lurad, att jag skulle tjäna i en viss tjänst, men det visade sig att det blev en annan. Då går vi till enheten och säger: sista kinesiska varningen, om detta händer igen kommer vi inte längre att samarbeta med er. Och vi agerar, så att säga, som en aktör som varje månad generellt sett frambringar ett tillräckligt antal volontärer. Detta är ett plus för varje enhet som samarbetar med oss. Dessa människor värderas eftersom de, för det första, är självmotiverade för mycket specifika tjänster. Och naturligtvis vill ingen sluta samarbeta med oss, så alla uppfyller sina åtaganden.
Talare 2
Ni ser en så delikat fråga, och fanns det tillfällen när ni ringde, gjorde det sista
Talare 1
Kinesisk? Det fanns sådana, men det var för väldigt länge sedan, och det var i mindre utsträckning ens kopplat till befälhavarna, utan snarare till den tid då systemet före 1924 ännu inte var perfekt. Vi säkerställde där fördelningen till en specifik militär enhet med olika exotiska metoder. Då fick systemet problem, men man korrigerade det vanligtvis. Nu finns det i princip inget sådant, allt fungerar som ett urverk.
Talare 2
Vi talar om att det finns två alternativ. Det första alternativet är att vänta tills du får en kallelse, för om du blir stoppad någonstans där, så hamnar du i armén på det sätt du hamnar där. Det andra alternativet är att du har valmöjligheter, och det fungerar, låt oss säga, genom din värnplikt. Det vill säga,
Talare 1
Om du har fått en kallelse, kan du fortfarande gå dit på egen hand. Det enda alternativet när du inte längre har något val, är när du mobiliseras med tvång från gatan eller varifrån som helst, då kommer du naturligtvis att ha ett val, om det rör sig om någon av de prioriterade förbanden som just nu behöver komplettering från just detta TCC. Det är allt. Ja, det är inte ett stort val. Ja, men det finns åtminstone ett. För att,
Talare 2
Om man läser de ryska narrativen, håll med om att hur vår mobilisering framställs, hur påfyllningen av försvarsstyrkorna framställs, är det bara ett enda stort
Talare 1
Basutgång. Ja, visst, de skadar naturligtvis, de har alltid ställt till det, särskilt vårt arbete. Det var ett klassiskt narrativ, typ, var den tidigare kontoristen tog vägen när nya kontorister rekryteras, att de redan sitter i fängelse, ja ja, typ, idag svarar du på en platsannons, imorgon sitter du redan i fängelse utan BZVP.
Talare 2
Jag förstod att du nästa dag beger dig till planteringen, och planteringen är slutpunkten. Säg mig gärna en sak, om man återigen kan tala i siffror, hur många människor passerar genom er?
Talare 1
Per månad kan jag säga att flera tusen människor ansluter sig frivilligt till försvarsstyrkorna. Flera tusen? Jag kan förmodligen inte ange den exakta siffran. Ungefär 40 procent går via oss, det vill säga personer som använder vårt system på det ena eller andra sättet, det är 40 procent av det totala antalet volontärer, men det bör noteras att vårt system, eftersom vi var dess författare och vi förespråkade och implementerade det, inte bara existerar på vår webbplats, det är likaså Försvarsministeriets webbplats, det är appen Reserv Plus, alla lediga tjänster i Reserv Plus är i själva verket våra tjänster, och hela backend-systemet är vårt, i Diia-mobiliseringen, i drönarlinjen, sedan rekryteringssidan för huvudunderrättelseorganet, statens gränsbevakningstjänst, armén och ett antal andra strukturer som också i praktiken använder vårt system. Och de övriga 60 procenten, syftar man då på volontärer som kontaktar förbanden direkt? Ja, de som ringer ett nummer, de som ser annonser. Tre,
Talare 2
tre, tre, tre.
Talare 1
Och på samma sätt mobiliseras man direkt, eller så skriver man kontrakt.
Talare 2
Alltså, lyssna, såvitt jag förstår är ni en privat struktur, ett privat företag, som är integrerat i
Talare 1
den statliga maskinen? Ja. Det vill säga att ni samarbetar med försvarsministeriet? Ja, vi har ett officiellt samarbetsavtal på ideell basis, ja, vi är väldigt tätt integrerade i detta system. Och utöver den här delen som rör rekrytering, så har det historiskt sett blivit så att vi i princip involveras i frågor rörande personalpolitik. Vi är bland annat medförfattare till mekanismen för överföring via armén samt förenklade och andra olika lösningar. Detta är för övrigt den första privata strukturen i världen som rekryterar till den nationella armén. Väl, i princip, i den moderna världen nu… Det vill säga
Talare 2
i
Talare 1
finns inte detta i Natos arméer? Nej, och i princip är de mycket intresserade av att ta till sig denna erfarenhet. Våra allierade vänder sig regelbundet till oss och frågar hur det lyckades att bygga om det gamla sovjetiska systemet, där allt byggde på militärkommissariat, till ett nytt angreppssätt.
Talare 2
Men om man inte tar NATO, utan om man tar, till exempel, kanske du vet, till exempel Israels armé? Hur sker deras rekrytering, hur sker deras personalförsörjning?
Talare 1
Ja, för dem är det i högre grad inför sitt system av reservister, när man redan direkt förstår…
Talare 2
Konstanta potentiella…
Talare 1
Ja, när alla vet var de kommer att vara, vilken position de kommer att ha, är det grunden för deras armé. När, såvitt jag förstår, allmän mobilisering… Alltså, det är inte i detalj, men när det meddelades att armén behövde fyllas på, hur det gick till hos dem, ja, det finns nog också någon sorts registreringscenter.
Talare 2
Chloripi, låt oss gå tillbaka lite till det vi pratade om gällande dessa några tusen månatliga volontärer. Berätta gärna, hur har dynamiken varit under de senaste 2,5 åren? Under
Talare 1
sista 2
Talare 2
år, eller? Sedan 2024, från hösten, har det här systemet fungerat i precis 2 år.
Talare 1
Jo, det fungerar genom direkt inkallelse. Överlag har vi rekryterat sedan juli 2022. Sedan juli 2022? Ja. Sedan maj 2024 har antalet volontärer inte minskat. Det är stabilt, dessa några tusen. Jag förklarar det med att ju längre tiden går, desto mer förstår folk helt enkelt att det här valet förr eller senare kommer att uppstå. Antingen blir du mobiliserad med tvång utan valmöjlighet, eller så vågar du dig på det i förväg. Och det är en väldigt stabil siffra varje månad av människor som trots allt vågar, som hyllar det beslutet. Ja, tack gode gud att de finns.
Talare 2
Jag lyssnar, om vi ska prata om ett, du vet, ganska obekvämt ämne. Du vet, den här termen – mobiliseringspotential, rekordpotential. Det låter så väldigt mekaniskt, men bakom det står också människors öden. Bakom det står människor, var och en med sin egen biografi, sitt eget öde, sina egna familjer, sin egen karriär, sin egen föreställning. Känner du hur mycket det faktiskt är en potential, i vilken utsträckning den fortfarande finns kvar hos oss? Det är några tusen människor varje månad. Kan det någonsin ta slut?
Talare 1
Ja, se här, man måste operera med sådana stora siffror, hur många värnpliktiga bland befolkningen som befinner sig inom landet.
Talare 2
Vi
Talare 1
När vi bedömer denna indikator förstår vi vilken del av dessa människor som har ett officiellt uppskov och faktiskt arbetar legitimt inom systemet för staten, för armén, för segern. Det finns ett visst antal människor, det är ingen hemlighet, som köper intyg och skapar olika andra omständigheter som gör att de slipper vara värnpliktiga. Det finns definitivt en potential idag; enligt uppskattningar är det inte färre än en och en halv miljon värnpliktiga män idag. Praktiskt taget kan det vara personer som kan kallas in, vilka officiellt har status som värnpliktsundvikare. Det vill säga att detta uppenbarligen är det segment av befolkningen som man kan arbeta med. Utöver andra olika källor har vi i vilket fall som helst inget val i detta existentiella krig. Vi måste på något sätt söka dessa möjligheter och engagera människor, övertyga dem, förändra systemet, ha större tillit och arbeta med volontärer, bland annat.
Talare 2
Du
Talare 1
du säger att andra källor. Nu alla
Talare 2
Man talar både på den här sidan av frontlinjerna och på den andra sidan av frontlinjerna om en möjlig mobilisering i Ryssland. Om att ryssarna i ett nu kan öka antalet militära styrkor med flera hundra tusen personer.
Okänd talare
Ja,
Talare 2
till 300? Ja, till 300. Det är ett stort antal med tanke på situationen vid fronten. Kan Ukraina göra något i det här fallet? Finns det några alternativ för att rekrytera till armén, till exempel 100 000 soldater?
Talare 1
Lyssna, jag ser i princip alltid på saker optimistiskt. Det finns dock, tyvärr, frågan om mobilisering, och den som är tvångsmässig har tyvärr, under alla åren av det fullskaliga kriget, inte blivit genomarbetad över huvud taget. Det är ett superimpopulärt och toxiskt ämne som uppenbarligen inte höjer det politiska betyget för någon. Vad
Talare 2
Tar man sig an det?
Talare 1
Varifrån kommer detta? Det är ett supertacksamt arbete som fiendens propaganda helt enkelt frodas kring. Och tyvärr har vi förlorat mycket i informationsfältet när det gäller mobiliseringen. Huvudproblemet är att mobiliseringen är orättvis. Det innebär att det finns alla möjligheter att slippa undan på något sätt, köpa ett intyg, få en fiktiv reservation någonstans, göra något annat, ta sig ur TCC genom att betala pengar. Allt detta finns. Jag ska inte dölja det. Människorna som tittar på oss har bekanta och vänner som kan bekräfta detta utifrån sin egen erfarenhet. Allt detta existerar. Ja, så är det tyvärr. Och när vi skapar en sådan orättvisa demotiverar vi dem som har gått med i armén.
Talare 2
Bävervilligt.
Talare 1
För att de tittar på det. Jag pratar ju med en grupp militärer. De säger att jag också kunde ha gjort så, och varför jag inte gjorde det. Och å andra sidan tittar andra på dem som nu tjänstgör som frivilliga och tänker att det inte heller är okej. Om vi arbetar med impopulära beslut som skapar rättvisa, och det är tydligt att man redan måste ta hänsyn till hela det sammanhang som har uppstått, och om vi kan bygga ett system där det finns tydliga regler och där man inte bara kan kränka det på det här sättet och bryta mot denna rättvisa, tror jag att potentialen att mobilisera människor kommer att vara betydligt högre.
Talare 2
Det verkar för mig som att det största kravet just nu är kravet på rättvisa.
Talare 1
Som alltid.
Talare 2
Ja, ja, som vanligt. Bara i det här fallet, när orättvisan är direkt kopplad till en otrolig risk för fara, och du i praktiken är för evigt…
Talare 1
Människors öden.
Talare 2
Ja, ja, och därmed, särskilt människor.
Talare 1
triggat, utan lösningar. Detta är det mest kritiska problemet för den ukrainska staten och det mest kritiska hindret för att vi ska kunna gå mot seger i detta krig med större säkerhet. För detta är ett systemproblem, ett avgörande problem; människor är a priori kärnan, det viktigaste kapitalet i varje struktur, inklusive armén. Om vi inte löser frågorna kring människor och personalpolitik, kommer allt annat bara att få negativa konsekvenser av detta.
Talare 2
Hördu, men personalpolitiken, personalbristen, kompetensförsörjningen som vi pratar om, den är ju idag… Det är klart att den är mycket akut i armén, i försvarsmakten, eftersom det i själva verket behövs förstärkningar, kriget fortsätter ständigt, det tar inte slut. Men låt oss vara ärliga, om vi talar objektivt, så gäller det ju lika mycket civilt, det vill säga den ekonomiska sektorn. Du är aktivt engagerad i försvarsindustrin, hjälper dem också, arbetar också med dem. Vad händer i den här situationen, i den här sektorn? För det är ju inte mindre viktigt än det militära,
Talare 1
för att det är
Talare 2
människor som tillhandahåller militära vapen.
Talare 1
Det finns en kris på arbetsmarknaden. Redan i början av invasionen lämnade 6,3 miljoner människor landet, 5 miljoner som flyktingar och på ockuperade territorier. Det uppstod omedelbart en brist på folk på arbetsmarknaden. Det är minus 11 miljoner. Det är klart att minskningarna balanserades av de ockuperade områdena, förlust av arbetsgivare och så vidare, men globalt sett råder det idag tyvärr en mycket stor brist på specialister på den civila marknaden. Den offentliga sektorn är mycket underbemannad. Även med hänsyn till att det finns möjlighet att arbeta på distans från utlandet, vilket vi också praktiserar för att locka människor. Inom landet finns det också ett stort behov av yrkesarbetare, inte bara inom försvarsindustrin, utan överallt. Som till exempel låssmeder, tekniker, elektriker. Det är redan mycket svårt. Och människor ställer om sina yrken. Det som tidigare var traditionellt manliga yrken. Idag behärskar kvinnor dessa nya yrken genom omfattande program. Till exempel utbildas kvinnliga förare av stora lastbilar för att ersätta personer som mobiliseras till armén. Situationen är komplex. På grund av detta har vi väldigt mycket att göra. Varje vecka kommer nya och nya arbetsgivare som vänder sig till oss, även gällande försvarssektorn. Det råder överhuvudtaget en stor hype kring försvarsindustrin i Ukraina idag. För att det är dagens Silicon Valley, så att säga, i denna militära miljö.
Talare 2
Ja, ja. Egentligen tror jag att alla pratar om det. Militärer och civila som å ena sidan har insett att det inte beror på att livet är bra, utan att vi befinner oss i stor fara, att vi måste överleva. Å andra sidan, finns det någon chans för oss i det här?
Talare 1
Ja. Utländska företag ser i princip Ukraina som en testplats. Och förmodligen kommer ingen att köpa deras produkter om det inte finns en märkning om att de har testats i kriget i Ukraina. Varje vecka vänder sig två nya utländska företag till oss med olika produkter och försöker komma ikapp de ukrainska tillverkarna; inom de flesta produktområden är ukrainska tillverkare ett steg före de utländska. För dem är det uppenbart att motivationen främst är att tjäna pengar senare på olika kontrakt. Men det finns också väldigt coola och unika produkter som till exempel inte finns i Ukraina, och deras främsta mål är att hjälpa oss att segra. Höga insatser, stora pengar, tekniska framsteg – här finns frontlinjerna för tekniska framsteg, de smartaste ingenjörerna flyttar hit från utlandet; utlänningar inser att det bara i Ukraina finns möjlighet till sådana framsteg. Det är väldigt intressant, väldigt coolt, vi investerar och satsar mycket i detta, vi anordnar olika evenemang. I Charkiv anordnade vi förresten också evenemang för Ukrainas ingenjörer i juni. Det finns mycket talangfulla ingenjörer i Charkiv. Här var det lite enklare, höga löner, intressant, arbete för segern, de får uppskov från värnplikt. Arbete
Talare 2
för framtiden, eftersom imorgon, om du arbetar bra, kommer du ändå att ha arbete imorgon.
Talare 1
Men det råder stor brist på ingenjörer. Den ukrainska polytekniska världen var inte beredd på att vi skulle växa så kraftigt, alla behöver dessa kunskaper. Ja, alla lär sig, de lär sig helt enkelt längs vägen.
Talare 2
Jag lyssnar, det är faktiskt det jag vill fråga om. Nyligen, för några dagar sedan, var jag på Lvivs polytekniska institut, pratade med deras studenter, fantastiska underbara studenter, lärare. Det syns, det slår en i ögonen, att många studenter inte är från Lviv. Många ungdomar kommer från andra regioner. Oavsett vilket, om vi talar om vår utbildning, utbildningssystemet, den universiteta utbildningen, så är det väl förmodligen nu den främsta källan, potentialen, det är dessa människor som imorgon kommer att kunna gå in i försvarsindustrin och det industriella komplexet och börja arbeta där. Bedrivs det något arbete direkt med universiteten, förbereds kompetens, eller sker det som tidigare, att man väntar på att utexaminerade ska komma och erbjuda sina tjänster? Hur går det till?
Talare 1
Arbetet pågår. För det första har de mest progressiva universiteten omorienterat sig, startat institutioner.
Talare 2
Ser ni vilket universitet som är det mest progressiva?
Talare 1
Om
Talare 2
kanske om det
Talare 1
etiskt. Självklart, Mohyljanka, KPI, Kievs skola för ekonomi, Lvivs polyteknik, Kievs flyginstitut. Det är åtminstone de jag vet med säkerhet, till och med UCU, som har tagit vissa steg mot att skapa antingen en ny institution, eller någon skola, eller något i den stilen, eller så finns det till och med sammanslutningar. Vet du, FirePoint, det verkar som att de i princip nästan har byggt klart ett gemensamt laboratorium nu för KPI, KAI och någon annan, jag minns inte vem, i Kiev. Det vill säga att sådana här förenar, skapar direkt hubbar. De lanserar program, lanserar, orienterar sig mot det aktuella, ja, förlåt, femte året nu. Det vore skamligt om de inte hade omorienterat sig under det femte året. Därför, tack och lov, sker detta, det är bara en långsiktig investering. En ingenjör är ju en specialist, man blir inte det på ett år, två eller fyra. De har börjat investera, det är okej, tillverkare arbetar direkt med universiteten, finansierar, skapar ytterligare program, tillför sina egna lärare, ger fallstudier, tillhandahåller utrustning, utrustar alla laboratorier. Självklart gör de sedan anspråk på utexaminerade. Inte på dessa
Talare 2
personal. När du säger att man inte blir ingenjör på ett år, men om det behövs, kanske det ändå är värt att införa vissa program för att locka studenter i ett mer accelererat…
Talare 1
Det finns korttidsprogram där man, så att säga, på några månader behärskar mycket grundläggande yrkesutbildningar, som till exempel montör av radioelektroniska apparater. Det kan man faktiskt lära sig på så lite som två veckor. Och sedan går du framåt, hamnar i miljön, hänger med samma ingenjörer, någon märker din potential, och så lär du dig i praktiken. Annars skulle det inte kunna finnas sådana människor, självlärda som har integrerats på det sättet, det finns många, det vet jag. En av talarna på "Ingenjörernas land" talade hos oss, han är radiovågsingenjör; före invasionen arbetade han också med tekniskt arbete, men inte relaterat till radiovågor. Han säger att han helt enkelt räknade ut allt själv. Men hans kunskaper är så fundamentala att jag blev förvånad över att personen hade planerat allt detta själv. I princip är allt detta möjligt. Och det finns massor av resurser med artificiell intelligens nu. Det är uppenbart att man kan hitta vilken information som helst. Det finns gratis onlinekurser. Om man vill gå in i försvarsindustrin finns det en miljon möjligheter. Är utbildningsministeriet involverat i detta på något sätt? De främjar det, naturligtvis, liksom den tidigare ministern Lisovyi. Han hade också ett fokus på att främja att det skulle finnas en professionell teknisk utbildning, yrkesutbildning. Ja, ja, de genomförde denna reform. Det finns också ett fokus på det. Där handlar det till stor del, naturligtvis, om yrkesutbildningar, men det finns också ett stort behov av det. Det är
Talare 2
det som det är stor efterfrågan på just nu
Talare 1
finns det. För, så att säga, förhållandet mellan arbetaryrken och ingenjörsyrken i klassisk produktion, ja, naturligtvis är det betydligt fler arbetaryrken, eftersom det handlar om skalning av arbetskraften.
Talare 2
Jag ville också gå tillbaka lite igen. Du nämnde ukrainare som nu befinner sig utomlands och arbetar på distans. Det är en potential, en resurs, kan den ökas på något sätt enligt din mening?
Talare 1
Bra att du frågade om det. Bra, då kommer jag nu officiellt att tala inför kameran för första gången. Vi förbereder just nu en ny inriktning för verksamheten gällande återvändandet av ukrainare från utlandet och för att engagera dem ännu mer intensivt från utlandet i arbete i Ukraina. Tidigare har vi varit partners i flera initiativ från diaspororganisationer. Men där, låt oss säga, fungerade hypoteserna om vad som hindrar och vad som behöver göras för att människor ska återvända, ja, inte helt. Nu vill vi ta ledarskapet och försöka förverkliga vår egen vision. Frågan är just nu i forskningsstadiet med massor av olika sociologi. Jag tror att vi efter vintern, redan på våren, kommer att gå ut med ett offentligt meddelande och ett förslag. Jag känner den potentialen. För första gången på fem år åkte jag på semester i sommar och träffade många av mina bekanta och vänner som bor utomlands. I samtalen med dem insåg jag att människor nu har ännu större vilja och tankar på att återvända. Det är klart att säkerhetsfrågan är det första som dem
Talare 2
stoppar,
Talare 1
men tack och lov har vi ett stort land. Det finns ett bakland i väst, i de västra regionerna lever man ojämförligt lugnare än i Charkiv eller, så att säga, Dnipro, Zaporizjzja och Kiev, i det
Talare 2
bland andra. Kiev, förmodligen särskilt nu.
Talare 1
Här
Talare 2
Det är ingen anledning att tävla nu. Därför,
Talare 1
I princip tror jag att vi kommer att kunna hitta någon konfiguration där vi åtminstone börjar förverkliga denna potential. Jag utgår ifrån att det är efter vintern, eftersom
Talare 2
Någon gång på
Talare 1
vintern bjuda in folk. Det är väl på något sätt olämpligt. Lyssna, jag anser att människor är grunden, i princip, för statens fungerande inom alla områden. Oavsett om det är försvarsindustrin, armén, den offentliga sektorn eller ekonomin. Bokstavligen, hur många människor som befinner sig på Ukrainas territorium, här finns konsumenter av produkter, tjänster, skattebetalare. Allt detta påverkar verkligen vår förmåga kumulativt. Och det är klart att man kan införa någon form av migrationspolitik, bjuda in människor från andra länder att arbeta i Ukraina. Allt detta kan man göra. Men jag är övertygad om att detta land i första hand kommer att behövas av rena ukrainare. Därför är människor i diasporan, människor som lämnade landet på grund av fullskalig invasion – det är definitivt vår målgrupp som man kan prata med, visa perspektiv för, visa att de behövs här. Och parallellt visa dagens ungdomar som stannar i Ukraina att det finns en framtid här, att det finns möjligheter för dem att förverkliga sig själva, vara lyckliga och framgångsrika. Jag håller helt med,
Talare 2
det du säger, för att, för det första, när man ibland råkar befinna sig utomlands nu och prata med ukrainare, syns det verkligen att många är redo att återvända. Den första frågan är säkerhet, utan tvekan. Den andra frågan är utbildning, på grund av barnen. Och barnen behöver utbildas i dagens realiteter. I Charkiv är detta en akut fråga, så det ser du själv. Och den tredje frågan, ja, det är någon form av lönestabilitet. Jag tycker att om vi faktiskt gör försvarsindustrin till en sorts grund, en hörnsten i vår ekonomi, så är det förmodligen ett alternativ. Försvarsindustrin
Talare 1
– ja, men om principerna, likväl, att det är kris på arbetsmarknaden, det är kö till varje kompetent specialist här. Därför kommer varje person som återvänder till Ukraina inte att ha problem med arbete, var hen än är, var hen än vill vara. Här
Talare 2
Jag håller med om att, du vet, det finns något som kallas politiken i de länder där ukrainare befinner sig nu. När
Talare 1
du
Talare 2
När man ser på uttalandena från vissa polska politiker, uttalandena från vissa tyska politiker, så är det, ärligt talat, synd om ukrainarna. Man vill att de helt enkelt ska återvända dit där man behandlar dem som medborgare.
Talare 1
Där ser vi inte bara politiker, utan även tecken på ovänlighet i det polska samhället. Tyvärr är allt detta orättvist. I din egen miljö, bland dina medborgare, kommer du alltid att känna dig som bland dina egna. Vi har en gemensam kulturell, historisk och värderingsmässig kontext. Här kommer det uppenbarligen att vara mer bekvämt. Och dessutom social trygghet.
Talare 2
Men lyssna, du sa, jag, såvitt jag har förstått, är ganska skeptisk till den möjliga migrationskomponenten. Att locka utlänningar hit. Det verkar som att du tycker att det inte kommer att fungera som ett tillfälligt alternativ?
Talare 1
Jag är inte skeptisk. Jag säger bara främst att detta land i första hand kommer att behövas av ukrainarna, det vill säga att vem som helst annan, med mycket sällsynta undantag, hypotetiskt sett utlänningar som mobiliseras i utländska legioner. Det vill säga att det kommer att vara, jag tror, en mer konsumerande inställning till vårt land, och inte att man investerar i det, bidrar med ett extra mervärde för att återuppbygga Ukraina efter vår seger.
Talare 2
Jo, visst, men jag menar rent taktiskt. Till exempel byggs det några nya fabriker, någon ny fabrik, så att säga, till och med i Zakarpattia.
Talare 1
Det är helt okej, det är normal praxis. Och andra länder gör det också, om det på något sätt modereras för att allt helt enkelt ska vara i balans, ett slags icke-kaotiskt flöde, inte okontrollerat.
Talare 2
Såvitt jag förstår utnyttjar vår fiende just detta aktivt. Migrationsströmmarna där är helt enkelt enorma. Å ena sidan hör man ständigt att folk lämnar platsen i massor nu, låt oss säga uzbekerna, eftersom de fruktar mobilisering, å andra sidan lämnar någon.
Talare 1
Imperiets auktoritära regims kolonialpolitik, genom de förslavade folkens händer, med deras liv.
Okänd talare
Ja
Talare 2
Du karakteriserade Ryssland mycket tydligt. Det verkar för mig att, kanske, frånvaron av dessa saker hos oss, kanske, inte är resultatet utan orsaken till att det inte fungerar för oss, att det inte kan komma, så att säga, 100 000 turkar eller 100 000 polacker hit och vid något tillfälle helt enkelt hålla uppe vår ekonomi.
Talare 1
Ja, just nu ser det nog inte superattraktivt ut för dem heller att resa till ett land som ständigt befinner sig under beskjutning. Men man måste medge att volontärer fortsätter att komma. Det är sant, och det är en stor ära. Och det rör sig inte om enstaka personer eller tiotal. Jag är imponerad av dessa människor. Förresten, när vi pratade om ytterligare mobiliseringspotential, var den finns, så är det definitivt utlänningar. Det har vid flera tillfällen funnits olika initiativ för att förverkliga denna potential. Idag vet jag också att det finns kloka människor i försvarsministeriet och i generalstaben som arbetar med att bygga upp… Det vill säga, göra något,
Talare 2
till exempel.
Talare 1
Självklart finns det utmaningar, men globalt sett spelar Ukraina på den goda sidan på världskartan. Och detta lockar en miljon människor, för vilka begreppen värderingar, frihet, värdighet och rättvisa resonerar. Det vill säga att alla dessa människor naturligtvis är vår målgrupp. Och detta flöde finns ständigt, det kan ökas ytterligare. Därför måste man arbeta här. Detta
Talare 2
Mycket intressant. Vi berörde dem. Tror du att det kan ökas avsevärt? Det är på något sätt massivt.
Talare 1
skala upp? Jag tror att jag känner nyckelpersoner som har haft framgång med att locka utlänningar till försvaret i Ukraina. Och när jag kommunicerar med dem och frågar efter deras åsikt, får jag alltid svaret att det fortfarande inte finns någon uppbyggd systemisk, fullvärdig mekanism för hur detta kan realiseras fullt ut på statlig nivå. Så om de säger det, tror jag på det, jag tror på det.
Talare 2
honom. Och tror du att en sådan mekanism kan fungera?
Talare 1
Ja, allt beror på dem som innehar politisk makt. Nu vet jag att detta är en prioritet, särskilt inom försvarsministeriet. Och jag vet att i generalstaben har en supersmart person nyligen utsetts till denna roll, till detta ansvar, som förstår vad det är och hur det fungerar. Så, ja, det fanns tidigare relevant erfarenhet, så jag tror att vi kommer att få ett resultat.
Talare 2
Ja, det är intressant, faktiskt ett väldigt intressant ämne, jag tror att man kan prata mer om det på
Talare 1
andra. Jag ska rekommendera en talare för er i det här ämnet. Jag ska fråga, ja. För att,
Okänd talare
du vet,
Talare 2
Egentligen är Khartyzh också involverad i detta.
Talare 1
Ni
Talare 2
Arbetar ni med detta? Såvitt jag förstår är vi en av de mest framgångsrika i den meningen. Vi har verkligen enheter som är effektiva. Jag menar att då jag har fått se detta arbete inifrån, är det tydligt att det finns en stor potential bakom det. Det saknas bara verkligen någon form av, förmodligen, systematisering och ett statligt tillvägagångssätt. Och resurser. Ja. Men det verkar för mig att även resurserna här är proportionerliga mot våra möjligheter, att Ukraina skulle ha råd att öka detta.
Talare 1
Där krävs det mycket informationsarbete i andra länder, vilket innebär kommunikation och olika andra kreativa tillvägagångssätt.
Talare 2
Och dessutom konkurrensen. Konkurrens från Rysslands sida, eftersom Ryssland lockar volontärer från samma länder.
Talare 1
Ja, ja. Låt oss säga så, under 22-23 fanns det en period då snabbhet var mycket viktig. Hur fungerar det? När man hinner vara först med att gå in i, låt oss säga, ett visst samhälle, ett visst land, och övertyga det lokala militära communityt att ansluta sig till kriget på Ukrainas sida, så skapas sedan en intern nationell solidaritet i det landet. Särskilt när någon börjar dö för Ukraina, kommer andra då typ inte att gå och kriga med Ryssland. Därför var det viktigt att snabbt ta över marknaderna, låt oss säga. Nu är alla marknader fördelade, i praktiken. Det finns länder som går till Ryssland. Lyssna, med
Talare 2
Å ena sidan, ja, jag håller med dig, å andra sidan, titta, om man talar objektivt, så finns det colombianer i Aboharnierna.
Talare 1
Ja, det finns de som ser på det här superpragmatiskt. Ja, och jag tycker det också.
Talare 2
kan underskattas.
Talare 1
Snarare i processen
Talare 2
Det är nödvändigt att arbeta. Men om vi återgår lite till det du sa för 20 minuter sedan om dessa ansökningar, om de lediga tjänsterna ni erbjuder, vad är statistiken egentligen, vem vill folk helst vara, även de som idag frivilligt går med på att genomgå det? Dessa några tusen människor som varje månad fyller på försvarsstyrkorna.
Talare 1
Nästan hälften vill arbeta med obemannade system, och det är coolt, eftersom det är stridsroller idag.
Talare 2
Det är väl inte kontorister,
Talare 1
inte
Talare 2
Bokförare, inte kockar, de vill flyga.
Talare 1
Ja, så märkligt som det kan låta, av de volontärer som kommer via Lobby X, och ja, Reserven och allt det där. 48 % är personer som söker sig till obemannade system. Det är väldigt bra. Ja, förresten är infanteriet på femte plats, så att säga, i rankningen. Ja, det är betydligt färre där, bara 7 %. Jo, precis, jag förstår. Allt detta korrelerar starkt, särskilt med antalet lediga platser. Så att säga behövs det många piloter överallt, så det blir så förr eller senare. Folk letar efter en plats där de med säkerhet kan komma in i armén, och inte där det, så att säga, rör sig om en programmerartjänst. I sådana fall har vi en miljon. En programmerartjänst, 400 personer ansöker om den. Och 399 som kommer att vänta i månader. Jo, precis.
Talare 2
Jag förstår.
Talare 1
Alternativ, vilket alternativ ligger närmast en person som förstår sig på programmering? Ja, naturligtvis, en drönaroperatör.
Talare 2
Det har blivit så att i detta drönarkrig, eller kriget med obemannade farkoster, är personerna som arbetar med drönarsystem nu, verkligen, förmodligen, de med högst ranking, mest igenkännliga och det är dem man pratar mest om.
Talare 1
Ja, och det positioneras väl, det vill säga att alla förstår att det är ett arbete, så att säga, som ger resultat idag genom bekämpning med obemannade system. Mest effektivt. Folk förstår, okej, det är klart att FPV-enheter, och middle-strikes, försöker lokalisera och bekämpa dessa periodiska mål på samma sätt, men åtminstone förstår folk att det är ett arbete där man, så att säga, inte är på frontlinjen, inte hamnar i närstrid, nu, även om det kan hända, men för det mesta, eller hur? Och att det kan vara, säg, en speciell rotation, om vi talar om styrkor för obemannade system, om kårer som Artia, AZOV-3. Det är villkor av ett visst slag som varje brigad kommunicerar och garanterar, sådant som ledighet, möjligheten att vila, allt detta är lockande, och naturligtvis väljer folk det.
Talare 2
Men säg, Volodyslav Katakurovych, titta, hur många operatörer, de som flyger, de är överallt i bilderna, de visas upp, alla ser deras arbete, jag tror att civila människor som inte är kopplade till pansarstyrkorna, man kan säga att det är ett visst komplex, att det är så svårt, hur kan jag lära mig att flyga så där och vara så effektiv. Vad gör man åt det? Det är rädsla, rädslan för det, det är bedragarsyndromet, att man inte är värdig, att man inte kommer att kunna, att man inte kommer att lära sig.
Talare 1
När vi genomförde olika undersökningar och studier märkte vi inte direkt av ett sådant problem, dessutom finns det idag massor av utbildning, både gratis, kurser och simulatorer. Så du
Talare 2
du kan förbereda dig, även ännu inte
Talare 1
kom. Självklart finns det massor av utbildningar för civila. Man kan helt enkelt förstå om det är något för en eller inte, det vill säga jag antar absolut att för vissa är det inte deras grej att hålla i en joystick och utveckla koordinationen, ens efter långa träningar. Inga problem, till energuiderna. Där behövs ingen balans i luften. Därför har jag inte hört eller sett i undersökningar att det finns just en blockering i form av att man kan vara en bedragare och inte lära sig. I vilket fall som helst finns det massor av andra människor i varje FPV-enhet, du kan vara dekrypterare, analytiker, du kan arbeta i ett team, massor av annat.
Talare 2
Det finns också en sak som jag tror är, för många, inte direkt ett problem, utan snarare lite okänd och obegriplig, och det är tjänsterna. Jag tror att väldigt många civila inte ens anar vilken komplex maskin armén är och vilka positioner som finns. Upplever ni det, att någon hittar en ledig tjänst från er och helt enkelt inte tror att något sådant…
Talare 1
finns det? Ja, man tar en skärmdump, publicerar den någonstans på Twitter, så att säga, och sedan sprids det, vad är det här egentligen i den ukrainska armén. Jag vet, det där var… Litterär
Talare 2
redaktör?
Talare 1
Ja, och sen Barber där, kort sagt, där tatuerare. Sen ringer Kembrig och säger, sluta filma, för jag har redan fått kritik. De har till och med faktiskt, när det gäller det psykologiska stödet för personalen, bestämt sig för att ta in en tatuerare som ska tatuera hela brigaden, och det ska på något sätt upprätthålla moralen, jag vet inte, typ att tatuera ett chartia-chevron på de som vill. De tatuerar oss helt enkelt. Och jag till dig, du vet
Talare 2
en sådan sak, att vi nyligen hade en veteranfestival i vår kaivska Khartiya Khabi, och där
Talare 1
Tatueringskonstnärer arbetade, och de gjorde 26 tatueringar på en dag. Är det era killar som tjänstgör hos er?
Talare 2
Det är veteraner,
Talare 1
detta
Talare 2
och våra veteraner, och veteraner från andra förband som kom till den här festivalen, men det som menas är att de på ett eller annat sätt är kopplade till denna militära gemenskap.
Talare 1
Jag tror det, i nuläget är det redan femte året av kriget, och människor som i princip är intresserade av armén, de som är värnpliktiga, jag är övertygad om att den absoluta majoriteten på ett eller annat sätt har besökt [sidan] åtminstone en gång för att titta på lediga tjänster. Därför, när de såg omfattningen av de lediga tjänsterna, började de förmodligen inse att armén är en stor struktur, att stödande funktioner är en mycket viktig funktion, där försörjning, logistik och organiseringen av allt detta är nödvändig för att stridsinsatser ska kunna genomföras, utan det går det inte.
Okänd talare
Och
Talare 1
så att den sker effektivt. Effektivt. Jag tror att den här SUF:en faktiskt har ägt rum. Så tidigare fanns det en sorts väldigt abstrakt förståelse. Alltså, låt oss säga så här, som civil person, innan du gick med i försvarsstyrkorna i början av invasionen, hade jag också en väldigt svag uppfattning om vad en armé är, och för mig såg det ut, om man kan säga så, bara som stridsenheter. Idag har alla rimliga människor i Ukraina tydligt förbättrat sina kunskaper om armén. Och därför förstår de utmärkt att det finns massor av tjänster, de har sett dessa lediga platser, de förstår vikten av det. Flödet till dessa tjänster är stort. Det är bara så att i förhållande till stridstjänster är antalet inte lika stort, vilket är anledningen till att resultaten där är något lägre. Även om efterfrågan naturligtvis är stor; väldigt många människor vill få stabsbefattningar. Jag vet vad jag vill fråga dig om.
Talare 2
Om vi ser in i framtiden, om vi inte är rädda för att tala om krigets slut, kriget tar slut, och vad händer? Det sker en demobilisering. Är ni redo för detta, förstår ni hur ni ska arbeta med detta enorma flöde av människor som faktiskt kommer att resocialiseras?
Talare 1
Nu, generellt sett är detta en uppgift för staten, att vara redo att arbeta i den omfattningen, för Ministeriet för veteranfrågor. Du vet, det tidigare teamet på ministeriet förberedde sig på att detta kunde bli ett storskaligt tillvägagångssätt. Och vi, å vår sida, har på samma sätt en separat avdelning för veteranernas sysselsättning, som är beredd att växa och hantera fler ansökningar från veteraner som vänder sig till oss. De får individuell karriärvägledning. Vi hjälper till att avgöra vem man kan vara i det civila livet, så att man blir nöjd på sin plats och resocialiseras, och ser meningen med att leva vidare med olika tillvägagångssätt. Vi arbetar med arbetsgivare gällande veteranvänliga policyer, så att människor kan organisera lämpliga villkor och så vidare. Det finns många fördomar och rädslor bland civila arbetsgivare när det gäller veteraner, helt enkelt en brist på beredskap och förståelse.
Talare 2
Detta attackeras också, särskilt i vår
Talare 1
lektioner. Självklart, vi, och inte bara vi, är det väldigt många som arbetar med detta. Ärligt talat, om det fanns mer resurser skulle vi göra mer, eftersom vi finansierar den här avdelningen själva. Behovet är stort. Jag tror att så snart det börjar synas en glimt vid horisonten av att kriget kommer att ta slut, tror jag att tempot kommer att öka, det kommer att finnas fler resurser och vi kommer att kunna vara bättre förberedda på en massavmobilisering. Återigen, när den väl sker, kommer det fortfarande att ske stegvis.
Talare 2
Ja, det är uppenbart att en miljon människor inte kommer att skingras.
Talare 1
Det är inte möjligt direkt, där finns det till och med begrepp för hur, typ, kontraktssoldater avslutar sin tjänst, hur mobiliserade gör det, vilka vågor och så vidare. Det vill säga, ett visst antal människor – vi ser det nu både i undersökningar och bland dem som demobiliseras – ser fortfarande inte sin framtid utanför försvarsmakten. Det är helt enkelt så att vissa människor hittade sig själva där, de som förverkligade detta. Jag har en syssling som, typ, i det civila livet tyvärr inte hade samma framgång som han fick i armén, där han är extremt högt värderad. Det är ju underbart.
Talare 2
Jag förstår. Man får se många människor som verkligen har funnit sig själva. Det vill säga, det blev så att de förverkligar sig själva, att de växer.
Talare 1
Känner sig värdefulla.
Okänd talare
Ja, ja, ja.
Talare 2
Ja, då får vi se, observera, hur vi kan hjälpa till. Vänner, med oss har vi Vlaslav Grezev, grundare av rekryteringsplattformen Lobby X. Detta var programmet "Scenariot för paraden på Röda torget". Ni kan se och lyssna på oss på radio hartia.com och jag heter Serhii Radan. Hejdå allesammans! Tack så mycket!
Okänd talare
Tack!
Ni hittar resultatet av tidigare enkäter i Enkätarkivet.
