Volodymyr Zelenskyjs deltagande i Helsingforss säkerhetsforum

Talare 1

Nu välkomnar jag varmt den första talaren på detta forum, ett verkligt säkerhetsskikt för Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj, som ansluter sig till oss via videolänk. Det är en ära för oss att ni har beslutat att ansluta er till denna öppning via videolänk. Och, herr president, ni lovade oss några frågor så att vi kan påbörja vår diskussion.

Talare 3

Ja, jag är öppen för alla frågor, men först, om möjligt, skulle jag vilja tacka för inbjudan. Det är ett stort nöje, och jag vill tacka Finland, ert folk. Jag vill tacka presidenten, Alex, vi har utmärkta relationer. Och jag vill tacka regeringsmedlemmarna, premiärministern, för alla dessa nästan fem år av fullskaligt krig. Ni stod med Ukraina, ni har stöttat oss med olika former av hjälp, från militärt stöd till energistöd, under de massiva attackerna mot vår energisektor, anläggningar som är mycket viktiga för vår överlevnad. Och därför vill jag tacka för allt detta. Jag är stolt över att det ukrainska folket har sådana vänner som det finska folket. Och vi tackar för det. Jag vet också att Maia Sandu är närvarande. Vi stöder alltid Moldavien. Det är också glädjande att se dig.

Talare 1

Tack, herr president. Första frågan, om jag får. Temat för årets skogsbruksrelaterade säkerhetsforum är säkerhetslager. Detta drar uppmärksamhet till att vi måste agera på ett sätt som kommer att utöka vår säkerhet. Vad skulle vara ert råd till den internationella publiken som är samlad här idag? På vilket sätt bör vi och hur kan vi agera just nu?

Talare 3

Tack för frågan. Jag har dagens erfarenhet från Ukraina, tyvärr erfarenhet av krig, men likväl militär erfarenhet. Jag skulle säga att det finns, utifrån vårt exempel, en tydlig förståelse för vad som är mycket viktigt och vilka prioriteringarna är. Enligt min mening måste staten, om den verkligen vill vara skyddad, tänka och vara stark främst inomifrån. De främsta säkerhetsgarantierna idag för Ukraina är vår stats armé. Frågan här handlar just inte om antal, länder är olika. Det viktigaste är erfarenhet, moral, enighet, erfarna befäl, moderna befäl och redan en ny generation i vår armé av unga människor, unga befäl som har vuxit upp i detta krig. Och det är inte bara att någon gav dem något eller att 20–30 år har gått, de har blivit mycket kända generaler, de är unga, de gick från att vara sergeanter, soldater och lägre officerare till att bli överstar och generaler; de var bataljonschefer, de var brigadchefer, de blev kårchefer, det vill säga under detta fullskaliga krig, alltså en erfaren armé. En armé som är mycket teknologisk, det vill säga det andra är dina moderna teknologier inom din stat, detta är miltech, industri, militär industri, det försvarsindustriella komplexet, vilket innebär att om man vill röra sig mycket snabbt, så bör det inte vara statligt, eller bara privat, det bör vara en mix, det vill säga både statliga företag och privat sektor, som för det mesta idag hos oss är den privata sektorn som rör sig mycket snabbt och utvecklas mycket snabbt. Vidare, när vi talar om att vara starka inombords och vara moderna inför alla utmaningar, så handlar det om energisäkerhet; den motsvarande industrin måste vara decentraliserad, och Finland har för övrigt sådan erfarenhet, och vi är tacksamma för att Finland är ledande i koalitionen för skyddsrum, och det är verkligen en mycket seriös erfarenhet; det är något som fungerar i fredstid, men det är mycket viktigt vad människor kan lita på i händelse av fara. Hos oss saknas skyddsrum i ganska stor utsträckning; i vissa kommuner är det bättre, i andra inte så bra, men det är en allvarlig utmaning, det vill säga säkerhetsförhållandena, det är mycket viktigt. Och sedan den absoluta produktionslinjen; vi talar idag om luftvärn; om vi har ett underskott och det sker massiva attacker, så är det omöjligt att skydda sig totalt bara genom att köpa eller ha ett visst antal luftvärnssystem.

Talare 1

nej,

Talare 3

Det måste finnas teknologier och produktionslinjer. Självklart måste detta delas, och Ukraina har delat med sig av sina erfarenheter från detta krig, och säkerhetserfarenheter med andra länder, vilket för oss till det andra klustret. Att vara ett starkt land internt och ha sina egna säkerhetsgarantier är inte heller tillräckligt, eftersom man inte vet vilket hot det kan handla om, hotet kan vara globalt, eller något i stil med Ryssland, som är många gånger större än Ukraina, det vill säga att internationella relationer är mycket viktiga. Och jag är mycket tacksam främst till Europeiska unionen, jag är mycket tacksam till hela Europa, och tacksam till Amerikas förenta stater, eftersom de började hjälpa Ukraina från krigets början. Det vill säga att denna internationella motståndskraft, internationella stöd är mycket viktigt, och det är främst finansiellt stöd. Och teknologiskt; från krigets början fick vi vapen som vi inte hade, eftersom det var vapen av Nato-standard. Och idag undertecknar vi drönaravtal. Vi undertecknar avtal där vi med glädje delar med oss av den erfarenhet vi har idag, och detta är exklusivt. Vi delar helt rättvist med de länder som hjälper oss. Och som har hjälpt under detta krig; för övrigt, jag och Alex, med president Stubb, undertecknade i New York just ett sådant avtal, ett drönaravtal. Det handlar inte om försäljning eller inköp av drönare eller robotar, det handlar om att man delar erfarenheter, säkerhetserfarenheter. Under detta avtals giltighetstid kommer vi med glädje att göra detta med Finland, eftersom det finns ett förtroende. Och jag är mycket glad att vi lyckades bygga upp sådana relationer mellan våra länder. Och självklart, det tredje är EU och Nato, och här skulle jag bara kunna gratulera Finland. Ni har, enligt min mening, fått några av de främsta säkerhetsgarantierna – det är EU och Nato. Det är allierade, ekonomiska allierade, teknologiska allierade och säkerhetsallierade. Detta är mycket viktigt, det är vad Ukraina räknar med. Självklart tror jag att det är en win-win för oss alla, eftersom Ukraina har en sådan armé, en sådan erfarenhet. Och jag tror att vid alla typer av hot stärker vi både EU och Nato, och som bilaterala partners stärker vi varandra. Idag utsätts vi för attacker mot datacenter, ett hybridkrig, attacker mot vår mobilkommunikation och logistik, mot järnvägen, havet blockeras. Allt detta är utmaningar; en sådan erfarenhet önskar jag ingen, men den finns i Ukraina, tyvärr återigen på grund av kriget, men den finns. Och en sådan erfarenhet kan, jag är övertygad om det, bara stärka partnerna.

Talare 2

Tack, tack, herre

Talare 1

president, för dessa visa ord och råd, som ni har betalat ett så högt pris för. Ukraina för inte bara ett krig, utan Ukraina bygger också en framtid för sig själv. Den vill ansluta sig till Europeiska unionen, och det så snabbt som möjligt. Anslutningen till EU är en process som är krävande och tar tid. Ukraina genomför reformer samtidigt som landet för ett omfattande krig. Det är en uppgift som måste genomföras. Därför, om ni tillåter, herr president,

Talare 1

Vilka är de största hindren i processen för Ukrainas EU-medlemskap?

Talare 3

Enligt min mening, det främsta hindret.

Talare 1

Det är en befogad anmärkning.

Talare 3

Han vill verkligen inte det. Och han vill inte, det är bara som hans åsikt. Här är frågan inte åsikten. Frågan är vad han gör. Mot vad? Mot statens utveckling, mot valet och hans politiska val. Och det är verkligen, vet ni, det är ett stort hot. Han är ett stort hot. Ibland önskar man verkligen att man inte hade gränser mot Ryssland. Det är mycket farligt. Och för Putin är det ett stort problem. Ukraina är självständigt, starkt. Att Ukraina är starkt är ett problem för Putin, det ser vi nu. För hans mål är oföränderliga.

Och, vet ni, igår, jag tror, igår hade han ett forum. Igår, om ni hörde, i Moskva, tror jag att det fanns mycket viktiga svar till hela världen. Och framför allt USA. Och till vissa skeptiker i Europa och världen. Igår var det en mycket viktig signal. Jag tror att Putin helt enkelt bestämde sig för att säga det så. Han sa att Ukraina inte är en stat och inte är en självständig stat. Så vad kan det handla om, om andra länder krigar med ukrainare mot Ryssland. Han ger ibland sådana budskap, men igår var han mycket säker i detta budskap. Ingen stoppar detta budskap från honom, tyvärr. Och i detta ligger världens svaghet.

Varför svaghet? För att redan år 2005, om jag inte minns fel, sa Kremls ledare att den största tragedin under det 20:e århundradet var Sovjetunionens upplösning, om ni minns. Därför, jag tror, redan 2005 gav han ett geopolitiskt svar på sina huvudmål. Det vill säga, notera att han inte talade om första världskriget som det 20:e århundradets tragedi. Han erkände inte andra världskriget. Jag talar inte om andra krig som fanns. Han kunde ha nämnt Afghanistan. Det vill säga, att Tjernobyl är en fruktansvärd tragedi, absolut. Det vill säga, ingenting av det som var kopplat till människan. Visst? Men han nämnde Sovjetunionens upplösning som det 20:e århundradets främsta kollaps.

Och därför blev hans mål uppenbart: att återföra Sovjetunionen. Och därför är hans mål inte östra Ukraina. Hans mål är inte Donbas. Hans mål är ockupationen av hela vår stat. Och det faktum att han uttryckte sig igår om att en sådan stat inte existerar, är ytterligare ett typiskt bevis på vad han vill, hans inställning, om han vill ha fred, om han vill ha ett slut på kriget, och om han ens vill det, till vilket pris. Ovillkorligen, återvändandet av Sovjetunionens inflytande. Eller Rysslands inflytande, men med ett inflytande som var detsamma som i Sovjetunionen. Det vill säga återtagandet av Ukraina, ockupationen av Kazakstan, hans inflytande i Belarus är totalt, men jag tror att han vill ha allt detta tillbaka.

Och därför finns sådana risker både med de baltiska länderna och inflytandet över länderna som har gränser mot Ryska federationen. Och det är här faran ligger. Jag tror att skepticismen bör försvinna hos alla. Och alla bör förstå vad som händer. Och därför, när vi talar om vad EU är för Ukraina, en seger över Ryssland. Till och med en seger över Putin i det han strävar efter. EU är vårt folks val, och därför är det så viktigt att ha säkerhetsgarantier, eftersom det garanterar den väg som Ukrainas folk har valt.

Talare 2

Tack,

Talare 1

Tack, herr president. Sista frågan. Detta är en konferens för experter på internationell säkerhet. Till er vandring. Om ni tillåter, om ni skulle kunna sammanfatta med en enda mening vilken roll expertsamhället bör ha i den tid vi nu lever i?

Talare 3

Expertens roll är, med all respekt, inte att befinna sig i mitten mellan det onda och det goda, mellan ockupanten och offret. Ingen behöver medling mellan liv och död, mellan dem som vill leva fritt i demokrati och autokrati. En sådan medling fungerar inte idag. Medling med ockupanter, medling med diktatorer fungerar inte, eftersom vi alltid vill hitta en kompromiss. Men en diktator befinner sig alltid i en starkare position än offret. Därför, för att offret – vilket idag är varje stat som är fri, demokratisk, ja, mellan oss sagt, europeisk – för att den ska vara på samma nivå, för att den ska vara stark, måste den stödjas. Och det är viktigt. Enligt min mening bör det internationella samfundet skydda varje stat som är fri från varje form av aggression som är orättvis.

Talare 1

Tack, herr president. Hälsningar från Helsingfors säkerhetsforum. Jag vill ta tillfället i akt att framföra vår djupa tacksamhet och våra bästa önskningar till er och det heroiska ukrainska folket. Tack så mycket, herr

Talare 3

presidenten.