Exklusiva klipp från jakten på den 205:e brigaden i Rysslands väpnade styrkor på Dnipros öar | Bohdan Papadin

Talare 1

Middag, middag, de för fram, rör vi inte.

Talare 2

i deras huvuden var det friendly fire, men i verkligheten gick båten över den.

Talare 1

På de sidorna av blod. Ostrov, eskortera middagen.

Talare 3

Och avlyssningar har mottagits om att den 205:e brigaden skulle genomföra "middag" hela natten. Så kallade de överförandet av sina egna där, förflyttningen av sina landstigningsstyrkor.

Talare 1

Slava, lämna över petcepochky, detta är genomförandet av Middagen. Mashu, mottaget.

Talare 4

På en kulspruta fanns ett värmekikarsikte, på en kulspruta fanns ett kollimator-holografiskt sikte för att kunna fungera med mörkerseendeutrustning.

Talare 5

Öppnade inte eld, det blir andra kompaniet fem. Detektorkompaniet.

Talare 2

Samtidigt fanns fienden redan på ön, 400 meter från oss, och anade inte att vi skulle befinna oss nära dem och genomföra detta bakhåll.

Talare 6

De gömde sig förbi mig, sedan snurrade de runt, jag vet inte vad de gjorde där. Och tillbaka, fan, sedan fan, fan, lite från stranden, alltså, lite längre, alltså, praktiskt taget mot mitten, det där svarta möglet började sjunka. Sibirien, Sibirien, på något sätt.

Talare 7

Vem går ut i Sibirien? Varför ska vi krepere här? Vi går imorgon, om det är okej, säg till ledningen, vi drar med sju personer. Uppfattat, Sibirien, uppfattat.

Talare 3

Sommaren 23 beslutade fienden att sammanlänka öarna i Dnepr-deltat mittemot bosättningarna Mykolaivka, Odrada, Kam'ianka. Vad är dessa öar för något? Det är en stor arkipelag som upptar en yta motsvarande ungefär tre bosättningar. Personal hade samlats för fienden från bosättningarna Dnipryany, Nova Kakhovka. Vid den tiden opererade den 10:e GRU-brigaden i området kring dessa öar, det 25:e regementet var också ett GRU-regemente. Det var faktiskt dem vi väntade på. Vi hade information från avlyssningar om att den 205:e brigaden skulle genomföra "middag" hela natten. Så kallade de transporten och förflyttningen av sina landstigningsstyrkor. De sa ungefär att middagen skulle pågå hela natten. "Kaninen ska gå hem" – det är båten som ska återvända till bosättningen. Den 15:e genomförde fienden sju båtresor. Vid denna tidpunkt fattades beslutet att vänta tills fienden befann sig på sin mest sårbara plats, just på öarna. Och sedan utöva eldverkan med hjälp av 120 mm och 82 mm granatkastarlag. Fienden samlades i koncentrationsområdet på en av arkipelagens öar. Med granatkastareld utövade vi en påverkan sådan att fienden led nästan fullständiga… Hela gruppen, bestående av ungefär en förstärkt pluton från den 205:e brigadens spaningskompani, förlorade sin stridsförmåga. Vi såg resultatet, bedömde skadorna. Skadorna bedömdes genom att inhämta radioavlyssningar och information. Och vi fortsatte att utöva eldverkan ända till morgonen så att fienden inte skulle kunna genomföra den evakuering som de försökte genomföra. Och för att brigaden eller ansvarsområdet skulle hinna reagera. Eftersom hela fiendens noggranna planering omintetgjordes just av två enkla granatkastarlag. Nästa dag, den 16 augusti, övergav fienden inte sina avsikter att hämta de sårade. Följaktligen avancerade vår spaningsgrupp längs den rutt som hade fastställts. Även om en plan, en handlingsplan synkroniserad med avsikten för både eldgrupperna och spaningsgruppen tillsammans med det åttonde regementet, hade upprättats under ganska kort tid.

Talare 4

De hade redan upptäckt den där båten, vi utvecklade allt för oss själva, för en grupp som en sorts plan, och vi behövde få en order från förbandet. Och jag säger då till Sju, jag säger, åk med mig till förbandsbefälhavaren, vi ska försöka få honom att släppa oss. Vi kommer dit, till AKP, ingen känner ju Sju, jag har tagit med någon, på något sätt tagit med någon, som alltid, till AKP. Vi går in, förbandsbefälhavaren sitter där, och det var väldigt intressant. Jag berättade för honom, jag säger, här är båten, den flyter här, en sorts garanti, vi fixar det, allt kommer bli coolt. Han sitter där, och bataljonschefen är sådan, "ja, ja, nu får vi se, chef för S3"

Talare 2

planerar,

Talare 4

till mig. En sådan kommer fram, kanske kan vi släppa ut BRK här åt killarna. Och chefen för SAKS är som, "ja titta, typ, herr befälhavare, vi vet inte, men det är något sådant, något sådant planeras där." Typ att OKATS planerar något, men vi vet ingenting. Att vi överhuvudtaget inte släpps in, de ber oss att inte gå dit. Och vi vänder oss alla mot honom och säger, "vän, titta, det här som de planerar är det vi just har tagit med oss." Men de vet ju inte vem han är, han är bara en senior soldat. Jag säger sedan, "det här är en kapten på SPU." Och de är som, "vad är det som händer här?" Och detachementschefen sitter där och säger, han älskar frasen: "Ja, grabbar, om man inte försöker, så får man inte veta." Och han gav liksom grönt ljus, vi började förbereda oss, men sedan säger de till oss att det inte finns några BRK, inga, inga, inga BRK. Men vi hade redan kommit överens om allt, ja, om allt. Och vi är som, "okej, visst, jag ringer detachementschefen då." Jag säger, "vi behöver åka till Nikolaj på STOK." Allt är helt stopp, bilarna kör inte, vi behöver det här i ett par dagar. Och han är som, "ja, det transporteras något där, kort sagt, sköt er själva."

Talare 1

Öen, introducera, middag. Gick du ut till mig? God dag, mottaget. Slava, lämna över fem från njuren, detta är middagens sällskap. Mashla, mottaget.

Talare 4

På en kulspruta fanns ett termiskt sikte, på en kulspruta fanns ett holografiskt sikte för att kunna arbeta med mörkerseende. Så, båten påbörjade sin färd. Vi började öppna eld. En kulspruta fastnade direkt, den som hade det termiska siktet och som skulle ha kunnat träffa bättre. På natten uppstod det problem och fördröjningar, det var helt fruktansvärt. Den andra fungerade.

Talare 5

Öppnade eld, så, 4:e kompaniet tar emot, fem. Men det är 2:a kompaniet.

Talare 2

Korrekt, med dessa tecken, 400 meter från oss befann sig redan fienden på ön, som inte anade att vi skulle befinna oss nära dem och genomföra detta bakhåll. I deras huvuden

Talare 4

var friendly fire, och

Talare 2

I själva verket sjönk båten.

Talare 6

De försvann bortom mig, sedan snurrade de runt, jag vet inte vad de gjorde där, och tillbaka. Sedan en bit från stranden, lite längre ut, praktiskt taget mot mitten, något svart, och det började sjunka.

Talare 4

Om något hade hänt oss där, skulle det ha blivit många problem för alla. Men han typ bedömde det, typ, som en slags forskare. Vi gjorde allt det här, och han var som: "nu är det klart, killar, bra". Sedan tog de hit hela förbandet, typ precis till det här området.

Talare 3

Fiendegruppen ändrade landstigningsplatsen eftersom de led stora förluster vid den föregående. Och eldpåverkan dit, i princip med hjälp av överordnades medel, hade pågått under hela dagen. Den 22 augusti satte fiendens båt i land manskap på samma plats där det föregående bakhållet ägt rum. Beslut fattades om att hålla kvar båten och inte låta den återvända. Eftersom fienden, enligt vår information, hade brist på vattenburna transportmedel. De hade inte råd att genomföra en samtidig landstigning av trupper. Fienden försökte, beordrade sitt manskap, gav order om att de måste återvända, måste återvända till morgonen, måste påskynda händelseförloppet. Men vi hindrade dem från att göra det genom konstant eldpåverkan. Därefter fick vi veta att de hade sårade 300, och fortsatte eldpåverkan mot koncentrationsområdet. Under tiden förflyttades vår underrättelsegrupp i full styrka, återigen tillsammans med det åttonde specialstyrkeregementet, till ön.

Talare 4

Vi fick en uppgift från DK att nå linjen vid den platsen där ni gjorde ett bakhåll. Det var ungefär i området av en kilometer från Rostogostri Kazatskoy. Där finns två träsk och en passage. Och vid denna passage låg observationspost 26, som behövde flyttas längre fram till platsen där vi gjorde bakhållspunkten. Jag minns att vi går fram till befälspositionen. Det var en sådan där stor kille i hängslen. Jag såg att något inte stämde med honom. Han betedde sig väldigt märkligt. Och sedan kom han fram och sa: "grabbar, jag hade väldigt ont i ryggen. De gav mig tre baser på lbufina." Jag var som: "mm, okej, okej." Och vi sitter bara där, det är helt tyst, men i snåren rör sig löven. Och det är ett sånt konstant knakande. Och i det ögonblicket vänder han sig om och säger: "lyssnar du också på hur krokodilerna äter dessa träd." Och jag var som: "uuh, okej, klass." Och han står där och säger bara: "ja, här hade vi kontakt. Vi sprängde ett par av dem. Typ, jag sprängde en monka, här ligger de, de här killarna." Och vi var som: "var?" Och han var som: "låt mig visa dig." Vi går förbi, och de var helt enkelt, eftersom man inte kunde gräva, inte kunde gräva ner sig ordentligt för att det hela bara rann igenom. De hade bara täckts över med bark. Och Seipan sa då dessutom att de bara marinerar dem här. De hade täckts över med bark. Han visade oss en kort video där han är där, ja, han är väl runt 50, han är så stor, som en riktig ukrainsk ek. Och han sitter bara där. Och bara de där killarna, det var verkligen, ja, killarna var väl 19, 20 kanske, dem, alla från spaningsplutonerna.

Talare 8

Hade ni rotation? Nej, två grupper kom in till mig. Två kompletterade grupper. Här har två grupper varit i fem dagar redan. Och nu får vi ytterligare två grupper idag.

Talare 3

Aha. Och är båda grupperna där? På den ön?

Talare 8

Nej, också, någonstans, någonstans på den här ön,

Talare 8

Aha. Ja, grupperna är slut, men… Fortfarande, fortfarande, direkt på ytan. När flätade hon? Ja. Ja, det är begripligt. Och fanns det en båt här? Åh, en båt här? Ja. Och här, jag vet inte. Här, enligt honom, adress 5, och det finns helt enkelt 15 förgreningar till.

Talare 2

Vid positionen fick vi information om att det fortfarande fanns en spaningsgrupp någonstans i området som försökte smyga sig in i ryggen. Vi såg denna infiltrationsgrupp och vi hade eldkontakt med den.

Talare 4

Jag minns ärligt talat vårt samtal med stabschefen då, jag säger, titta nu, två kulsprutor arbetar, vi har två kulsprutor, så våra killar lever. När, typ, eld upphör, kom ordern via radiostationen, det meddelades, typ, att fienden hade dragit sig tillbaka, vi samlades till och med från observationsposten och gick för att undersöka den platsen där kontakten skedde. Vi avancerade bokstavligen 60 meter, och så visar det sig att de hade befunnit sig nära vår position under en ganska lång tid, de hade redan hunnit gräva ner sig där, och killarna satt där och levde sina liv, bredvid några, och inget störde dem. Fienden, som vi

Talare 2

möttes vid observationsposten, han hade inget pansar och inga hjälmar, han var normalt utrustad, det fanns optiska instrument på olika AK-modeller, pananki, allt som

Talare 3

i den gamla stilen av utveckling. Återigen, på natten, efter att ha fått en radioavlyssning samma dag den 22 augusti, noterade vi fiendens försök att evakuera personal som lidit förluster denna natt. Båten hann inte ens nå punkten innan vi redan hade träffat den grupp som den skulle evakuera. Båten klockan 5 på morgonen, det är nu den 23 augusti, gör ett nytt försök, fienden lider återigen förluster och allt detta på samma plats. Sedan på Z-publics 13 romanovs, där skrev många om detta.

Talare 9

Soldater från ett av spaningskompanierna i brigad 205 har kontaktat oss för att belysa problemet på öarna. Spaningsbataljonen får i uppdrag att rycka fram till ön för att utföra uppgifter. Kompaniet för djupspaning gick in, 200-300, killar. Sedan går 1:a spaningskompaniet in, 200-300 plus i fångenskap. Vårt 2:a spaningskompani gick in, 200-300, det finns inget artilleristöd, vi förlorar ett kompani på två dagar.

Talare 10

Det har verkligen kommit till det. 205:e brigaden. Jag tillbringade halva dagen igår med en sådan intressant aktivitet. Tittade på monitorn, ringde i telefonen, sa till folk var de skulle skjuta. Angav koordinater, gav mål. Räddade killarna. 6-200 i 205:e brigaden. Igår på öarna hamnade killarna i ett svårt läge. De hade en riktig köttkvarn. För att ni ska förstå, man släppte ner cigaretter och mat till folk med quadcopter. Ja, för att de inte hade någonting. Och de drack vatten från Dnipro. Ja, det fanns inget att dricka. De är omringade där, de är helt enkelt i greppet.

Talare 3

Alla klagade på att Ukrainas försvarsstyrkors granatkastare arbetar konstant och att ingen kan tysta den. Senare lade de till och med upp motivationsinlägg, eller kanske några andra inlägg, om att de trots allt hade dödat den här besättningen.

Talare 9

Deltagarna i kanalen «Fromanoflight» och «Trinadtsiatyi» skickar en flammande artillerihälsning till ett granatkastarlag från Ukrainas väpnade styrkor. Till vissa postumt.

Talare 3

Besättningen lever, besättning. Fortsatte sitt arbete.

Talare 9

Mina.

Talare 8

Skott.

Talare 7

Mina.

Talare 8

Skott.

Talare 7

Mina.

Talare 8

Skott.

Talare 4

Vi var på patrull i ungefär 4 dagar. Och det var tydligt att vi ville bekämpa fienden på något sätt, hinna ifatt den fiende som vi hade haft kontakt med. Vi gled ifrån varandra på något sätt, ingen dödade någon, inget särskilt intressant. Så. Det blev tydligt att fienden var någonstans här. Det fanns massor av skräp. Alltså, det fanns krimska vatten där. Och det jag minns nu, choklad. Alionka. Alla samlades. Typ, ja, kom igen, vad ska vi göra om vi får kontakt, vad då. Jag säger, ja jag sa bara till dig, lyssna, ledningen pressar oss inte framåt. Vi kan fortsätta arbeta igenom det här området. Vi vet inte hur många fiender det är, vilket antal, vi vet ingenting, bara röster. Låt oss göra så här. Här sätter vi upp ett element för eldunderstöd. Och tre personer kommer att röra sig mot kontakten. Om vi ser en bröst- eller helkroppssiluett öppnar vi eld mot bröst- eller helkroppssiluetten, drar oss tillbaka till eldunderstödet, och agerar sedan, typ, utifrån situationen. Och direkt, då återigen, Shat gick ut med oss, han var grym då, för han rapporterade direkt till mortarerna den platsen, punkten där vi hörde röster. Jag går bara, går och går. Och i ett ögonblick inser jag att där, 40-50 meter bort, står en gestalt i en RPS, tar en vattenflaska. Och min första tanke är, han är försvarslös. Han är helt enkelt försvarslös, bara i sin RPS. Han börjar dricka vatten. Och alla såg honom. Valde en lite bättre sektor. Ställde automatkarbinen på ett stöd, på en vanlig gren. Avlossade ett skott, så som jag minns det nu, för jag trodde att jag avlossade två skott på grund av adrenalinet. Alltså, jag tryckte på avtryckaren typ fem gånger. Eller jag tryckte inte ens. Men jag trodde bara att jag lugnt avlossade två skott. Adrenalinet var så starkt. Och det var bra att vi inte gick alla tillsammans då, för då utlöstes två minor. Det är standardprotokoll när en spaningsgrupp stannar i en dagsposition. De säkrar sig runt med Claymores, MON-50-minor, för att säkra sig mot den farligaste riktningen. Två MON-50 utlöstes. Kaotisk eld började. Och då spelade det roll att NSHAV kallade in mortarerna till denna position. Mortarna började arbeta. Vi förstår att vi måste gå runt dit, eller vidare. Och den operativa vakten. Han var väldigt orolig för oss. Han sa hela tiden till oss att hela Ryssland letar efter er. Ni springer runt på den där ön, precis som vilddjur. Det är två grupper där, det är allt. Och vi ba', "hörru", att vi hade kontakt här för två dagar sedan. Vi hade redan nått någonstans här. Någon letar fortfarande efter oss här. Ja, låt oss dra oss tillbaka till patrullen och vänta på ytterligare order.

Talare 9

Situationen på ön utspelade sig på följande sätt: en oförberedd ung plutonchef, som anslöt till oss för två veckor sedan, dör av skottskador. Från granatbeskjutningen är två "trehundror". Även om allt detta skulle ha kunnat undvikas om var och en hade utfört sina plikter.

25.08.2023 Cherson-regionen. 205:e brigaden.

Just nu mals våra killar ner på ön. Med allt som går. Killarna anger mål. Video, ingen arbetar. Killarna upptäcker mål, följer dem, skickar koordinater. Men det går inte längre än till chefen för informationsbehandling.

Kompanichefen försökte tillsammans med soldaterna ta sig ut för att evakuera killarna. De stoppades. Kompanichefen skickades med våld till psykiatrisk klinik under förevändningen att det inte finns någon där. Hela kompaniet ställde sig bakom kompanichefen och nu hotas de med straffrättsliga åtgärder. Två andra befäl som gav sitt stöd låstes in.

Killarna fördes in på ön igår mitt på dagen. Direkt under fiendens observation. Brigadchefen, givet situationen, vågar inte rapportera uppåt.

Talare 3

Fiendens tillstånd var helt demoraliserat. Fienden sa i radioetern att efter eldkontakt med spaningsgrupper började fienden säga att de pressas, att de blir omringade och att om inget ändras eller om inga ytterligare åtgärder vidtas, kommer fienden under det kommande dygnet att lämna denna ö, denna lilla plätt som tilldelats just åttans och vår spaningsgrupps ansvarsområde.

Talare 7

Vi går imorgon, säg till cheferna. Vi går på morgonen.

Talare 3

Men vi har redan sett och upptäckt fienden som bygger dammar. Utifrån fiendens agerande förstod vi att han inte ville fortsätta kriget. Han tänker nu bara på hur han ska lämna platsen, eller ta sig över till en närliggande fläck som inte längre ligger inom vårt ansvarsområde. Men efter att ha upptäckt dessa avsikter genomförde vi ytterligare en serie eldattacker med en 82 mm mortar. Enligt våra uppgifter har fienden helt förlorat sin stridsförmåga. Hans kompani för djupspaning, som de har enligt organisationen, förlorade helt sin stridsförmåga och skickades tillbaka för återställning. Utifrån vad vi bekräftat genom objektiv kontroll var ungefär en pluton bland de döda, men fiendens uppgifter talade om ett större antal. Vi kommer endast att utgå från de uppgifter som vi själva kan bekräfta. Om det var fler, passar det oss också.