JETDRIVNA ”SHAHEDS” PÅ HIMLEN ÖVER ODESA: Hur ukrainska drönaroperatörer jagar fientliga mål

Talare 1

För att förstå hur det går till, så flyger vi mot fienden, vi fixerar honom, vår huvuduppgift är att få visuell kontakt, så att den etableras. – Och sedan, i enlighet med detta, slutar navigatörens arbete här, och här börjar den direkta pilotens arbete.

Talare 2

– Jag hade inte tid i det ögonblicket, eftersom den i den här zonen redan gick in för anfall, och där spelar varje sekund sin roll.

Talare 3

– Och vad säger man, herr Oleg, att du överhuvudtaget inte är en legend i den här enheten, den förste som sköt ner ett luftmål?

Talare 2

– Ja, jag fick den första. Shahed. –

Talare 3

Shahed?

Talare 2

– Ja.

Talare 3

Vanlig eller reaktiv?

Talare 2

– Nej, vanlig.

Talare 3

– Just nu jagar vi Shaheds som försöker ta sig in i Odessa, tillsammans med besättningen från den 447:e separata bataljonen för obemannade system inom Ukrainas marinkår, herr Ayaksky och herr Elvin. Ni är piloter idag, såvitt jag förstår, eller hur? –

Talare 1

Ja, jag vill minnas det förflutna. –

Talare 3

Uppfattat. Och herr Elvin – stormning. – Ja, precis.

Talare 1

– När målet närmar sig, om du upptäckte det inte långt ute till havs utan redan nära land, är det där viktigt att inte missa det ögonblick då det börjar gå till anfall. – Det har funnits tillfällen då vi inte längre kunde driva bort målet, och det var en fråga om tre till fyra sekunder. Och du ser hur det helt plötsligt börjar dyka och går in mot målet, och träffar det mål som det siktade på, medan du inte hann med.

Talare 4

– Idag var jag i rollen som utrustare, och min uppgift är att utrusta farkosten så snabbt som möjligt och förbereda den för stridsarbete. På ungefär en till en minut och tjugo sekunder utrustade jag farkosten helt och gjorde den redo för stridsarbete. Det här är vår sting, det är en dag-sting, men generellt arbetar vi med stingar och nattliga. – Det svåraste i det här arbetet är vindbyarna, eftersom det finns mindre av dessa medel. Om vi ungefär kan flyga i femton minuter, sjutton minuter, så minskar det vår effektivitet vid byig vind. –

Talare 1

Havet är en helt annan specialitet, det har sina nyanser, principiella nyanser. Och om man till och med tar väldigt effektiva besättningar nu, som har arbetat vid Sukhodol i ett år, och de är vana vid sina referenspunkter och allt sånt annat, om man skulle sätta in dessa besättningar på denna position nu, skulle jag vara intresserad av att se vilket resultat de skulle visa. – En riktig utmaning

Talare 3

så professionell, någonstans, för andra besättningar att fånga upp?

Talare 1

– Ja, det är en professionell utmaning. Varför? För att när man arbetar på djupt vatten, utan att se några referenspunkter, och arbetar uteslutande utifrån radardata, är det svårt att överhuvudtaget orientera sig om var man befinner sig i rummet. – På

Talare 3

andra

Talare 1

myans, så att fienden ständigt använder olika taktiker, och här är ingen dag den andra lik. Idag var det till exempel avfyringar där, andra besättningar som är stationerade längre bort i ansvarsområdet agerade. I vår sektor är det lugnt. Än så länge. Och det kanske inte kommer att vara lugnt, jag vet inte. Ingen vet. Vi får se.

Talare 3

– Och vad är det bakom väggen nu? Berätta om listeria.

Talare 6

– Det är en present från befälhavaren för att jag utbildade mig. Mycket bra. Jag drömde om att gå och göra tjänst i armén, men min man förbjöd mig. Tyvärr dog min man under 23. Jag var med honom i Pryncivka-riktningen. Så. Efter min man förbjöd min bror mig att göra tjänst. Min bror dog också. Jag gick ändå och gjorde tjänst. Och jag blev faktiskt väldigt lycklig när jag gick och gjorde tjänst. Depressionen försvann direkt. Helt och hållet.

Talare 1

Min praktik och vi samlar mitt tak. Vi tränade som besättningar. Vi tog våra nedskjutningar. Vi gav helt enkelt en person dessa videor på ett USB-minne och sa, där är det 20 nedskjutningar. Och berätta för mig vid vilken tidpunkt du såg målet. Och de kom med ett pappersark, en liten lapp, och de skrev ner. Fil sån och sån, här såg vi det. Och sedan satt vi bredvid varandra och tittade på videon. Och jag säger, titta, här såg du det vid 25 sekunder, hypotetiskt sett, i videon, eller i den andra minuten av flygningen. Men det var mycket tidigare. Alltså var det redan i bild. Och på så sätt engagerar sig personen, hen tränar sin hjärna. Att se målet. Det är det viktigaste.

Talare 5

Klar?

Talare 3

Och den här musiken, när den slogs på, vädrar ni alltid till musiken? Ja.

Talare 6

Vad var det? Bara en tunna.

Talare 3

Är det svårt att göra? Hur mycket behöver man träna för att göra sånt?

Talare 6

Nej, det är bara så mycket som återbetalas, och det är allt, och då blir det en tunna.

Talare 4

Vi försöker träna, närma oss målet från olika vinklar, så att de inte får möjlighet att se våra interceptorer bakom sig.

Talare 1

Nu är allt precis framför oss. Och i princip kan vi fatta beslut. Om det är en jetdriven, kommer vi att flyga mot den också, eftersom det finns ett alternativ. Vi pratar om en jetdriven Shahed, eller hur? Om en jetdriven Shahed. Vi kan ta ner den, eller hur? Det finns alternativ för att bekämpa jetdrivna Shaheds. Jag säger inte att det är hundra procent, så att kollegorna inte missförstår oss. De uppvisar också [det]. Det finns gott om bevis på att jetdrivna Shaheds har skjutits ner med de medel som vi för närvarande har tillgång till. Som exempel, om man inte filmar detta, så har vi ett medel från en av tillverkarna, Pionsan, som har ett system för terminalstyrning.

Talare 5

Från tid till tid, vet du, hörs kommentarer. Vanligtvis händer det efter att något ändå har kommit igenom, flugit genom försvarslinjen, och någon Shahed har träffat, och så vidare. Tyvärr händer det ändå. Om att, typ, ja, men var är vårt luftförsvar? Eller var är våra interceptorer? Det finns redan många av dem, så varför kommer de fram? Vad skulle man svara på sådana kommentarer?

Talare 1

Det är alltid, återigen, ska jag påminna, en katt-och-mus-lek. Taktik, byte av taktik. Målet kan gå för högt eller för lågt. Frågan, det som ständigt gnager i en efteråt, är den här känslan av att man missade det och att det flög någonstans, och att någon någonstans skadades av det. Ja, det är en känsla som jag tror alla människor har, som vet vad empati är. Jag är en ganska empatisk person, och jag arbetar just för att det inte ska nå fram.