46:e dagen av kriget. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs tal till ukrainarna

Ukrainare! Ukrainska kvinnor! De modigaste folken, världens bästa länder. Ännu en vecka av vår kamp för frihet, för staten, går mot sitt slut. Ännu en vecka då Ukraina lever, trots alla Rysslands ansträngningar att förinta oss. Vi försvarar oss, vi svarar på anfall, utvecklar våra band med partners, tar emot hjälp och säkerställer världens maximala uppmärksamhet för våra behov. Vi påverkar den globala diskussionen, föreslår och driver fram nya sanktioner mot Ryska federationen.

Vi gör allt för att ställa varje usling till svars som kommit till vårt land under rysk flagg och dödat våra människor, torterat våra människor, förstört våra städer, plundrat och förnedrat.

Och vad gör Ryssland? Vad sys dess tjänstemän, dess propagandister och vanliga människor, som upprepar det de hört på televisionen, med? De rättfärdigar och förnekar bara, försöker skjuta över ansvaret, ljuger och har redan förlorat kontakten med verkligheten så pass mycket att de anklagar oss för att ha begått det som är uppenbart för alla i världen att just de ryska styrkorna har gjort.

De säger om morden i Butsja att det inte var de, utan påstås vara vi, trots att det för alla är uppenbart att människor dödades medan den ryska armén kontrollerade staden. De säger om robotattacken mot Kramatorsk att det inte var de, utan påstås vara vi själva, trots att det var deras propagandister som utropade denna attack, trots att robotarna flög från territorium som de kontrollerar.

Och om varje förstörd plats, om varje nedbränd by, säger de samma sak: att det inte heller var de, utan påstås vara vi. De ryska militärerna har ljugit så mycket att de efter mer än sex veckor av krig hävdar att de påstås inte har träffat ett enda civilt objekt.

Och vet ni varför det är så? För att det är feghet. Total. Hos alla. Från topp till botten. De är rädda för att erkänna att hela den ryska politiken gentemot Ukraina under årtionden var felaktig och bara förstörde allt som Ryssland hade i sina relationer med Ukraina från tidigare tider. De är rädda för att erkänna att de under årtionden gjorde felaktiga satsningar och spenderade kolossala resurser på att stödja fullständiga nollor, som man trodde var framtida hjältar av den ukrainsk-ryska vänskapen.

Men dessa nollor var bara skickliga i en sak: att dra ut pengar från Ryssland till sina egna fickor. För att slippa erkänna sina misstag gjorde de nya misstag. De berövade sig själva alla politiska instrument och, ovilliga att ge upp sina orealistiska ambitioner, startade detta krig.

Och precis som i allt annat anklagade de oss för att kriget startade. De annekterade Krim, men vi är påstås skyldiga. De förstörde det normala livet i Donbass, men vi är påstås skyldiga. De sköt ner det malaysiska Boeing-planet, men vi är påstås skyldiga. De dödade människor och barn på vår mark i åtta år, men vi är påstås skyldiga. De förstörde Östeuropas kraftfullaste industriregion, men vi är skyldiga. De krossade livet för miljontals människor, men vi är påstås skyldiga. De startade ett fullskaligt krig mot oss, men vi är påstås skyldiga. De har redan använt nästan två tusen robotar i attacker mot Ukraina, ett oräkneligt antal flygbomber, artillerigranater, minor, men vi är påstås skyldiga.

De torterade och dödade på vår mark, men vi är skyldiga. De deporterade hundratals, tusentals ukrainare, ukrainska barn, men ändå är vi påstås skyldiga.

Allt detta kom från feghet. När fegheten växer förvandlas den till en katastrof. När människor saknar modet att erkänna sina misstag, be om ursäkt, anpassa sig till verkligheten och lära sig, förvandlas de till monster. Och när världen ignorerar detta, beslutar monstren att världen måste anpassa sig efter dem. Ukraina ska stoppa allt detta. Rysk feghet kommer inte att hjälpa. Det kommer en dag då de tvingas erkänna allt, erkänna sanningen.

Och för detta krävs alla våra krafter och varje minut – försvar, diplomati, ekonomi, informationskrigföring, juridiskt ansvar – vi har handlingsplaner på alla fronter. Varje statstjänsteman känner till sina uppgifter och ska utföra dem till 100 procent. Nästa vecka kommer att vara minst lika viktig som denna, och som den föregående.

Den kommer att vara lika anspänd och ännu mer ansvarsfull. Ryssland kommer att vara ännu mer rädda, rädda för att förlora, rädda för att sanningen måste erkännas. De ryska styrkorna kommer att gå över till ännu mer omfattande handlingar i östra delen av vår stat, de kan använda ännu fler robotar mot oss, ännu fler flygbomber.

Men vi förbereder oss för dessa handlingar. Vi kommer att svara, vi kommer ännu mer aktivt att säkerställa att Ukraina får vapen, vi kommer att vara mer aktiva på den internationella arenan, vi kommer att vara ännu mer aktiva informationsmässigt. Jag kommer att fortsätta vända mig till världens parlament och folk. Vi kommer att ta emot våra partners, ledare för andra stater, i Kiev och andra ukrainska städer.

Vi kommer att attrahera ännu mer medel och resurser till hjälp för Ukraina. Naturligtvis kommer vi att motivera starkare sanktioner mot RF, för att det ska finnas ansvar, för att det ska finnas rättvisa. Om de inte var rädda för att erkänna sina misstag, sina tragiska misstag, sina fruktansvärda misstag, kommer de att tvingas till det. För vårt mod och vår sanningsenlighet väger definitivt tyngre och kommer att segra.

Idag är det 12-årsdagen av flygolyckan vid Smolensk, som tog livet av president Lech Kaczyński och representanter för den polska eliten. På denna dag står vi i solidaritet med våra polska vänner och allierade, som står fasta i motståndet mot den ryska aggressionen. Jag talade idag med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz om hur man ställer alla skyldiga för krigsbrott till svars. Hur man skärper sanktionerna mot Ryssland och hur man tvingar Ryssland att söka fred. Jag vill notera att den tyska positionen på senare tid förändras till Ukrainas fördel. Jag anser att detta är helt logiskt, eftersom det är denna kurs som stöds av majoriteten av det tyska folket.

Jag är tacksam mot honom. Men jag förväntar mig att allt vi kommit överens om kommer att realiseras. Och det är mycket viktigt.

Och för några minuter sedan, inför inspelningen av detta tal, undertecknade jag ett dekret om att utmärka våra hjältar med statliga utmärkelser. 18 försvarare av Ukraina: fem militärer från Ukrainas väpnade styrkor, tre sambandsofficerare från Ukrainas statliga tjänst för speciell kommunikation och informationsskydd, 10 poliser.

Vi är tacksamma mot alla våra försvarare. Alla.

våra försvarare. Tack till alla som återuppbygger livet på vår stats befriade territorier. Tack till alla som säkrar vår seger i informationskonfrontationen. Till alla journalister. Till alla kvinnliga journalister. Till redaktörer. Till kvinnliga redaktörer. Till informationsmaratonet Enade nyheter.

Till alla våra webbplatser. Till alla mediearbetare som inte låter den ryska propagandan segra. Sanningen kommer att segra. Ukraina kommer att segra. Utan tvekan. Ära åt Ukraina!