President Volodymyr Zelenskyj talade till Greklands folk och politiker

Talare 1

Presidenter, herr president av Ukraina, ni har ordet.

Talare 2

Ärade talman, ärade president, ärade premiärminister, ärade ledamöter av Greklands parlament, det grekiska folket, kalimera. I mer än en månad har varje morgon börjat med Mariupol. Med det som händer i denna ukrainska stad, som de ryska styrkorna helt enkelt förintar. Detta har inte hänt i Europas historia under alla år efter andra världskriget. Att en stad skulle jämnas med marken, utplånas helt. Att den skulle blockeras och dess invånare svältas till döds. Det var en stad med en halv miljon invånare. Det finns fortfarande omkring hundra tusen människor kvar där. Men det finns i praktiken inte en enda oskadad byggnad. Den absoluta majoriteten av byggnaderna i staden är helt förstörda.

De ryska militärerna förstörde allt. De sprängde sjukhus, förlossningshem, bostadshus. De sprängde till och med stadsteatern, där civila gömde sig för bomberna. Och bredvid dem fanns texter, som alla såg. Texterna "barn". Texter som de ryska piloterna såg. Och som inte stoppade dem från att genomföra flyganfallet.

Mariupol är nästan utplånad. Jag är säker på att var och en av er redan har sett hur staden ser ut nu. Efter att Ryska federationen nådde den. Bara ruiner. Detta är vad Ryssland har gjort med vårt fredliga Mariupol.

Men också med ert fredliga Mariupol – denna stad har alltid varit ett hem för en stor grekisk gemenskap. Den ukrainsk-grekiska gemenskapen är en av de största i världen. I århundraden har våra folk levt sida vid sida. I århundraden har vi uppfostrat barn. Byggt en framtid.

Banden mellan Ukraina och Grekland är så gamla att det nu är omöjligt att hitta deras början. Grekiska poleis. På vår kust vid Svarta havet. Kulturellt utbyte och handel. Samlevnad mellan gemenskaper. Allt detta är tusentals år av historia.

Den grekiska Chersonesos var till och med avbildad på vår nationella valuta. På hryvnia. Det är just med Grekland som kristendomens utveckling är förknippad, inte bara i vår stat, utan i vår region i stort. Ukraina är ett av de största ortodoxa länderna. Och dopet fördes hit av grekerna.

Om någon försökte rycka upp de grekiska rötterna ur den ukrainska historien och kulturen, skulle vi förlora en fundamental del av oss själva. På samma sätt är grundläggande delar av er historia, av er nationella självbild, förknippade med ukrainsk mark.

"Frihet eller död". Dessa ord speglar nu inte bara vår kamp mot Rysslands försök att kuva Ukraina. Det är en del av er identitet som härstammar från vår Odessa. Ännu en sydlig stad i Ukraina som Ryssland kan försöka förstöra. Precis som Mariupol.

När er utrikesminister var i Odessa förra veckan, led staden av konsekvenserna av rysk beskjutning. Efter ytterligare ett robotangrepp finns det inga skott i Odessa idag. Men varför? Endast för att våra väpnade styrkor, Ukrainas väpnade styrkor, hejdar de ryska attackerna och kastar tillbaka de barbariska ryska trupperna från deras sedan länge av den ryska ledningen fastställda anfallsriktning mot Odessa.

De ryska styrkorna har nu fört död och förstörelse dit där ukrainare och greker i århundraden njöt av fred och välstånd.

Dessutom har Ryssland påbörjat en ny deportation av människor från södra Ukraina. Redan minst tiotusentals av våra människor har förts till Rysslands territorium och till ukrainska territorier som tillfälligt ockuperats av dem. Detta är invånare i Mariupol och andra städer och samhällen som hamnat under de ryska styrkornas anfall. Denna tvångsförflyttning av människor av Ryssland är långt ifrån den första, varken för greker eller ukrainare. Men den ryska staten genomför den nu som om deportationen inte skulle vara den sista.

Ryssland är helt övertygat om sin straffrihet för allt den gör. Och vi måste stoppa detta. Vi måste hålla Ryssland ansvarigt. Vi måste rädda Odessa från den förstörelse som Mariupol utsattes för. Vi måste hitta alla människor som deporterats av Ryssland. Vi måste rädda åtminstone dem i Mariupol som fortfarande är i livet och som kan räddas.

Mina damer och herrar, det grekiska folket, Filiki Eteria, som grundades i vår Odessa, spelade en roll i er stats historia som är omöjlig att överskatta. Jag uppmanar er nu att öppet skapa en sådan ny vänskapskrets som kan rädda ukrainare och greker i södra delen av vår stat. Som kan hjälpa Mariupol. Staden behöver humanitärt bistånd. Staden behöver räddningsinsatser för att få ut människor, överlevande och sårade.

Ryssland har blockerat Mariupol sedan början av mars. Både på land och till sjöss. De släpper inte ens igenom grundläggande humanitära leveranser. Jag är övertygad om att Greklands styrka kan hjälpa till att genomföra detta uppdrag. Det handlar om dagar.

Och nu ber jag er att inte bara lyssna på mig angående denna stads öde. Jag ber er lyssna på två försvarare av Mariupol som befinner sig där just nu, precis där. Och som tillsammans med sina kamrater försöker stoppa den ryska offensiven. Lyssna på två ukrainare, men också på två greker. En av dem är tvungen att uppträda i mask, utan att visa sitt ansikte, eftersom hans släktingar, hans föräldrar, befinner sig i en av de ryskockuperade städerna. Jag hoppas att ni förstår. Vänligen visa deras anföranden.

Talare 3

God morgon, högt ärade ledamot av Republiken Greklands parlament. Jag vänder mig till er, jag är etnisk grek, Mykhailo. Min farfar, Viktor Mykhajlovytj, stred mot de tyska nazisterna under andra världskriget. Han blev sårad tre gånger. Nu strider jag mot den ryska nazismen. Just nu är jag en av dem som försvarar min hemort Mariupol, där jag föddes och växte upp. I leden av OZOV-regementet. Bör jag tala om svårigheterna i denna kamp mot fienden? Som soldat och som sin lands son anser jag att jag inte bör det. Det är min plikt som man och medborgare. Men jag kan inte låta bli att nämna de katastrofala, omänskliga förhållandena som civilbefolkningen i min stad har hamnat i. Ni vet, Mariupol är en liten del av Grekland i Ukraina. När det gäller kulturellt och etniskt ursprung. Därför har ni alltid hjälpt denna stad. Bland annat har den, tack vare er, blomstrat. Men nu är denna stad till 90 % förstörd av de ryska ockupanterna. Sedan den 1 mars är den helt avskuren från omvärlden. Det finns inget vatten, ingen mat, inga mediciner i staden. I staden råder en humanitär katastrof. Fienden bombar med flyg och civila kvarter. De beskjuter ständigt med artilleri. Utför robotattacker från havet. Människor dör i tusental. Det finns ingen som kan begrava dem. Bland dessa finns kropparna av etniska greker. Förstår ni?

Talare 1

Kalimera, landsmän. Jag heter Anastas och jag är också etniskt grek. Och jag är nu med försvararna av Mariupol. Jag ber er att lyssna på mig nu. Hundratals människor dör just nu under rasmassorna och det finns ingen som kan hjälpa till. Fienden släpper inte ut människor ur staden och vi har ingen möjlighet att rädda dem. Vad kan ni göra? Tala, bland annat, om era egna människor. Om små ukrainska grekiska barn som har förlorat sina föräldrar och dör under rasmassorna. Ni har redan haft modet att stå emot fiendens betydligt överlägsna styrkor. Kommer ni att ha modet att be om ekonomiskt stöd till civilbefolkningen i Mariupol? Detta är också era människor. Hjälp till att rädda dem.

Talare 2

Jag är tacksam mot Grekland för det humanitära och försvarsstöd som redan getts till Ukraina. Jag är tacksam för stödet till den allmänna sanktionspolitiken i den demokratiska världen. Men kriget fortsätter. Förstörelsen av Mariupol fortsätter, ni hörde dessa hjältar. Deportationen av människor från de områden dit de ryska styrkorna har kommit, fortsätter. Jag uppmanar er att använda er stats inflytande och era möjligheter som medlem av Europeiska unionen för att organisera räddningen av Mariupol. Jag uppmanar er att göra mer för att Ryssland ska börja söka fred och ge upp även drömmarna om att kuva Ukraina. För detta krig, som Ryssland startade mot oss, förstör i själva verket allt som ukrainare och greker har skapat tillsammans under lång tid. Vad kommer att finnas kvar efter det ryska artilleriet och de ryska flygbomberna. Jag ska säga er, de kommer att förstöra vår gemensamma historia, vårt gemensamma arv. Och vi kan inte nöja oss med att i framtiden säga om Mariupol att det är de nya Thermopylae, där hjältar föll för att stoppa en numeriskt överlägsen fientlig armé. Nu kan vi rädda våra hjältar. Och vi kan också driva bort de fientliga ryska styrkorna från vår ukrainska mark. Vi kan en gång för alla lära både Ryssland och alla andra potentiella aggressorer att den som väljer krig alltid förlorar. Den som försöker beröva självständighet och förstöra staters territoriella integritet förlorar alltid. Den som utpressar Europa med en ekonomisk eller energikris förlorar alltid. Låt oss vara ärliga, Rysslands handlingar var från början riktade inte bara mot Ukraina, utan mot Europa som helhet. Ryssland gör allt för att européerna ska lämnas utan tillgänglig energi. Och för att energifattigdom ska bli en ny verklighet på kontinenten. Det är Ryssland som gör allt för att provocera fram inflation för många folk. Ryssland skapade förra året en konstlad brist på den europeiska gasmarknaden. Och nu gör de allt för att konstlat skapa brist på den globala livsmedelsmarknaden. Detta är en fråga om heder för européerna. Heder att svara på en sådan politik från Ryska federationen. Så länge ryska styrkor blockerar fredliga städer och deporterar våra människor, har ingen rysk bank rätt att tjäna pengar på kopplingar till det globala finansiella systemet. De måste alla blockeras, alla, inte bara en del. Så länge detta meningslösa och grymma krig fortsätter, har inget ryskt fartyg rätt att anlöpa hamnarna i den demokratiska världen. Varför ska man hjälpa dem? För att de ska tjäna ännu mer pengar på raketer och bomber för att förstöra inte bara Mariupol, utan även Odessa och andra av våra ukrainska städer. Och i första hand, inget stöd till ryska tankfartyg, dessa oljetankers som säkrar ett konstant flöde av pengar till Ryssland för mördandet. Ukraina behöver vapen för att tvinga de ryska styrkorna att lämna vår stat. I synnerhet luftvärnssystem, artillerisystem och ammunition till dessa, pansarfordon och andra saker som alla i väst vet mycket väl om. Ju snabbare Ukraina får detta stöd, desto fler liv kan vi rädda i Ukraina, och ännu en historisk sak. Våra folk har inte bara alltid varit, utan kommer alltid att vara, nära knutna till varandra. Jag tror att vi kommer att kunna bringa fred till vår ukrainska jord. Vi kommer att kunna hålla alla ansvariga för dessa krigsförbrytelser mot ukrainare, mot greker och mot alla andra människor som blivit offer för de ryska militärerna. Vi kommer att kunna återuppbygga Mariupol och alla andra ukrainska samhällen, där ukrainare och greker återigen kommer att leva i fred och med respekt för varandra, precis som det var tidigare. Men jag tror också att Ukraina och Grekland snart kommer att leva som jämlikar i vårt gemensamma europeiska hem, i Europeiska unionen. Jag tror på det, jag vet det. Vi kommer att övervinna allt, men bara tillsammans. Tack för ert stöd. Ära åt Ukraina! Tack.