SPÖKSTAD 50 KILOMETER FRÅN FRONTEN! Vad som händer nu i Vasylkivka efter den ryska beskjutningen

Talare 1

Militärer säger att lokalbefolkningen beger sig direkt ut i skogspartierna bortom Vasylkivka, bortom bosättningarna, för att rida ut Shahed-attacker och robotattacker. Idrottsskolan ser fortfarande ut så här, Vasylkivska är förstörd, då brann den inte ner på kvällen vid staden.

Talare 2

Biblioteket är helt otroligt.

Talare 1

Nu befinner vi oss i Vasylkivkas OTG. Vi ska bege oss till Vasylkivka, det är i Synelnykove-distriktet. Striderna pågår ett halvhundra kilometer från byn, men min uppgift är att visa er hur livet är i den här byn, i denna buffertzon mellan städerna i ryggen och frontlinjen. Finns det överhuvudtaget något liv där, och vad händer där just nu? Hur är läget i Vasylkivka, några Shaheds?

Talare 2

Enligt underrättelserna närmar de sig nu själva Vasylkivka.

Talare 1

Militärer säger att lokalbefolkningen kör ut direkt i lundarna bakom Vasylkivka, bortom byn, för att vänta ut Shahed-attacker och missilattacker. Vi ser att det också står civila bilar där. Det finns överhuvudtaget inga hela hus, jag ser det vid infarten. Idrottsskola, så ser Vasylkivkas ruinlandskap ut nu, det verkar som om staden har brunnit ner. Privat

Talare 1

Många hundar på platserna, nästan inga människor.

Talare 2

Människor åker iväg, någon stannar kvar, och dit samlas naturligtvis alla djur.

Talare 1

God dag. Fånga oss därför. Jag då, om möjligt, utan ansiktet. Vi dyker in. Men hur är det med Shahed-attackerna, är det slut?

Talare 4

Shahed

Talare 1

Shahed-attacker,

Talare 4

Verkligen? Shahed-attacker. Ofta.

Talare 1

I skogsbältena står civila, de väntar ut nedslagen. De väntar ut dem.

Talare 4

flyger det in, spårar vi fullständigt. Ja, ja. Vi får hoppas på ett ja.

Talare 1

Se, femvåningshusen är helt enkelt förstörda. Ingen städar, det finns ingen här. Människorna har helt och hållet lämnat dessa ruiner. Se här, och det intressanta är att mot bakgrunden av sådana ruiner är dessa blommor helt enkelt surrealistiska, men sådana är krigets skönheter.

Talare 4

Tyvärr.

Talare 1

Förr bodde flera tusen i byn Vasylkivka, nu är det helt öde. Kulturhuset, såvitt jag minns,

Talare 2

Ja?

Talare 1

Här fanns det goda små caféer. För bara ett halvår sedan… nu är detta en marknad som bara är utbränd, nedbränd, ser ni. Bara ingenting. Och på den här sidan är det likadant. Förut var det nästan som ett litet Las Vegas.

Talare 2

Han var instängd.

Talare 1

Det var bokstavligen bara för några månader sedan, var eller hur? När?

Talare 2

Ja, det var väl för ungefär tre månader sedan.

Talare 1

Polovtsiska statyer fanns här i Vasylkivka och de evakuerades. De transporterades bort av fallskärmsjägare redan i februari 2026, när situationen med Pokrovsk var lite spänd. Och nu har de inte återförts. Det var en av Vasylkivkas sevärdheter och kuriosa, polovtsiska statyer från 1200-talet. Fast enligt min mening, tycker jag att den största sevärdheten och det största värdet är människorna. Människorna i Vasylkivka, som tyvärr har lämnat sina platser, sina hem och flyttat härifrån.

Talare 2

Vilka kratrar

Talare 1

från träffarna direkt på vägarna. Biblioteket är helt chockerande. Det här området är biblioteket, ser ni, med böcker. Jag hoppas att militären kanske fortfarande kan föra ut värdefull historia, eftersom det nästan inte längre finns någon tillgång till Vasylkivka för civila. Historien om detta bibliotek. Foton blev kvar. Här finns bilder av barn med leksaker, barnlitteratur. Ser ni, här finns också listor, små pärmar. Filosofi, moral, etik. Det som ryssarna definitivt aldrig kommer att förstå. Se, det är nog en jacka från en anställd kvinna. Ytterkläder lämnades kvar av en anställd. Mat på sina arbetsplatser, det fanns inget arbete här.

Talare 2

I dessa böcker finns vår historia, vår kultur. Om vi kastar bort dem på det här sättet, vilken generation kommer vi då att kunna fostra i framtiden? Enligt min mening är det en av de första sakerna, efter människor, som måste evakueras. Inte sina kläder eller något annat, utan böcker. Man måste värna om sin kultur, även i så små saker som att bevara en bok.

Talare 1

Så, ni kommer att försöka frakta ut, ja, en del?

Talare 2

Vi ska försöka rädda och dela ut dem till några landsbygdsbibliotek.

Talare 1

Vasylkivs centrala bibliotekssystem. Tack. Flyger allt? Allt flyger.

Talare 3

Både bemannade plan och drönare flyger.

Talare 1

Och ni står här, ja?

Talare 3

Här nere går vägen från Mykolaivka, Novomykolaivka, Zaporizka. De flyger alla i den riktningen, mot Dnipro.

Talare 1

Jag hörde att jag såg hur lokalbefolkningen lämnar staden för att vänta ut KAB:er och Shaheder. Det är som

Talare 3

Varningen kommer, här kör de ut.

Talare 1

Och ni håller också koll på varningarna, eller hur?

Talare 3

Ja, precis. Om de inte är på jobbet så åker de iväg, när de inte är på jobbet.

Talare 1

Och var arbetar ni? Jag har mina egna.

Talare 3

Biaeri. Behövs vid spetsen. Till slutet.

Talare 1

De åker, eller? Inte än?

Talare 3

De åker ut ännu utan behov, för att det skulle finnas, om så bara en miljon, om inte fadern. Med tankar.

Talare 1

Vad har ni här? Är det här helt, normalt? Statligt? Nej, alltså eternit, främst. Eterniten byttes ut så. Bra.

Talare 3

De som inte lämnade kommer hit. Folk bytte två, tre gånger. Nej. Men de som lämnade, på något sätt, bara rättade till skiffern, och det var allt, behövde inte köpa något. Två kilo spik och på så sätt var det klart. Folk vill inte åka från Dnipro, de är rädda. Även om en person kom till mig från Pavlohrad. Han sa, jag kommer inte, hos er bor bara hundar. Efter en månad ringde han själv, kom själv. Säger, du ska ju åka hem, så ringer du tillbaka. Han åkte, ringde inte, ringde inte. Efter tre dagar ringde han, en Shahed flög in i ett hus i Rumy. Hit var han rädd, men där vid Pavlohrad hände sådant.

Talare 4

Kap flög hit så,

Talare 3

det här är fyra

Talare 4

stugor.

Talare 3

Nej, inget. En människa bodde där, hur det hela hände henne. De tittade. Skjortor föddes.

Talare 1

Ja, sådana är grubblerierna. Dessutom är vägarna delvis täckta just med anti-drönarnät. Det är det som räddar,

Talare 2

Nja, det är inte vädret som räddar. I det här vädret flyger i alla fall inte FPV:er. Vågor flyger inte heller. KAB:ar flyger i princip inte heller särskilt mycket i sådant väder.

Talare 1

Så här ser staden ut nu, som ligger ett halvhundra kilometer från ryska trupper. I princip expanderar dödszonen nu till 15, 20 och mer än 20 kilometer. Hit flyger ännu inte FPV-drönare, Vasylkivka. Men det finns inget liv här. Vi såg tyvärr inte ens ett tiotal lokalbor på gatorna och där i gårdarna när vi körde genom staden. Till en sådan ödemark förvandlas städer, byar, bebyggelser, buffertzoner mellan dödszonen, mellan frontlinjen och stäppzonen. Vasylkivka följer oss till щим. Det var säkert för vårt filmteam. Byarna raderar marken. Jag märkte det dåliga, att den ukrainska litteraturen inte hann ta sig ut. Men jag hoppas att det med militärens hjälp ändå kommer att lyckas. För under ordet, det är hälsa.