39:e dagen av kriget. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs tal till ukrainarna

Idag kommer detta tal att vara utan hälsningsfraser, jag vill inte ha någon onödig artighet. Presidenter spelar vanligtvis inte in sådana tal som detta, men idag måste jag tala just så här. Tala efter det som har uppdagats i Butsja och i andra av våra städer, varifrån ockupanterna har drivits ut. Hundratals dödade människor. Torterade, skjutna, civila människor.

Kroppar på gatorna, minerad terräng, till och med de dödas kroppar var minerade. Överallt finns spåren av plundring. På vår jord har ett koncentrerat ont funnits – mördare, bödel, våldtäktsmän, plundrare, som kallar sig en armé, och som bara förtjänar döden efter vad de har gjort. Jag vill att varje mor till varje rysk soldat ska se kropparna av de dödade människorna i Butsja, i Irpin, i Hostomel.

Vad gjorde de? Varför sköts de? Vad gjorde mannen som cyklade på gatan? Varför mördades vanliga civila människor i en vanlig civil stad? Varför ströps kvinnor efter att örhängena slitits ur deras öron? Hur kunde man våldta kvinnor och döda dem inför barnens ögon? Och håna deras kroppar även efter döden? Varför krossades människors kroppar av tanks? Vad gjorde den ukrainska staden Butsja mot ert Ryssland?

Hur kunde allt detta hända? Ryska mödrar, även om ni uppfostrade plundrare, hur kunde de även bli bödel? Ni kunde inte ha varit ovetande om vad som fanns inuti era barn. Ni kunde inte ha missat att de är berövade allt mänskligt, saknar själ, saknar hjärta. De dödade medvetet och med njutning.

Jag vill att alla ledare i Ryska federationen ska se hur deras order utförs. Sådana order, ett sådant utförande och ett gemensamt ansvar för dessa mord, för dessa tortyrer, för dessa av sprängningar bortslitna armar som ligger på gatan, för skotten i nacken på bundna människor. Det är så den ryska staten nu kommer att ställas till svars. Detta är er bild. Er kultur och er mänskliga gestalt dog tillsammans med de ukrainska män och kvinnor som ni kom till. Jag har fattat beslut om att skapa en speciell rättsmekanism i Ukraina för utredning och rättslig prövning av varje kriminell ockupant på vår stats territorium.

Kärnan i denna mekanism är ett gemensamt arbete mellan nationella och internationella experter, utredare, åklagare och domare. Denna mekanism kommer att göra det möjligt för Ukraina och världen att ställa dem till konkret ansvar som startade eller på något sätt deltog i detta fruktansvärda krig mot det ukrainska folket och i brotten mot våra människor. Utrikesministeriet, generalåklagarens kontor, nationella polisen, Ukrainas säkerhetstjänst, underrättelsetjänsten och andra instanser ska, inom ramen för sin kompetens, rikta alla ansträngningar till att mekanismen börjar fungera omedelbart.

Jag uppmanar alla våra medborgare och Ukrainas vänner i världen som kan ansluta sig till detta arbete och hjälpa till att skipa rättvisa att göra det. Världen har redan sett många krigsförbrytelser vid olika tider, på olika kontinenter, men nu är det dags att göra allt för att de ryska militärens krigsförbrytelser ska bli det sista uttrycket för ett sådant ont på jorden. Varje person som är skyldig till sådana brott kommer att föras in i en speciell bok över bödlarna, kommer att bli funnen och straffad.

Ukrainare, jag vill att ni är medvetna om detta. Vi har drivit ut fienden från territorierna i flera regioner, men ockuperade områden i andra regioner finns fortfarande kvar under ryska truppers kontroll. Och efter att ockupanterna drivits ut därifrån kan ännu mer fruktansvärda saker uppdagas, ännu fler dödsfall och övergrepp. För det är naturen hos de ryska militärer som kom till vår jord; det är missfoster som inte kan på annat sätt, och sådana order hade de. Alla Ukrainas partner kommer att bli detaljerat informerade om vad som hände på vår stats tillfälligt ockuperade territorium.

Krigsförbrytelserna i Butsja och andra städer under den ryska ockupationen kommer att behandlas även i FN:s säkerhetsråd på tisdag. Det kommer definitivt att komma ett nytt sanktionspaket mot Ryssland, men jag är övertygad om att det inte är tillräckligt. Det behövs ytterligare slutsatser, inte bara om Ryssland, utan även om det politiska beteendet som i praktiken tillät detta onda att komma till vår jord. Idag är det 14-årsdagen av NATO-toppmötet i Bukarest.

Då fanns det en chans att ta Ukraina ur den grå zonen i Östeuropa, ur den grå zonen mellan NATO och Ryssland. Ur den grå zonen där man i Moskva tror att allt är tillåtet för dem. Till och med de mest fruktansvärda krigsförbrytelserna bakom optimistiska diplomatiska formuleringar om att Ukraina påstås kunna bli medlem i NATO då. År 2008 döljdes vägran att ta emot Ukraina i alliansen. En meningslös rädsla hos vissa politiker inför Ryssland döljdes.

De trodde att de genom att neka Ukraina skulle kunna lugna Ryssland. Att de skulle kunna övertyga dem att respektera Ukraina och leva normalt sida vid sida med oss. Under 14 år, efter den felaktiga beräkningen, har Ukraina genomgått en revolution och åtta års krig i Donbass. Och nu kämpar vi för våra liv i det mest fruktansvärda kriget i Europa under hela tiden efter andra världskriget.

Jag bjuder in fru Merkel och herr Sarkozy att besöka Butsja och se vad eftergivelsepolitiken gentemot Ryssland har lett till under 14 år. Att med egna ögon se de torterade ukrainska männen och kvinnorna. Jag vill bli rätt förstådd. Vi anklagar inte väst, vi anklagar ingen annan än de specifika ryska militärer som begick detta mot våra människor. Förutom dem som gav dem ordern. Men vi har rätt att tala om obeslutsamhet, om vilken väg som ledde till en sådan Butsja, till ett sådant Hostomel, till ett sådant Charkiv, till ett sådant Mariupol.

Vi har ingen obeslutsamhet, oavsett vilket block eller vilken alliansfrihet vi befunnit oss i. Vi förstår en sak – vi måste vara starka. För 14 år sedan sade Rysslands ledare i Bukarest till de västliga ledarna att det inte finns något land som heter Ukraina. Och vi bevisar att det finns ett sådant land, att det fanns och att det kommer att finnas. Vi kommer inte att gömma oss bakom världens starka. Vi kommer inte att försöka övertala någon. Egentligen borde vi inte ens ha behövt be om vapenhjälp för att skydda oss mot det onda som kommit till vår jord. Alla nödvändiga vapen borde ha givits till oss ändå, utan att vi behövde be, för de var själva väl medvetna om vilket ont som kommit och exakt vad det hade med sig.

Vi ser vad som startade detta krig, vi ser vad vi försvarar. Det finns standarder för den ukrainska armén, både moraliska och professionella. Och det är inte vår armé som nu ska anpassa sig. Det är många andra arméer som behöver lära sig av våra militärer. Och det finns standarder för ukrainska

människor, och det finns de ryska ockupanternas standarder. Det är gott och ont, det är Europa och det svarta hålet, som vill slita sönder och sluka det. Vi kommer att segra i detta krig, även om vissa politiker aldrig lyckas övervinna den obeslutsamhet som de för vidare till sina efterträdare tillsammans med sina ämbeten. Och i Bochy arbetar redan alla nödvändiga tjänster för att bringa staden tillbaka till livet, återställa elförsörjningen, vattnet, driften av medicinska inrättningar, återställa infrastrukturen, ge människorna trygghet, eftersom Ryssland har drivits ut, och Ukraina återvänder och återbringar livet.

Idag besökte jag våra gränsvakter, våra hjältar, sårade soldater, på den ukrainska gränsbevakningstjänstens sjukhus. Jag överräckte statliga utmärkelser till åtta av dem, och hedrade även en ortopedisk traumakirurg, en officer inom medicinsk tjänst, som är en av Ukrainas ledande militära traumaläkare och redan har räddat många av våra ukrainska försvarare. Totalt hedrade jag 41 gränsvakter med statliga utmärkelser genom ett motsvarande dekret. Det var just tjänstemännen inom den statliga gränsbevakningstjänsten som först mötte ockupanterna med eld när de inledde sin offensiv den 24 februari.

Nu återvänder våra pojkar och flickor till statsgränsen i takt med att vi driver ut ockupanterna. Jag är övertygad om att tiden kommer då hela Ukrainas statsgräns återställs. Och för att detta ska ske snabbare måste vi alla vara enade, redo att modigt se det onda i ögonen och svara på varje kriminell handling mot Ukraina, mot våra människor, mot vår frihet. Det onda kommer att straffas. Ära åt Ukraina!