Dag 38 av kriget. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs tal till ukrainarna

Ukrainare, ukrainska kvinnor, starka folk i ett oböjligt land. Ännu en dag av vårt försvar har gått. Ännu en dag av många som gradvis, tungt, men obevekligt för oss närmare freden. Till en fred som ingen kommer att ge oss som en gåva. Vi måste inse detta mycket tydligt tillsammans. För det finns inga subjekt i världen som är kapabla att stoppa krig och skänka fred.

Den globala säkerhetsarkitekturen visade sig vara otillräcklig. Fred för oss kommer inte att vara ett resultat av några beslut från fienden. Någonstans i Moskva ska man inte hysa tomma hopp om att de helt enkelt kommer att lämna vår jord. Vi kan bara välja fred, vi kan vinna den genom hårda strider och parallellt genom förhandlingar, och parallellt i ett dagligt energiskt arbete. Därför måste varje man och kvinna av oss fortsätta att göra allt de kan på alla fronter.

För att stödja våra väpnade styrkor, för att bevara och utveckla den ekonomiska aktiviteten i Ukraina så mycket det nu är möjligt, för att stödja alla våra medborgare. Var de än befinner sig, vilka de än är. Även i fredstid var det så att ett varmt ord stöttade livskrafterna, men i krigstid är det ännu mer betydelsefullt. När vi kanske inte ens vet vad en människa går igenom, vilken förlust.

Vilken hjälp hon behöver. Men vi kan se att personen behöver hjälp, behöver stöd, behöver åtminstone bli hörd. Man måste säga några varma ord, man måste göra något som stöttar personens liv. Detta måste göras, man måste vara uppmärksam mot varje man och kvinna som är nära en själv. När ett folk försvarar sig i ett utrotningskrig, när frågan står mellan liv eller död för miljontals människor, finns det inga oviktiga saker, inga oviktiga ögonblick. Allt har betydelse och alla kan bidra med sin del till allas seger. Någon med vapen i hand, någon på arbetet, och någon med ett varmt ord och hjälp i rätt ögonblick.

Gör därför, tack, allt ni kan så att vi tillsammans uthärdar detta krig för vår frihet, för vårt oberoende, för det som Ukraina har levt för. Tack vare ett sådant uppriktigt och ständigt stöd för varandra, tack vare sammanhållning och uppmärksamhet mot nästan, kan folk genomgå de svåraste prövningarna och driva ut fienden, som är många gånger mer.

Våra försvarare fortsätter att återta kontrollen över samhällen i Kiev- och Tjernihiv-regionerna, allt fler ukrainska nationalflaggor syns i områden som tillfälligt var ockuperade. Ukrainas väpnade styrkor släpper inte angriparna utan strid, utför eldangrepp, förintar alla som våra förmågor kan nå. Vi stärker försvaret i den östra riktningen och i Donbass. Medvetna om att fienden har reserver för att öka trycket i statens östra delar.

Vad är det ryska militärens mål? De vill erövra både Donbass och södra Ukraina. Vad är vårt mål? Att skydda oss, vår frihet, vår jord, våra människor. Att göra allt för försvaret. Vårt heroiska Mariupol fortsätter att hejda en betydande del av fiendens styrkor. Tack vare detta motstånd, tack vare modet och uthålligheten i Mariupol och våra andra städer, har Ukraina vunnit ovärderlig tid. Den tid som gör det möjligt att bryta fiendens taktik och försvaga dennes förmågor.

Tyvärr har Ukraina fortfarande inte fått tillräckligt med moderna västerländska luftvärnssystem. Har inte fått flygplan, inte fått det som partners kunde tillhandahålla. Kunde och kan fortfarande. Varje rysk raket som träffat våra städer, och varje bomb som släppts på våra människor, på våra barn, lägger bara till svart färg till hur alla som ansvarade för detta beslut kommer att beskrivas i historien. Beslutet om huruvida man ska hjälpa Ukraina med moderna vapen.

Jag vill särskilt tacka invånarna i Enerhodar, those modiga ukrainare som idag gick ut i demonstration för att försvara sin stad, för att försvara vår stat. Som svar öppnade ockupanterna eld och använde granater mot helt fredliga människor, som befinner sig på sin egen jord, för övrigt, och i sin rätt. För varje skadad kommer det att finnas ett svar, och den ukrainska karaktären går ändå inte att kuva. Inte med något tryck, inte med något våld. Jag är tacksam mot alla som går ut på gatorna i tillfälligt ockuperade städer. Alla som inte är rädda och går ut.

Jag är tacksam mot alla som är rädda och går ut. Alla som känner att utan detta beslut att försvara Ukraina och sin frihet kan ockupanterna befästa sin position. Och när människor protesterar, och ju mer människor protesterar, desto svårare blir det för ockupanterna att förinta oss, att förinta vår frihet. Detta är vår gemensamma kamp.

Och det kommer att bli vår gemensamma seger.

Jag vill säga några ord till those politiker, till vissa deputerade i Ukrainas högsta råd, som absolut inte förstår vad som händer i våra människors hjärtan, så lite förstår de att de till och med har kommit på att ändra nationalhymnen. Jag har en fråga till dessa personer: vad har ni gjort i era liv för att ni skulle få den moraliska rätten att ändra hymnens ord? Är ni några kända poeter? Kanske har ni utmärkt er i striderna för Ukraina? Eller har det nu kommit en tid då man kan ändra hymnen? Och att detta ska göras när man känner för det. Dämpa era känslor, sluta framställa er själva som dårar.

Jag anser att författarna till dessa och andra liknande lagförslag och förslag borde ta till vapen och bege sig till slagfältet, om ni har den möjligheten. Endast där kommer ni att förstå något. Och även om något liknande av misstag skulle röstas igenom, kommer min namnteckning under sådana lagförslag ändå inte att finnas. Slösa inte med tiden.

Jag vill vända mig till ytterligare en person som verkar inte fullt ut förstå vad som händer och vad som upplevs inte bara i Ukraina, utan i hela Europa, i världen. Till Ungerns premiärminister, som är nästan den enda i Europa som öppet stöder herr Putin. Vi bad inte om något särskilt. Från det officiella Budapest. Vi har inte ens fått det som alla andra gör. Gör för fredens skull. Vi har inte fått den livsviktiga transiten av försvarsstöd. Vi har inte sett något moraliskt ledarskap. Vi har inte sett ett enda ansträngning för att stoppa detta krig. Varför är det så? Hela Europa vill ha fred.

Hela Europa vill inte att slagfältet flyttas från Mariupol till Budapest, eller från Charkiv till Krakow, eller från Tjernihiv till Vilnius. Hela Europa försöker stoppa kriget, återställa freden. Varför går då det officiella Budapest emot hela Europa, alla civiliserade länder? För vad? Det viktigaste för oss är folkets åsikt. Det ukrainska folket stöder det ungerska folket. Det ungerska folket stöder

det ukrainska folket. Vi värdesätter fred lika mycket, vi värdesätter frihet lika mycket. Så kommer det alltid att vara. Vi kommer alltid att leva i gott grannskap. Jag är övertygad om att våra minoriteter bör vara de broar som förenar oss ännu mer. Politiker kommer och går, men sanningen består. Det är det jag talar om. Om sanningen. Jag säger alltid vad jag tänker. När jag talar om Ungern, menar jag Ungern.

Och jag behöver inte maskera mina tankar. Om man måste tala om Tyskland, talar vi om Tyskland. Om man måste tala om något annat land, talar jag om något annat land. Om det är ett krig, så kallar jag det för krig. Förstår ni? Krig. Inte en speciell operation. Om det är ett hot mot hela Europa, så kallar jag det för det. Det är ett hot mot hela Europa. Detta kallas ärlighet, något som herr Orban saknar. Kanske har han tappat bort den någonstans i sina kontakter med Moskva.

Jag talade idag med Colombias president. Vi är mycket tacksamma mot honom för stödet, för solidariteten med Ukraina. Listan över länder som ärligt säger att friheten betyder något och att kriget måste upphöra, växer. Jag talade också med Storbritanniens premiärminister Boris Johnson. Det var ett betydelsefullt och trevligt samtal. Vi kom överens om ett nytt försvarsstöd till Ukraina. Ett nytt paket. Ett mycket påtagligt stöd. Även om skärpta sanktioner mot Ryssland.

Mycket påtagligt. Vi enades om gemensamma steg för att uppnå fred. Jag är tacksam mot Boris för hans ledarskap. Historiskt ledarskap, jag är övertygad om det.

Under dagen höll jag ett stort möte med det ekonomiska blocket i Ukrainas ministerråd och presidentkansliet. Den ekonomiska fronten är ännu en riktning i vår kamp för vår stat, för våra människor. Vi diskuterade mycket detaljerat situationen med sådden och med försörjningen av livsmedel till ukrainare, samt försörjningen av bränsle, situationen inom energisektorn och situationen i statens huvudnäringar.

Finansministern rapporterade om genomförandet av statsbudgeten, och detaljer förhandlades med partners om finansiellt stöd till Ukraina.

I krigstid måste de ekonomiska relationerna förbli 100 % kontrollerbara. Oavsett hur svårt det än är för oss alla. För det handlar om framtiden. Om framtidsutsikterna för mer än 40 miljoner ukrainare. Om hur vår morgondag kommer att se ut. Deltagarna i mötet fick tydliga uppgifter. Inna Ustana undertecknade nu traditionellt ett dekret om att utmärka våra hjältar med statsutmärkelser. Vår stats hjältar. 131 militärer från Ukrainas väpnade styrkor, varav 9 postumt.

Evig ära åt dem alla. Evig ära åt alla som gav sitt liv för Ukraina. Evig ära åt alla våra försvarare. Evig ära åt alla våra kvinnliga försvarare. Ära åt Ukraina!