Krigets 37:e dag. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs tal till ukrainarna

Ukrainare, ukrainska kvinnor, våra ärade försvarare. Denna dag, den 1 april, beslutade ockupanterna att fira med två lika dumma skämt. Ett sådant skämt är riktat mot människorna i Ryssland. Där har vårvärnplikten startat, vilken ser ut som den traditionella, men ändå skiljer sig från de vanliga. För årets värnpliktiga kan skickas till kriget mot vår stat, mot vårt folk.

Och därför är det en garanterad död för många helt unga killar. Och även om de inte är våra medborgare, även om de är medborgare i en stat som krigar mot oss på vår mark, är det ändå vår plikt som människor att varna. Varna varje sådan värnpliktig, deras föräldrar. Vi behöver inte fler döda människor här. Skydda era barn så att de inte blir tjuvar.

Ge dem inte till armén. Gör allt ni kan, bara de får bo hemma, i sitt eget hem. Sanningen om denna värnplikt och om värnpliktigas öde kommer ryssarna ändå inte att få veta, men om ni kan förmedla denna sanning till dem, gör det. Och separat vill jag stanna vid det att RF försöker ta människor till armén även på Krim. Detta är ett brott mot internationell humanitär rätt och ett krigsbrott, vilket kommer att medföra ansvar och som också är ett argument för att sanktionerna mot Ryssland ska skärpas.

Därför vill jag även säga till invånarna på Krim. Sabotera detta. I vilket skede som helst. Och om det inte lyckas, utför inte kriminella order och överlämna er vid första möjliga tillfälle, överlämna er till Ukrainas väpnade styrkor. Vi kommer att förstå allt. Ni kommer att leva.

Det andra mycket dumma aprilskemtet spelade ockupanterna med vissa invånare i södra delarna av Ukraina, dit ryska trupper tillfälligt har gått in. Där utses någon sorts gauleiters, någon sorts tillfälliga ledare, och dessutom hotas anställda vid företag och myndigheter som samarbetade med dessa bedragna utsedda. Mitt budskap till dem är mycket enkelt. Ansvaret för kollaboration är oundvikligt. Imorgon eller i övermorgon är en sekundär fråga.

Det viktigaste är att rättvisan kommer att återställas. Därför kan varje person som har blivit gauleiter redan nu anmäla sin folkbokföring någonstans i Rostov. Och för samarbete med dem eller med ockupanterna direkt kommer det att bli stora problem. Detta är de sista varningarna.

I norra delen av vårt land fortsätter ockupanternas tillbakagång. Långsam, men märkbar. Någonstans drivs de ut med strider. Någonstans lämnar de positionerna själva. Efter dem följer en total katastrof och många faror. Det är sant. För det första kan bombningarna fortsätta. För det andra minerar de hela detta område. De minerar hus, utrustning, till och med kropparna av döda människor. Mycket många snubbeltrådar, många andra faror. Vi rör oss framåt, vi rör oss försiktigt. Och alla som återvänder till detta område måste också vara mycket försiktiga.

Det är omöjligt att återgå till det vanliga livet, som det var, även på de territorier som vi återtar. Återtar efter strider. Man måste vänta ännu. Vänta tills vår mark är minröjd. Vänta tills man kan försäkra er om att nya beskjutningar är omöjliga.

I östra delen av vårt land förblir situationen extremt svår. Ryska militärer trycks in i Donbas, även i Kharkiv-riktningen. De förbereder nya kraftfulla attacker. Vi förbereder ett ännu mer aktivt försvar. Vi använder alla möjligheter. Både interna som externa. Absolut. Jag understryker återigen, svåra strider ligger framför oss.

Just nu kan man inte tro att vi redan har genomgått alla prövningar. Vi vill alla ha seger. Alla. Men när den kommer, kommer alla att se det. Alla kommer att känna att freden inträffar.

Idag talade jag med Republiken Frankrikes president Emmanuel Macron om den humanitära situationen i ukrainska städer som utsätts för beskjutning av ockupanterna. Separat talade vi om situationen i Mariupol, för vilken jag hoppas att det ändå kan hittas lösningar. Europa har inte rätt att reagera med tystnad på det som händer med vårt Mariupol. Hela världen måste reagera på denna humanitära katastrof. Idag fungerade humanitära korridorer i tre regioner: Donetsk, Luhansk och Zaporizjzja. Man lyckades rädda 6 266 människor, däribland 3 071 personer från Mariupol. Separat förhandlar vi om uttransport av sårade och avlidna av våra militärer, våra civila, alla medborgare från staden.

Vi talar om detta med turkarna som medlare. Jag hoppas att jag inom kort kan meddela detaljer.

Mot kvällen träffade jag Europaparlamentets talman Roberta Metsola, jag träffade henne i Kiev. Jag är tacksam mot henne för detta besök, ett viktigt besök som visar för vissa andra politiker att mod i en tid som nu är ett av de viktigaste dragen för en politiker. Vi talade om hur man kan påskynda Ukrainas inträde i Europeiska unionen. Det finns konkreta detaljer. Vi talade också om vapenleveranser och stödet för detta från Europas parlamentariker. Och även om sanktionspolitiken, om en djupare sanktionspolitik mot Ryssland. För om embargo, så embargo. Om SWIFT, så för alla banker.

Och om man talar om affärer i Ryssland, så inte bara ett avbrott i verksamheten, utan ett fullständigt utträde för europeiska företag från den ryska marknaden.

Som traditionellt undertecknade jag ett dekret om utmärkelser till våra försvarare, sju militärer från statliga tjänsten för speciell kommunikation och informationsskydd. Två av dem postumt. Evigt minne till alla som dött för Ukraina. Evig tacksamhet till våra försvarare, våra kvinnliga försvarare och för alltid.

Redan imorgon, den 2 april, kommer ukrainska muslimer tillsammans med alla muslimer i världen att välkomna den heliga månaden ramadan. Uppriktiga böner, ömsesidig förlåtelse och goda gärningar kännetecknar denna månad. Men i Ukraina tillkommer ytterligare en dygd – lojalitet mot kamrater och sitt folk i striderna för Ukrainas frihet. I vårt krig för självständighet, som vi med säkerhet kommer att vinna. Vi kommer med säkerhet att uppnå fred för hela vårt land. Jag önskar uppriktigt fred till alla, till hela Ukraina, till alla människor i världen.

Härlig vare Ukraina!