Dag 36 av kriget. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs tal till ukrainarna

Ukrainare, ukrainska kvinnor, våra försvarare, den 36:e dagen av vårt nationella försvar efter åtta års krig i Donbas går mot sitt slut. Det är svårt att tro, men mars har redan passerat helt omärkligt, tidens gång registreras knappt. Varje dag och varje natt har i praktiken blivit likadana för oss. Samma dag. Samma natt. Och med en enda uppgift för alla: att försvara sig. Skydda människor, hejda angriparna, driva ut dem. Under hela denna mars och fem dagar i februari har angriparna försökt bryta sig in och etablera sig i vårt hem från olika håll, från land, från luft, från havet.

De klättrar, flyger, simmar. De hyser så mycket ondska och så stor törst efter förstörelse att det inte påminner om människor, utan om något från den andra sidan. Vissa monster som bränner och plundrar, attackerar och försöker döda. Några helvetesliknande kimärer. Men när du är på din egen mark hjälper allt dig.

Både jorden själv, och floderna, och varje människa, varje person bland oss, till och med den som man inte förväntade sig tidigare. Vi har hållit ut många gånger längre än fienden trodde. De pratade om 3 eller 5 dagar. De trodde att det skulle räcka för att erövra hela vår stat. Men nu är det redan 36. Och vi står kvar och vi kommer att fortsätta kämpa, till slutet. Så länge krafterna räcker, så länge det finns möjligheter, så att inte ett enda monster blir kvar på vår mark. Så att om det finns kimärer, så är de våra egna och goda, de som skyddar oss.

Jag är övertygad om att det för var och en av er är oerhört glädjande att läsa och se nyheter om att våra ukrainska städer gradvis befrias från ockupanterna. Det är sant. Våra väpnade styrkor, nationella polisen, nationalgardet, underrättelsetjänsten – de är fantastiska, jag är helt tacksam mot dem. Norr om Kiev, i riktning mot Tjernihiv, i Sumy-regionen fortsätter utdrivningen av ockupanterna.

De inser själva att de inte längre klarar av den intensitet i striderna som de kunde upprätthålla under första halvan av mars. Men vi måste också inse att detta är en del av de ryska militärens taktik. Allt detta är inte utan anledning. Vi känner till deras planer, vet vad de planerar och vad de gör. Vi vet att de drar sig tillbaka från de riktningar där vi slår dem, för att koncentrera sig på andra mycket viktiga, där det kan bli mycket svårt för oss. Därför är det mycket viktigt för alla att visa återhållsamhet.

Återhållsamhet i känslor, återhållsamhet i upplevelser. Vi vill alla lika mycket ha seger. Alla likadant. Men framför oss väntar strider. Vi måste fortfarande gå en mycket svår väg för att vi ska få allt det vi strävar efter. Självklart bör varje person motivera våra militärer så gott man kan, motivera varandra, stödja vårt försvar. De som kan, med likes, föräldrar med varma ord, volontärer, genom hjälp till folket och staten, med alla resurser och möjligheter vi har, som finns i Ukraina.

Återhållsamhet i känslor, beredskap till kamp. Tills vi når seger. Och lämplig motivation för våra militärer – detta är obligatoriska element. Jag arbetar med det, motiverar dem. Jag har dagligen, liksom var och en av oss, som alltid före inspelningen av mitt tal, undertecknat ett dekret om att utmärka våra hjältar, 136 militärer i Ukrainas väpnade styrkor; jag är tacksam mot var och en.

Och idag har ytterligare ett beslut fattats angående anti-hjältar. Just nu har jag inte tid att ta hand om alla förrädare. Men gradvis får de alla sina straff. Därför är han inte längre general, den tidigare chefen för huvudavdelningen för intern säkerhet inom Ukrainas säkerhetstjänst, Naumov Andrij Olegovytj, och den tidigare chefen för SBU i Cherson-regionen, Kryvoruchka Serhij Oleksandrovytj.

De militärer av högre officersgrad som av någon anledning inte kunnat avgöra var deras fosterland är, som bryter den militära eden av trohet till det ukrainska folket angående försvaret av vår stat, dess frihet och självständighet, kommer utan undantag att berövas sina högre militära grader i enlighet med artikel 48 i Disciplinstatuten för Ukrainas väpnade styrkor. För slumpmässiga generaler leder vägen inte längre framåt, medan för de sanna hjältarna inom säkerhetstjänsten gäller samma absoluta tacksamhet för var och en som uppriktigt försvarar vår stat.

Bland de tjänstgörande finns det verkligen många hjältar, jag tackar mina.

Situationen i sydlig riktning och i Donbas förblir extremt svår, extremt. Angriparna riktar sin sjuka kreativitet mot de tillfälligt ockuperade områdena i Cherson-regionen, försöker organisera vissa obegripliga strukturer där, försöker komma på hur de kan befästa sin närvaro där. Självklart är detta utsiktslöst för dem. Ju mer aktivitet de visar där, desto allvarligare kommer förlusterna för Ryssland i slutändan att bli.

Själva ryssarna, för vem annars ska betala för ockupationen av någon annans mark? Även i Donbas, i Mariupol, i riktning mot Charkiv, samlar ryska styrkor potential för slag, kraftfulla slag. Vi kommer att försvara oss, vi kommer att göra allt vi kan för att stoppa ockupanterna och rena vår mark från deras onda och meningslösa kimärer.

Jag vände mig idag till parlamenten i våra partnerländer Australien, Nederländerna och Belgien, kände ett fullständigt stöd, jag väntar på konkreta steg. Jag uppmanade till ytterligare skärpta sanktioner mot Rysska federationen; aggressorn måste pressas tills aggressionen är uttömd. Jag talade också om detta med Europeiska rådets president Charles Michel.

Vi behöver större stöd från våra partner just nu, när ryska militärer koncentrerar ytterligare styrkor på vissa riktningar. Utöver sanktionerna diskuterade jag och Charles Michel konkret det ekonomiska stödet till Ukraina, finansiering av prioriterade projekt och dynamiken i vår rörelse mot fullvärdigt medlemskap i Europeiska unionen. Sanktionspolitiken var ett av ämnena i samtalet mellan presidentens kanslichef Andrij Jermak och Jake Sullivan, USA:s presidentens rådgivare i frågor om nationell säkerhet.

USA har infört ett nytt paket av sanktioner mot Ryssland. Vi är tacksamma. Det kommer att förhindra kringgående av nuvarande sanktioner – sådana försök registrerar vi redan alla – samt begränsa verksamheten i känsliga sektorer av den ryska ekonomin och dess försvarssektor. Låt dem i Moskva inte glömma att sanktionspolitiken endast kommer att fortsätta och intensifieras. Så länge det inte finns fred behövs sanktioner. Tills Ryssland börjar satsa lika uppriktigt på att finna fred som de satsar på att förinta vår stat, kommer sanktionerna att förbli det enda alternativet.

Jag genomförde också idag

samtal med Turkiets president Erdogan. Vi talade mycket konkret, särskilt om utsikterna för förhandlingar i Turkiet med Ryska federationen, samt om skapandet av ett effektivt garantisystem för vår stat, om den säkerhet som vi alltid har behövt, och om det faktiska genomförande som vi nu har närmat oss. Tacksam för Turkiets beredskap att bli en säkerhetsgarant för Ukraina. Och slutligen, både jag och regeringsföreträdare har redan talat om att ansökan om ersättning för våra medborgares förstörda fastigheter har startat i statstjänsten Diia.

Staten kommer att ge våra människor allt tillbaka som ockupanterna förstört – hus, lägenheter. Och det faktum att redan 25 491 ansökan har lämnats in på några få dagar; antalet boende i dessa hus och lägenheter som enligt våra beräkningar har förstörts är 63 471 personer. Men vi vet att det behöver återställas mer och mer, betydligt mer. Så berätta gärna för alla som behöver det. Om ett sådant statligt program, ett viktigt program; snart kommer möjligheten att lämna in ansökningar även fungera offline, i ЦНАП, på det sätt som är bekant för många ukrainare.

Oavsett vad måste vi alla tänka på framtiden, på hur Ukraina kommer att se ut efter detta krig, hur vi ska leva tillsammans med er. För detta är ett krig för vår framtid, ett krig för våra liv, i vilket vi har en enda väg – att välja fred för Ukraina, välja säkerhet för Ukraina. Ära åt alla våra hjältar! Ära åt Ukraina!