Dag 31 av kriget. Tal av Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj

Fria folk i ett fritt land. Ett fritt Slavutych som inte kan underkuvas av ockupanterna. Idag var vi alla tillsammans med dig, på dina gator, i din protest. Och tillsammans sade vi en sak till ockupanterna – gå hem medan ni fortfarande kan gå. Ryska ockupanterna gick in i Slavutych och möttes där av samma reaktion som i södra delen av vår stat, som i östra delen av vårt land. Ukraina är enad i strävan att leva fritt, leva självständigt och för sina egna drömmar, inte för andras sjuka fantasier. Varje dag av vår kamp för Ukraina, för vår stat, varje uttryck för vårt motstånd i alla distrikt där ockupanterna har gått in, bevisar hittills att Ukraina är en levande stat med historiska rötter och en moralisk grund över hela sitt territorium.

Ingenting av det ockupanterna gör kommer att hjälpa, varken nedstängningen av vår tv eller uppkopplingen av moskovitiska tv-programledares mässande, propagandablad eller utdelningen av rubel, som i Ryssland snart kommer att accepteras efter vikt snarare än enligt nominellt värde. Inte heller kommer mutandet av marginaliserade personer, som ockupanterna letar efter i alla sopkorgar för att framställa en så kallad prorysk ledning, att hjälpa. Svaret till de ryska trupperna kommer att vara ett enda – hat och förakt.

Och oundvikligen kommer våra ukrainska väpnade styrkor. Det är därför vanliga ukrainska bönder tar piloter från nedskjutna ryska flygplan, som faller på vår jord, till fånga. Det är därför våra traktortrupper, ukrainska bönder, tar rysk utrustning på fälten och lämnar över den till våra ukrainska väpnade styrkor.

Inklusive de senaste modellerna som Ryssland försökte hålla hemliga. Och nu överger ockupanterna dem på vår jord och flyr helt enkelt. I princip gör de rätt, för det är bättre för dem att fly härifrån än att dö. Och det finns helt enkelt inga andra alternativ, och kommer inte att finnas. Var och en i Ukraina har förenats och i över en månad har alla sin energi lagts på försvaret av vår stat. Tillsammans med Ukrainas väpnade styrkor, tillsammans med alla våra försvarare, alla våra kvinnliga försvarare, tillsammans med vår nationalgarde. Jag vill nu återigen gratulera Ukrainas nationalgarde till deras dag med stor respekt.

Min uppriktiga tacksamhet för allt ni gör för att försvara vår stat, för att försvara ukrainarna. Tack för alla steg mot segern, som kommer att komma, och som har blivit möjliga tack vare er. Idag har jag delat ut utmärkelser till stridande i Ukrainas nationalgarde som utmärkt sig i striderna mot de ryska ockupanterna. Jag har också befordrat fem överstar i Ukrainas nationalgarde till brigadgeneral. Totalt har 476 soldater från nationalgarden utmärkts med statliga utmärkelser under det fullskaliga kriget sedan den 24 februari. Jag talade också med Polens president Andrzej Duda två gånger idag.

Om våra människor som har funnit skydd på polsk mark. Och om behovet av att stärka vår gemensamma säkerhet. Våra staters säkerhet, i själva verket säkerheten för alla européer. Vad är priset för denna säkerhet? Det är mycket, mycket konkret. Det är flygplan till Ukraina. Det är stridsvagnar till vår stat. Det är luftvärn. Det är sjömålsvapen. Det är det våra partners har. Det som hos dem bara samlar damm. Slutligen är allt detta för friheten, inte bara för Ukrainas, utan för Europas frihet. För det kan inte vara acceptabelt för alla på kontinenten om Baltikum, Polen, Slovakien och hela Östeuropa hamnar i risk för en kollision med ryska ockupanter.

De hamnar där bara för att flygplanen lämnas kvar i hangarer, och bara en procent av alla Natos flygplan och en procent av alla Natos stridsvagnar skickas. En procent – vi bad inte om mer. Och vi ber inte om mer. Men vi har väntat i 31 dagar nu. Så vem styr det euroatlantiska samfundet? Är det verkligen fortfarande Moskva genom skrämsel? Partnerna måste intensifiera hjälpen till Ukraina. Just dessa ord. Partnerna måste, för det handlar om Europas säkerhet.

Och det var just detta vi kom överens om i Kiev. När tre premiärministrar från östeuropeiska länder, samt herr Pkachinsky, anlände till vår huvudstad. Det var i mitten av mars. Idag, omedelbart efter samtalet med Polens president, tog vi kontakt med försvararna av Mariupol. Jag har ständig kontakt med dem. Deras beslutsamhet, deras heroism och uthållighet är imponerande.

Jag är tacksam mot var och en av dem. Deras mod är en läxa för dem som i 31 dagar nu funderar på hur man ska överlämna ett dussin flygplan eller stridsvagnar. Och förresten, vi talade idag med våra krigare i Mariupol. Ni vet, med våra hjältar som försvarar denna stad. Vi talade på ryska, eftersom det aldrig har funnits något språkproblem i Ukraina.

Men nu är det ni, ryska ockupanterna, som skapar detta problem. Det är ni som gör allt för att våra människor själva ska överge det ryska språket. För det ryska språket kommer att förknippas just med er, bara med er, med dessa explosioner och mord, med era brott. Ni deporterar våra människor.

Ni förgiftar våra lärare. Ni tvingar dem att upprepa allt era propagandister säger. Det är ni som tar våra borgmästare och ukrainska aktivister till fånga. Det är ni som sätter upp reklampelare med uppmaningar på det ockuperade territoriet. Idag dök de upp. De är inte rädda för att tala ryska. De är inte rädda att tala. Tänk bara på vad detta innebär. Där ryska alltid har varit en del av vardagslivet, precis som det ukrainska språket i östra delen av vår stat, och där ni idag förvandlar fredliga platser till ruiner, gör Ryssland själv allt för att avrusifiering ska ske på vår stats territorium.

Ni gör detta under en enda generation och för alltid. Detta är ännu ett uttryck för er självmordsliknande politik. Våra representanter, utrikesministern och försvarsministern i Ukraina, mötte idag kollegor från Amerikas förenta stater i Polen. USA:s president Joe Biden anslöt sig till dem. Som jag har blivit informerad om, handlade förhandlingarna, särskilt om dessa livsviktiga intressen som jag nämnde ovan, om vad vi faktiskt behöver medan denna pingis fortsätter om vem och hur man ska överlämna flygplan och andra försvarsmedel till oss. Ukraina kan inte skjuta ner ryska raketer med hagelbössor eller kulsprutor, som det finns gott om i leveranserna.

Och att häva blockaden av Mariupol är omöjligt utan tillräckligt antal stridsvagnar och andra pansarfordon, och absolut, jag upprepar, flygplan. Detta vet alla Ukrainas försvarare, alla Mariupols försvarare, det vet tusentals civila människor som dör där i blockaden. Detta

USA vet, alla europeiska politiker vet. Vi har sagt det till alla. Och detta måste människorna på jorden få veta så snart som möjligt. Och så många som möjligt av människorna på jorden, så att alla förstår vem som och varför helt enkelt var rädd för att förhindra denna tragedi, helt enkelt var rädd för att fatta ett livsviktigt beslut. Naturligtvis har vi redan erövrat ett visst antal ryska stridsvagnar, som denna stats militära ledning inte tröttnar om att skicka så att vi kan bränna upp dem här.

Men ändå kommer världens folk definitivt inte att förstå om slagfältet i Ukraina blir en större leverantör av stridsvagnar för att försvara friheten i Europa än våra partners. Ukrainas position måste höras. Jag vill understryka att detta inte bara är vår position. Det är positionen för den absoluta majoriteten av Europas befolkning. Majoriteten av européerna. Om någon inte tror det, låt dem titta på aktuella opinionsundersökningar i världen. Och om man inte vill höra folkets position, hör då slagen från de ryska missilerna som träffar precis vid den polska gränsen.

Väntar ni på dånet från ryska stridsvagnar?

Jag talade idag även med Bulgariens premiärminister Kiril Petkov, särskilt om den humanitära katastrofen till följd av de ryska styrkornas handlingar och om hur vi kan rädda våra människor. Idag talade jag även på Doha-forumet i Qatars huvudstad. Det är en ansedd sammankomst som är betydelsefull inte bara för den islamiska världen, utan även för många andra stater. Latinamerika, Afrika, och så vidare. Det är just dessa regioner där den ryska propagandan fortfarande har ett stort inflytande.

Men vi arbetar mot lögnerna överallt i världen. Låt dem i Ryssland veta att sanningen inte kommer att tiga, och varje folk i världen kommer att känna vilken djup orättvisa Ryssland utövar mot Ukraina. Mot allt som håller världen inom ramen för moral och mänsklighet.

Ockupanterna har begått ännu ett brott mot historien, mot den historiska rättvisan. Nära Charkiv har de ryska styrkorna, i sin signaturmässiga omänskliga stil, "denazifierat" minnesmärket över Förintelsens offer i Drobitskij Jar. Under andra världskrigets år sköt nazisterna ihjäl omkring 20 000 människor på denna plats. 80 år senare mördas de för andra gången. Och det är Ryssland som gör detta. Menoran i Drobitskij Jar slogs sönder av ryska granater idag.

Detta är ytterligare en fråga till hela världens judiska samhälle om hur många fler brott mot vårt gemensamma minne av Förintelsen Ryssland kommer att tillåtas begå på vår ukrainska mark.

De ryska styrkorna beskjuter medvetet civila, förstör bostadskvarter, träffar skyddsrum och sjukhus, skolor, universitet, till och med kyrkor, till och med minnesmärken över Förintelsens offer. De ryska styrkorna får just sådana order: att förinta allt som gör vårt folk till ett folk, våra människor till människor, vår kultur till kultur.

För 80 år sedan försökte nazisterna ta över Europa på just detta sätt. På precis samma sätt som ockupanterna agerar i Ukraina. Ingen kommer att förlåta dem för detta. Det kommer att finnas ett ansvar. Precis som för 77 år sedan. Troligtvis inte i Nürnberg, men innebörden kommer att vara analog. Ni kommer att få se. Alla kommer att få se. Alla. Vi garanterar det.

Ära åt alla våra hjältar. Ära åt Ukraina.