President Volodymyr Zelenskyjs tal till Europeiska rådet och Europas folk 24.03.2022

Talare 1

För en månad sedan tog ni ordet för första gången, ett par timmar efter början av Kremls krig mot Ukraina, ni vet att på samma sätt beslutades fyra sanktionspaket för genomförande, för det vi beslutade var utmaningen. Alla luckor har täppts till. Idag var det ett möte med G7-partnerna och ett NATO-möte, ni hade möjlighet att tala vid båda mötena. Innan vi kunde komma till er lyckades folk tränga sig in i vårt råd, president Biden deltog i vårt möte. Detta var för att visa att vi är enade, vi är effektiva och vi kommer att göra allt som är viktigt att göra.

Talare 2

Jag hälsar er alla, jag hälsar våra vänner, Ukrainas vänner, och jag hälsar alla som stödjer friheten, herr ordförande för Europeiska rådet, vän Charles. Jag gratulerar dig och jag gratulerar oss alla till ditt återval. Jag anser att detta är mycket viktigt och att det är rätt. Jag är tacksam för möjligheten att vända mig till er och till Europas folk. Idag är det en månad sedan den ryska invasionen, efter 8 år av aggression i Donbas, det är en månad av ett stort krig, kortfattat hur det har varit. För att allt är i huvudet och allt är i fragment, tyvärr tragiska. Allt började den 24 februari från Ryssland, när missiler flög tidigt på morgonen mot våra fredliga städer. Människor sov fortfarande, döden hade redan kommit. Ryssland sände pansarfordon mot oss. Förde in flera tusen stridsvagnar i Ukraina. Det är omöjligt att räkna hur många av dem som redan har brunnit upp, hur många som fortfarande kan attackera oss. Bomber föll över våra människor från flygplan som lyfte från Belarus. Och där erkände de inte ens att det var de som gjorde det. Ryssland intog kärnkraftverket i Tjernobyl. I 24 dagar släppte de inte ut personalen därifrån. Föreställ er, i 24 dagar levde människor på en sådan anläggning, arbetade på en sådan anläggning. Hela tiden våra människor, för att inget mer hemskt skulle hända i Tjernobyl. För att det inte skulle bli katastrofer. Men ryska soldater höll dem som gisslan. Ryska stridsvagnar sköt mot kärnkraftverket i Zaporizjzja. Ryssland slog till med missiler mot Babyn Jar. Har redan förstört mer än 230 skolor och 155 förskolor. Dödade 128 barn. Bombade universitet med missiler. Brände bostadskvarter med raketartilleri. Hela städer, byar. Bara till aska. Det finns ingenting kvar. Ryska soldater dödade journalister. Trots att de såg texten press på dem. Kanske har de inte lärt dem att läsa, bara att döda. Ryssland blockerade Mariupol. Det är en blockad som ingen kunde föreställa sig i vår tid. Hundratusentals människor utan vatten, utan mat. Under ständiga beskjutningar. Under ständiga bombningar. Ryska soldater spränger medvetet sjukhus, förlossningsavdelningar, skyddsrum. De spränger till och med skyddsrum. Föreställ er. Med full kännedom om att människor gömmer sig där. De dödade den 96-årige Boris Romanchenko i Charkiv. En rysk granat slog ner i hans lägenhet, lägenheten till en människa som överlevde nazistiska konstabler. Men som inte kunde överleva Ryssland. Kunde inte. Som gick in i vår ukrainska Charkiv. Tack Gud, våra militärer stoppade Ryssland där. Ryska styrkor använder fosforbomber. Det var i morse, idag. Våldtar kvinnor, plundrar hus, förstör alla kyrkor. Även de av det moskovitiska patriarkatet. Förde ut mer än 2000 barn från Ukraina. Vi vet inte var våra barn är. Var våra 2000 barn är. Beskjuter humanitära kolonner. De bryr sig inte om vem som är där. Barn, kvinnor, kyrkliga tjänstemän. Och för övrigt fanns det där personer som eskorterade den humanitära lasten. Dödar människor i Donetsk och säger att det är vi. Och säger att det är vi. Vi är ju nationalister. Allt detta görs av Ryssland. Redan i en månad. På vår mark. Och

Talare 2

Vad gör Ukraina? Gick inte in på annans mark. Drömde aldrig om något krig. Skjuter ner missiler. Uppmanar främlingar att lägga ner sina vapen och återvända hem. För livets skull. Förstår ni? För livets skull. Inte dödens. Behandlar och matar fångar. Tillåter dem att kontakta sina anhöriga via telefon. Samlar in kropparna av ryska soldater på fälten, som de bara lämnar kvar, överger. I hundratals, hundratals. Ukraina förenades för freden. Och för fredens skull förenar den världen. Försöker häva belägringen av städer. Upprätthåller säker drift av kärnkraftverk, även när ockupanter är närvarande där. Uppmanar MGT att ingripa och förklarar tålmodigt för den internationella byråkratin vad som händer. Evakuerar människor från farliga områden. Slutar inte försöka leverera humanitär hjälp. Dokumenterar ryska krigsbrott. Samlar bevis. Bjuder in journalister. Upprätthåller verksamheten i alla institutioner i en normal stat. Försvarar sitt eget land. Och varje morgon, ni hör, varje morgon, med en minuts tystnad, hela staten, hela Ukraina, alla barn, farförädrar, mormödrar, alla hedrar minnet av alla som dött för vår stat. Har ni hört något liknande på rysk tv? Har ni sett något sådant i deras skolor? De skäms till och med för ordet krig. De kallar det en specialoperation. Trots att de har anordnat en slakt här, precis som nazisterna gjorde. Det är olika världar, vi och de. Det är olika värderingar, det är olika inställningar till livet. Ryska soldater ser inte alls vad värdighet är. De vet inte vad samvete är, de förstår inte varför vi värdesätter vår frihet så mycket. Det är detta som avgör hur ett land kommer att leva. Och vem som hör hemma i Europa. Och vad med Europeiska unionen? Jag vill tacka, ni är förenade kring oss. Men jag vill säga att det som gjordes gjordes på ett sätt eller ett annat, på olika sätt. Men återigen, det viktigaste är att ni förenades. Och det värdesätter vi verkligen. Ni införde sanktioner. Vi är tacksamma, det är kraftfulla steg, men det var lite för sent. För om det hade varit preventivt, skulle Ryssland inte ha startat ett krig, eller åtminstone, ingen vet säkert, åtminstone fanns det en chans. Nord Stream 2, ni blockerade den, vi är tacksamma. Och det är rätt, men det var också lite för sent. För om det hade skett i tid, skulle Ryssland inte ha skapat en gaskris, åtminstone fanns det en sådan chans. Och nu förbereder vi tillsammans Ukrainas medlemskap i Europeiska unionen. Slutligen, här ber jag er, kom inte för sent, tack. För under den här månaden har ni jämfört dessa världar. Och ni ser allt, vad varje sida är värd. Och att Ukraina bör vara med i EU redan inom kort. Åtminstone har ni allt för det. Och vi har denna chans. Litauen är för oss, Lettland är för oss, Estland är för oss, Polen är för oss, Frankrike, Emmanuel. Jag tror starkt på att ni kommer att vara för oss. Slovenien är för oss, Slovakien är för oss, Tjeckien är för oss, Rumänien. Vet vad värdighet är, och kommer därför i det avgörande ögonblicket vara för oss. Bulgarien är för oss, Grekland tror jag är med oss, Tyskland. Jag kommer lite senare. Portugal, ja i princip. Kroatien är för oss. Sverige, gul-blå måste alltid vara tillsammans. Finland, jag vet att ni är med oss. Nederländerna är rationella, vi kommer att hitta ett gemensamt språk. Malta, jag tror att det kommer att gå. Danmark, jag tror att det kommer att gå. Luxemburg. Vi förstår varandra. Cypern. Tror starkt att de är med oss. Italien. Tack för stödet. Spanien. Vi kommer att hitta ett gemensamt språk. Belgien. Vi kommer att hitta argumenten. Österrike. Tillsammans med ukrainarna. För er är detta möjligheter. Jag är säker på det. Irland, ja i princip.

Talare 2

Jag vill stanna här och vara uppriktig. En gång. Och för alltid. Ni måste själva bestämma vem ni är för. Ni är en suverän stat. Jag har varit i Budapest. Jag älskar er stad. Jag har varit där många gånger. Mycket vackert. Mycket billigt. Själsfullt. Och likadana människor. Ni har haft tragiska ögonblick i livet. Jag har varit på er strandpromenad. Jag såg detta minnesmärke. Skor på Donaus strand. Om massmord. Jag var där med min familj. Lyssna, Viktor. Vet du vad som händer i Mariupol? Snälla, om du kan, gå ner till din strandpromenad. Titta på de skorna. Och du kommer att se hur massmord kan upprepas i den moderna världen. Och det är vad Ryssland gör idag. Samma skor i Mariupol. Där finns likadana människor. Vuxna. Och barn. Och farförädrar. Och mormödrar. Och det finns tusentals av dem där. Och dessa tusentals finns inte längre. Och du tvekar, om det ska bli sanktioner eller inte? Tvekar du att släppa igenom vapen eller inte? Tvekar du att handla med Ryssland eller inte? Det finns ingen tid att tveka. Det är dags att bestämma sig. Vi tror på er. Vi behöver ert stöd. Vi tror på ditt folk. Vi tror på Europeiska unionen. Och vi tror att Tyskland också kommer att visa sig i det avgörande ögonblicket. Tack. Ära åt Ukraina!

Talare 1

Tack till er. Och allt vårt stöd. All vår vänskap med er. Tack, Volodymyr. Mycket.

Talare 2

tack. Tack, Charlotte. Tack alla. Ha det bra. Tack så mycket.