Volodymyr Zelenskyj talade vid Natos toppmöte 24.03.2022

Tack, ärade generalsekreterare, ärade närvarande. Jag hälsar er från Kiev, från vår huvudstad som har kämpat i en månad nu, liksom hela vår stat.

Ja, det är sant, vi är inte med i Alliansen, inte i världens mäktigaste försvarsunion, inte en av de 30 staterna under paraplyet av gemensamt försvar, under paraplyet av artikel 5. Det känns som om vi befinner oss i en gråzon, mellan väst och Ryssland, men vi försvarar alla våra gemensamma värderingar, och vi är ljusa människor, och vi har försvarat dessa värderingar i en månad nu.

En månad av heroiskt motstånd, en månad av djupaste lidande, en månad av straffri förstörelse av en fredlig stat, och tillsammans med den hela den globala säkerhetsarkitekturen. Allt detta sker inför hela världens ögon.

Under årtionden har Ryssland samlat på sig betydande resurser, militära resurser, manskap, utrustning, flygbomber, raketer. De investerade enorma summor i död, medan världen investerade i liv. Men Ukraina håller ut till ett modigt pris, tyvärr till priset av tusentals liv, till priset av förstörda städer, till priset av nästan tio miljoner internflyktingar. Tre och en halv miljon av dem befinner sig redan på era territorier, på NATO-ländernas territorier. Tack för stödet till dessa människor.

Och människor fortsätter tyvärr att lämna sina hem, för att rädda sig från den terror som ockupanterna har fört med sig. Redan under invasionens första timmar utsattes vi för grymma robotattacker. Under en månads krig har Ryssland avfyrat över tusen olika raketer mot våra städer och genomfört hundratals flyganfall.

Redan den 24 februari vände jag mig till er med en helt begriplig och logisk begäran om hjälp att stänga vårt luftrum. I vilket format som helst. Att skydda våra människor från ryska bomber och raketer. Vi fick inget tydligt svar. Ukraina har inte kraftfulla robotvapen. Vi har ett betydligt mindre flygvapen än Ryssland, därför är deras överlägsenhet i luften en tillämpning av massförstörelsevapen. Och ni ser konsekvenserna idag, hur många människor som dödats, hur många fredliga städer som förstörts.

Den ukrainska armén har stått emot i en månad under ojämna förhållanden, och i en månad har jag upprepat samma sak. För att rädda människor och våra städer behöver Ukraina militärt stöd utan begränsningar.

Hur menar ni med begränsningar? Ryssland använder hela sin arsenal mot oss. De förstör allt levande, alla objekt, från bostadshus till kyrkor, från livsmedelslager till universitet, från broar till sjukhus. Och Ukraina har vänt sig till er för att få flygplan, så att vi inte förlorar så många människor. Och ni har tusentals stridsflygplan, men hittills har vi inte fått ett enda.

Vi har bett om stridsvagnar för att kunna häva blockaden av våra städer som nu går under: Mariupol, Berdjansk, Melitopol och andra. Städer där Ryssland håller hundratusentals människor som gisslan och skapar en konstlad svält. Inget vatten, ingen mat, inget finns där. Ni har minst 20 000 stridsvagnar. Ukraina bad om en procentsats. Att ge oss eller sälja till oss en procent av alla era stridsvagnar, men vi har ännu inte fått ett tydligt svar. Det är det mest skrämmande under ett krig, att inte få tydliga svar på förfrågningar om hjälp.

Ukraina har aldrig velat detta krig och vill inte kriga i åratal. Vi vill bara rädda våra människor, vi vill överleva, helt enkelt överleva. Liksom vilket folk som helst har vi, anser jag, rätt till detta, rätten till liv. Rätten till denna ena procent.

Och jag anklagar inte NATO nu, jag vill vara tydlig. Ni är inte skyldiga, det är inte era raketer, det är inte era bomber som förstör våra städer. Förresten, i morse användes fosforbomber. Ryska fosforbomber, återigen dödades vuxna och återigen dödades barn. Jag vill bara att ni ska veta att Alliansen fortfarande kan förhindra ukrainares död till följd av ryska attacker, till följd av den ryska ockupationen, genom att ge oss alla de vapen vi behöver.

Ja, vi är inte med i Alliansen. Och jag framställer inte några anspråk på det. Men ukrainarna trodde aldrig att Alliansen och Alliansens medlemsstater skulle vara olika saker. Att ni i frågor om liv och död kan vara en styrka var för sig, men inte tillsammans. Att även NATO kan vara rädd för Rysslands handlingar.

Jag är övertygad om att ni redan förstår att Ryssland inte har för avsikt att stanna i Ukraina. De har inte det och kommer inte att göra det. De vill gå vidare mot NATO:s östra medlemmar. Baltikum, Polen – det är säkert. Kommer NATO då att sluta tänka på detta, sluta oroa sig för hur Ryssland ska reagera? Vem kan vara säker på det? Och är ni säkra på att artikel 5 kan fungera?

För oss fungerade inte Budapest. Vårt Budapest-memorandum fungerade inte för freden i Ukraina. Och jag ska vara ärlig mot er, Budapest fungerar inte för freden i Ukraina idag heller.

Ja, vi får hjälp från enskilda medlemmar i Alliansen. Jag är mycket tacksam. Alla ukrainare är uppriktigt tacksamma för detta. Till var och en av er som ger det ni äger för att stödja oss. Men vad gör Alliansen? Frågan om artikel 5 är fundamental. Jag vill bara att ni ska veta vad vi tänker om detta.

Och jag önskar uppriktigt att vi har fel i våra bedömningar och i våra tvivel. Och att det faktiskt är så att ni har en mycket stark Allians. För om vi har fel, så är världen säker. Men om vi inte har fel, om så bara med en procent. Jag ber er att ompröva er inställning, era egna bedömningar.

Och att verkligen bry er om säkerheten i Europa, och därmed i världen.

Ni kan ge oss en procent av alla era flygplan. En procent av alla era stridsvagnar. En procent. Vi kan inte bara köpa detta. Sådan leverans beror direkt och endast på NATO:s beslut. För övrigt, på politiska beslut.

MLRS-raketsystem, sjömålsvapen, luftvärnssystem. Går det verkligen att överleva ett sådant krig utan detta? Så när allt detta slutligen är på plats, kommer det att ge oss, precis som er, 100 % säkerhet. Och vi behöver en procent.

Och det enda jag kräver av er efter en sådan månad av krig är en bön för våra soldaters skull. Efter ett sådant krig mot Ryssland. Jag ber er, säg aldrig mer. Säg aldrig till oss att vår armé inte uppfyller NATO-standarder.

Vi har visat vad våra standarder är kapabla till, hur mycket vi kan bidra med till den allmänna säkerheten i Europa och i världen, hur mycket vi kan göra för att skydda mot aggression mot allt vi värdesätter, och som ni värdesätter. Men NATO har ännu kvar att visa vad Alliansen kan göra för att rädda människor, visa att detta verkligen är världens mäktigaste försvarsunion.

Och världen väntar, och Ukraina väntar mycket. Vi väntar på konkreta handlingar, konkreta säkerhetsgarantier från dem vars ord är trovärdiga och vars handlingar verkligen kan bevara freden. Alla förslag ligger på bordet, våra behov ligger på bordet. Vi behöver fred omedelbart.

Svaren ligger bara hos er. Jag tackar dem som hjälper oss. Tack till er. Ära åt Ukraina! Tack.