Dag 32 av kriget. President Volodymyr Zelenskyjs tal till ukrainarna

Det starka folket i vårt starka land, idag är dagen då det återigen bekräftas hur långt ifrån Ryska federationen vi befinner oss. Föreställ er, där i Moskva har de fått panik över min intervju med ryska journalister, de av dem som har råd att tala sanningen. När journalisterna redan förberedde publiceringen av vår intervju, pratade vi med dem, och idag kom den ryska censurmyndigheten med hot. Så skrev de, de kräver att man avstår från att publicera samtalet. Det skulle vara löjligt om det inte vore så tragiskt. De har förintat yttrandefriheten i sin egen stat, försöker förstöra grannstaten, framställer sig själva som en global spelare, men samtidigt är de rädda för ett relativt kort samtal med några journalister.

Tja, om reaktionen är sådan, betyder det att vi gör allt rätt, det betyder att de är nervösa. Kanske har de sett att deras medborgare får allt fler frågor om hur det står till i deras stat.

En maximal kontrast är mitt samtal med våra älskade ukrainska tv-personligheter; jag höll en zoom-konferens med nästan femhundra av våra mediepersoner som skapar telemaratonet Enade nyheter. Tacksam mot dem än en gång. Även om vi var tidsbegränsade, pratade vi ändå ganska grundligt; man känner att alla bryr sig om Ukraina, bryr sig om oss, bryr sig om vår framtid.

Jag noterade många frågor och förslag. Vi kommer definitivt att arbeta med alla.

Idag stödde jag också ett globalt maraton för fred i Ukraina. För övrigt inte bara på tv, utan även i dussintals städer över hela världen. Människor samlades för att stödja vår stat, vilket är glädjande, för att stödja friheten. Ett imponerande antal människor på torgen i Europa och på andra kontinenter. Och detta är extremt viktigt, för när folk är på torgen kan politikerna inte längre låtsas som att de inte hör, inte hör oss, inte hör Ukraina.

Jag fortsätter att vända mig till parlamentariker i andra länder. Veckan planeras bli mycket intensiv ur ett diplomatiskt perspektiv. Så ingen kommer att lyckas gömma det ukrainska intresset i något politiskt kontor eller i byråkratiska kryphål. Vi ska inte låta någon glömma våra städer, glömma Mariupol och andra ukrainska städer som de ryska militärerna helt enkelt utplånar.

Allt fler människor i världen är på Ukrainas sida, på det godas sida i denna kamp mot det onda. Om politikerna någonstans inte vill följa folket, ska vi lära dem. Det är grunden i demokratin i vår nationella karaktär.

Jag vill återigen tacka våra människor i Cherson, i Kachovka, i Slavutych och i andra städer som inte slutar göra motstånd mot ockupanterna. Om ockupanterna tillfälligt har gått in i ukrainska städer, betyder det bara att de kommer att tvingas gå ut. Och till those fenomenala dårar som försöker samarbeta med den ryska militären, vill jag påminna om att de överger till och med sina egna. Vad kommer de att göra med främmande förrädare? Jag skulle säga till dem: tänk efter, men jag vet att sådana människor inte har något att tänka med, annars skulle de inte ha blivit förrädare.

Självklart kommer vi att arbeta under veckan för nya sanktioner mot Ryska federationen och mot aggressionen, som behövs så länge ryska trupper befinner sig på ukrainskt territorium. Framför oss ligger också en ny omgång förhandlingar, för vi söker fred, på riktigt, utan dröjsmål.

Enligt vad jag har blivit informerad om finns det möjlighet och behov av ett personligt möte redan på Turkiets territorium. Det är inte dåligt, vi får se resultatet; våra prioriteringar i förhandlingarna är kända. Ukrainas suveränitet och territoriella integritet är inte diskutabla, effektiva säkerhetsgarantier för vår stat är obligatoriska, och vårt mål är uppenbart – fred och så snabb som möjligt återställande av ett normalt liv i vår hemnation.

Vår stats väpnade styrkor håller ockupanterna tillbaka, och i vissa riktningar tar de till och med steg framåt; bra jobbat. Våra försvarares mod, det sätt på vilket de agerar klokt på slagfältet, är så viktigt att inga tacksamhetsord helt räcker till. Men om och om igen tröttnar jag inte med att tacka, tacka varje försvarare, varje kvinnlig försvarare, alla som kämpar för framtiden för oss och er, för våra barn, för vårt folk. Jag har undertecknat dekret om att tilldela titeln Ukrainas hjälte till 15 militärer i Ukrainas väpnade styrkor, tre av dem postumt.

Även ett dekret om att utmärka 142 militärer i Ukrainas väpnade styrkor och 5 militärer i Ukrainas statliga skyddsmyndighet med statliga utmärkelser. Att underteckna sådana dekret är, som ni vet, för mig, om jag ska vara ärlig, en stor ära. Evigt minne till alla våra hjältar, evigt minne till varje person som gav sitt liv för Ukraina, för oss. Ära åt er alla, ära åt alla våra hjältar, ära till Ukraina!