Stor intervju med Volodymyr Zelenskyj för representanter för ryska medier 27.03.2022

Talare 1

Låt mig presentera mig. Jag heter Mikhail Dzygor. Tillsammans med mig är ryska oberoende journalister, chefredaktören för tv-kanalen «Dozhd», Tikhon Dzetko, chefredaktören för publikationen «Meduza», Ivan Tolpakov, Vladimir Solovyov, inte att förväxla med hans fullständiga namne, specialkorrespondent för tidningen «Kommersant», Vladimir Vyacheslav Vyacheslavovich

Talare 3

Solovjov. God dag.

Talare 1

Tillsammans med oss är Nobelpristagaren Dmitry Muratov osynligt närvarande. Han kunde inte ansluta just nu, men han har skickat sina frågor till oss. Låt oss därför ställa frågorna en och en. Vi börjar just med Dmitry Muratovs fråga. Jag läser upp: ”Bäste herr president. Jag tror att ni känner till skämtet att bokstäverna V och Z, som nu används i stor utsträckning i Ryssland, är era initialer. Är enligt er mening – ursäkta formuleringen – den ’slutgiltiga lösningen på Zelensky-problemet’, citattecken, ett av huvudmålen med anfallet mot Ukraina?”

Talare 4

Ett av målen med attacken mot Ukraina är eliminering. Mig – eliminering, ja.

Talare 5

Förlåt, jag hör inte så bra, det brukar vara högljutt här. Jag har hört många av dessa olika tankar angående att jag planeras att elimineras och att det har skett, men det var nog flera försök av olika personer. Kan ni

Talare 2

Menar du politisk eliminering?

Talare 5

Det spelar ingen roll, Seryozha, jag kan missa att höra något, men jag förstår betydelsen av varje ord väl. Angående elimineringen av den eller den. Jag förhåller mig mycket lugnt till det. Vissa grupper av människor skickades iväg, med början med de politiska, om vi talar om min politiska eliminering. Det var en grupp av Medvedchuks och så vidare, den nuvarande ryska ledarens nära allierade. De hittade politiska format för eliminering på något sätt i lokalvalen. Det fanns mycket olika typer av propaganda, försvagning av den lokala makten. En av huvudorsakerna efter min seger i presidentvalet och partiet. De förstod att den centrala makten förlorade det starka inflytandet av rysk politik på ukrainsk politik. Den var och var tillräckligt kraftfull. De valde en annan taktik, taktik för seger i regionerna. Varför? För att regionalt, vad är det som händer? Jag vet inte hur det är hos er helt och hållet, jag vet inte det på djupet. Jag tror att ni kommer att rätta mig. Men vad hade vi? Hos oss fanns det under lång tid ett majoritetssystem på lokal nivå. Och lokalt fanns det som regel olika finansiella och politiska grupper, ingrodda politiker skulle jag kalla dem, som påverkade brottsbekämpande myndigheter på lokal nivå, politiken, ja, allt. Ni kan vinna och kontrollera, i ordets normala, demokratiska mening, kontrollera makten, den centrala makten, ha vissa befogenheter som folket gett er i legitima och rättvisa val, men på lokal nivå kan ni inte lösa någonting. Ni kan genomföra en reform som helt enkelt inte når fram dit. Vet ni, det är som en sorts politisk kamp. Man tror att man precis har kommit dit, att man har en mängd idéer, ambitioner, enorm energi och tillräckligt unga människor. Jag talar nu inte om ålder, utan om ett team av människor med ett ungt och klart sinne. Men du kan inte nå fram till regionerna, för där är allt helt enkelt blockerat. Därför valde de en sådan taktik, de lämnade ett stort inflytande regionalt. Ett stort inflytande. Dessutom vet vi hur de försökte köpa upp andra partiers franchiser på lokal nivå. Det finns mycket pengar där, och det är okänt hur mycket, men Ryska federationen har alltid hjälpt denna politiska struktur genom olika kanaler. Sedan såg vi de första stegen i vissa råd, distrikts- eller oblastråd, där de kom med vissa ultimativa krav. Detta gäller den politiska elimineringen. Att blockera någonstans, att avsätta representanter för det styrande partiet någonstans och så vidare och sådant. Att införa vissa aspekter någonstans, att en viss reform inte ska gälla eftersom vi är på väg mot en decentralisering av makten och vi löser det själva här på plats. Sådana saker fanns lokalt, det var i allmänhet deras ideologi, och från lokala råd gå vidare till nyval i parlamentet. Detta hände, nyval i parlamentet ville de ha väldigt gärna, de förenades till och med, låt oss säga, vänstern med högern, med alla möjliga, till och med i mitten. De förenades för att, ja, avsätta själva styrbarheten i processen. Varför? För att vi nu smidigt går över till spekulationer eller till verkligheten av fysisk eliminering. För när det är en instabil situation i landet, en instabil ekonomi, allt faller samman, kaos i Verkhovna Rada, vi har demokrati i Ukraina, det är väl känt för er, vi har strejker som börjar där, och det gick från dessa lokala råd till jordreformer, från jordreformer till bankreformer, det är vad vi genomförde och har genomfört, som förvaltning av vattenresurser, vi gjorde väldigt många saker som tyvärr nu på grund av kriget har lagts åt sidan, lagts på en hylla som inte ens syns i vårt, så att säga, dagens rum, lagts lite längre bort, men allt detta kommer naturligtvis att passera. Och i allmänhet behövdes denna destabilisering bara för att, genom att ha en stark regional kraftmässig styrbarhet, gå över till att partierna splittrade monomajoriteten, kaos i landets ekonomi och instabilitet i den politiska anden i Ukraina och i samhället skulle leda till en eskalering från Ryska federationens sida och den nuvarande ryska presidentens styre. De skulle helt enkelt kunna ockupera vårt land mycket snabbare då, det ingick definitivt i planerna, vi har uppgifter, inte ens i uppgifterna från andra länders underrättelsetjänster, främst våra egna underrättelsetjänster, främst vår förståelse av kulturen och anden överhuvudtaget, hur man ser på Ukrainas politik. Det faktum att man tyvärr inte ser Ukrainas självständighet, det är överhuvudtaget en tragedi för oss och er, jag vet inte om jag kan tala med er, förmodligen med er, för det finns två samhällen, först och främst är det folken, och sedan makten. Jag anser att det är en tragedi, att detta har hänt. Det vill säga, vår oförmåga som en självständig stat, att inte uppfatta detta, utan snarare mottagligheten för något, någon sorts produkt och i allmänhet någon del av något, någon stor organism där den nuvarande ryska presidenten ser sig själv som ledare. Men vi anser oss inte vara en atavism, vi anser oss vara en självständig stat, med en lång och djup historia, med moralisk integritet, ja, om moral och enighet finns det inget att säga, jag tror att vi visar idag hur det egentligen är. Så, jag ska avsluta den här tanken som jag började med, kanske länge, men förlåt. Med det att denna destabilisering inte uteblev, utan i planerna och i planerna inom vårt land, hos de politiska grupper som jag talade om, och i de externa gruppernas planer, nämligen Ryska federationens, ingick eskalering i dessa planer. Jag vet inte vad som rapporterades högst upp i Ryssland, jag vet inte vad som rapporterades uppåt, men jag tror att de sa att vi väntar på er här, väntar med blommor, med leenden, situationen är mycket dålig, den nuvarande presidenten får inget stöd, det nuvarande partiet får inget stöd, jag är 99,9 % säker på detta, jag skulle inte kasta ur mig orden så i den här situationen, men så var det, och som sagt, isen har börjat brytas, mina herrar, och då, när man såg att det inte gick helt rätt, var den parallella utvägen naturligtvis att maximalt neutralisera dem som stabiliserar situationen.

vid makten, och när det är krig, men vem kan garantera stabilitet, kan endast presidenten, eftersom undantagstillstånd, i kraft av befogenheter, i kraft av gällande lagstiftning i det självständiga Ukraina. Så är det.

Talare 2

Vadim Ivanovich, jag skulle vilja fråga just om det som händer dessa dagar, om stridshandlingarna, om kriget, vi ser att en av de mest fruktansvärda brännpunkterna under de senaste veckorna är Mariupol, vi vet att staden är praktiskt taget helt förstörd, och om den humanitära katastrof som befolkningen i Mariupol genomgår, men ändå, vem kontrollerar staden nu? Det kommer motstridiga uppgifter i ärendet, kan du? Ja,

Talare 5

det finns ingen motsägelse, det informationskaos som råder är förståeligt, dess utlöpare är förklarade, verkligheten är sådan, staden är blockerad av ryska militärer, alla infarter och utfarter från staden Mariupol är blockerade, vidare är hamnen minerad, sedan är det entydigt en humanitär katastrof, där inne, i staden, eftersom det är omöjligt att få in livsmedel, läkemedel, livsmedel, vatten, läkemedel, de ryska militärerna beskjuter, beskjuter just humanitära transporter, konvojer, de beskjuter, dödar förarna, vad som händer med dessa transporter kan jag inte säga, många av dem kördes tillbaka, alltså, detta är vår riktning, Zaporizjzja, Berdjansk, alla områden i Zaporizjzja-regionen, hela denna riktning är komplicerad, där är det 100–120 kilometer av de svåraste utmaningarna, det pågår ständiga beskjutningar, evakueringar, genom olika medel nåddes vissa överenskommelser, avblockering skedde under utresor med civila transporter, passagerartransporter, från Mariupol i riktning mot Ukraina, tvångsförflyttning av människor från Mariupol skedde inte i vår riktning, i den, så att säga, motsatta riktningen, den ockuperade, i den riktning som Ryssland pekade ut, dit Ryssland förde bort, det sker också med tvång, enligt våra uppgifter har över 2000 barn förts bort, och det betyder att de är stulna, eftersom vi inte känner till de exakta platserna för alla dessa barn, som fångar, sådana demoner och bara, ja, sammanfattningsvis är det en katastrof, jag kan inte beskriva för er hur det överhuvudtaget ser ut, det är hemskt, de håller dem som själar för utbytesfonden, alltså, det vill säga att de, ja, det finns inte tillräckligt med kulturella ord, bara emotionella bokstäver dyker upp nu, tyvärr, eftersom vi är uppriktiga mot varandra, jag försöker i princip alltid vara uppriktig, så, det finns våra trupper där inne, detta är angående varför det är ett informationskaos, eftersom de ryska trupperna gick in där inne, där de kunde, för detta syfte, i vissa delar av staden gick de inte in, eftersom det finns våra killar som vägrade svara på deras uppmaningar, dessutom vände sig deras familjer till mig, dessa killars, jag har pratat med dessa killar, dessutom pratar jag med dem, vi [hörs] ett par gånger, exakt varannan dag, så tar jag kontakt, jag försöker verkligen hitta tid för detta, det är viktigt för mig, jag sa också till dem att jag förstår allt, killar, jag förstår allt, vi kommer definitivt att återvända, men om ni känner att ni behöver gå ut, och ni känner att det är rätt, och att ni kan överleva, så gör det, jag förstår hur det ser ut för en soldat, gör det. De sa att, men jag gav dem det valet, de sa, hör här, vi kan inte, det finns sårade människor här, vi lämnar inte de sårade, dessutom sa de, vi lämnar inte de döda, för att ni ska förstå, i staden ligger lik på vägarna, på trottoarerna, lik ligger bara där, ingen städar bort dem, ryska soldater och ukrainska medborgare, alla, det är folkmassor, alltså inte folkmassor, ursäkta, jag kan inte säga det om människor, en hög, en hög, en hög, en hög, jag kan inte hitta det rätta ryska ordet, jag vet helt enkelt inte hur man uttrycker det på ryska, ja,

Talare 3

ja,

Talare 5

Ja, ni förstår, det här ser hemskt ut, men våra militärer är inte beredda att lämna ens döda soldater, att lämna dem någonstans, som, förlåt mig, som någon där jag inte vill säga, begrava, gräva ner, som skräp, de är inte beredda till det, och inte bara officerare, utan alla, därför försvarar de staden och försvarar de sårade, och försvarar de döda som de vill begrava, vi ville evakuera, vi liken, vi bad dem låta oss evakuera liken, vi fick inte evakuera varken liken, de sårade eller någon annan, jag vet inte om de transporterar ryska soldater, jag vet inte om de kör i den andra riktningen, dit de evakuerade våra barn, jag vet inte, den informationen, den är olika där, det gillar jag inte heller, eftersom den har en sådan vandrande karaktär ur sannings- och rättviseperspektiv, så, därför är jag inte beredd att skriva under på dessa ord här, men allt annat, det ni har hört, är sanningen.

Talare 1

När det gäller det motstridiga, inklusive antalet döda, särskilt de olika uppskattningarna från rysk sida och ukrainsk sida angående antalet döda ryska soldater, varför är uppskattningarna av någon anledning så olika, vad händer med kropparna av de ryska soldater som dött, transporteras de hem till fosterlandet, begravs de på platsen, har ni några, eftersom ni har uppskattningar, listor över dessa döda?

Talare 5

Listor sammanställs, våra killar sammanställde, jag vet, de sammanställde listor, militära killar, alla som är i fångenskap, ja, alla som befinner sig i fångenskap, alla dessa listor finns, dessa uppgifter finns, jag vet inte om de intresserar alla politiker, jag tror att de inte intresserar dem särskilt mycket, men ur deras föräldrars perspektiv, naturligtvis, det är ju helt hopplöst, det är omöjligt att leva så, att förstå informationen, många föräldrar tror, jag tror att alla listor, jag är rädd för att erkänna det, men det verkar mig som att den ryska sidan har alla listor, jag har hört att våra militärer vände sig till dem angående utbytet, precis som den ryska sidan vände sig till den ukrainska sidan, och för att överhuvudtaget kunna tala om några utbyten, så visas listor, och listor visades, vi förstår ungefär, vi håller det inte hemligt, hemligt vem som är vår krigsfånge, ja, där, för det mesta, så, och därför överlämnades listorna, jag, min reaktion, militärer vände sig till mig, frågade vad mitt beslut var, jag sa till dem att jag anser att det första förslaget var, låt oss byta alla mot alla, jag anser att det inte är nödvändigt att agera enligt några allmänt accepterade normer, som att vi väntar tills kriget är slut, eller att man måste samla ihop lite till, jag förstår inte varför det är så, jag anser att det finns en överenskommelse, att vi byter alla mot alla, det finns så och så många där idag, låt oss byta dem mot så och så många, det spelar ingen roll, alltså, inte mäta, 10 mot 10, 11 mot 11, oj vänta, vi samlar ihop lite till, det är vad de gör nu med civila människor, det är bara ett sorts svineri, så, jag sa att om de stjäl barn, kommer vi på alla sätt, naturligtvis, ja, se, det kommer allt att sluta med att det inte blir några förhandlingar, ingenting kommer att hända, vi kommer att lämna allt, vi kommer inte att komma överens om någonting med dem, vi kommer inte att avsluta någonting, och vi kommer inte att byta ut någon, för att det är ett djuriskt beteende, jag såg det i Minsk-processen, jag kallade det för ett djuriskt beteende då, vi kom överens med Putin 2019 om att vi skulle byta alla mot alla under de närmaste två månaderna, vi hade ett möte i december, vi hade ett utmärkt utbyte, jag tror 100-110 personer, jag tror, och det fanns fortfarande en lista kvar, alltså, från deras sida, de kunde aldrig ge uppgifter om vilka deras personer var i våra fängelser, och så vidare, och sådant, jag, våra listor överlämnade vi, en kopia gavs till OSSE, och alla kopior gav jag bort, eftersom det även fanns frågor om killarna från Krim, jag överlämnade, för säkerhets skull, vi överlämnade listor till turkarna, tyskarna, fransmännen, ryssarna, till alla överlämnades de speciellt till OSSE, ja, och speciellt för att det inte senare skulle uppstå några frågor, allt tog slut, de bytte inte ut någon åt oss, inget "alla mot alla" fungerade då, ja, så det är därför det är den här historien med utbyten nu, information angående, alltså, jag avslutar den här, tanken hoppade över, sorry, alltså, informationen om utbytesfonden har vi inget att dölja, jag vet inte hur offentlig den är, jag har ärligt talat inte funderat på den frågan än, vet du vad den andra sidan frågade, vi överlämnade listorna, gud vet om de behöver dem, jag är helt enkelt inte säker på att de behöver dessa listor, för så fort några av dessa killar dyker upp, där är det bara barn, särskilt dessa 3-4 år, jag är verkligen förvånad över vad det är,

Talare 5

och för vissa av oss tog vissa perioder i livet slut 2003–2004, det finns människor födda på those år, så jag tänker att de inte vill visa vad som händer med liken, jag förstår inte riktigt hur de, ja, vi har en speciell process där, hur dessa människor, vi vill överlämna dem, vi vill ge bort dem, vi vill inte behålla, ja, liken, det förstår ni ju utmärkt, vi vill att de ska åka iväg, ja, först vägrade de, sedan hände något annat, sedan erbjöd de oss vissa påsar och det var allt, lyssna, ja, det här, se, allt detta ser ut, ja, jag vet inte ens, vet ni, vi har alla nog haft något i livet när människor gick bort, inte ens nära människor, inte släktingar, till och med när, ja, lyssna, till och med när en hund eller katt dör, så gör man inte så, det vill säga, det är i allmänhet som sopsäckar, jag förstår ärligt talat inte vad folk tänker, särskilt vad föräldrarna till dessa barn tänker, jag förstår inte, jag skulle helt enkelt ha tänt eld på allt jag kunde, om jag hade haft någon deputerad boende bredvid mig, jag säger er helt uppriktigt, jag var i princip en sådan person även före presidentposten, folk skulle ha slagit i ansiktet på någon distriktschef eller vad det nu är, om de hade levererat något i en påse eller inte velat hämta, eller dolt det, hur det är, en mor där, vem det än var, det här säger jag till er som president i ett krigförande land med ryska soldater som kommit hit, och vi hatar vad de gör, men jag lyssnar, ja, det finns ju, liksom, i hatet är det krig, men det är ju inte boskap, det är inte boskap, och därför är allt detta väldigt, naturligtvis, varför är allt detta skrämmande, det ska jag säga er, för att det är skrämmande, och det är skrämmande för när man har en sådan attityd mot sina egna, vilken attityd har man då mot alla andra, och vi är definitivt inte "sina egna" för den ryska regeringen, det är det som är skrämmande, jag anser att det är barbari, och att allt detta kommer att sluta illa, för Ukraina förstår vi i vars namn, men vad, vad har ni, ni, jag vill inte förolämpa er, förlåt om jag säger det, ni, jag vet bara inte hur jag ska säga det på annat sätt, jag säger som det är, vad som händer i ert land i Ryssland, för mig är hela den här historien obegriplig, en tragedi, en tragedi, ja, och som påverkar oss, därför är jag så orolig, och många av dessa barn, jag vet inte, antingen svor de trohetsed eller gav ett löfte, många av dessa barn som inte visste vart de åkte, ja, naturligtvis säger många dumheter och ljuger, där, först, ja, av skräck, vet inte vad som kommer hända med dem, och sedan, när de ser att de behandlas normalt, så långt det är möjligt, normalt, för krig kan vara på olika sätt, då är många chockade, alla deras telefonsamtal till sina föräldrar och så vidare, och "hämta oss", och hur de överger stridsvagnar, och ett enormt antal avlyssningar, bara ett enormt antal samtal där de säger, typ, så och så, jag sköt mig själv i benet idag, och så Pasha där, han bröt något, och det här, ja, se, det går en kolonn med 200 stridsvagnar, våra sprängde 30, det är allt, räkna med att kolonnen är borta, 70 stridsvagnar flyr, de är inte krigare, de tvingades, de skickades till slakten, och det är så det är, men låt oss tyvärr återgå till vilka konsekvenser, resultat det får för oss, och resultaten av Mariupol finns inte, det finns helt enkelt inte, Volnovakha finns helt enkelt inte, städerna nära Kiev, i Kiev-regionen, våra småstäder som, ja, som jag trodde, precis som hos er, nära huvudstäderna, det är oftast småstäder, men oftast bor alla där, sommarstugor på landet, och så lever lokalbefolkningen, ja, sommarstugor och så vidare, det existerar inte längre, bränd jord, bara bränd jord, helt och hållet, det ser ut, ja, jag tror ni har sett några fotografier, men ni har inte sett allt, vi kan inte ens visa allt, det är omöjligt att visa, för det är omöjligt att ens visa för vår befolkning, hur det ser ut, det finns helt enkelt inga hus, i Volnovakha finns det helt enkelt ingenting, inga jävla hus, ingenting finns kvar, Mariupol, på grund av att det är en stor stad med en halv miljon invånare. Kan ni föreställa er, en stad med en halv miljon invånare där 90 % av byggnaderna är träffade. De finns inte kvar. Eller hur, de är nedbrända eller inte. Men där finns åtminstone höghus, och ni kan föreställa er vad som hände här. Men i städer som Volnovakha och så vidare, där finns det helt enkelt ingenting, absolut ingenting. Det är den attityden. Det vill säga, de åker fram och bränner, bara bränner. Jag vet inte ens vem den ryska armén någonsin har behandlat så här. Jag har inte sett det. Kanske var jag helt enkelt väldigt ung då, och jag minns inte alla bilder från kriget i Tjetjenien så detaljerat. Det var skrämmande där, men där, ja, förlåt, men dessa volymer går helt enkelt inte att jämföra. Idag, idag, det har varit två krig. Det går inte att jämföra. Dessutom ska jag säga er, det är omöjligt att jämföra volymen av det som hände under 8 år och under 4 veckor. Det går inte att jämföra. Det man pratade om i Donbass, från vår sida eller på de tillfälligt ockuperade områdena, det är ingenting, för att ni ska förstå, jämfört med det som händer här hos oss nu. Bara ingenting. Så bara av någon anledning, av någon anledning kom 6 missiler mot Lviv igår, 6 kryssningsmissiler. Av någon anledning, något paramilitärt, de letade efter något sådant, så att dessa 6 träffade. Vad har gjorts? De bombar olika oljedepåer, oljeterminaler. De förstår utmärkt att det är såddtid nu. Vilken relation har det till, även om de skulle prata om några militariserade historier och handlingar. Vilken relation har det till sådden? Ukraina mättar delar av Europa, delar av den arabiska världen. Vad? Ni har ju bra relationer med araberna. Det är ju inte den ryska federationen själv. Varken turkarna eller någon annan. Solrosolja, spannmål. Det finns ingenting. Dessutom kan man inte ens säga varför, för det är sant. För de lät inte spannmålslasterna transporteras ut. De lät dem helt enkelt inte transporteras ut. För alla dessa länder. De lät dem inte transporteras ut.

Talare 3

Vadim Alexandrovich,

Talare 5

ursäkta, vi

Talare 1

er

Talare 5

Vi avbryter. Jag fick bli avbruten. Det är sant.

Talare 6

Vi förstår, ja. Så gör vi. Herr president, hur har din personliga inställning till ryssar förändrats sedan den 24 februari 2022? Finns det människor kvar i Ryssland vars åsikt fortfarande är betydelsefull för dig? Och den svåraste frågan. Tror du att ukrainare och ryssar någonsin kommer att kunna normalisera sina relationer?

Talare 5

För det första. Trots att jag är president och bör vara en tillräckligt pragmatisk person. Inställningen försämrades efter den 24:e. Den försämrades väldigt mycket. Förlorad… Förlorad… den emotionella komponenten. Till Ryska federationen. Till folket. Till och med till folket. Trots att jag rationellt förstår att det finns många människor som stöder Ukraina. Jag är tacksam mot dem, för utan ryktesspridning, utan ärlig journalistik, utan den ryska människans inre potential, den som är för rättvisa och för Ukraina, och låt denne främst vara för sig själv. Det betyder att han kommer att vara för Ukraina i den här situationen. För ett krig på vårt territorium kommer inte att föra med sig något gott för denna ryska människa. Om han är medveten om det, förstås. Inställningen försämrades hos hela befolkningen. Det finns en oåterkallelighet. Jag ska berätta för er hur det är där. Ni kommer nog att förstå nu.

Talare 5

År 2014, när allt började, ryska-talande områden, låt oss säga så, områden i Ukraina, eller ryska-talande familjer, om ni så vill, alla kände ett hopp om att det här nu skulle ta slut. Att det nu skulle ta slut, att det hade hänt mycket, och att det uppstått missförstånd, och under långa år hade det trappats upp, och så vidare. En del av dessa familjer trodde att allt fortfarande gick att lösa, att man på något sätt kunde göra något. Precis så som jag säger till er. Precis så, på något eller annat sätt. Utan detaljer, för det är krig. Och det fanns en tydlig förståelse för att något behövde göras, på något sätt. Jag hade den förståelsen när jag ställde upp som president, för jag förstod att man måste göra allt för att stoppa kriget. Absolut. Och man måste bekämpa propagandan genom sitt eget exempel, visa att man vill förändra landet, förändra relationerna med grannarna, återställa allt, så att säga, i någon mening återföra allt till hur det var före år 14, hitta en gemensam förståelse, sätta sig vid förhandlingsbordet. Idag, under den här månaden, har en global, historisk och kulturell splittring skett. Global. Ja, inte bara ett krig. Jag anser att allt är mycket värre. Vissa människor blev kvar i Ryssland. För det första talar vi med varandra. För det andra finns det människor som har lämnat Ryssland. Det är inte så att jag stöder att de åker. Det är ett beslut de har fattat inom sig själva. Det finns kulturpersonligheter, konstnärer, som man kan hitta olika argument med. Låt oss säga att de kommer att hitta dem själva. De är den läsande procenten av nationen som kommer att förstå. Men det är en djup besvikelse att en stor del av befolkningen i Ryssland stöder det av olika anledningar. Jag vill inte ens säga att det är en informationsmässig hjärntvätt. Å ena sidan, ja. Å andra sidan, propaganda. Men det är ju också en bortförklaring. Låt oss vara ärliga. Det är en bortförklaring. Man kan väl inte låta bli att märka kriget under så många år. Man kan säga, ja, en vecka. De berättade en sak för oss, men något annat hände. Det här är inte ens som 11 september i USA. En tragedi som alla såg. Nej. Och inte heller bombningarna av husen i Moskva som ni minns. Och så vidare. Det är inte så. Det är inte ett enda steg. Det är 8 år, för i helvete. Det är länge. På 8 år hinner människor avsluta sin grundskoleutbildning. Man kan bli vuxen, utbilda sig. Man kan lära sig ett ämne. Man kan bli professionell inom vilket område som helst. Jag hade helt enkelt börjat med journalistik. Jag hade blivit utredare. Jag hade hittat det själv. Jag hade grävt. Om jag verkligen vill förstå vad man ska göra åt det. Men om jag inte vill, så vill jag inte. Det är lättare för mig att stödja den sittande regimen. Och jag anser att det är detta som är det allra värsta, den besvikelse som har uppstått. En besvikelse som övergått i ett hat mellan folk. Jag har inget svar på hur detta kan återställas. Jag har inget svar på om det överhuvudtaget någonsin kommer tillbaka. Jag är ingen profet. Och det kommer att avgöras just av de människor som… Se här, jag ska säga så här. Om några månader till, jag ska vara ärlig mot er, kommer varje familj att ha en förlust. På det eller annat sätt, utvisade, skadade. Ett barn. Något hände. En människa flyttade. Åkte till Polen. Åkte till Bulgarien. Hittade inget jobb. Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll. Blev rädd. Barnet började stamma. Gud vet. Alla kommer att ha någon form av sorg i familjen. Självklart inte som under andra världskriget. Självklart inte som under åren av ockupation. Men vi är inte klara än. Därför är teknologierna annorlunda. Men ockupationen sker också hårdare. För att den är mer intensiv. Förstår ni? För att ockupationen sker… Jag vill inte ens jämföra det med fascism. Jag vill inte jämföra. Men vi förstår hur ockupationer skiljer sig åt. Se det själva… Ni är djupa, bildade människor. Ni vet hur det gick till under olika krig, under olika perioder av ockupation. Det var inte lönsamt att utradera städer från jordens yta. För när man ockuperar vill man att någon ska bo där, arbeta. De ska tvätta dina kalsonger. Du är militär, en soldat. Någon måste göra det. Tvätta, städa, laga mat, käka. Biograferna var öppna i Frankrike. Här är det inte så. Inte alls så. Här går de in. Om den lokala makten eller någon annan inte vill… Den lokala makten har stulits. Folk börjar skrika något. Allt bränns ner.

Talare 1

Vladimir Alexandrovich, jag skulle vilja ha ett kort förtydligande, bokstavligen på nivån "ja" eller "nej". Stödjer ni bojkotten av Ryssland, ryska konstnärer, musiker, idrottare? För vi har alla nyligen hört om det som hände Sergei Loznitsa, som gick ut mot bojkotten och uteslöts ur den ukrainska filmakademin. Vad anser ni? Bör man bojkotta?

Talare 5

Jag anser att det är fel att bojkotta, till exempel, Loznica. Jag anser att Loznica är konstnär, utifrån vad jag har hört, jag kanske inte vet allt. Jag vet inte ens alla anledningar till varför organisationen uteslöt honom från någonstans. Jag anser att det var något slags misstag där, tycker jag. Jag vet inte. Är absolut inte djupt inne i frågan. Men han är en konstnär som har en pro-ukrainsk inställning, utifrån vad jag har hört, en rättvis inställning. Pro-ukrainsk betyder inte att man måste uttrycka sin ståndpunkt på ukrainska. Förstå att han… Nej, vi har inte sådant överhuvudtaget. Det är ju någon sorts informationsbubbla som medborgarna lever i. Därför, jag menar, för Rysslands medborgare berättar man att det är på något visst språk. Jag pratar lugnt med er, och när någon byter språk och pratar ryska med mig, i Ukraina byter jag till ryska. Jag är president. Jag anser att när det gäller presidenten, hur han beter sig, så kan man förstå att om folket stöder honom, ja, då stöder folket det. De förhåller sig lugnt till det. Men hatet mot allt rysk kommer att växa. Utan tvekan. Jag säger detta, förlåt, istället för ja eller nej blir det lite längre, för ibland svävar tankarna iväg. Det är en sådan dag idag, jag är lite splittrad. Har inte sovit. Det är lugnt. Därför, så gällande Loznica har jag svarat, jag ville säga något till er. Angående språket. Den som skadat det ryska språket mest är Vladimir Vladimirovitj Putin.

Talare 3

Jag anser att det är en oåterkallelig skada.

Talare 5

Självklart kommer människor att skämmas utanför Ryssland, att tala i vissa kretsar, ibland på ryska. Så kommer det att bli. Det har hänt efter det ena eller andra kriget, där en specifik aggressor erkändes av världen. Därför gjorde han detta oåterkalleligt, men definitivt för många år framöver. Alla människor, när vi talar om dessa städer, som jag sa till er, ryskatalande familjer, och även om ni såg någon tråd, så kommer ni att märka att utplåningen av jordens yta, just dessa städer, just dessa familjer, de flydde två gånger. Se här, år 2014, när allt detta började, flyttade landet till Mariupol, främst flyttade man Donetsk statliga universitet och så vidare, man flyttade högre utbildningsinstitutioner, olika yrkeshögskolor, skolor flyttades, idrottsföreningar flyttades, människor flyttade. Vart? Människorna trodde, som jag sa till er, att det snart skulle ta slut och att vi skulle återvända. Människor befann sig i olika småstäder nära de tillfälligt ockuperade områdena. Kan ni tänka er att de har två emigrationer, som slutade i död, nu är de blockerade där, de som inte är… Så säg mig, hur kan man förhålla sig till historien kopplad till rysk kultur eller till ryssar, eller i princip till ryssar? Det är ju en mycket komplex fråga. Därför är jag rädd att detta kommer att vara så under lång tid. Och när det gäller, jag skulle säga, om man ska bojkotta idrottare eller inte, eller hur? Lyssna, jag anser att du inte kan känna den smärta som vi befinner oss i. Men du bör åtminstone veta, åtminstone veta och känna på dig något slags obehag, då kan du förstå att du inte är som alla andra, utan att din regering har gjort dig till en utstött. Och därför är den internationella bojkotten av vissa ryska idrottare, som inte har någon koppling till politiken, ett korrekt beslut, eftersom de tyvärr har en koppling. De kanske inte ens känner det fullt ut där, men de måste förstå att de är ett verktyg för landets internationella image. Och om det sker en isolering, kulturell, sportslig, den ena eller andra isoleringen, för dem som stannar kvar – jag menar förstås inte de medborgare som har åkt, kulturella utövare, regissörer, journalister eller idrottare som lämnat, flyttat till ett annat land för att bo och så vidare. Och ingen… Naturligtvis är det deras rätt. Det är deras rätt. Låt dem leva, arbeta, utvecklas och så vidare. Det är deras rätt. Men att säga att de alla är helt oskyldiga är också orättvist, för om en människa inte har höjt sin röst någonstans, inte en enda gång, inte ett enda inlägg i sociala medier, inte gått ut på torget en enda gång – man behöver inte tända eld på någons bil, man behöver inte skjuta någon, man behöver inte tvinga någon, om du inte dödat din egen tsar, då är du inte vår vän, nej, nej, bara ge stöd, bara säga att jag inte kan ha det så här, jag vill inte ha det så här, jag vill att min röst ska bli hörd, och även om bara en person hörde mig, så är det fortfarande plus ett, inte minus. Och fraser som att vi ändå inte kommer att bli hörda, att det inte kommer att hjälpa oss, det fungerar inte, det är orättvist. Därför är bojkotten till just för att man ska förstå att när människor dör där, så bör ni åtminstone känna ett obehag.

Talare 3

Herr president, från den humanitära aspekten, denna mycket viktiga del, skulle jag vilna gå över till den diplomatiska, som jag anser är minst lika viktig, eftersom förhandlingar pågår, de började ganska snabbt, men om betydande framsteg får vi veta, till exempel genom ett uttalande, eller överhuvudtaget om något framsteg, genom ett uttalande från Turkiets president Erdoğan, som sa att han talat, för det första, om att sex punkter diskuteras i dessa rysk-ukrainska förhandlingar, och för det andra, att det finns framsteg i fyra av dem; det är punkter som rör Ukrainas icke-inträde i Nato, demilitarisering, säkerhetsgarantier, skydd av det ryska språket, men när det gäller Donbass status och Krims status finns det ännu inga framsteg. Kan ni förklara vad som faktiskt rör sig, var det faktiskt går framåt, och sedan, om jag får, förtydliga er idé om en folkomröstning, eftersom det inte är helt klart hur ett land i krig, eller ett land som precis kommit ur ett krig, kan genomföra en folkomröstning i händelse av att man når vissa kompromisser? Tack.

Talare 5

Först, när det gäller punkterna, varför bygger denna eller den retorik på sex punkter? För att, framför allt, ultimatumet, det vill säga att det första dokumentet var ett ultimatum från Ryska federationen, det var, jag skulle inte ens kalla det ett pappersultimatum, det var ett offentligt ultimatum så vitt jag vet. Någonstans, som vanligt, läckte det ut i informationsfältet, generellt fanns där dessa punkter som ni nämnde. Punkterna var ungefär desamma, där fanns det dock även frasen demilitarisering, denazifiering, mycket som börjar på D. Jag såg inget annat i detta än en injektion, bara för att liva upp informationsfältet lite, så att Ryssland gör något och sätter dagordningen. Ännu en informationskula, vi vande oss vid detta under Minsk-förhandlingarna, de skickade alltid det ena eller andra formatet när de drog ut på processen. Detta visade att de drog ut på processen eftersom de ville ockupera oss inom kort, visade direkt vad vi nu skulle göra, ni vet ju att vi hittade paraduniformer hos militären, jag vet inte om ni vet det eller inte, men det är lite löjligt hur de förberedde sig, löjligt om det inte vore så tragiskt, för en parad på Oberoendeplatsen, alltså att tåga med stridsvagnar på tredje eller fjärde dagen. Detta är stänk, Turkiets reaktion är något felaktig, och vi pratade om detta med president Erdogan, och ja, det finns nyanser både i översättningen av hans uttalande och i retoriken.

Först, se här, denazifiering, demilitarisering, vi diskuterar inte detta överhuvudtaget, jag sa att vår grupp överhuvudtaget inte kommer att sätta sig vid bordet om vi ska tala om någon form av demilitarisering, någon form av denazifiering, för mig är detta en fullständigt obegriplig sak. Vi diskuterar det inte alls. Den ryska sidan tog upp det vid det första mötet i Belarus, som jag gick med på att vår grupp skulle åka till, eftersom jag länge sagt att man måste tala redan före kriget, men jag är inte emot dessa samtal, så länge det finns ett resultat. Den ryska sidan känner seger i att detta möte ägde rum, att det ger en viss subjektivitet åt Aleksandr Grigorjevitj Lukasjenko, ja, för Guds skull, om vi kan avsluta kriget, om Aleksandr Grigorjevitj genom detta kommer att känna att han återigen är husets herre, ja, för Guds skull. Ärligt talat bryr jag mig inte. Det är helt och hållet belarusiernas val, och definitivt inte vårt. Därför gick jag med på det, om de skulle ha ett sakligt möte. Mötet blev av, men jag skulle inte kalla det sakligt. Vår sida sa att fraserna denazifiering, demilitarisering, inte kan finnas med, vi är överhuvudtaget inte intresserade av dessa punkter.

När det gäller punkterna om skydd av det ryska språket, framförde de argument, om de förmedlade alla mina argument. Jag sa att varje nästa dag av kriget kommer att ifrågasätta själva förståelsen av vad det ryska språket överhuvudtaget är. Människorna kommer inte att vilja ha detta själva. Folk kommer inte att vilja ha det. Folk kommer inte att vilja läsa, se film, tala. Jag säger bara till er vad detta orsakar. Även det som någon kanske gillade, när det blir för mycket, så stöter det bort. Jag anser att det är för mycket av detta, och dessutom genom blod. Det är så de överförde kärleken till språket till oss. Därför är detta ett mycket allvarligt ögonblick. Det gäller det ryska språket.

Därför var min åsikt följande, att jag ville skära bort hela denna konstanta argumentation om vad, hur, vilket språk, vad. Hos oss talar alla som de vill, på vilket språk som helst. Det bor fler än hundra nationaliteter i vårt land. Därför sa vi, endast speglad respekt. Ett avtal om speglad respekt för historien, för språken, för kulturella värden med alla grannar. Detta accepterar jag. Detta accepterar jag. Jag är säker på att vårt folk kommer att acceptera det, om de vill. För att allt detta ändå kommer att röstas om av folkvalda representanter på ett eller annat sätt.

Vad betyder det? Att sluta leka, precis som ungrarna leker med detta lite mindre. Och Ryssland mer. Sluta leka med saker som stängningar av skolor i Ukraina. Vill ni ha en rysk skola, någon vill tala ryska där, studera, privat, varsågod, öppna under förutsättningarna. Ni öppnar hos oss, vi öppnar hos er. Något vi ger ut där, så ger vi ut här. Vilken inställning ni vill ha till det ryska språket, det är ert språk, det officiella språket i Ryska federationen. Allt måste vara rättvist. Respektera vårt språk, det officiella språket, ukrainska. Och det är allt. Man behöver inte säga att det är ett underspråk eller något annat. Att det är språket för människor som är analfabeter. Jag är beredd att argumentera mot dem som säger så. Med vilken rysk politiker som helst, i princip. Tala om kvantitet, läsa litteratur och så vidare. Personligen. Tête-à-tête. Kommunicera, dessutom på ryska. Och sedan försöka tala med samma person även på ukrainska.

Talare 3

Ni har nu, jag ber om ursäkt, helt enkelt svept bort minst tre punkter från bordet, så vitt jag förstår, av dem som nämndes och som det pågår förhandlingar om. Demilitarisering diskuteras inte. Denazifiering, vad det nu innebär, diskuteras inte. Ryska språket diskuteras inte. Men vad är det då som diskuteras?

Talare 5

Det ryska språket diskuteras, som jag sa till er. Respekt för grannfolkens språk. Jag är intresserad av ett sådant avtal. Jag vill underteckna det. Jag vill underteckna det med alla grannländer. Jag är intresserad av Ryssland, Ungern, Polen. Vi har många olika historiska frågor. Rumänien och så vidare. Vi har många olika frågor. Vi har många nationella minoriteter. Och detta avtal kommer att vara tillräckligt för respekten av olika språk inom vårt land. Sådana yttre kopplingar. Därför är jag övertygad om att språkfrågan kommer att försvinna från agendan, eftersom den kommer att lösas genom ett sådant avtal.

Den fjärde historien. Det är säkerhetsgarantier och neutralitet. Vår stats kärnvapenfria status. Vi är beredda att gå med på det. Det är den viktigaste punkten. Det var den första principiella punkten för Ryska federationen, så vitt jag minns. Och så vitt jag minns så var det därför de startade kriget. Sen började de lägga till punkter i ultimatumen. Och totalt sa de att Nato expanderar. Och det fanns en alliansfrihet. Vilket, rent uttryckt, fanns i Ukrainas konstitution, det fanns en alliansfrihet. Och sedan beslutade ni, alltså, att gå någonstans. Vi håller inte med om vart ni går. Och detta är utanför våra överenskommelser med väst, som redan är så många år gamla. Och därför är denna fråga den viktigaste. På grund av detta skyddar vi vår säkerhet, sa Ryska federationen. Regeringen.

Därför är denna punkt, punkten om säkerhetsgarantier för Ukraina, och som de säger, är det både för dem och för dem. Den är begriplig för mig. Jag diskuterar den. Den är grundligt utarbetad. Men jag är intresserad av att det inte blir, ni vet, bara ännu ett papper ala Budapestmemorandumet och så vidare. Därför är vi intresserade av att detta papper, att detta papper förvandlas till ett seriöst avtal som kommer att undertecknas – nu går jag över till folkomröstningen – som kommer att undertecknas där punkterna om säkerhetsgarantier undertecknas av alla garanter för denna säkerhet. Det måste absolut ratificeras i garantländernas parlament, det är för det andra, och det måste absolut hållas en folkomröstning i Ukraina.

Varför? För att vi har en lag om folkomröstningar, vi har antagit den. Ändring av den ena eller andra statusen, gällande säkerhetsgaranten, förutsätter en neutral status, och det är en konstitutionell ändring. Förstår ni? Det är en konstitutionell ändring. Det kräver två sessioner. Jag bara, titta, när våra killar i vår grupp träffade den ryska gruppen, så var de inte alls djupt insatta i materialet. Jag säger er, det var milt uttryckt inte djupt. Vad innebär två sessioner? Man kan inte ändra konstitutionen på något annat sätt. Två sessioner är ett år. Kan ni föreställa er hur länge allt detta kan ta? Det här säger jag inte om folkomröstningen, utan jag pratar generellt om konstitutionella ändringar. En folkomröstning är ett snabbare steg än konstitutionella ändringar. Det är vad jag menar.

Det vill säga att de behöver, den ryska staten behöver garantier för att detta kommer att hända. Därför, därför folkomröstningen, för att endast folket kan fatta beslutet att det ska vara just denna status och dessa garanter. Folkomröstningen kommer att ske inom några månader. Men ändringarna i konstitutionen kommer att ta minst ett år. Enligt vår gällande lagstiftning. Minst ett år. Därför, och folkomröstningen… Ursäkta, kommer flyktingarna som lämnat Ukraina också att delta i folkomröstningen? Självklart. Självklart. I alla våra val, för övrigt, på alla dessa utlandsavdelningar och valstationer.

Talare 4

Utländska tomter.

Talare 5

Vallokaler, eller hur? Vallokaler, röstningslokaler. Hos oss fungerar allt detta. Och det var så under valen, i presidentvalen, parlamentsvalen, allt fungerar överallt. Jag ser inga problem med det. Men saken är den att fram till det ögonblicket kommer ni att se våra människor återvända. Nu vill 90 % av befolkningen återvända den första dagen efter att skjutandet upphört. 90 % av befolkningen. För männen, för det mesta, männen åkte överhuvudtaget ingenstans. Kvinnor och barn åkte. Självklart vill alla. Det här är en tillfällig historia. Därför måste vi ha överenskommelser med president Putin. Garantierna kommer inte att skriva under någonting om trupper är stationerade här. Varför? Jag anser att kriget kan avslutas snabbt och att det bara är Putin och hans omgivning som drar ut på det. För vilken garant? Vilken? Johnson? Biden? Vem kommer att sätta sig ner? Duda? Vem kommer att sätta sig ner? Tur? Är det Erdogan? Vem kommer att sätta sig ner för att prata om något om trupper är stationerade? Vem kommer att skriva under något? Ingenting kommer att hända. Det är omöjligt. Därför ska man inte vänta på lagändringar. När den ryska sidan sa "låt oss först ändra lagen, sedan drar vi ut stridsvagnarna", vill jag inte säga—låt oss säga—de som inte har en djup förståelse för politiska processer ur ett juridiskt perspektiv. Därför kom vi överens med Rysslands federations president. Och för att komma överens måste han med egna ben ta sig ut därifrån där han nu befinner sig och komma till ett möte med mig, och jag sa, vilken plats som helst i världen, förutom—jag anser—meningslösa möten i Belarus, i Ryssland, i Ukraina. Idag är även mötena mellan våra delegationer meningslösa, det understryker jag än en gång, de är mer politiska, meningslösa. Det är tre konflikterande länder idag. På ett sätt eller ett annat. Därför möttes vi, vi kom överens. Det är tillräckligt. Vårt avtal med honom med underskrifter, stämplar, om så med blod. Och det är tillräckligt för att påbörja processen med att dra ut trupperna. Trupperna måste dras ut, garanterna kommer att skriva under allt och det är allt, det kommer att fortsätta fungera. Sedan ratificering i parlamenten, en folkomröstning i några månader, och sedan en ändring i konstitutionen.

Talare 3

Men en folkomröstning förutsätter inte bara ett "ja", utan även ett "nej". Om det ukrainska folket i en folkomröstning säger "Vi vill inte ändra status, vi vill inte ha en neutral status", hur skulle det då bli?

Talare 5

En folkomröstning är omöjlig när det finns en truppnärvaro. Ur konventionens perspektiv kommer ingen någonsin att räkna resultaten av denna folkomröstning om det finns trupper, olagliga väpnade formationer eller lagliga formationer från en annan stat på landets territorium utan någon juridisk grund. Det är omöjligt. Det var det som hände på Krim. Vad är det för folkomröstning? Det kan bara vara i vårt… Vet ni vem det kan vara intressant för? Det är för oss. Låt oss hålla en folkomröstning som ingen sedan kommer att erkänna. Varför? Det fanns trupper. Det är en illegitim process. Det är väldigt svårt för mig att förmedla… Återigen, killarna började tala med politiska grupper. Jag förmedlade det bara till vår grupp. Den ryska sidan måste börja ta hit jurister. Minst personer som har juridisk utbildning, och inte bara militärer och så vidare och sådant. Då kommer alla att förstå.

Talare 6

Jag ber om ursäkt. Förlåt. Jag vill närma mig det från ett lite annat håll, också när det gäller förhandlingarna. Se här…

Talare 5

Ja, och Donbass, ursäkta, jag vill avsluta. Och därför Donbass-frågan, det som du frågade om, Vladimir, tror jag, ja? Ja, han ställde en fråga. Därför en säkerhetsgaranti, det vill säga neutral status, därför ömsesidig respekt, där frågan om språk väcks, därför inte bara språk, utan kulturer, traditioner och så vidare. De lyfter ju där frågan om respekt för kyrkorna, även om vi som stat inte bör lägga oss i det. Sedan Donbass-frågan och Krim, naturligtvis måste dessa absolut diskuteras och lösas. Självklart, det är därför jag inte har viftat bort alla punkter.

Talare 6

Ja, låt mig ställa ytterligare en fråga om förhandlingarna. För några dagar sedan skrev Wall Street Journal att ni påstås ha bett president Biden att inte införa sanktioner mot den ryska affärsmannen Roman Obramovitj. Samtidigt säger våra olika källor att det sker vissa parallella kontakter mellan Ukraina och Ryssland. Det påstås att personer nära Rysslands president Boris Jeltsin deltar i förhandlingarna. Det påstås att olika kulturpersonligheter från Ukrainas sida deltar i förhandlingarna. Jag hör namnet Aleksandr Rodnjanskij, regissör. Säg vänligen, finns det några parallella förhandlingar? Finns det några andra kontakter utöver de förhandlingar som vi just talade om?

Talare 5

Låt mig säga så här, att för det första finns det ett enormt antal olika kontakter. Ni måste bara förstå det. Och allt det ni talar om är till viss del, till viss del berättigat och existerar och fungerar redan. Jag är inte säker på om det rör sig om några officiella förhandlingar, för så snart kriget började fanns det många människor som ville hjälpa till på något sätt. Och ni talar om Alexander Efimovitsj Rodnjanskij. Jag vet att han har kontakter, han hade dem med våra killar, liksom andra kulturpersonligheter. Och i takt med att sanktionerna började införas, även som ni nämner en stor affärsman från Ryska federationen, eller tidigare från Ryssland, men som nu bor eller har bott i andra länder. Jag ska säga er, alla dessa människor, i rädsla för sanktionerna, ville, utifrån övertygelsen att det inte finns någon stor patriotism i det. Alltså, jag är inte säker, låt oss säga att det verkar så för mig. Men på grund av den uppenbara bekvämlighet de hade, och som de kommer att lämna och redan har lämnat. Och det kommer inte att finnas någon större ljusglimt framöver. Självklart söker de alla en utväg. Men jag ska säga er att under alla dessa år har både den ukrainska och den ryska sidan, särskilt inom näringslivet, journalistiken och kulturpersonligheterna, hela tiden letat efter olika utvägar. Det var omöjligt att nå fram till den ryska regeringen. Någon når fram till något där. När det gäller min diskussion med Biden, ja, vissa av våra privata samtal är jag av olika anledningar inte beredd att diskutera just nu. Och sett till att jag vet att den här affärsmannen ingick i en undergrupp från den ryska sidan. Jag vet inte om han var där officiellt eller inofficiellt. I början hade de faktiskt kontakt någonstans. Och han hjälpte verkligen, såvitt jag vet, han hjälpte verkligen till med frågor av humanitär karaktär, i frågan om att evakuera människor med en humanitär konvoj från Mariupol. Alla försökte i Mariupol, och han i synnerhet också, det vet jag, men ingenting lyckades. Som jag sa till er, de humanitära konvojerna blev beskjutna. Men det stämmer att det kom signaler från honom och några andra affärsmän, i stil med att låt oss hjälpa till på något sätt, låt oss göra något. Vissa tog kontakt och sa att de till och med var beredda att hjälpa till. Låt oss återställa, hur blir det? Låt oss återuppbygga Ukraina efter kriget. Vi är beredda att ge pengar. Vi är beredda att flytta verksamheter till Ukraina. Vi bor nu i England eller var det nu är, i Schweiz. Vi vill veta om det är möjligt att vi kan ta emot alla dessa signaler på något sätt utanför någon allmän sanktionslista. Men vi började ta emot dem redan när våra interna sanktioner gällde, och inte bara de västerländska sanktionerna. Vissa människor vill inte uppge sina efternamn, de säger att vi vill hjälpa er armé överhuvudtaget. De är också medborgare i Ryska federationen. Ja, jag anser att jag ska vara ärlig mot er.

Talare 6

Koordinerar ert kontor dessa förhandlingar? Hamnar de ändå på något sätt hos er, eller hur är det?

Talare 5

Titta,

Talare 6

jag tar emot signaler,

Talare 5

Men jag skulle inte säga att vårt kontor koordinerar dem. Jag skulle inte säga så. De kommer från överallt, dessa signaler. De kommer antingen från olika samfund, judiska, muslimska, och så vidare. Det kommer också vissa signaler via kyrkorna. Jag ska vara ärlig mot er. Det finns signaler som kommer till vårt kontor också. Folk har träffat vår förhandlingsgrupp i Belarus. Det finns från dem där inne. Men dessa, se här, deras källa, det är väldigt mycket av det. Därför är min inställning till detta väldigt enkel. Ganska enkel. Varje person som är beredd idag, varje rysk affärsman, av någon sorts kaliber, det spelar ingen roll vilken, som är beredd att ge pengar till stöd för den ukrainska armén, vi är beredda att garantera hans säkerhet, och sedan garantera allt möjligt arbete, utvecklingen av hans verksamhet. Alla som stödjer oss idag, alla som kämpar för sitt land, vi kommer definitivt inte någon

Talare 6

Diskuteras befrielse från sanktioner?

Talare 5

Nej. Se här, jag diskuterar vad jag som konstitutionens garant är kapabel att göra, är kapabel till och kan. Jag talar specifikt om sanktioner inom vår stat som kan diskuteras. Man kan tala om att en person byter medborgarskap, det kan diskuteras. En person som vill ha ett ekonomiskt uppehållstillstånd, sin egen syn på livet, utveckla företag efter krigets slut, allt detta kan diskuteras, men om han idag, han, hon, de, om de idag är beredda att hjälpa till, det behöver inte nödvändigtvis göras offentligt, jag förstår, personen är rädd för vad som kommer hända med familjen och så vidare, inte nödvändigtvis offentligt. För sådana människor spelar det ingen roll för mig vilken nationalitet personen har, det viktiga är vem hen är på insidan. Det är allt.

Talare 2

Ja, vår tid rinner snabbt ut, jag skulle vilja hinna ställa några frågor till. Om andra förhandlingar. Igår hölls ett möte i Warszawa mellan Ukrainas försvars- och utrikesministrar och herr Biden, USA:s president. Två frågor. För det första, finns det några konkreta resultat från detta möte, utöver det politiska stödet? Det rör sig främst om vapenleveranser. Och den andra frågan, Polens president, herr Duda, har talat för att sätta in Nato-fredsbevarande styrkor på Ukrainas territorium. Washington är, såvitt vi förstår, emot någon form av egen militär närvaro på Ukrainas territorium. Är Bidens position gällande Nato-fredsbevarande styrkor i Ukraina känd? Hur realistiskt framstår detta överhuvudtaget för er?

Talare 5

Jag skulle inte säga det till er, eftersom jag har en entydig inställning till hela den här frågan. Jag föreslog vissa saker från början, med förståelse för riskerna precis när invasionen precis hade börjat från början. Och när det fanns risker kopplade till våra kärnkraftverk, till andra företag av strategisk betydelse, föreslog vi på ett eller annat sätt att bjuda in närvaron av vissa fredsbevarande styrkor där. Men det blev aldrig av. Så är det än så länge. Hela den här idén från Polen att införa fredsbevarande styrkor på Ukrainas territorium. Jag förstår ännu inte det här förslaget fullt ut. Vi behöver inte en frusen konflikt på vår stats territorium. Därför förklarade jag i princip detta vid vårt möte med de polska kollegorna. Jag vet att de fortsatte med sin retorik. Lyckligtvis eller olyckligtvis är det än så länge vårt land, våra medborgare, och jag är president, så länge kommer vi att avgöra om det kommer att finnas några styrkor här eller inte. När det gäller mötet mellan försvarsministrarna och utrikesministrarna med utrikesminister Blinken, var den främsta frågan naturligtvis beväpningen. Jag är inte beredd att gå in på detaljer. Vi förklarade ihållande vår position. Frågan är i princip ganska tydlig. Ni vet frågan om kontrollen i luftrummet. Jag talar offentligt och öppet om detta.

Talare 1

Han

Talare 5

beror på beslutet från dessa två länder. Därför hölls ett möte i Polen med Amerikas förenta stater. Det är allt. Och den här frågan. Svaret är jag inte beredd att ge, som jag redan har sagt till er.

Talare 3

Herr president, jag skulle vilja be er att kommentera de dokument som Rysslands försvarsministerium har offentliggjort. Dokumenten är daterade den 22 januari och är undertecknade av Nikolaj Balan. Enligt dessa, som den ryska sidan har uppgivit, framgår det att Ukrainas väpnade styrkor planerade ett förebyggande anfall, planerade att attackera Donbass först. Förklara tack, vad är detta för dokument? Är det någon sorts förfalskning

Talare 5

dokument. Självklart fanns det inga planer. Jag har sagt detta sedan 2019, återigen, både till president Putin och senare genom alla dessa olika kanaler som ni nämnde idag, och andra kanaler, jag förmedlade att vi inte har för avsikt att ta tillbaka våra territorier med militära medel. Jag vill komma överens med er. Dessutom vill jag hitta ett format att leva i under en tid. Jag ville existera under en tid i relationerna mellan Ukraina och Ryssland före denna invasion. Därför letade jag efter olika alternativ. Tro mig. Om ni nu bara nämner ett land, om jag hade förhandlingar med dem, om jag förberedde dokument för Ryska federationen, för det ni än nämner, tro mig, det finns inte tio länder som jag inte har fört förhandlingar med och inte försökt få till något möte, något format med Ryska federationens president. Trots att någon sa till mig: "Ja, det är förnedrande, man kan inte hela tiden prata om det här mötet". För mig var det inte förnedrande, för jag visste hur allt skulle sluta, och vi kom till detta. Och jag vill, alltså, angående detta fejkande. Angående Balan. Dokumenten, existerar de inte? Jag vet inte vad det är för dokument, det är svårt för mig att ens säga. Om jag hade sett dem, skulle jag ha svarat er. Att alla dokument som talar om en attack mot Donbas är falska är 100 %. Och överhuvudtaget, är det Nationalgardet, ja? Menar ni den tidigare chefen för Nationalgardet? Tidigare chef Makola Balan. I livet skulle något sådant aldrig ha hänt. Det skulle aldrig ha hänt i livet, en militär väg in i Donbas. Den har inte ens befogenheter till detta. Nationalgardet. Nationalgardet, som ingår i, ni förstår väl, inrikesministeriet. Man måste förstå att nationalgardet tillhör inrikesministeriet. Underskriften borde ha varit inrikesministerns. Och vad har inrikesministern med offensiva positioner att göra? Absurditet. Det är för det första. För det andra. Nyligen fanns det ännu ett dokument, det här har jag redan sett. Det visades precis som ni sa i början, som Solovjov, men inte den. Så där, den där och inte den här, demonstrerade, jag fick se ett dokument där min order om erövringen av Krim finns. Jag vet inte, har ni sett denna order eller

Talare 5

Har ni sett?

Talare 6

Nej, vi inte

Talare 5

Det visas överallt. Dokumenten som hittades visades på tv. Det finns dokument där. Där finns också en order, som

Talare 1

antogs

Talare 5

utge för ett intagande

Talare 1

Krim.

Talare 5

Jag vill att ni uppmärksammar en sak. Jag är förstås Volodymyr Oleksandrovych, men eftersom allt där är utskrivet på ukrainska, på det ukrainska språket, notera att min signatur överallt står som V.A. Zelenskyy. Det finns helt enkelt inget "A". Med all respekt, allt där är på ukrainska, jag är V.O. V.O. Ja, V.A. existerar inte. Därför är det så med dessa saker, det finns väldigt många sådana. Och se hur detta dokument var på… och så vidare. Och av sådana här saker finns det väldigt många.

Talare 1

Vladimir Aleksandrovich, jag skulle då vilja klargöra en sak till. Kommer ni ihåg allt?

Talare 4

På 12 sekunder. På 12 sekunder. Ja, treor. Tio minuter, ja.

Talare 1

Ja. Jag skulle vilja klargöra historien om det ryska krigsfartyget. Vi minns alla, under krigets första dagar, en mycket kraftfull historia. Ni belönade, tror jag, postumt dessa ukrainska soldater som var på Ormön. Och sedan kom informationen att de alla hade överlevt. Berätta vad som egentligen hände. Lever de eller inte? En del omkom.

Talare 5

En del togs till fånga. Det är allt. De som togs till fånga, dem bytte vi ut. Ett utbyte skedde mot militärer från Ryska federationen. Ryssland kom med detta förslag. Vi bytte ut dem utan att tveka. Det var allt. De som dog, dog, och de är egentligen hjältar för oss. Och de som överlevde, killar, dem bytte vi ut. Vi genomförde två utbyten.

Talare 2

Jag skulle då vilja ta upp ytterligare en punkt som aktivt lyfts fram av ryska officiella företrädare och ryska tv-programledare. Och om just detta, om jag inte minns fel, skrev tidningen Daily Mail. Volodya kommer att rätta mig om jag har fel med referensen. Det som gäller biolaboratorier, det som hela tiden hörs i den ryska maktens retorik. Kan ni förklara?

Talare 5

Ja, det är ett skämt. Det finns inget att förklara. Nej, vi har inget. Vi med glädje. Vi har inga kärnvapen, inga kemiska biolabb och inga kemiska vapen. Vi har inga. Det existerar inte hos oss. Om det förmodligen hade funnits en person som jag på den tiden då vår stat undertecknade uppgivandet av våra intressen – jag kallar det inte för något annat, nu när jag drar slutsatserna idag. Jag skulle inte ha gett bort allt på det sättet. På samma sätt som jag inte skulle ha gett bort den här historien, kopplad till… här har ni flottan, bo här, här kan ni dela ut ryska pass på Krim och så vidare. Vi borde då ha tagit chansen och agerat ärligt. Sagt att vi har många ryssar här. Att vi, alltså, i Sevastopol har våra sjömän som bor här. Och trots att detta är ert oberoende land, låt oss fatta ett beslut om att både ukrainare och ryssar ska vara här, och att man ska agera ärligt. De kom tyst smygande, fördelade den här flottan, som alltså, våra flaggor, ryska tjänstemän köpte dem, alltså dessa tjänstemän och så vidare. Det är oklart vad det var. Och den ukrainska makten blundade för detta; ett absolut hån och ett förräderi. Det var ett förräderi, det vill säga en stöld av territorium från Rysslands sida och ett absolut förräderi från Ukrainas sida. Det var vad det var under 90-talet i förhållande till Krim och i förhållande till hela det oberoende territoriet. Därför, precis som med dessa laboratorier, se här, vi skulle faktiskt inte göra något mot någon, ärligt talat, ni vet ju vilket folk vi är. Jag är säker på att ni alla har varit här. Hur skulle vi överhuvudtaget kunna förgifta någon med någon sorts kemikalier? Nej, vi skulle aldrig ha gjort så mot fiender. Filosofin om kärnvapennedrustning är en riktig filosofi, den är korrekt och så vidare. Men man kan inte bygga sitt imperium på bekostnad av andras svaghet. Det är helt enkelt omöjligt, eftersom ett imperium byggs på ekonomi, inte på skrämsel.

Talare 6

Tillåt mig att hinna ställa ytterligare en fråga till er. Snälla. Hur skulle ni formulera Ukrainas militära mål just nu? Hur föreställer ni er, om ni överhuvudtaget föreställer er den, en militär seger?

Talare 5

Ja. Minska antalet offer så mycket som möjligt, förkorta detta krigs varaktighet, dra tillbaka Ryska federationens trupper till kompromissterritorier, vilket är allt som var före den 24:e, före angreppet. Låt dem återvända dit. Jag förstår att det är omöjligt att helt befria territoriet, att tvinga Ryssland. Det skulle leda till ett tredje världskrig. Jag förstår allt utmärkt och är medveten om det. Det är därför jag säger, det är en kompromiss, ja, en kompromiss. Återvänd dit. Allt, allt började, och där ska vi försöka lösa frågan om Donbas. Den svåra frågan om Donbas. Se här, för mig är det så, jag är inte 70 år gammal, alltså, ni förstår vad jag menar. Jag är inte 70 år gammal. Jag har definitivt tid. Men jag är inte här länge, för jag säger igen, jag är inte 70 år gammal. Och efter mig kommer en värdig person. Jag vill avsluta det här kriget. Jag vill inte att vi ska ha hundratusentals döda. Jag vill inte ha det. Och därför har jag inte övervägt ett militärt angrepp varken mot Donbas eller Krim, eftersom jag djupt förstår hur många tusentals av våra människor som skulle ha dött. Och vad priset för dessa territorier skulle ha varit, även om de återerövrades. Ingen vet. Nu har ryssarna gått in med sin makt och totalt, omkring 20 tusen döda, med all sin makt. Och de har, ursäkta mig, inte gått in i Kiev. In i Kiev? Än så länge, ja. Ni har rätt. Än så länge har de inte gått in. Men ni måste förstå att de förmodligen inte kommer att gå in. Men om de går in, måste ni definitivt förstå att de då skulle behöva ha 1100. Det är omöjligt att hantera en sådan stad på annat sätt, helt enkelt med en sådan befolkning. Förstår ni, ja? Det vill säga, i Kiev finns en befolkning, de som inte har lämnat, 3 miljoner, förstår ni vad det innebär? Det är ju helt enkelt en enorm mängd människor.

Talare 3

Herr president, mitt gällde inte detta än, inte Kiev. Jag ville säga att medan vi talar, kom nyheten om att ledaren för Lugansks folkrepublik har förklarat att han avser att hålla en folkomröstning om anslutning, om att gå med i Ryssland. Jag antar att sannolikt även myndigheterna i DNR snart kommer att följa detta exempel. Och vilken lösning, fråga och diskussion om Donbas-frågan kan då finnas?

Talare 5

Se, hur ska jag säga, vi lever i ett slags utrymme, vi försöker leva med legitimitet, har jag rätt? När någon säger något, måste det ju vara så att den personen representerar något, eller representerar det ena eller det andra territoriet på en laglig nivå, och lagen enligt internationella institutioners förståelse, och inte i enskilda ockuperade delar. Därför är det vad vem som helst deklarerar, det är liksom varje människas rätt, om det verkligen är människor. Det spelar ingen roll. Vi hörde en signal från dessa kamrater, idrottsmän. Vi kallade dem så på 90-talet, när jag gick på universitetet, därför kallades dessa människor för idrottsmän. Det är inte de som vinner medaljer, utan de beter sig helt enkelt som om de vore stora. Sådana idrottsmän i mjukisbyxor, och sedan bytte de till kostymer och blev dem de har blivit. Därför förblev han i mjukisbyxor under den där kostymen. Både i mjukisbyxor och i randiga undertröjor. Därför vet jag inte vad de representerar där och vad de deklarerar där, jag håller säkert med er retorik angående att andra kontor för Ryska federationen på Ukrainas territorium kommer att följa efter. Men för mig är det som, i allmänhet, som jag sa till er, president Putins by. Jag kommer nog att prata om detta med ägaren till dessa människor, och inte med kamraten,

Talare 2

om ni inte har något emot det. Vladimir Aleksandrovich, representanter från ert kontor sa att ni under de senaste veckorna har utsatts för mer än tio mordförsök.

Talare 4

Du

Talare 2

har överlevt mer än tio bitförsök. Kan du berätta mer i detalj om detta? Vad var det, var, när, hur?

Talare 5

Det finns inget att säga, egentligen. Vår säkerhetstjänst tar hand om dessa frågor och elimineringen av problematiska element som kommer hit för att jaga. Så är det. Det finns inget mer att säga.

Talare 1

Jag tänker, eftersom vår tid håller på att ta slut, kanske du har något budskap till de ryska medborgarna eller till de ryska människorna som kommer att titta på de mest olika kanalerna, på de mest olika plattformarna med sina samtal? Vad skulle du säga till dem nu?

Talare 5

Jag tror att det är viktiga saker, att alla människor ändå måste förstå en gång till att vi, oavsett vad, förstår att det i Ryssland eller bland Rysslands federation medborgare som har lämnat landet för alltid eller för en kort tid – det är inte viktigt – säkert finns en stor procent människor som stödjer sanningen. Jag kommer inte ens att tvinga dem att säga att de stödjer Ukraina, stödjer sanningen, för i sanningen är det viktigt att man själv räknar ut det, sätter alla punkter över i:et. Självklart finns det en stor procent människor som stödjer den sittande presidenten i Rysslands federation politik. Jag vill helt enkelt att alla dessa sidor analyserar mer, att de sidor som stödjer sanningen och Ukraina knackar på hos sina grannar, släktingar, närstående, för utan detta är det omöjligt att ta sig igenom denna informationsridå, som tidigare var järnridån, men nu är det en informationsridå, det är omöjligt att bryta den utan journalister, kulturpersonligheter, konstnärer, författare, alla möjliga skådespelare, alla möjliga, jag menar människor av olika yrken, lärare som kan ge barnen kunskap; jag vet att jag riskerar, jag vet, jag förstår, men ändå, utan detta kommer det vara omöjligt att avsluta någonting. Detta krig kommer inte att ta slut, för kriget tar inte slut med att vi avslutar militära operationer för att försvara vårt land, och att Ryssland avslutar militära operationer på vårt, kriget tar ju inte slut med det, ni förstår väl det, eller hur? Alltså, staketen som granater flyger över, de förebådar inte att kriget tar slut, att något avslutas, det kommer att komma ett sådant ögonblick. Kriget, ni kommer väl ihåg Pereobrazhensky, förfallet sitter i huvudena, därför kommer kriget att ta slut när alla vill acceptera att det var ett stort misstag av den ryska ledningen, vilket ledde till en katastrof för det ryska folket och till en tragedi i relationerna mellan det ukrainska och det ryska folket. Och när detta blir tydligt, först då kommer man att kunna dra slutsatsen om hur tidigt det är och om det är möjligt att det kommer att dra ut på tiden någon gång. Just då, därför tycker jag att man måste tänka på sina barn och barnbarn, om sig själv finns det inget mer att tänka på. De människor som idag är vuxna, sådana som vi, dessa människor kommer aldrig att förlåta varandra.

Talare 3

Jag tror inte på det längre.

Talare 5

Jag såg helt enkelt hur ryssarna reagerar, procentandelen stöd för Putin och så vidare, jag menar hans handlingar, inte honom, utan hans handlingar. Det är omöjligt. Men för barnen

Talare 5

Och för barnbarnen. Det är en stor chans. För att vi förstår att vi inte kommer att flytta från dessa marker. Inte vi, inte ni, att det finns rättvisa. Och därför knacka på alla möjliga dörrar, knacka på stängda mänskliga dörrar. Just på det. Man måste knacka och prata om det. För i själva verket är det svårt att förstå detta under bomber, under skottlossning. Och under denna informationsattack. För informationsbombardemang – jag vet inte vad som var skrämmande, informationsbombardemang under långa, långa år eller kulor, både och är skrämmande. Därför måste man i detta

Talare 5

Människor som inte förstår på djupet måste sätta sig in i det. Försöka acceptera det som en tragedi och försöka lösa den. Försöka lösa. Ja, egentligen är det så. Och vi vill verkligen ha fred. För om vi inte ville, tro mig, ni ser ju att vi skulle vara, vi skulle vara i Krim imorgon. Om det vore krig på den här nivån nu, så skulle vi gå framåt, vi skulle springa, vi skulle ropa hurra. Nej, vilket hurra? Vi slår mot dem på våra territorier. En av våra soldater slår tio ryssar, för de förstår inte vad de gör här. Det är allt. Och dessa vet säkert att hans fru nu är i Polen någonstans med ett barn. Eller där i Volnovacha blev hon överkörd igår, förstår du? Det är därför det här folket har så mycket styrka. Inte för att det är speciellt. För att vi har en tragedi. Och jag försöker förklara att det är i det. Och därför, när Ryssland säger att det måste stå i dokumenten att ni inte ska ta tillbaka Krim med militära medel, ja, vi kommer inte att ta det med militära medel. Det är synd om människorna. Synd om våra, människorna. För människor kommer att gå dit och kommer att dö. Det är helt enkelt synd. Ni har ändå inte gjort någonting under dessa tio år. Det här säger jag inte till er, killar. Bara så att ni inte blir sårade på mig. Men [de] har inte gjort någonting. Vad har gjorts där i Krim? Hotell har byggts under tio år, som i Dubai. Eller vad? Vad har gjorts där? Vad har förts dit? Att Donbass Arena kunde tas i bruk? De bara träffade den med en granat och den står kvar. Men att ta den i bruk. Bara för att… Ja, ingenting är möjligt, det går inte att göra. Förstår ni? Människor kom med en annan ideologi. Det här vill jag inte, det finns helt enkelt ingen tid att slösa. Ni förstår inte vad som händer där med dessa översvämmade gruvor? Och det kan ingen förstå. Förutom de människor som befinner sig där. Det är helt enkelt som en katastrof där med detta grundvatten. Titta, det är en total katastrof där. Tror ni att Putin inte vet vissa saker? Tror ni att han vill ha denna Donbas? Alla dessa pengar kommer han att ta från ryssarna. För att skapa ordning där. Så att människorna där inte förgiftas och dricker rent vatten. Att reda ut det med dessa översvämmade gruvor. Man måste veta hur man gör. Det handlar ju om stängningen av gruvor. När jag blev president började jag studera frågor som jag aldrig tidigare i livet hade känt till. Och man talade om för oss att vi har vissa gruvor. De slukar pengar, pengar slukar de. Men kolutvinningen minskar. Och i många gruvor måste vissa gruvarbetare flyttas från en gruva till en annan. Där är gruvutvinningen normal. Låt dem arbeta, men här måste man stänga. Människor måste hitta andra yrken. Och sedan blir alla dessa spökstäder. Man kan inte bara översvämma en gruva. Man kan inte bara spränga den så enkelt. Då börjar en katastrof. Av olika slag. Inte bara social, humanitär. Vad ska man göra med dessa människor? Vart ska man flytta dem? Ekologisk katastrof. Skrämmande. Och allt detta finns redan där. Inte så att det har börjat. Allt. Vad ska man göra med allt det här?

Talare 6

Låt mig klämma in en sista fråga. Vad anser ni? Varför gör Vladimir Putin detta? Vilken är den första tanken ni får som kan förklara detta? Vilken tanke dyker upp i huvudet? Varför? Varför hände det här?

Talare 5

Beror på vad. Massor av saker. En tanke. En tanke, som hos Dud, när han ställer sin fråga och han får svar på den frågan och så vidare. Så kommer det inte att gå med mig här. Kort sagt, hos honom

Talare 6

mycket…

Talare 5

Ja, han har ett multivektoriellt tillvägagångssätt till hela frågan. Frågan om Ryssland. Frågan om Rysslands plats i världen. Ryska federationens ledarskap. Och alla dem som lämnade Ryssland. De som har rätt att inte vara Ryssland. Det finns en hel historia här. Förstår ni? Ja. Ett historiskt tillvägagångssätt. Och det är olika saker. Kaukasus är Kaukasus. Georgier är georgier. Moldavien är Moldavien. Ukraina är Ukraina. Det är olika historier. Ukraina är farligt ur många perspektiv. För det första, förlusten av det ryska språkets inflytande. Han förlorade flera miljoner av den rysskspråkiga befolkningen. Han förlorade dem. Han vill få tillbaka allt detta med våld, vilket kommer att leda till en annan våg. Låt oss inte upprepa detta. Jag vill inte. För det andra, naturligtvis, Ukrainas framgång. Och på grund av geopolitiken, folkets läggning. Han vet precis vilket folk som finns här. Han förstår inte längre helt och hållet, men likväl. Folk förstår, många, att ett sådant entusiastiskt folk, flitigt, naturligtvis kommer att göra ett ekonomiskt språng. Och det är tydligt att det finns ekonomiska risker ur Ryska federationens perspektiv. Varför försöker vi inte? Vi fick höra att EU inte var så bra, men det är det faktiskt. Och se vilka steg som tas. Se, vår konjunktur förändras praktiskt taget. Vi får unga människor. Det handlar om hans inre värld. Men vad är med honom? Och vad händer sen? Och om det är möjligt där, varför är det inte möjligt hos oss i Ryssland, kommer folk att säga? Ja, se, det är mycket som gör att han agerar så här. Denna ambition, att jag vill ha Sovjetunionen, ja, i vilken utsträckning? Hur mycket tid har han kvar att leva? Ja, som för vilken människa som helst, jag säger inte att, men som för vilken människa som helst som är 70–80 år, ja, hur mycket? Han ska väl inte leva i 50 år till, eller hur? Och det är allt. Därför är dagens planer…

Talare 5

Tyvärr anser jag att hans planer inte är strategiska. Strategi är vad som händer om 100 år med staten som han leder, ett kvartssekel. Just detta, jag är ingen för honom, jag menar att jag inte är någon rådgivare, jag är definitivt ingen rådgivare för det ryska folket, men jag anser att det är strategi. Strategi är inte vad som händer efter mig, utan strategi för vad som händer efter den femte personen som jag, vad som händer om fem generationer. Var kommer vi att vara? Det är det som intresserar mig, vad som kommer att hända med Ukraina. Detta intresserar mig som medborgare, för mina barn. Och om det inte intresserar mig, ja, stopp, Frankrike, Italien, Schweiz, barnen dit, barnbarnen dit, Storbritannien och så vidare. Inte en påtvingad avfärd. Jag jämför inte detta med dissidenter eller påtvingad migration. Utan just när jag har planer som att tjäna massor av pengar och dra dit. Då är det ett annat angreppssätt. Då behövs det som är för idag, så att man kommer ihåg, för att det ska finnas ett monument, ett mausoleum, ett minnesmärke, ett diplom. Då är det så, då är det ett diplom. Jag ser ett diplom i dessa handlingar idag, jag ser inte ens ett minnesmärke. Och jag anser att det är ett misstag. Men jag anser att det inte bara är hans misstag, utan omgivningens. Han är i detta, i detta. Förstår ni, i detta. Här, kommer ni ihåg, ja ok, jag ska inte jämföra med den där ledaren, han finns inte längre. Därför kommer allt hans mångvektorpolitik och så vidare, och Abchazien och allt det där, naturligtvis kommer Ryssland att förlora allt. Allt detta kommer att gå förlorat. Men vad är problemet? Hur ska de människorna sedan kunna leva tillsammans? Det är precis som för oss med dessa, med Donbass, där man i 10 år har tvättat hjärnorna på barnen i skolan, om vilka vi är, vilka nazister vi är där. Och hur ska vi hantera det sedan? Det är där problemet ligger. Det är så jag svarar på frågan, vad händer sedan? Och vad kommer att hända om tre generationer, fem? Det är ett problem. Vad är nyttan, man har slagit i spikar, man har klyvt allt detta. Nu måste ju någon, på något sätt, göra något åt det, förstår ni? Festen var bra, grabbar, men vem ska städa?

Talare 4

Ja, kollegor, låt oss avsluta här. Tack så mycket. Lycka till.