President Volodymyr Zelenskyj talade med representanter för ukrainska medier 05.04.2022

Talare 1

Hej… God dag. God dag. Hej. God dag. God dag. God… God dag. Ni har inte varit här hos oss, eller? Jaha, varsågod.

Talare 3

ni har

Talare 2

inte

Talare 1

var. Ja, vi har. Ja, vi har en sådan plats. Vi arbetar här. Tänkte inte att vi skulle använda den. Det är nog en sådan förbannad tid.

Talare 4

Vi var här, men inte hos er.

Talare 1

Åh, förlåt. Det var ett skämt. Nu.

Talare 3

inte så bra. Hos

Talare 4

er

Talare 3

Det var här.

Talare 1

Ja, ja. Nu utnyttjar vi det här tillfället. Här, i princip, sker de flesta… de flesta videokontakter med olika partners här. Därför, bröder, ja… Ni ser bra ut. Jag vill tacka er. Ni gör ett stort arbete. Verkligen. Verkligen, väldigt mycket. Alla… Jag vet inte, till och med tittade våra… våra tittare, utländska tittare, våra tv-kanaler. För att folk redan hade gått över till andra internetplattformar. Olika saker. Men på det sätt som alla våra medier tittas på nu, tror jag inte det har varit så på länge. Tyvärr, orsaken.

Talare 5

Välkommen. Tack för det här mötet. Vi har naturligtvis väldigt lite tid hos er. Och interaktionen med ukrainska journalister. Jag vet att ni ständigt arbetar utomlands. Det är rätt, det måste vara nära. Men vi, dessa människor, ukrainare, får reda på vad som händer. Och tack än en gång för det här mötet. Det är viktigt, tror jag, både för oss och för människorna. Så. Ja, Kristina Berdinskaya… Kan jag om de västerländska

Talare 1

och kommer jag att reagera på de ukrainska journalisterna? Mycket viktiga saker. För oss, i princip… Nej, i princip är det precis så. Folkets förening till 100 % berodde på just de ukrainska journalisterna. Och inte några oberoende, med all respekt. Det är ett faktum. Men vapenleveranserna… Jag vill förklara positionen. Det jag måste göra och gör. Vapenleveranserna, tyvärr. Tyvärr. Det beror just på i vilken utsträckning det sker varje dag. I varje regim, år 2014. Tack vare tv, radio, tidningar. De har många tidningar. Tyvärr. På senare tid har det inte varit särskilt populärt. Jag tror att allt detta kommer tillbaka. Men ändå, tack vare alla dessa metoder, är allt detta ett offentligt informationstryck. Därför ville jag väldigt gärna att de skulle veta detta. Och tro mig, jag är inte det största fanet av att tala i varje politisk krets hos våra västpartner. För det finns verkligen länder som är riktiga vänner. Verkligt riktiga. Väl, vi får prata om dem, tror jag. Och det finns… Det finns… Olika. Låt oss säga så. Men ändå är det den enda möjligheten att nå fram till dem, komma till dem, skrika. Därför är prioriteringarna tydliga för oss. Det är tydligt, och det kommer att vara sanningen.

Talare 6

Kristina Berdinskyi, tidskriften NV. Nu har den hemska sanningen om Butja blivit känd för alla, för hela landet och världen. Och det kommer att finnas mycket mer av sådan hemsk sanning framöver. Vi förstår detta. Det är bara början. Vi kommer att börja få reda på det. Och med varje ny Butja kommer det att bli allt svårare för det ukrainska samhället att acceptera vilken överenskommelse som helst med Putin. Även den som är mest fördelaktig för Ukraina. Förstår ni detta, och vad tänker ni göra åt det? Och kommer ni att ändra er position gentemot Putin på något sätt efter det som har hänt?

Talare 1

Tack för frågan, Kristina. Jag tänker att det i hela taget är en stor tragedi. För att vi alla, jag anser mig vara en del av samhället, vi alla kommer att acceptera till och med möjligheten till förändringar. Jag menar inte meningen. Utan till och med möjligheten till förändringar kommer vi att acceptera som en inre utmaning. Vår egen inre, mänskliga. Och hur blir det nu? Och sedan, när man tar sig i hand, och det är helt enkelt vad man måste göra. Jag anser att jag helt enkelt inte har något annat val. Då blir det en annan utmaning, en utmaning inom staten. För att alla förstår att det de har gjort, det finns ingen förlåtelse för det. Vi måste veta detta. Och hur vi kommunicerar detta, även offentligt, för att vi är öppna med detta, både jag och ni och var och en av oss, och vi vill inte ljuga utan hitta en balans även i informationsutrymmet. Det är så vidrigt och så tragiskt hur det ser ut. Och man kan inte säga att varje upplopp, ja, men ändå, varje sådan tragedi, varje sådant upplopp kommer helt enkelt att slå dig på händerna, som det så ses, slå på händerna, angående vissa förändringar. Och

Talare 1

Man måste, hitta alla möjliga möjligheter gällande sådana steg, så anser jag. Jag vill att dessa förändringar, att de ska ske från en starkare position. Därför finns här alla dessa element gällande stödet till vår befolkning. Först och främst är det samhällets enighet, och att splittra det går inte, det är omöjligt. Och vi kommer inte att låta någon göra det. För det finns alltid sådana som vill. Samhällets enighet, kraftfull beväpning, för ni måste veta att de väpnade styrkorna är starka, men det finns, vi förstår vad stöd är, vad utmattning är. Och orubblighet innebär inte att det inte finns någon utmattning. Till exempel, hos människorna som är blockerade i Mariupol, på ett rent fysiskt plan vet jag precis vad som händer där. Och när ni har, man kan säga, en skev skiss eller ett sådant pussel, kommer ni att förstå att här, var god, måste man välja, välja stegen. Och här måste man inte välja utifrån att jag inte har någon utväg, för mig är det inte ett problem. Jag fattar beslut med fullt lugn. För mig är det inte ett problem. Frågan kommer inte att handla om huruvida man vill eller inte. Frågan kommer definitivt att vara förhandlingarna. Frågan är hur stark du kommer att vara vid förhandlingsbordet. Och det beror på dessa viktiga punkter som vi precis har börjat tala med er om. Att bara säga idag att låt oss inte prata mer.

Talare 1

Det är det enklaste. Det är helt enkelt det enklaste att säga att jag inte kommer att tala med dig. Och att förstå varför, efter vad ni har gjort. Här har vi det. Det absolut svåraste är att säga vad de har gjort, att erkänna dem som fienden, att veta att detta är ett specifikt krig av Ryssland mot Ukraina. Att erkänna allt detta. Vi anser att detta är ett folkmord. Vi anser att de måste ta emot alla straff för detta. Och trots hela denna position, att hitta möjligheter att mötas. Och vid detta möte hitta en väg ut ur denna situation. Och i denna utväg inte förlora sitt territorium. Jag anser att man måste sätta en sådan ribba för sig själv i samband med dessa förhandlingar. Och sedan får det bli som det blir. Det kan hända att det inte blir något möte. Det kan hända.

Talare 8

Valerij Aleksandrovitj, under 40 dagar har det ukrainska samhället redan sett två sådana stora smärtpunkter. Det är Mariupol, som ni nämnde, och det är Butsja, som i all sin tragik blev känd i förrgår. Jag skulle vilja fråga presidenten, är ni beredd att bli en efterföljare till Golda Meir, som utlyste en vedergällningsprocess? Och under 20 år sökte israeliska Mossad efter de brottslingar som hade arrangerat massakern på israeliska medborgare. Är ni beredd att säga här och nu att vi ska få tag på var och en som i Butsja inte dödade ukrainska kvinnor och barn med raketer, utan våldtog dem öga mot öga?

Talare 1

Ärligt talat sa jag redan detta igår. Kanske var det ännu inte så öppet som förväntas idag eller i denna stund. Vi kommer definitivt att ta oss an detta, och därmed kommer listor att sammanställas. Det vill säga, det finns en ordning, eftersom vi lever i en civiliserad värld. Och därför finns det en procedur som kommer att följa lagstiftningen, och inte bara den internationella rättens lagstiftning. Vi kom överens, igår hade jag, i förrgår, för att vara ärlig, vi kom överens om att det ska finnas en gemensam kommission tillsammans med det internationella samfundet, med Europeiska unionen. Vi kom överens precis innan vårt möte. Jag hade precis ett samtal med Ursula von der Leyen. Hon skulle också deklarera offentligt att vi gör detta. Jag väntar på hennes ankomst till Kiev. Det blir inom de närmaste dagarna, jag vet inte datumet än. Åklagare från olika stater kommer att arbeta med detta, en gemensam kommission kommer att utreda alla dessa brott. Och separat finns vår interna process, som ni nämnde, en intern process mot dessa förbrytare som torterade våra människor. Av alla slag som vi ser, vi börjar samla in denna information, vi kommer att leta efter alla dessa människor.

Talare 7

Igor Pupkov, kanalen ”Ukraina-24”. Vi talar nu om listorna som aktivt dyker upp i Telegram-kanaler på internet över de ryska omänskliga militärer som begick alla dessa fasor mot Kiev. Berätta gärna, hur kräver Ukraina egentligen att dessa mördare ska sättas på åklagadebänken tillsammans med Putin? Hur kommer världen att stödja oss, eller vem specifikt kommer att ge stöd?

Talare 1

Ja, i princip har jag precis svarat delvis att en sådan kommission kommer att inrättas. Den är redan inrättad, vår riksåklagare ingår i den. Och definitivt ingår en person från presidentkansliet. Vi har kommit överens med Europeiska unionen, eftersom det är mycket viktigt för mig att få information varje dag, timme för timme, om hur denna process fortskrider. För ärligt talat vill man inte det. Vi hade Iran, vi hade MH17, vi har inte haft något sådant. Men sådana saker dyker upp i livet och i mänsklighetens historia. Och jag vill verkligen att detta inte ska ta 20 eller 30 år att lösa. Man måste arbeta med detta ständigt. För tillfället kan jag inte säga mer än så, jag ser inga fler mekanismer. Jag anser att den interna ukrainska mekanismen, som vi precis har börjat tala om med kollegor, jag tror att den kommer att vara mycket effektiv, eftersom det finns människor som verkligen vill hitta de brottslingar som ni talar om. Och jag tror att vi kommer att hitta rätt format. Om lagen inte kommer att lösa det, eftersom det är en internationell fråga, så kommer ukrainsk lag att hitta en väg ut ur denna svåra situation, ur denna tragedi. Men det är inte fördelaktigt. Det verkar för mig att det ändå inte är fördelaktigt att dra ut på denna process, varken i Europa eller i världen, eftersom de ser väldigt många bevis. Och tyvärr, som ni just sa, kommer bevisen bara att fortsätta dyka upp, det kommer inte att bli färre. Det finns också Izjum där, det är mycket där som det inte finns tillgång till. Ockuperade Melitopol, Berdiansk. Tro mig att vi… ja, inte så mycket tro, det är bara det att vi inte kan föreställa oss vad som hände där. Bara

Talare 7

Intressant procedur, hur ska vi få ut dessa människor, mördarna, från Rysslands territorium, för att straffa dem?

Talare 1

Vi ska hitta denna procedur. Vi ska hitta den, det kommer att finnas en handlingsplan. Jag tror att det inte finns några hemligheter här, eftersom vi säger öppet att vi kommer att göra det, så det finns ingen anledning att hålla det hemligt hur vi ska hitta dem, hur vi ska hämta ut dessa människor.

Talare 9

Herr President, Olena Rymovska, Suspilne. Jag har en kort följdfråga till Kristinas fråga, eller rättare sagt, till ert svar. Gäller fortfarande de förslag från den ukrainska sidan som framfördes i Istanbul? Det vill säga, Ryssland som en av säkerhetsgaranterna och det att vi går med på en neutral status – det vill säga, efter Butsja, efter det vi såg, är dessa förslag fortfarande aktuella? Och i princip har jag en fråga om vad vi förbereder oss för i Donbass, eller om vi har en uppfattning om vilka ryska styrkor som kommer att involveras i denna operation? Tack.

Talare 1

Tack för frågan. Första delen. Två aktuella ämnen som vi diskuterade med ryssarna, vi diskuterade mycket mer när de kom till oss med övertygelsen om tre dagar och ockupation, och med ett ultimatum som bestod av sex, tror jag, punkter, som var uppdelade i underpunkter, vilket vi också såg i media, det vill säga att det inte var någon sorts hemlig information. Av alla dessa punkter förstod vi, och de förstod, att ingen skulle uppfylla ultimatumet. Det finns frågor som vi diskuterade med dem vid möten, kan vi sätta oss ner, tack, tack. Det finns aktuella frågor. Frågor, främst säkerhetsgarantier, och här finns, ärligt talat, viktiga element för oss. För mig personligen gäller säkerhetsgarantier, i princip, vilka är dessa människor som garanterar vår säkerhet, vilken säkerhet garanterar de, kommer detta att uppfyllas, hur möjligt är det när en av dessa deltagare är RF, efter ATBU, det du sa, kan man överhuvudtaget tro på det, det vill säga hur juridiskt, vägande och tillräckligt det är. Och dessa garanterar, vad de garanterar, vilka punkter och vilka konkreta garantier. Allt detta diskuteras på nivån av råd, eller säkerhetsråd, eller ställföreträdare för sådana och sådana råd, ledarna för dessa makter. Med Frankrike idag, med Frankrike, med USA, med Tyskland, med Turkiet, med Storbritannien, med Polen, med Pochała arbetar de, de vill mycket gärna förena sig med Italien, med Israel.

Talare 9

De förblir i kraft. Jag

Talare 1

Jag vill förklara. Jag har nu fokuserat på dessa första [punkter]. Det finns Irland, det finns många av våra vänner som vill ansluta sig. Men det är det andra steget. Det första steget. Det vill säga, när det gäller dessa garanter, hur kraftfulla de är, och vad de är beredda att garantera oss. Diskussioner om vad? För att alla dessa olika länder är beredda att garantera olika saker. Hittills har vi inte fått en konkret lista över dessa garantier, en lista över de länder som är 100 % beredda att kliva in för oss. Detta är en mycket viktig punkt. För oss är det inte nödvändigt att ha 40 länder i världen som är beredda att på kommando, via ett telefonsamtal, via ett avtal, kliva in och strida för Ukraina. Det behöver vi inte. Vi behöver seriösa aktörer som är beredda på allt. Vi behöver en krets av stater som är beredda att dygnet runt tillhandahålla vilket vapen som helst. Vi behöver specifika länder som sanktionspolitiken faktiskt beror på. Och att de fördelar alla dessa sanktioner på djupet, utvecklar dem, så att de också är nedtecknade. Och att de i första sekunden, innan en enda kula avlossats, vilket är vad vi kämpat för. Så att i första sekunden, när vi hör ett hot, ett hot från Ryska federationens sida, förenas denna krets av stater, och inom kanske 2-3 dagar genomförde allt, blockerade. Bara stängde in en sådan stat under en glaskupa. Det vill säga, eftersom alla dessa garantier är på olika nivåer, då olika länder kan ge olika garantier, så har vi hittills inte sammanställt hela den här historien, eftersom det inte har funnits något möte med alla rådgivare utom Ryska federationen. Det vill säga, vi vill träffa alla. De har sagt att de är beredda att träffa oss, beredda att prata om detta. Men jag understryker återigen, detta möte i Ukraina har ännu inte ägt rum. Vi väntar på det under de närmaste timmarna. Alltså inte år, menar jag. Om detta sker, då, först då, med förståelsen att vi har vissa och andra säkerhetsgarantier, kan vi fortsätta med detta första ärende med titeln ”Säkerhetsgarantier för Ukraina”, vilket föredrar att låsa upp vårt blockerade militära eller andra område. Det är därför vi kan agera på just detta sätt.

Talare 9

Ukraina har i den meningen ännu inte backat från det som uttalades i Istanbul och det som ni uttalade.

Talare 1

Jag skulle inte säga att allt som uttrycktes i Istanbul går precis så. För det finns många detaljer. Väldigt många detaljer. Där hörde jag från Ryska federationen. De talade i princip om någon annan karta över sina steg. Jag känner ärligt talat inte till den särskilt väl. Den skilde sig inte särskilt mycket från deras första ultimatum, för att vara ärlig. De tog faktiskt några steg tillbaka. För jag insåg att det inte skulle fungera och inte kommer fungera med oss. Vi kommer inte att gå med på det. Därför tog de bort vissa punkter. Men likväl, när det gäller säkerhetsgarantier var de nära samtalen med den ukrainska delegationen, men de var inte exakta. Jag säger igen att precisionen beror på de specifika garantisterna. Vem vi litar på, vad vi blir lovade. Om det finns säkerhetsgarantier i Svarta havet, betyder det att vi måste ha Turkiet där. De understryker det, de har bekräftat det, Erdoğan har bekräftat det. Men jag ser ännu ingen underskrift från Erdoğan. Vi har inte träffat säkerhetsrådgivarna. Ingen har hört talas om någon gemensam förståelse än. Helt och hållet. Därför är alla dessa garanter, om vi ska säga så, positivt inställda till Ukraina än så länge. Men det är inte tillräckligt. Vi hade samma villkor. Därför är detta den första delen, den stora delen. Det är en viktig del. Hur ser vår armé ut? Frasen om demilitarisering glömde vi redan då, när jag blev föreslagen att lämna Kiev. Vi sa till dem att de ska glömma fraserna denazifiering och demilitarisering, vi kommer inte ens att tala om det. Denazifiering låter bara bildligt. Vi kan använda den frasen till er fördel. Och som just Bucha visade, hade vi rätt. Det är inte en fråga för oss. Om ni vill, ställ frågan inför er själva i spegeln. Och demilitarisering accepterade vi inte. Den historien. Därför framstår det som mycket tydligt för oss. Säkerhetsgarantier, vilken armé vi kommer att ha där. Vi förklarade att armén måste motsvara den armé vi har, som är kapabel att försvara vår stat. Och sedan kommer detaljerna, när folk talar om saker på teknisk nivå. Vi har en position, den är gemensam med överbefälhavaren. Vi vet vad vi gör. Det är om vi talar om sådana viktiga punkter. Vi förstår att även om vi skriver under det största avtalet med er, så förstår vi att Ryssland kan återvända om två år. Vi förstår det helt enkelt. Och om vi accepterar detta, så agerar vi därefter. Dessutom vet jag att våra representanter i den ukrainska delegationen, jag vet att David definitivt förmedlade kommunikationen, inte från mig, att vi inte tror det, för när vi kommer att tala om olika tekniska saker rörande vår stats säkerhet, säger vi direkt att vi ska bygga en stat som är kapabel att försvara sig själv. För vi kan inte kriga konstant, vi kan inte kriga med Ryssland på vårt territorium, medan de på något sätt kommer att utvecklas och vi har krig, det passar oss inte. Deras säkerhetsgarantier behövs av oss. I princip är detta rätt inställning. Detta är den första punkten, som jag ärligt talat har nämnt för er nu, ganska ytligt. Det finns många detaljer, jag vill inte ens tala om dem nu, för man måste i princip nå fram till dem först. Ett separat samtal. Säkerhetsgarantier. Jag skulle i princip inte leka med dem, för det är viktigt. För oss är säkerhetsunionen viktig. Medlemskap i Nato, vi är redo att gå med imorgon. Även om det är ett villkor från Ryssland, döljer vi det inte. Jag har talat om detta både med Natos generalsekreterare och med statsledarna, specifikt de som Ukrainas medlemskap i Nato beror på. Vi har redan offrat många människor, många liv, för att vara rädda för att säga vad vi tänker. Om vi imorgon får ett erbjudande om att gå med i Nato, att inte leka med våra liv igen imorgon, utan på allvar, då kommer vi att gå med. Men det kommer inte att hända, tyvärr, och det hände inte. Tyvärr. Och därför kommer vi att skapa de säkerhetsgarantier för oss som kan skydda oss, skydda livet. Vi kan skydda oss själva ändå, det förstår vi redan. Men att skydda alla människor är en svårare uppgift. Den andra punkten, som jag talade om, är så vitt jag minns, Krim. Vi hann inte till Donbas, eftersom Ryssland har sin bild av Donbas, och vi har vår. Därför hade jag ett enkelt förslag, som jag anser,

Talare 1

Vi kommer inte att kunna tänka på alla punkter samtidigt. Det är inte möjligt, även om vi skulle tänka om. Inte möjligt. Inte möjligt. Och om parterna vill avsluta kriget, och parterna här inte längre bara är krigets parter, det är vi och Ryska federationen, det är redan våra västerländska partner, de är alla deltagare i detta, eftersom även de som garanter kommer att vara säkra. Därför säger jag, om alla parter vill att kriget i Ukraina mellan Ryssland och Ukraina ska ta slut, så måste alla arbeta på detta varje dag.

Talare 9

Och sedan angående Donbass, vad förbereder vi oss för nu medan kriget pågår?

Talare 1

Vad kommer att hända där? Vad gäller Donbass? Det sker en truppansamling, definitivt. De har inget annat mål där. Det förstår vi helt klart. Och här har Ryska federationen ingen stor strategi som vi skulle tro. De har inte ockuperat den här delen, de ockuperar Donbass. Donbass och södra Ukraina, och korridoren till Krim, och Chersons oblast och Zaporizjjas oblast. I princip förstår vi vad de gör. För att de ska lyckas med detta kommer de att kämpa om Donbass. Och Mariupol för dem, tyvärr… för oss är det livet, för oss är det en plats. De förstår inte vad det är. I princip är det för dem en medalj som de vill hänga sig på bröstet. Ungefär så.

Talare 3

Andrej Kulikov, Hromadske Radio, President, de flesta av oss här är tv-proffs, och i det liknar vi er. Och ni vet att en berättelse måste åtföljas av en visning. Därför vill jag visa dem som tittar på oss det här tecknet. Ni känner till det, men många vet inte att det är en tamga, ett heligt tecken för krimtatarerna. Och mina vänner, krimtatarerna som strider nu, de går i strid. Vissa med utropet Allahu Akbar, vilket, som sagt, muftierna inte godkänner särskilt mycket, vissa säger inshallah efter att ha bett. Men vi känner i detta och i det, det är ära till Ukraina. Och var och en av oss – kristen, jude, buddhist, muslim – försvarar Ukraina. Och för många har dessa 15 år av någon sorts paus, eller något moratorium för förhandlingar om Krim, blivit obegripliga.

Talare 1

Det är inte ett moratorium, det är felaktigt.

Talare 3

Jag förstår. Jag ska säga som någon. Jag avslutar. Under denna timme kommer Ryssland att fylla det ockuperade Krim med ett ännu större antal personer med anti-ukrainska och anti-krimtatariska inställningar. Tycker ni inte att det är säkert?

Talare 1

Jag tittade på var vi befinner oss med Krim,

Talare 1

vilken punkt och vilka möjligheter vi har att återfå Krim på icke-diplomatiska vägar. Det är det första. Jag skulle ha bearbetat den frågan, sedan skulle jag ha undersökt vad mer som finns, hur det annars är möjligt. Först och främst fanns en förståelse, ungefär 15 år är ett visst format av ett förslag från Ukrainas sida. Och jag tror att det är ungefär lika stor procentuell chans att Ryssland går med på detta. Ungefär 10–15 procent. Varför? För att 10–15 år handlar inte om att inte ta upp det här ämnet. Det är en överenskommelse vid sidan av,

Talare 1

Under 10 år måste parterna lösa frågorna om Krim på diplomatisk väg. Det vill säga, om vi väljer den diplomatiska vägen, är det ett format där det föreslås att man inte löser det nu, utan löser det kanske imorgon efter detta. Varför? Ja, det finns aspekter som jag vill berätta för er, men som jag inte kan. Det vill säga, jag vill berätta allt för er och ibland är det väldigt viktigt att rådgöra, men jag kan inte. Därför anser jag att detta beslut inte är dåligt. Men jag anser detta nu. Det är också viktigt att ni förstår att vad jag tänker nu, vad jag kommer att tänka imorgon och vad vi gjorde igår, kan vara helt olika saker. Det betyder inte att vi inte uppfyller våra förpliktelser eller överenskommelser. Bara att om det idag fanns sådana överenskommelser om Krim, så anser jag att det skulle vara en seger för Ukraina. Absolut. För att lösa alla tvister som ett paket, eller att avsluta kriget med Ryssland som ett paket, samordnat. Och jag tror att det är knappt rätt. Och jag är säker på att det är knappt rätt. Och att lösa vissa saker medan tanks står på vårt territorium, eller med raketer, eller med möjligheten att dessa raketer flyger in, det är omöjligt. Till och med för samhället är det omöjligt. Ingen lyssnar på dig, och samhället gör rätt i det. För raketer flyger, medan du pratar om något annat. Jag tänker att det är en stark position att om det är en diplomatisk väg, så kan detta lösas under tio år. Det är en överenskommelse som om tio eller femton år inte existerar. Om parterna var oförmögna att lösa detta på det sättet. Det är inte bara en kompromiss. Jag vill säga er. Jag är säker på att det inte är i närheten av en kompromiss här, och att den kan dyka upp från den sidan och framför. Det är en begäran om en position, så är det. Och vår huvudsakliga position är barnen från vårt territorium. Och i detta kommer det inte att finnas någon förståelse. Det förstår vi, i det format som vi pratar om nu. Därför anser jag att det är en mycket dålig position. Ännu en gång, idag kan positionen ändras. Står Donbas, är positionen en. Är det samordnat där, är positionen en annan. Och den beror inte helt på er. Den förändras. Det har vi sett med Ryska federationen och historiskt. Vi har alla sett hur positioner förändras under krigets gång. Inte när det är på paus. Eller inte när det har tagit slut. Eller inte när den första delen har tagit slut. Till exempel, uttag av trupper. Trupperna lämnade, sedan den andra delen. Och den är redan annorlunda. Den är annorlunda för alla, för oss, för samhället, för alla. Och det är väldigt svårt när man, Gud förbjude, har Mariupol, Gud förbjude fem av dem. Och din position kan vara så extremt kraftfull. Men det finns fortfarande mycket mer bakom dig, många olika sinnen. Därför har jag svarat er vad jag tänker om själva situationen med Krim.

Talare 3

Jag tvivlar inte det minsta på att du svarade det du tycker. Men samtalet om den militära matförsörjningslösningen inleddes av den första soldaten. Det fanns inte med i min fråga. Där var det bara ett försök att inte rikta uppmärksamheten mot att Ryssland kommer att utföra ännu en akt av folkmord. Om de nu, under aggressionen, utför vad man kallar, hur var det nu, ett förintelsemord med kulor, så ersätter de befolkningen där genom att organisera massiva inflyttningar och å andra sidan, specifika deportationer, och dessutom mobiliserar de utbildade ukrainare. Jag är mycket tacksam mot dig. Andrej,

Talare 1

Jag vill säga till er att om ni ser på människorna som krigar mot oss idag, så är vissa människor, som tyvärr ärligt talat kallades separatister, ondare än de ryska trupperna. Och därför måste man också inte glömma att situationen med människorna som befinner sig i det tillfälligt ockuperade Donbas och situationen med människorna som befinner sig på den tillfälligt ockuperade Krim är olika. Olika ur ett perspektiv av i princip alla samtal och ur ett perspektiv av vad man ska göra med människorna som betett sig så, och vi vet konkret vem och hur. Och de skiljer sig åt. Många av dessa detaljer är komplexa. Därför säger jag att frågan om Krim, trots att alla före detta krig sa, ja, med Donbas så löser vi det på något sätt, men Krim är för evigt och att… Det är en mycket svår fråga. Jag anser att det allra svåraste är Donbas. Det anser jag.

Talare 5

Här är stadsborgmästarna. Ni vet, många av dem ansågs vara proryska på sin tid. Nåväl. Men de överraskade absolut alla, tror jag, sina anhängare, med sin position. Vi har fått nya administrationschefer som vi inte hade sett tidigare, och nu är det helt enkelt sådana här fyrtioåriga män, ni vet, som började visa vad de går för i en mycket svår tid. Jag menar Charkiv, Donetsk, Luhansk, Mykhailiv, och Tjernihiv, och så vidare. Jag tycker att det är som ett avslöjande. Ja, det vore önskvärt att det skedde i fredstid, men det blev så att de verkligen visade vad de går för.

Och den tredje punkten är näringslivet. Jag skulle vilja att ni även berättar om våra lokala myndigheter, hur nöjda ni är med hur de arbetar under denna psykologiska period. Nu om alla territorier, och i första hand, naturligtvis, där det pågår stridshandlingar. Om våra borgmästare, särskilt i stora städer i nordost, och om vårt näringsliv. I vilken utsträckning det nu utför den funktion som är nödvändig, och just nu.

Talare 1

För det första, vi kommer att beskriva allt. I det stora hela. Det är ett samspel. Sanningen är, sanningen är att ingen förväntade sig sådana konkreta steg av vissa människor, sådana mänskliga steg. För det andra, jag ska säga er att vissa chefer för de regionala statsförvaltningarna inte var särskilt starka chefer före detta krig. Och vi vet att… Men kriget började och då skedde det helt enkelt en förvandling, och människor… Jag vet inte, de förändrades. Kanske hände det halvvägs, men de var inte fredstidschefer, men de blev definitivt krigstidschefer. Och det har blivit det viktigaste idag. Och jag ska ärligt säga er, i det stora hela, att jag inte förväntade mig, när folk flydde, att vi nu skulle nå företagare, vissa entreprenörer eller vissa politiker, olika krafter, men inte en enda chef för en regional statsförvaltning flydde någonstans. Och ärligt talat anser jag inte att det berodde på ett medvetet urval av personal, att de var just "duktiga", men det blev så, det formades så, att alla dessa människor helt enkelt är kraftfulla människor, och de är alla kvar på sina platser, alla chefer för de regionala statsförvaltningarna. Borgmästarna, faktiskt, särskilt borgmästarna, borgmästarna, ja, Charkiv, Odessa, oväntade saker för samhället, det förstår vi. Att de är starka chefer och var just det, de var starka chefer i fredstid. Vi vet, till exempel borgmästaren i Charkiv, han arbetade tidigare som vice borgmästare under den tidigare herr Kernes, så det förstår vi, men det faktum att han i princip blev så pro-ukrainsk – jag vill inte tala illa om honom – ja, alla är glada. Man måste säga ärligt att vi gjorde mycket för att cheferna för de regionala statsförvaltningarna skulle förenas med borgmästarna, för att borgmästarna och cheferna för de regionala statsförvaltningarna skulle förenas med brottsbekämpande myndigheter; man måste ärligt säga att vi alla arbetade på detta. Hårt, med telefonsamtal, med rop, men ändå uppstod dessa team, och deras regioner kan idag vara stolta över dem, och det finns inga frågor riktade mot dem idag. När det gäller borgmästarna, så överraskade de också, vissa borgmästare överraskade – jag ska inte nämna dem, de som inte var positiva, de som framstod som starka personer, med stor potential, men det blev som det blev. Jag ska inte säga det, men jag anser att det vi [gjorde] var rätt

Talare 1

Ännu en gång, det att vi slog ihop dessa team, och att de kom till sig. De flesta borgmästare kom till sig. En minoritet, ja, kom till sig och efter ungefär 3–4 dagars krig började de arbeta och sa sedan: förlåt, vi var verkligen bara inte redo. Så vi pratade som människor, normalt, idag är allt normalt. Och den tredje delen av ledarna, som vi inte kände till, och jag på presidentnivå inte visste, i vilka distriktsråd – det som enligt min mening, enligt min mening, för att personen är för sig själv, den här gemenskapen, en liten gemenskap eller ett distrikt, små orter, där varje människa hans

Talare 2

Och dessa människor,

Talare 1

Mycket starka människor, tyvärr förlorade vi några av dem, de blev dödade, de torterades. Jag säger er, jag tror att vi efter kriget definitivt kommer att sätta oss ner och på regional nivå berätta hur många samtal med sådana människor, hur mycket som kom totalt, hur det var, hur de lurade fienden. Ja, det var omfattande. Flera gånger gömde vi dessa människor, vi körde ut dem, sedan körde vi in dem igen, för att de skulle dyka upp på torg som en symbol för folket, att de var på plats, men de visste att de var jagade. Mycket hände, många steg togs. Det var viktigt att alla dessa människor, som befolkningen valt, var som flaggor, även på de platser där våra ukrainska flaggor togs ner, dök sådana människor upp, flaggmänniskor. Det var viktigt. Vi fäste stor uppmärksamhet vid detta. När det gäller affärslivet är det svårt att säga, ärligt talat, det finns människor som lämnade Grushim, ni vet det, eller hur? Och det fanns många sådana människor. Och det är obehagligt att det bland dessa människor fanns personer som var deputerade i Verkhovna Rada, eller att deras föräldrar lämnade Grushim. Detta är den mest obehagliga delen av våra samtal. Vi vet vem som åkte, vi förstår det utmärkt. Det finns entreprenörer som skröt om den ena eller andra handlingen, det vill säga handlingar för Ukrainas Rada, som åkte iväg, åkte utomlands, trots sin ålder. Hur ska man se på detta? Jag ser positivt på det ukrainska affärslivet, eftersom mycket av det medelstora företagandet helt enkelt är på volontärnivå, en vilja att ge inte bara något, utan att ge allt. Att inte ens lämna något till sig själv, de bara gav till folk utan kö, som de kunde, körde in det i butiker, öppnade dem bara, för i de första dagarna när vi hade krig, vad gäller vapen, hur vi gav dem, det vet vi utmärkt. För oss var det mycket viktigt att hela staten, alla, alla försvarade. Det spelade ingen roll hur, vem som kunde, vem som inte kunde, bara alla försvarade. Och detsamma gällde livsmedel, vi hade många samtal, många kontakter, det var inte många samtal, de insåg att vi faktiskt kunde tillåta oss att öppna vissa matställen, ge till människor, eftersom det inte finns några pengar, låt dem ta och samla på sig, för det skulle bli blockader, vi förstod att det skulle bli blockader av vissa platser. Jag är mycket tacksam mot alla sådana människor, oavsett vilket företag de representerade, litet, medelstort, stort, det spelar ingen roll, de är hjältar.

Talare 5

Jag vill bara spå, i mitt liv antogs en sådan lag om skada med oligarker, det var så länge sedan. I ett annat liv, dessutom, med ett sådant intryck. Precis. Vad tycker ni om oligarkerna, oligarkerna själva?

Talare 1

De betedde sig olika. Vi kommer att dra slutsatser när vi vinner. Helt olika. Vissa positivt, någon blev oväntat en hjälte, och någon slutade vara en stark, stark människa. Olika.

Talare 10

Aleksandr Porosyanok, TV-kanalen Inter. Jag ville prata om, som ni sa, vänner och övriga på den internationella arenan. Den här veckan hölls val i Ungern, i Serbien. I vad? De stödjer Ryssland. Ja.

Talare 1

Det är precis så. Om det fanns en möjlighet skulle jag säga att vi inte har sådana befogenheter att hantera detta. Likväl. Jag tror att människorna i dessa länder, framför allt, har visat hur de ställer sig till Ukraina. Därför förhåller jag mig lugnt till detta. Oavsett vem ledaren är i det ena eller andra landet, måste han ändå lyssna på sitt folk som har valt honom. Han kan ändå inte föra en renodlat egen politik, hur mycket han än vill. Vi kan titta på just Lukasjenko. Tyvärr är situationen som den är mellan våra stater. Och tyvärr flög raketer från honom, och det vet han väl, men vi ser att han gjorde något, vissa steg, för att inte gå fullt ut in i kriget. Det är inte säkert att det inte sker, inte säkert att han inte går med, vi vet inte detta fullt ut, kriget är inte slut. Men likväl, eftersom han måste se till folket, och Belarus folk är emot krig mot Ukraina. Före talet, om man jämför statistiken, den tragiska statistiken, före talet, av Rysslands folk och Belarus folk, så kan ni se att Belarus inställning till ukrainare är mycket bättre än ryssarnas. Det är sant. Även om de, som man säger, alla är grannar. Samma sak med Ungern, Ungern, det är deras rätt, deras val, de har valt en president åt sig, en premiärminister, Orbán. Premiärminister Orbán, tyvärr ville jag etablera relationer med honom, det är sant, jag ringde själv flera gånger, jag bjöd in honom till ett möte, jag föreslog ett möte hos honom, och jag ville etablera relationer, han var rädd, det var redan före valet, han var rädd, jag är inte säker på det, han kan bli vald igen och återigen säga att jag inte är rädd för någon eller någonting, man kan säga det tills man tappar pulsen, men alla förstår allt, han är rädd för Rysslands inflytande över sin stat, detta inflytande finns, kanske är det en annan situation, han gillar detta inflytande, eller så gör han det inte, det är hans personliga sak, men likväl gick folket i Budapest ut, på torget såg vi tiotusentals människor, det är tydligt för mig hur de ställer sig till ukrainare, säkert positivt, därför tror jag att vi på något sätt måste leva och kommer att leva, vi hade ingen officiell allierad i Budapest, ingen allierad före våra

Talare 10

rätt. Han anklagade för övrigt er direkt för att ni arbetade där, och traditionellt sett arbetade Soros också, något i den stilen, mot honom i valen.

Talare 1

Jag och Soros, ursäkta mig, en helt märklig sak, och han i valen, såvitt jag vet, finns det redan ett officiellt resultat, folket har valt, han är premiärminister, jag tycker att det inte skyddar honom från det faktum att han i den här situationen kommer att behöva välja mellan Ryssland och resten av världen, han kan säga att jag väljer Ungern, men Ungern är en del av den andra världen, och de är i Europeiska unionen, och vi ser vilka människor det är där, och jag upprepar igen, jag har varit där många gånger, därför förstår vi precis att det är ett europeiskt land, han kan fortsätta spela, de kommer att kräva billiga energiresurser av honom där, det kommer inte att pågå länge, men ändå ser jag inte några stora problem med det, i det han kan göra för oss, han blockerade Natos inträde, han kommer inte att blockera och han blockerade, men det beror inte bara på honom, jag skulle till och med säga att det inte berodde helt och hållet på honom när det gäller Nato, trots att vi har så komplexa relationer, även om jag anser att vi helt enkelt inte har några relationer med honom, och för det andra, Europeiska unionen, det kan vara det enda landet, eller ett av tre länder, som kommer att blockera eller inte stödja Ukrainas inträde i Europeiska unionen, jag tror inte att han kommer att göra det, eftersom det är ett fullständigt öppet stöd till Ryssland, och vi behöver inget mer än så

Talare 4

Vadim Karpyak, STV-kanalen. Herr president, ni sa för några dagar sedan i en intervju med Fox News att endast seger skulle vara acceptabel för Ukraina i kriget mot Ryssland. Berätta gärna, vad skulle enligt er utgöra en seger för Ukraina i detta krig?

Talare 1

Först och främst, för att inte förlora vår suveränitet, det är mycket viktigt,

Talare 1

Jag vill verkligen att, jag vill verkligen att inte förlora hundratusentals människor,

Talare 1

Det kan inte vara tal om att vi skulle tillåta att Krim kallas för någons territorium, det är endast vårt territorium, ukrainskt territorium, jag är enig i att det kan finnas en fråga, att genom terminologin av detta, jag understryker återigen, det kan vara en sådan, en sådan kompromisslösning, om den kommer att vara värd det, värd detta, och Donbass är för mig Ukraina, och för oss alla är det Ukraina, gällande de territorier som de nu tillfälligt har ockuperat, jag helt enkelt, vi pratar helt enkelt inte, vi diskuterar inte ens någon status för de territorier som idag är våra, vilka var helt under vår kontroll fram till den 24:e, om detta pratar vi inte, även om det finns villkor där, vi har hört dem, ultimatums ända från början, och den största skulden för Donbass, det som vi talar om, just det där "Stalingrad" inom citattecken, som kan bli eller kommer att bli, kommer att bli,

Talare 7

ja,

Talare 1

Han kommer själv att vara för det.

Talare 1

Det faktum att Ryssland erkände ordlo något, anser jag att vi måste hitta en väg ut ur denna situation. Vi som Ukraina, för oss är dessa territorier som ukrainska, och bevarandet av deras status som ukrainska är mycket viktigt för oss. Jag anser att detta är en av de principiellt viktiga sakerna för oss. Men jag upprepar igen, jag anser att detta kommer att vara den svåraste historien.

Talare 4

Och jag vill förtydliga, det vill säga, även om det skulle bli så att vi kommer överens om ryssarnas tillbakadragande av trupper till läget den 23 februari, kommer det inte att respekteras av vår seger. Jag

Talare 1

Jag anser att det här är en seger. Jag anser, personligen, att detta per idag är en seger för Ukraina. Diplomatiskt, men inte i kriget. Jag anser att det är i kriget. Ärligt talat, det är vad jag anser per idag. Jag förstår, ja, var vi är, vilka vi är, vad vi är för land, vad vi har förlorat, vad vi kan komma att förlora och vad vi har bevarat. Och jag anser att att slå tillbaka det fullskaliga kriget till den punkt där det började före den 24:e definitivt är en seger för oss. Det är vad jag anser.

Talare 8

Kan ni nämna för soffexperterna priset för det ockuperade Donbass för dem som kräver att det tas idag och nu? Kan ni säga vad det kommer att kosta oss alla?

Talare 1

Första steget. Första steget kan i alla fall vara vårt mest kraftfulla krig, eller ett av de mest kraftfulla. Det är OOS. Det kan vara priset, för hur de strider, de strider mot gräshoppor. Så kallas det idag. Det vill säga per person, jag kan inte ens föreställa mig hur många människor. Men det kommer vara direkt, direkt 40-50 tusen av våra, direkt. Och det är om vi nu utan taktik, utan strategi, utan någonting sa, nej, framåt, spring, så kommer det inte bli så, för vi kan inte ta ett Donbass, hypotetiskt sett, det är inte ett Donbass, det kan vara 5-6 strider. Men ändå, det kan allt, ja, det kan kosta oss, totalt sett, kan kosta hundratals tusen människor. Ja, så är det. Verkliga levande människor. Men vi måste veta vad det kostar idag. Vi kommer att förlora och ta liv. Och man kan inte säga att vi redan har förlorat. Det kan man inte tillåta, för vår stat behöver en stark armé. Och om vi vill förlora de bästa, de allra bästa människorna på grund av det jag vill nu, måste vi förstå att de kommer återvända till oss och inte efter 2-3 år, utan återvända under samma månad. Till alla andra positioner och till alla strider igen. Det här är inte leksaker. Alla militärer vet om detta. Alla militärer tänker på detta. Det är en mycket allvarlig historia. Därför måste man gå fram till detta konsekvent.

Jag anser, jag anser, segern för Ukrainas väpnade styrkor och Ukrainas folk och diplomatin och allt i stort, om vi i den första delen av alla framtida överenskommelser, som sker eller inte sker, vad som kommer i framtiden vet ingen. Men om vi återtar hela vår stat till den punkt som jag pratade om, och har en förståelse, åtminstone en förståelse, om vad vi kommer att prata om i nästa timme angående det tillfälligt ockuperade territoriet, anser jag att det är en seger. Ja, det är på det vår stat vilar, att alla har sina egna åsikter. Låt dem prata.

Talare 2

Och så lite till. För segern vill Maksym Zbruovsky, parlamentariska tv-kanalen Rada, nu ställa en fråga. Äran, herr president. För mig personligen är det en glädje att sitta vid samma bord som ni, och en glädje att vara tillsammans med mina kollegor vid samma bord i denna stund. Ni sade att presidenten måste se på sitt folk, men att folket också måste se på sin president. Det är två sidor av samma mynt. Hela landet följer era dagliga uttalanden och inspireras av dem. Det är ett stöd för Ukraina. Det är intressant att veta var ni personligen finner stöd, i familjen, eller om ni i denna stund kan hitta åtminstone fem minuter för att kommunicera. Vilka känslor ger er personligen glädje? För efter explosionerna av de dödade ryssarna fylls jag personligen av vrede, en rättfärdig vrede. Och jag försöker nu hitta ett utlopp för dessa känslor. Det är intressant att veta vad som ger er glädje. Och om ni drömmer, vilket Ukraina drömmer ni om när ni säger att Ukraina kommer att återuppbyggas, och här återvänder vi till början, när ni sade att Ukraina nu är centrum?

Talare 1

Det är så. Ukraina är centrum. Svara sammanhängande på den första delen. Även om den är på något sätt enkel, så finns den lite i uppgiften. Tack.

Talare 3

Men jag kan inte svara dig på

Talare 1

Första gången för att ni skulle fånga mig i ordets normala bemärkelse, fånga mig. Jag vet inte, jag vet inte var jag är, jag vet inte. Jag bara lever. Jag vaknar på morgonen och börjar leva och arbeta. Och sedan på natten går man och lägger sig. Familjen är så, 5 plus 5-programmet kallas det hos oss. Någonstans 5 minuter på morgonen och 5 minuter på kvällen. Det är allt, min kommunikation. Vreden växer. Förmodligen. Jag kan upprepa detta efter er. För att min vrede inte är… en total tragedi, så är det. Men vi såg vissa saker från första dagen. Jag kunde helt enkelt inte, från början kunde jag inte förstå hur det var möjligt. Och sedan parallellt om vänner, inte om vänner, varje dag ansamlas vrede men den växer. Det viktigaste är att man inte drar några slutsatser i vrede, tar några sådana steg, vet ni, för många saker och många människor beror på dig. Man kan inte kosta på sig att slösa tid på resultaten av sin vrede. Men det faktum att vreden växer, hatet växer. De säger att det inte är bra att människor har sådana känslor, särskilt inflytelserika människor. Låt dem förlåta, jag lever med

Talare 2

Vi tvättar det allt rätt.

Talare 1

Allt detta finns, absolut. Och en stor tro på segern. En stor tro på att vi kommer att slita dem i stycken. En sådan önskan. Och när det gäller vilken Ukraina? Definitivt inte den som vi ville ha från början. Det är omöjligt. En liberal stat, tyvärr. Jag kan bara konstatera att jag… Det betyder inte att den kommer att bli som vi pratar om den nu. Den kommer inte att bli en absolut liberal europeisk stat. Vårt Ukraina. Det kommer helt enkelt inte hända. Den kommer definitivt att gå som styrkan i varje stuga, skulle jag kalla det, varje hem för varje människa. En skyddad stat. Säkerheten måste vara nummer ett. Jag tror att alla våra människor, det kommer att vara vår stora armé. Jag tror att vi inte bara kan prata om Schweiz i framtiden. Förmodligen kan en sådan stat finnas efter en väldigt, väldigt lång tid, men att vi definitivt kommer att bli ett stort Israel i vår egen stil, med vårt eget ansikte. Att vi inte kommer att förvånas över allvarliga ting, att vi i vissa supermarkets, biografer, kommer att ha representanter från de väpnade styrkorna, nationalgardet, att det kommer att stå människor med vapen. Jag är övertygad om att vi kommer att vara nummer ett. Under de närmaste 10 åren. Jag är övertygad, inte i detta. Och teknologin kommer att utvecklas på detta sätt, definitivt. Den där IT-riktningen, som utvecklades ganska bra hos oss, den kommer att bli nummer ett, eftersom allt detta är kopplat både till vapen och till olika program. Allt detta kommer definitivt att ske. Det är jag övertygad om. Men staten kommer att bli sådan som Ryska federationen har gjort den. Allra mest sådan. Absolut. Absolut demokratisk. Absolut. En auktoritär stat är omöjlig i Ukraina. Helt enkelt omöjlig. En auktoritär stat skulle ha förlorat mot Ryssland. Förlorat. För att människorna vet vad de kämpar för. De gick ut och kämpade inte för ett porträtt. De kämpade. Vi kämpade alla. De gick ut. Hur gick du in på min gata? Gick in på gatan. Hur dödade du mitt barn? Hur gick du in i min grannes hem? Vad kämpade han för? Detta kan finnas i en fri stat. I en mycket demokratisk stat. Demokrati är obligatoriskt. Men vissa saker, vissa saker i samband med… ja, ni vet, ingenting, här får du dricka, men där får du inte. Här får man gå, men där får man inte. Här är det inget farligt om man blev stoppad, man kom undan på något sätt, men där kommer det inte att bli så. För dessa saker, som är kopplade till säkerheten, de… jag är övertygad om allt, det är inte ens en fråga för mig. Folk kommer helt enkelt att ställa frågan. Jag skickade mitt barn till skolan. Okej. Vad finns där? Finns det en person med vapen, en professionell, en statlig person vid entrén? Finns det? Okej. Finns det en detektor där? Hur kommer man in? Ja, ja. Finns det någonstans att gömma sig om någon raket flyger? Nej, nej. Ändra DBN, ändra dem, bygg om skolan. Det är vad jag menar. Och i sådana saker, om det i den eller den andra skolan, på institutet, i hemmen, om detta inte finns, då måste lagen gälla strängt. Här får det inte finnas något liberalt trams. Ja, det är vad jag tror.

Talare 4

Jag ber om ett förtydligande, eftersom du sa att staten ska vara liberal, exakt hur den ska vara, detta rör säkerheten.

Talare 1

Handlar om säkerhet. Själva säkerheten. Inte informationspolitik, välj inte hur du ska leva. Spendera pengar som du vill, tjäna som du vill, lev som du vill. Jag vill att… Men det finns alla regler, vet ni, som grön, gul, röd; inom säkerhet bör det vara grönt, gult och rött, inte halvrött. Det verkar för mig som att vi helt enkelt inte har något annat utväg.

Talare 6

I intervjun sa du också något i stil med att Mariupol för ryssarna är som en medalj som de vill hänga upp. Berätta gärna, våra krigare i Mariupol har försvarat sig under lång tid nu, och de har länge bett om hjälp; kan vi förvänta oss att det kommer militära förstärkningar för dem, eller är det överhuvudtaget möjligt?

Talare 1

Det är väldigt svårt. Verkligen väldigt svårt. Militär avockupation idag, just precis idag är den militära avockupationen av Mariupol svår. Och killarna, för vilka det är väldigt svårt, de vet det utmärkt.

Talare 1

faktiskt i kontakt nästan varje dag. Och det är tungt för dem. De är mycket starka, det är sant, det är tungt för dem, och det är tungt på olika sätt. Där är det tungt för olika människor på olika sätt. Jag vill inte tala om några nyanser, men så är det. Det finns ett humanitärt uppdrag som ålägger dem ansvarsfulla förpliktelser, det handlar om deras vapenbröder som är sårade eller har omkommit. Och så, de skulle önska att de inte var där, att deras föräldrar drog dem tillbaka, och att vi skulle kunna evakuera de sårade. När det gäller denna komponent, kom vi överens idag med Turkiet, vi letade efter en medlare som skulle accepteras

Talare 1

Turkiet är redo, vi kan säga det här i sändningen idag, eller hur? Turkiet är redo att evakuera med fartyg idag. Vi har kommit överens om att transportera de sårade och döda från Berdjansk. Det är omöjligt att närma sig Mariupol, vi kommer inte att ge den möjligheten. Och de kan gå till Berdjansk, det vill säga, ni förstår att allt detta måste nå Berdjansk. Och hela vår infrastruktur är redo för att evakuera de sårade och avlidna. Och vi väntar på godkännande från Putin. Jag har pratat med Erdogan, Erdogan pratar med honom. Och nu beror just detta ögonblick på honom.

I princip har våra delegationer diskuterat den tekniska biten på sin nivå. Detta är, för övrigt, innan jag säger att det här kan diskuteras, men min poäng är… Ibland ser vi inte vissa viktiga saker som delegationerna diskuterar. Och därför, när så kallade "soffexperter" säger saker, som varför träffas man där? Kanske finns det ingen anledning att träffas. Men ibland finns det element, och tänk om det fungerar. Det finns element som inte löses globalt gällande Donbass och Krim, men sådana element finns. Och det finns många av dem. Och de måste också diskuteras av någon och man måste hitta ett format.

För när vägen där upp till 140 kilometer är ockuperad, ja, till Mariupol och Zaporizjzja, 126, ja, hela den gröna [zonen]. Och där finns det många frågor. Många frågor. Var man ska hämta människor, var man ska leverera något, viss mat. Att någon måste ha kontakt på något sätt med själva ockupanten. Ja, det måste göras på något sätt. Och därför kommer detta också att diskuteras på delegationsnivå. Okej.

Det vill säga, för att avsluta situationen med Mariupol, det här är just nu det första steget. Om vi lyckas kommer vi att se ett resultat under de närmaste dagarna. Om vi inte lyckas kommer vi att veta med säkerhet att det är Rysslands president personligen som inte ger den möjligheten. Även om alla pressar från olika håll, eftersom det trots allt betraktas som ett humanitärt steg. Då kommer det att bli lättare för alla våra människor. Till och med för dem som förlorat sina barn, de bör få dem tillbaka. Det kommer att bli lättare för killarna där i Mariupol, för de är av olika anledningar bundna till dessa människor. Av olika anledningar. Detta är ett sådant steg att, ja, om militär upplåsning kan vi inte prata om det ännu. Om det inte är för tv, går det bra, eller hur?

Talare 4

Ja,

Talare 1

Då kan jag säga något om vissa saker. Tack.